Fler jägare vill ha större älgstam, skogsägarna en mindre älgstam samtidigt som de blir färre själva. Stadsborna blir fler, och vill allt möjligt, och de påstås också vara i skogen jättemycket. I alla fall om man läser statistiken som räknar in alla som tagit “a walk in the park”. Lantisarna är mer i skogen men fattar lite, eller gör de verkligen det? Dessutom rapporteras att mycket förändrar sig i rasande fart, eller gör det inte det? Vi kategoriserar denna artikel som en skrönika, även om det egentligen bara försöker sätta några nyheter från veckorna som gått i ett större perspektiv.
Samtidigt som “Slaget om skogen rasar“, så fortsätter små nyheter och förändringar om timmerpriser, älgstammen och skogsägarstammen att rapporteras löpande. Beroende på vilka som är de förväntade läsarna av viss media, vinklas ofta även mindre nyheter och rubriker på vägen till läsare eller tittare. Även myndigheter och universitet försöker hjälpa till med att fånga uppmärksamheten.
Några “små” men intressanta nyheter på sistone kommer från Skogsstyrelsen. Igår bland annat om att sågtimmerpriserna gått upp 2,1 % och massavedspriserna med 0,9 %. Inte direkt som den 90-procentiga ökningen av trävarupriserna på årsbasis som SCB rapporterat, men i alla fall. Dessutom kom nyligen nyheten att antalet fysiska personer som ägde skogsmark i Sverige minskat från 354 288 till 313 084 sedan sekelskiftet, vilket är en minskning med nästan 12 % på drygt 20 år.
Antalet invånare i Sverige har under samma period ökat mer än 15 % enligt SCB. Plockar man bort de två procent skogsägare som bor utomlands så utgör skogsägarstammen nu bara cirka 3 % av totala invånarantalet i Sverige. Tittar man däremot på exv. Torsby kommun så är procenten skogsägare cirka 20 % av alla som bor och deklarerar i kommunen, plus lika många skogsägare som bor utanför kommunen. Huruvida det återspeglar sig i kommunens strategiska val är dock högst osäkert?
Den svenska älgstammen
SLU valde samma dag som älgjaktspremiären i södra Sverige att berätta att det är “färre älgar i skogen i dag – jägare vill ha fler” vilket är en synvinkel som baserats på en enkät som “Institutet för kvalitetsindikatorer” har gjort åt SLU. Nyheten plockades upp av DN 11 dagar senare och bland annat rapporteras det att “den svenska älgstammen har minskat med 20 procent sedan 2012”.
Tidningen “Jakt och jägare” kör rubriken “Majoriteten jägare överens – älgarna är för få” medan tidningarna som primärt skriver för skogsägare inte verkar ha brytt sig om “nyheten” om jägarnas syn på älgstammen? I nyheten och rapporten bakom finns förvisso även skogs- och lantbrukares syn på älgstammen, men deras syn på saken verkar ha ändrat sig lite mindre sedan 2013 så de kommer knappt med som en nyhet.
Det är förstås jättebra att DN och andra tidningar försöker föra ut forskning som SLU lyfter fram och inte minst om det är ganska objektivt, men för den som är något insatt blir budskapet lite konstigt även denna gång? Älgstammen brukar ju minska med nära 50 procent varje höst, och första älgjaktsveckan står ofta för en ansenlig del av minskningen? Räknar man ihop hur många älgar som skjutits eller dött av andra orsaker sedan 2012 är de cirka fyra gånger fler (400 %) än de som finns i livet idag. Varför är det en grej med 20 % färre älgar på 10 år?
Målet med forskningen och attitydundersökningen bland de närmast berörda är förstås att få till en bra älgförvaltning, och det är viktigt eftersom det förstås krävs engagerade jägare för att begränsa antalet älgar (eller vildsvin, rådjur med mera), vilka ofta käkar tallar, jordbruksgrödor och blomsterrabatter.
Fredrik Widemo som är samverkanslektor vid SLU och som analyserat enkäten till jägare och markägare påtalar i SLU-nyheten att: “För att få till en bra älgförvaltning där olika intressenter samverkar är det viktigt med kunskap om vad olika grupper tycker och tänker kring dessa frågor.”
Det är ju jättebra att ta reda på sånt, och det fungerar säkert extra bra om man kan sätta på sig olika hattar såsom Fredrik Widemo, som dessutom verkar arbeta på Jägarförbundet? Däremot verkar det kanske kontraproduktivt att dra fram skillnaderna i synen på älgstammen mellan jägare och skogsägare? Är den verkligen så stor?
