Massapolitruker — finns de 2022?

Fredrik Reuter
En massapolitruk i form av Lego

Finns det vad man skämtsamt kan kalla massapolitruker i den svenska skogen? Vi ställer oss nu frågan och en massapolitruk skulle i så fall kunna vara en person som jobbar aktivt med att rädda Sveriges tillverkning av sulfatmassa. Jobbet går primärt ut på att hävda äganderätt för privata skogsägare, kalla betald kolsänka i skogens tillväxt för greenwashing och alltid hävda att skogen inte får bli för gammal för då dör den snabbt och läcker koldioxid. BECCS däremot, det är framtiden!

Låt oss bena ut agendan för en potentiell massapolitruk och hur du enklast kan avslöja en dito. Om de nu finns? Oavsett om du läser denna text som intressant, humoristisk eller kanske stötande så finns ett viktigt budskap – det finns en risk att om massapolitruker skulle finnas så skulle deras arbete troligtvis varken gynnar skogsägare, skogsentreprenörer, landsbygden eller för den delen Sverige som skogsnation.

Trävaror används ofta som en schimär

En mycket viktig agenda för en massapolitruk skulle kunna vara att så ofta det går basunera ut att trävaror är viktigt för klimatet. En massapolitruk sätter agendan med trävaror men kan sedan förpassa dem längre ner i prioritetsordningen. Trävaror kan då bli en schimär för den egentliga agendan – billig och hög tillgång på råvara till sulfatbruken för fortsatt massakok och energiproduktion. Eller för att använda industrins egna terminologi: bioekonomi och höga exportvärden.

Trävaror är oftast produkter som används vid husbygge. Här en bild på ett byggnad i KL-trä
Trävaror är oftast produkter som används vid byggnation. På bilden så kallad KL-trä eller CLT. Foto: Unsplash

Exportvärdet vilar idag på en process som i sig självt kräver att i runda slängar hälften av råvaran eldas upp för att frigöra ligninet från cellulosan. Att den så kallade sulfatprocessen är dominerande inom skogsindustrin i Sverige visste du säkert redan. Troligtvis vet du också att sedan något decennium tillbaka har sulfatmassa varit det mest lönsamma för skogsindustrin. Råvaran — massaveden — är den näst sämst betalda till råvaruleverantören (skogsägaren) och Sveriges produktmix kräver att en hög andel av råvaran kommer från unga träd. Genom den så kallade gallringen.

Massapolitruken och kolsänkan

Ett annat sätt att kanske avslöja en massapolitruk är att titta hur hen beter sig i kolsänkefrågan. Hissar man Bio-CSS (kallas även BECCS och är i princip en koldioxiddammsugare monterad på en skorsten) samtidigt som man dissar ökad kolsänka i skogen, ja, då kan sannolikheten vara hög att man just lyssnat till en massapolitruk. Dissen kryddas kanske också med att det vore — i princip — greenwashing att bygga kolsänka i skogen då den snabbt växer sig “mogen” och dör. 

Allt detta kan också vara en schimär som används för att skrämma skogsägare till att inte “överhålla” skogen utan fortsätta som vanligt och avverka i princip den årliga tillväxten på tillgänglig skogsmark.

Svensk skog utanför Stockholm
Svensk skog, i detta fall utanför Stockholm. Foto: Oskars Sylwan / Unsplash

Anledningen kan ju vara mycket enkel. Skulle det finnas ett större fokus på att binda in koldioxid i växande skog så skulle det avverkas mindre och definitivt inom gallringen. Gallringen är av yttersta vikt för vissa sulfatbruk eftersom det genom högre andel så kallad juvenilved ger den fluffiga och mjuka massan som kan användas till det finaste hygienpappret.

Skulle avverkningen minska så skulle tillgången sjunka och rundvirkespriset skulle snabbt stiga. Här kommer vi kanske i nästa stycke till pudelns kärna.

Massapolitrukens No-Go zon – skogsägarens lönsamhet

Trots att en potentiell massapolitruk kan bedyra vikten av att privata skogsägare måste skyddas av en stark äganderätt så skulle det kunna vara ganska enkelt att avslöja den verkliga agendan. Det enklaste du kanske kan leta efter är total avsaknad av att diskutera skogsägarens lönsamhet. Höjda rundvirkespriser finns troligtvis inte i en massapolitruks vokabulär. Likväl finns troligtvis också en stark avsky till att staten ska sätta av pengar för att betala skogsägare när den samma vill skydda delar av skogsägarens skog.

Likt fajtaren mot väderkvarnen kan istället massapolitruken bedyra vikten av att det egentligen inte behöver skyddas något. Och ska det skyddas något så ska det vara 100 % frivilligt. Det kunde vara sant om vi inte varit beroende av en global marknad med riktlinjer från både fristående organ, EU och FN men kanske främst marknaden. Men nu är vi det och får helt enkelt falla in i ledet och anpassa oss om vi vill sälja våra produkter på export. Krasst nog troligtvis oavsett om vi är medlemmar i EU eller inte.

Hur många massapolitruker finns det i Sverige?

Troligtvis så finns kanske inte så många massapolitruker i Sverige. Problemet är att om de finns så har de kanske ofta en hög ställning inom skogsetablissemanget och genom detta också ett starkt varumärke som folk helt enkelt tror på. Med folk menar vi i denna kontext allt ifrån skrämda skogsägare till journalister (eller i vart fall chefredaktörer inom landsortspress).

