Landsbygdsministerns uttalande i DN härom dagen vittnar i bästa fall om okunskap om den svenska skogen. Har vi fått en Pulp Fiction i den samma, och i så fall, vad bör göras för att ställa saker till rätta? Frågan är viktig för en Pulp Fiction kan skada både affärer och anseende.
Pulp fiction är, trots att det är mer känt som en filmtitel, namnet på en genre av tidskrifter i USA som publicerades under första hälften av 1900-talet. Det handlade om sensationella fiktionsberättelser som trycktes på billigt papper av låg kvalitet från trämassa. I denna kontext ställer vi frågan om det finns en fiktion om massan i Sverige?
Jennie Nilsson duckar uttalande
Landsbygdsministern Jennie Nilsson intervjuades av Dagens Nyheter 16 mars 2021. Artikeln ligger nog inte öppen så länge och det finns flera saker att fördjupa sig i, men vi väljer här några utdrag på det Nilsson säger om långsiktigt bindande av koldioxid:
– Ibland säger man att vi inte ska hugga ned skogen för att elda upp den – det gör vi inte i Sverige utan vi plockar ut virke som man exempelvis kan bygga i trä med så att du har ett långsiktigt bindande av koldioxid – det är viktigt. Restprodukterna blir till bioenergi.
Jennie Nilsson i DN
DN:s skogsbruksgranskare 2021, Lisa Röstlund, som intervjuat Nilsson inser att uttalandet haltar och ställer en motfråga om det faktiskt inte är så att det mesta från den Svenska skogen blir mer kortlivade produkter. Nilsson svarar då:
– Fast jag håller inte riktigt med om den beskrivningen faktiskt. Mesta delen av det som kommer ur skogen i dag är virke – det är ingen kortsiktig produkt.
Jennie Nilsson i DN
DN kollar upp detta mot data de bett om hos Naturvårdsverket, (varför inte Skogsstyrelsen kan man undra?), och återkommer med att hon faktiskt har fel. Nilsson skickar då politiska sakkunniga (rådgivare) till undsättning som säger att Nilsson svarade på vad som var syftet med skogsproduktion.
Man kan orera spaltmeter om vikten av dessa citat, eller hur bra Nilsson ska vara på Svenskt skogsbruk men det blir tyvärr lätt tråkigt. Det viktiga är istället att lyfta fram fakta så vi tillsammans kan jobba mot en bättre framtid. Det trots att det är en utmaning när man följer skogsrapporteringen på många håll i år.
~80% av virket är kortlivat
Om vi ska komma framåt i både skogsbrukets utveckling och den nu heta skogsdebatten så ska vi inte blunda för fakta. Någonstans runt 20% eller ⅕ av träden som avverkas i Sverige per år blir till sågade trävaror och massiva träprodukter. 80% eller ⅘ blir det inte. Det finns både förklaringar och frågeställningar om de exakta talen, men i princip gäller följande:
Det avverkades 2019 lite drygt 35 miljoner fastkubikmeter timmer i Sverige och drygt 32 miljoner fastkubikmeter massaved. Sedan tillkommer avverkning av brännved om drygt 5 miljoner fastkubikmeter och lite “övrigt virke” som inalles summerade den årliga avverkningen till 75,5 miljoner fastkubikmeter 2019.
Till rundvirkesvolymen under bark läggs till drygt 10% bark som inte räknades in ovan, samt GROT (GRenar Och Toppar) som kan tas bort från hyggena om avverkningen skett nära större värmeverk. Det blir direkt till bioenergi och som inte är inräknat i rundveden ovan. I alla fall, totalt blir det motsvarande ca 88 miljoner fastkubikmeter. Detta är statistik från Skogsstyrelsen och Energimyndigheten som båda avser 2019 och är så kallad “officiell statistik”.
