Med skogen som tema i årets miljörapport från Konjunkturinstitutet (KI) så förespråkar myndigheten i princip ett Bonus Malus-system för skoglig kolsänka. Skogsägare ska kunna få betalt för ökad tillväxt och inlagring av kol i sina skogar samtidigt som skattesubventionen på biobränsle föreslås tas bort.
Konjunkturinstitutet har av regeringen i uppdrag att varje år ta fram en så kallad miljöekonomisk rapport. Årets rapport har temat “Skogen, klimatet och politiken” och gör på sina knappt 100 sidor ett gediget jobb i att belysa ämnet. Spännande också att rapporten inte är skriven av det vanliga skogs-etablissemanget utan av KI:s vetenskaplig råd. iSkogen har påbörjat läsningen av rapporten och en första reflektion från oss är som sagt att den har en bra grund och speglar skogen ur ett lite annorlunda perspektiv. Den innehåller några troliga syftningsfel som bör redas ut.
KI skriver i sin inledande text i rapporten att syftet är att öka förståelsen för hur skogen kan och bör integreras i den svenska klimatpolitiken. Men också att EU:s omvälvande klimatpolitik troligtvis kommer påverka svenskt skogsbruk, vare sig vi vill eller inte.
Bonus Malus för skogen stoppar ett systemfel
Enligt rapporten så har KI identifierat ett systemfel i hur skogen hanteras idag. Trots att våra skogar har många nyttigheter så är det i princip bara timmer, massaved och bränsleved som prissätts på en marknad idag. På grund av detta så skapas en skevhet i systemet där skogens resurser som helhet inte används optimalt för samhällsnyttan.
För att säga det mer konkret; EU kommer genom “den gröna given” att, bland annat genom ett reviderat LULUCF-direktiv, fokusera mer på de naturliga kollagren i skog och träprodukter som ger lång kolsänka. Detta samtidigt som svensk skogspolitik sedan flera år kan ha gått stick i stäv med just detta. Exempelvis genom att subventionera användningen av bioenergi från skogen. Att prissätta fler nyttor från skogen torde dock vara bra för skogsägaren.
För att stoppa detta “systemfel” ges förslag i rapporten om att växtgasutsläpp från bioenergi ska beläggas med skatt samtidigt som inlagring av växthusgaser i skogen premieras. Ett Bonus Malus-system för skogen som KI anser vara en kostnadseffektiv anpassning av klimatpolitiken. Kanske också ett måste med tanke på de övergripande regelverk som nu börjat antas av den Europeiska unionen som Sverige är en del av.
Bonus Malus är annars mest känt för systemet med att premiera eldrivna bilar före fossila bilar vid nyinköp. Köper man en klimatsmart bil så får man pengar. Väljer man att köpa en ej klimatsmart bil så får man betala. Bonus Malus.
Sulfatprocessen blir Svarte Petter?
Även om det finns syftningsfel i rapporten såsom att sågverksflis går till bioenergi (sågverksflis blir allt som oftast massa och papper) så kan man läsa mellan raderna att svensk skogsindustri troligtvis står inför utmaningar. Mellan 70 – 80 % av all skog som avverkas under ett år i Sverige eldas upp (eller bryts ner) inom något eller några år. Anledningen är att den svenska skogsindustrin satsat hårt på massabruk som använder sulfatprocessen.
Dels så förbränns mer än hälften av det kol som finns i den skogliga råvaran vid framställande av massa enligt sulfatprocessen. Dels så blir majoriteten av slutprodukterna från sulfatprocessen kortlivade produkter som i bästa fall återvinns någon gång innan de på det ena eller andra sättet återigen frigörs i atmosfären.
Det är troligtvis på grund av detta som skogsdebatten delvis har högt tonläge i Sverige idag. Jämför man med exempelvis Österrike som istället (i princip) för massabruk har träindustri för att ex. göra långlivade skivprodukter till byggindustrin (utöver sågverken) så kan man se skillnader i debatten.
Kombinationen av en maximalt utbyggd inhemsk massaindustri som dessutom i stort baseras på sulfatprocessen gör att svensk skogsindustri kan sitta med Svarte Petter. Avverkningsnivån måste, på produktiv skogsmark, (minst) hållas i linje med den årliga tillväxten för att hålla massabruken kokande. Dessutom blir inte produkterna från de samma långlivade. Det är kanske inte undra på att frågan ställs från bland annat EU om detta?