Läser man bakgrundsforskningen till SLU-nyheten kan man också notera att: “Undersökningarna omfattade en stor mängd frågor om attityder till vilt och viltförvaltning, samt bakgrundsfrågor som bland annat tog upp respondenternas utbildningsnivå, boende och bakgrund.” “Här redovisas dock endast analyser av attityder till älgstammens storlek och attityder till skador på skog på fastlandet.” “Svarsfrekvensen 2021 var 50,9 % för jaktkortslösare, 52,1 % för skogsägare och 53,6 % för lantbrukare.”
Givet att bara hälften svarade på enkäten, och att det inte framgår vilka som verkligen svarar på frågor från “Institutet för kvalitetsindikatorer”, så verkar det i genomsnitt snarast finnas en stor samsyn om älgförvaltningen i landet. Det finns sannolikt fler och större motsättningar än vad som kommit fram genom en sådan här undersökning, men om “en läser Bibeln som den fan jag är” så verkar läget lika lugnt som runt brasan i vårt eget jaktlag.
Enligt vad Widemo skriver i diskussionen kring resultaten i studien så drar han från grafen ovan slutsatsen att: “Idag är det enstaka procent av jägarna som anser att stammen bör minskas och mer än femtio procent anser att älgstammen är för liten. För skogsägarna har det inte skett någon motsvarande förskjutning, utan majoriteten anser fortfarande att älgstammen är lagom.”
Jo, så kan man säkert tolka enkätsvaren, men det finns ju andra sätt att sammanfatta svaren också? I rapporten bakom nyheten finns också en graf som visar var i Sverige som de framförallt saknar fler älgar att jaga, och att det verkar vara i Södermanland där det snarare borde jagas mer dovvilt, vildsvin med mera?
Givet att SLU brukar lyfta upp problemet med att för många andra hjortar ibland tvingar älgarna att beta mer tall, vilket vi skrivit om, känns det som att det saknas någon del i resonemanget? Problemen med konkurrens verkar dessutom vara speciellt stora i just Södermanland?
Som vi skrivit tidigare så fick Naturvårdsverket genom en okritisk granskning av enkäter bland annat ihop det till att vi hade 300 000 extra jägare i landet som inte löst jaktkort. Antalet jaktkortslösare och verkliga jägare är sannolikt knappt 300 000 totalt sett, varav uppåt 80 % anses jaga älg minst några timmar per år. Jag tillhör själv en massa olika intressegrupper (typ alla idag nämnda) men som sällan svarar på enkäter, och den här artikeln har inte fått mig på andra tankar.
Som Pfeffers figur ovan visar så är frågan om hur många och olika typer av djur som finns och ska finnas svår att sammanfatta nationellt, precis som skogsbruket. Om exv. älg- och övrig viltförvaltning ska fungera är det sannolikt bättre att fortsätta utgå ifrån lokala och regionala utmaningar. Sedan känns det förstås som “äganderätt” måste finnas med i kalkylen, givet att markägarna tillsvidare anses ha rätt att stänga inne eller ute djur, liksom att oftast få bestämma vem som får jaga på marken. Samtidigt tycker jag att markägare ska vara tacksamma för att jägarna avsätter en massa tid för att reglera viltstammarna, det är förutom ett blandat nöje, en massa jobb.
Bakom siffror och rubriker finns ofta ganska odramatiska förändringar som sällan är statistiskt signifikanta om någon verkligen vill veta vad som undersöks, och sedan dessutom vågar berätta att den uppmätta förändringen knappast är relevant att rapportera? Nu när skogen flyttat in i riksmedia och den bredare allmänheten förväntas dessa också sortera bland stort och smått? I nästa steg ska vi alla utöva våra demokratiska skyldigheter med hjälp av politikerna. På sista tiden har det haglat nyheter om stora principiella frågor kring skogens, statens och mediernas roll. Vi har själva försökt påtala vissa utmaningar i rapporteringen. Opartiskheten granskas sällan, även om det finns vissa möjligheter att klaga, och då speciellt för den som blir “personligt berörd”.
Efter ett tips till redaktionen ombads vi dyka djupare i vilka skogsägarna är och vad de får ut ekonomiskt av skogsägandet, och det ska vi göra. Det här blev ju lite om skogsägarstammen, men mer om jägar- och älgstammarna.