Hälften av sågtimret blir sågade trävaror som sagt. Givet att vi haft höga kostnader för att elda fossilbränsle i Sverige redan tiden före EU.s utsläppsrätter, har en mindre skivindustri kvar, men gör mer träpellets. En hel del pellets tar numera också vägen förbi stallen. Hur som, det hela mynnar ut i att ca 18 miljoner kubikmeter trä i formen av “plankor och brädor” lämnar Svensk skogsindustri 2019. Mycket blir inbyggt i rejäla hus, eller impregnerat altanvirke, och kommer att finnas kvar i många år.
Lite drygt 20% blir alltså sågade trävaror som sin tur blir ex hus av trä.
Resterande ~80% blir massa, pellets och bioenergi, där majoriteten blir pappersmassa. Massa i sin tur kan delas upp i avsalumassa (massa som säljs till kunder som förädlar det vidare), kartonger och tidningspapper. Det finns också troliga framtidsmarknader (kanske) i trätextil, nanocellulosa, vanillin, tallolja, osv.
Kännetecknande för det som inte blir sågade trävaror är att det i sig binder koldioxid under en relativt kort tidsperiod. Exempel är GROT i kraftvärmeverk som eldas direkt men också massabruken kan nämnas. Här eldas någonstans runt hälften upp i själva processen och beroende på slutprodukt så eldas resterande del inom något år eftersom träfiber i papper återanvänds många gånger.
Cirkulärt2 kan skapa Pulp Fiction?
Hur ska man tolka Landsbygdsministerns spontana uttalande? Har hon fastnat i ett cirkulärt informationsbrus om den cirkulära bioekonomin? Cirkulärt i kvadrat? Pulp Fiction? Kan vara så. Informationsbruset på redaktionen lyfter fram att ministrar är beroende av kompetenta rådgivare och “goda råd” från närstående myndigheter.
Detta är viktiga frågor som måste lyftas upp i debatten. En anledning är givetvis invinklad även här eftersom vi gärna lyfter upp vikten av skogsägarens lönsamhet och anser att en ökad andel sågade trävaror från Svensk skogsindustri är en möjlighet. Det trots att Norra Skog vred några miljarder av sina tillgångar åt pappershållet nyligen. Röstlunds och mediers valda vinklingar lämnar vi också därhän här vilket den uppmärksamme läsaren säkert noterat redan.
Det kanske inte är konstigt att modellerna nu ifrågasätts? Efter att fler förstår att så lite av träden blir plankor i Sverige så kan man faktiskt förstå det. Att då skogsindustrin kontrar med att trolla med knäna riskerar bara att göra saker värre. Och då pratar vi primärt inte om vad ministrar tänker och säger utan i ett bredare perspektiv. Kanske också utanför landsgränserna?
Produkter från ändliga råvaror som stål eller fossilplast som ofta kräver mycket energi, eller från jordbruk, “gräset” bambu, eller snabbväxande eucalyptus som pappersmassa eller i form av bioenergi i Värtaverket är väl knappast bättre. Bevisa då i så fall att svenskt skogsbruk är bättre om marknaden begriper att det är alternativet. Så, varför inte spela med öppna kort och på bordet?
Sågtimmer är det som ger skogsägare störst intäkt i skogsbruket, i alla fall inom den genre där också skogsindustrin är inblandad. Att då varken tala klarspråk eller ur skägget är troligtvis farligt, det kan ju bland annat börja kallas pulp fiction. Är massaindustrin framtiden så måste den kunna tala för sig själv, utan att använda sågtimret som någon hemmasnickrad trojansk häst. Börja där och fortsätt sedan med trovärdig förklaring hur en ökad fokus på massa och bioenergi kan komma gynna skogsägaren ekonomiskt och hållbart.
Angående bilden i ingressen. Det är ett hopklipp med Landsbygdsministern Jennie Nilsson och en bild som Skogsindustrierna idag kablar ut på sociala medier med texten:
Visste du att när träd skördas går hälften till sågverken, hälften till bruken? Huvudprodukter för sågverken är plankor och bräder, papper och kartong för bruken. Rester från produktionen blir bioenergi. På så sätt kan sågverk, bruk och Sverige förses med fossilfri energi.
Skogsindustrierna
Kanske inte fel men inte heller helt rätt. Pulp Fiction?