För att följa de nu kommande klimatlagar som stipulerats under 2021 så måste något göras med den svenska massaindustrin. Antingen så monteras den ned, ställs om (ettårsgrödor eller skivindustri) eller så gör man (kanske) FN och EU nöjda genom att montera koldioxiddammsugare (BECCS) på skorstenarna. BECCS verkar dock vara både en ny och dyr teknik utan storskalig tillämpning i dagsläget. Förra regeringen lovade dock ett generöst bidrag ur statskassan för att detta ska bli verklighet. Vad som händer nu, med den nya regeringen och en statsbudget från oppositionen, vet vi inte än.
Att inte KI tagit med sulfatproblematiken i rapporten kan vittna om okunskap eller att frågan är så känslig att de valt att utelämna den. Massabruken kan vara pudelns kärna i denna fråga, inte kraftvärmeverken. Men troligtvis spelar det ingen roll för om nu skogens roll som kolsänka kommer framhävas av både FN och EU så är det kanske bara att “gilla läget” och göra det bästa av situationen.
Skogsägare får betalt för att “låta skogen stå”
Att skogsägare ska kunna få betalt för att binda koldioxid i växande skog är långt ifrån något nytt. Att sätta in det i ett system med Bonus Malus kan dock vara nytt. Tyvärr har det, på grund av avsnittet här ovan, varit något som inte kunnat diskuterats i den svenska skogsdebatten. Det är helt enkelt i princip en ödesfråga för den svenska skogsindustrin om skogsägare skulle kunna få ytterligare ett intäktsben att stå på.
Det blir också något av en paradox där förespråkare för den svenska skogsindustrin mycket starkt motsätter sig ett sådant system ofta i förevändningen att det lockar till “greenwashing”. Frågan man kan ställa sig är om dessa uttalanden kanske egentligen också är greenwashing?
Oaktat detta så är det nog få fristående skogsägare i Sverige som inte skulle säga ja till ett system där man får betalt när skogen växer och sedan “skattefri” avverkning om råvaran går till långlivade produkter. Det handlar då att både äta kakan och ha den kvar. KI skriver i sin rapport att systemet troligtvis skulle öka omloppstiden i den svenska skogen. Något som också torde gynna skogsägare med tanke på att timmerandelen, i normalfallet, ökar med skogens ålder.
I mångt och mycket kan man också säga att KI:s förslag på Bonus Malus är en kopia av bland annat EU:s taxonomi som nu börjar gälla 1 januari 2022. Det handlar om att skapa motståndskraftiga skogar som kan stå emot klimatförändringarna. De ska producera mer — och genom det binda mer koldioxid — än tidigare. Men det kanske viktigaste: trots att lobbyister till den svenska skogsindustrin gärna pratar om ett avverkningsstopp eller “en våt filt över skogen” så handlar det fortsatt om att skogen ska avverkas. Den röda tråden är att den ska leverera långlivade produkter som gör att den koldioxid trädet en gång bundit in ska bli inbunden i en lång tid även efter att trädet avverkats och lämnat skogen.
Framtidens skogar och skogsbruk
Vare sig vi vill eller inte så verkar det som att vi genom klimatförändringarna kommer se ett annorlunda bruk av skogen framöver. Att vi måste ställa om skogarna så de blir mer uthålliga, kanske också bli tvingade att plugga igen utdikade våtmarker kan vara saker vi blir tvingade till. Likaså en klimatnyttoanalys för den som vill klassa sin skog som “grön”.
Men den stora frågan finns hos skogsindustrin: vad göra med sulfatbruken? En idé är att göra som Essity och konvertera till råvara som kommer från ettårsgrödor. Ett annat är att påbörja omställningen mot någon form av skivindustri. Att montera en koldioxiddammsugare på skorstenen kan också vara ett alternativ men frågan är om tekniken kommer finnas och om samhället, till skillnad från dammsugare på en kraftvärmeverk, kommer se “nyttan” av denna installation?
Något måste dock kanske göras eftersom förbränningen av fossila bränslen ska upphöra och då kan vi inte sluta elda med biobränsle. Råvara från skogen för byggkomponenter såsom virke och skivor är något av en “helig graal” och kommer inte minska i utbud. Kvar för Sveriges del finns sulfatbruken.
Hur som, som skogsägare kanske inte du behöver bry dig så mycket ändå. Priset på massaved har troligtvis väldigt sällan skapat lönsamhet på skogsgården, något som kanske en kolsänkepeng, kanske i kombination med ett helt nytt sortiment — skivved — dock kan göra? För återigen: lönsamheten för skogsägare är en viktig pusselbit för att stärka skogsägandet, skogentreprenörerna och landsbygden i stort.