En massapolitruk i form av Lego
Har Lego en version av en massapolitruk? Foto: Unsplash.

Men tyvärr också politiker. Politiker på vänsterkanten sväljer fortsatt betet om vikten av att fortsätta den höga avverkningsnivån för att rädda jobben. Detta trots att SCB:s statistik idag visar oss att det för varje år som går finns allt färre “gubbar på golvet” att rädda.

Politiker till höger måste på grund av sin natur värna näringslivet. Intet nytt under den solen fast ändå konstigt att de inte lyfter blicken och tittar på vad nya näringsgrenar i skogen skulle kunna ge för intäkter i framtiden. Politiker i (den forna?) mitten nickar säkert gillande om massapolitrukerna trycker på om äganderätten och risken att skogsägaren blir av med skog för naturmål.

Äganderätt på riktigt?

I dagens skogsdebatt kanske vi alla har glömt vad äganderätt egentligen är? En definition lyder:

“Rätten att fritt förfoga över en individuellt bestämd fysisk sak i alla hänseenden som inte är särskilt undantagna genom lag, avtal eller sedvanerätt.”

Vi har idag hamnat i ett läge där ev. massapolitruker med bihang kanske vill stärka äganderätten på det enda ställe där det inte går (lag genom bland annat Miljöbalken) och samtidigt hämma äganderätten för skogsägaren genom att det inte alls ska kunna “fritt förfogas” över i detta fall skogen. Detta då det kan vara “greenwashing” att ens tänka tanken att få betalt för växande kolsänka. Speciellt om man skippar gallringen.

Att sedan skogsägare genom en bättre lönsamhet skulle kunna hitta på “dumheter” som naturturism, egen avverkning och förädling, klimatanpassa skogen osv är troligtvis inget som en massapolitruk vill. Håll skogsägarna på mattan tycker kanske massapolitruken istället. Men bara i slutna sällskap i så fall. Utåt hävdas ju vikten av skogsägarnas rätt till ägande och vikten av exportvärdet.

Skev världsbild i den svenska skogen?

Kanske kan vi tillsammans enas om att både globaliseringen ständigt utvecklas och kapitalismen är här för att stanna. Pengar styr som det heter och det gäller att anpassa sig därefter. Lika samma är det med globaliseringen. Det kan vara viktigt att se andra länder som konkurrenter och det gäller att vara “open minded” och lättfotad i föränderlig värld.

Att vi då i Sverige inte ens verkar kunna debattera skogens framtid är konstigt. Här kanske man kan sätta massapolitrukerna till stor del ansvariga då de genom åren troligtvis ryggdunkat och lobbat i maktens olika korridorer. Vi riskerar ha fått en skev bild av skogen och debatten stigmatiseras därav.

Framtidens skogar, utan monokultur och kalhyggen
Äga skog från och med 2022, inte bara bara… Foto: Unsplash.

Etter värre kan vara att den skeva skogsbilden kan ha förstört virkesmarknaden. Vi har idag ett läge med uppgivna skogsägare på landsbygden och en skogsindustri som sedan länge inte jobbat med något motstånd.

Skogsägarna kanske kan repa sig men vad händer när vår skogsindustri får verkligt motstånd? Troligtvis blir den då tagen på sängen, vänder taggarna utåt och blir en dålig förlorare. Men det är kanske inte det värsta. Vår “skogselit” som vi satt vår tilltro till riskerar att ha spelat bort korten så att Sverige som land hamnar på efterkälken i den viktiga globala konkurrensen.

Det kan handla om uteblivna system för betalning av levande kolsänka men också missade chanser för entreprenörer som ex. skulle vilja starta tillverkning av träskivor i Sverige. Det är inte lätt om allt virke redan är tingat i ett oligopol och där dessutom våra politiker unisont står på massabrukens sida. Kanske än värre med tumskruvar eftersom de med statliga pengar betalt för investeringen av en eller flera koldioxidfångare. Då måste sodapannan koka oavsett marknadsförändringar. Och en skivindustri, ja, det kan du glömma.

Tacka kanske massapolitrukerna i så fall.

Fotnot

Hur ska du i denna artikel läsa benämningen Massapolitruk? Naturligtvis har valet skett med omsorg. Dels för att väcka debatt men också för att bryta mönster och få en, om än liten, humoristisk touch på artikeln. Vi vill med detta sagt meddela att vi använder ordet “politruk” i en modern tappning och syftar inte på något sätt till dess negativa historia från bl.a. andra världskriget. Vi är heller inte ute efter någon specifik person i fråga utan har, efter fjolårets heta skogsdebatt, identifierat att massapolitruken skulle kunna finnas. Om än kanske ett mer lättförståelig förklaring kanske varit “Massalobbyist”.

Andemeningen i stort i denna artikel är att Sverige som skogsnation ska stå stark i framtiden. Vår övertygelse är då att det kommer behövas både virke, kolsänka och en stark biologisk mångfald. Troligtvis med få riktiga “förlorare”.

Föregående artikel
John Deere 1910G på skotarmarknaden 2021

Svenska skotarmarknaden 2021 bromsad av global högkonjunktur

Nästa artikel
låst för öppen virkesdata

Svensk skogsindustri motverkar öppen virkesdata

Liknande Artiklar
iSkogen logotyp Skulle du vilja ha Push-notiser när det finns nyupplagda artiklar hos oss? Nej Ja tack