Nu börjar lobbyarbetet på allvar för Sveriges massabruk att äska statliga pengar för BECCS. BECCS kallas också Bio-CCS och handlar om en teknik att avskilja koldioxiden från röken på en skorsten som eldar “grön” energi. Skogforsk och Chalmers har nu släppt en rapport som framställs som en bra väg framåt för BECCS på massabruk. Frågan som vi ställer oss är om det egentligen är en sminkad gris.
Den sminkade grisen i detta fall kan handla om hur ett massabruk som använder den så kallade sulfatprocessen är uppbyggd och att BECCS integrering inte bara är att sätta en koldioxiddammsugare på skorstenen.
GROT ska rädda BECCS på massabruk
Studien som alltså genomförts av Skogforsk och Chalmers kommer till samma egentliga slutsats som de tidigare studier som genomförts på massabruk. Unisont visar här studierna att det är ett problem med att sulfatprocessen eldar upp delar av massaveden (hälften cirka blir ju slutprodukten massa som sedan kan bli toalettpapper, godispåsar, kartong och mjölkpaket mm). Dessutom, till skillnad från ett kraftvärmeverk, så finns inte bara en skorsten utan flera på ett massabruk och det gör att man inte enkelt kan sikta på att fånga in nära 100 % av utsläppen. Det finns alltså inte tillräckligt med energi och om nuvarande genererad ånga ska användas för energikrävande BECCS så riskerar man bl.a. elexporten på massabruket.
Fördelningen på utsläpp av koldioxid i ett normalt massabruk är: 80 % från sodapannan, 15 % från mesaugnen och 5 % från övriga pannor (främst barkpanna). För att slippa stora ombyggnationer så har man valt att enbart sätta BECCS på de största utsläppspunkterna.
Skogforsk och Chalmers har dock lösningen på detta och det är att elda BECCS-enheten (ja, den kräver mycket energi) med GROT. På detta sätt når man i teorin(!) maximala 81 % koldioxidinfångning. Detta då det redan från början är svårt att fånga in alla utsläpp på ett massabruk och sedan då också att GROT-eldning i sig själv släpper ut CO2.
Likt tidigare studier som finns att läsa hos Energimyndigheten så konstateras att, till skillnad från ett kraftvärmeverk, så måste man acceptera att inte nå högre än 81 % alternativt montera en liten BECCS på den stora BECCS:n. Det blir då svårt att räkna hem det ekonomiskt och också redan på pappret en omständlig lösning.
På tal om “stor”, det är ingen liten anläggning som krävs för att lyckas. Studier visar att en BECCS integrerad på ett massabruk tar upp till 2 hektar extra mark i anspråk.
Vi kan också konstatera att det redan prövats genom det nedlagda projektet “Petra Nova” i USA. Det som man inte verkar prata högt om är också, förutom “kaka-på-kaka” syndromet så var effektiviteten i CCS-tekniken hos Petra Nova mycket lägre i verkligheten. Fast det är klart, nu har det ju gått några år så nu samspelar säkert teori och praktik inom detta område…
Fyra massabruk har varit med i studien
Studien har räknat på BECCS med GROT på fyra massabruk i Sverige. Det handlar om Södras Mönsterås och Värö, Stora Ensos bruk Skutskär och SCA Östrand. Resultatet visar att det bara är Skutskär och Östrand som når upp till avskiljning på 81 % och det har att göra med den egentliga tillgången på GROT.
Viktigt här är också att emfasera skillnaden mellan BECCS på massabruk och BECSS på kraftvärmeverk. Kraftvärmeverket har oftast bara en stor utsläppspunkt och har dessutom enkelt den energi som krävs för att driva BECCS utan att stöta till med extra GROT-energi.
En anledning, men kanske inte huvudanledningen, till att man valt dessa fyra massabruk har att göra med att de har bland de största punktutsläppen av koldioxid i Sverige på årsbasis. Metsä Husum ligger faktiskt fyra så varför Skutskär fick ta över denna plats är oklart men det kan vi lämna därhän. Tillsammans släpper dessa fyra fabriker ut ca. 6,7 M ton CO2 per år. Det är nästan hälften av Sveriges industris totala fossila utsläpp på årsbasis och knappt hälften av utsläppen från Sveriges inrikestrafik. Viktigt här är dock att det vi pratar om nu är “grön” koldioxid eftersom man i massabruk eldar upp skog i motsvarande takt som det växer ny.
Grön eller svart koldioxid
Värt att nämna i sammanhanget är det faktum att den fossila förbränningen har skapat en klimatförändring som gjort att tillväxten ökat rejält i skogen. Vi skrivit om detta tidigare och ställt oss frågan om oljeindustrin kan komma att kräva betalt för ökad tillväxt. I denna kontext ska man då kanske inte vara förvånad om det i framtiden kommer kalkyler om hur stor andel av den inbundna koldioxiden i våra skogar som faktiskt är “svart”.
Massabruken siktar på storslam
Man kan läsa studien som nu släppts av Skogforsk och Chalmers som att det är en god idé att satsa på BECCS på massabruk i Sverige. Man skulle också kunna se studien som ett lobbyarbete när det kommer till den tilltänkta omvända auktion som Regeringen aviserat om. Det handlar i så fall om att kratta manegen för att ge sulfatindustrin goda möjligheter att vinna auktionen.
Vinner man auktionen så finns statliga pengar att hämta för att påbörja bygget. Om man jämför den nya studien med de studier som gjorts genom Energimyndighetens “Industriklivet” så är den stora skillnaden att det i princip inte finns några orosmoln på himlen i studien från Skogforsk och Chalmers. Problem som tidigare tagits upp löses nu “enkelt” med GROT i stora mängder.
Dessutom har man artigheten att i nyheten tala om att skogsägarna kommer gynnas av detta. Äntligen kommer skogsägarna få en stabil marknad för GROT. Det man inte nämner är att man räknat på att kostnaden för GROT kan bli så låg som €22 per ton CO2. I denna kostnad ingår förutom ersättning till skogsägaren, transport, flisning/krossning och lagerhållning. Man har alltså troligtvis räknat på ett pris som (max) idag. Ett pris som i princip handlar om att skogsägaren, om hen har tillräckligt med gran på slutavverkningen, kanske kan få “gratis” plantor till planteringen.
Massabruken å andra sidan siktar på storslam. Det har att göra med att få staten att betala installationen och sedan ha staten i järngrepp även om marknadsförändringar eller beteendemönster hos slutkonsumenter ändras så måste sodapannan brinna. Och som grädden på moset så har marknaden för klimatnytta snabbt förändrats. Massabruken har alltså för avsikt att ta rejält betalt för att bli “klimatets stora räddare”.
Det kanske inte är undra på att massalobbyn pratar om ersättning till skogsägare för kolsänka i levande skog som den nya pesten?
Skogsägaren har fortsatt sin levande kolsänka
Vi har nu troligtvis gått in i ett formidabelt krig om kolsänkan. Skogsägare kommer ha stor möjlighet till att få betalt för levande kolsänka och skogsindustrin kommer kunna ta betalt för kolsänka både i sina slutprodukter och också då ev. avskiljning i processen.
Studien visar att skogsindustrin troligtvis inte på något sätt ämnar dela denna nya intäkt med skogsägaren. Att studien räknat på GROT-priser från 2013 vittnar om detta. Att det finns 20 % skogsägare som sitter på två stolar genom att vara med i en skogsägarförening som äger egna massabruk gör inte saken bättre.
Det återstår nu att se om Sveriges massabruk lyckas vinna den kommande auktionen. Enligt studien så verkar SCA Östrand ligga bäst till om GROT-eldningen får fäste. I så fall är nog Skogforsks VD extra nöjd…
