Den 7 januari 2022 lämnade den norska skogsmyndigheten öppen virkesdata över hur stor skogsavverkningen har varit i Norge under 2021. Någon vecka senare levereras samma information i Finland om den finska årsavverkningen 2021. I Sverige får vi vänta på motsvarande siffror i ett halvår och i skrivande stund (januari 2022) så är fortfarande siffrorna för 2020 preliminära.
Inte nog med att vi släpar med avverknings-siffrorna. Vi saknar dessutom nästan helt prisstatistik för det avverkade virket i Sverige. Något som levereras snabbt, regelbundet och offentligt varje månad i både Norge och Finland. Hur kan det vara så illa i Sverige? I ett land som anser sig ha världens modernaste och mest digitaliserade skogsbruk? Svaret är lika enkelt som stötande: Den svenska skogsindustrin vill inte ha någon öppen prisstatistik.
Skogsstyrelsen har statistikansvar för öppen virkesdata
I Sverige har SCB (Statistikmyndigheten) huvudansvaret för att publicera officiell och samhällsviktig statistik över en mängd olika områden. Mycket av statistikinsamlingen är delegerad till totalt 28 myndigheter med statistikansvar. Som t. ex Jordbruksverkets ansvar för lantbruksstatistik och Skogsstyrelsens ansvar för skogsstatistik. Ansvarigt departement för den officiella statistiken är Finansdepartementet.
Den officiella statistiken regleras i “Lag (2001:99) om den officiella statistiken” med tillhörande ”Förordning (2001:100) om den officiella statistiken”
När det gäller statistik för skogsbruket så är alltså Skogsstyrelsen ansvarig myndighet och enligt förordningen finns det tre områden som man i sitt uppdrag regelbundet ska redovisa data för och det är:
– Produktion i skogsbruket
– Sysselsättning i skogsbruket
– Miljö och sociala frågor i skogsbruket
Utöver Skogsstyrelsen så har också Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) ansvar för att ta fram viss skoglig statistik. Nämligen statistik över ”Skogarnas tillstånd och förändring” vilken i huvudsak kommer från Riksskogstaxeringen. I begreppet ”Produktion i skogsbruket” anser Skogsstyrelsen att data för såväl virkesvolymer som virkespriser ingår.
Iskogen.se har pratat med flera personer som ansvarar för eller arbetar med statistikområdet på Skogsstyrelsen. Man kan sammanfatta dessa samtal med att det finns ett stort missnöje och en viss uppgivenhet över möjligheterna att få fram bra dataunderlag från skogsindustrin. Detta trots att all virkesmätning i Sverige är helt centraliserad och allt går genom en enda aktör: Biometria.
Biometria – domineras av skogsindustrin
Eftersom Biometria har en så central roll i svensk virkesmätning och virkesredovisning så ska vi försöka beskriva denna organisation lite mer ingående.
Biometria är en ekonomisk förening med ett stort antal medlemmar som nyttjar deras tjänster av virkesmätning och virkesredovisning. Biometria bildades 2018 genom sammanslagning av tre regionala inmätningsföreningar och deras gemensamma databolag SDC (Skogsbrukets Datacentral).
De allra flesta medlemmarna i Biometria är virkesköpare. En del är både säljare och köpare och några få är enbart skogsägare och virkessäljare. Biometrias styrelse domineras av skogsindustribolag men här finns även representanter för skogsägarföreningarna och Sveaskog. Den enda styrelserepresentant som inte äger egen industri (Sveaskog och Mellanskog äger Setra AB) eller värmeverk bland de tretton ledamöterna i Biometrias styrelse är Skogssällskapet.
Skogsägarföreningarnas ledamöter kan givetvis hävda att de företräder säljarna men i den här frågan om att bidra till mer öppen virkesdata har de mer ett industriperspektiv. De avviker inte från övriga styrelseledamöters linje om att bromsa tillgången till data. Något som ju givetvis föreningarnas medlemmar kan försöka ändra på om de är medvetna om problematiken.
Biometrias Vd fortsatt på SCAs lönelista?
Styrelseordförande Anders Nilsson representerar inte något skogsindustribolag men han är styrelseledamot i konsultföretaget Eurocon som bl. a har bistått SCA vid den stora utbyggnaden av Östrands massafabrik. I Eurocons styrelse sitter även Biometrias Vd Ingela Ekebro och när hon började sin tjänst på Biometria kom hon direkt från SCA där hon haft en ledande position i arbetet med massabrukets utbyggnad.
Enligt SCAs sajt så fungerar Ingela Ekebro fortfarande (2022-01-17) som ”Senior advisor strategic projects”. Vi får hoppas att det beror på att SCAs varit slöa med att uppdatera sin sajt sedan Ekebro började på Biometria i februari 2021. Om hon fortfarande har en strategisk roll i SCA samtidigt som hon är Vd på Biometria så är det inte bara anmärkningsvärt utan borde även ses som gravt olämpligt ur ett jävsperspektiv. Dock inte det enda kopplat till SCA i så fall.
Enkelt sammanfattat så kan vi konstatera att det är industriintresset och virkesköparna som styr Biometria och dess verksamhet, oavsett vad som sägs om att köpare och säljare ska vara jämbördiga i föreningen. Och oaktat de stora och långdragna utvecklingsproblem som Biometria och dess föregångare dragits med så är det idag Biometria som sitter på nästan all central data om det svenska virkesflödet.
Myndighetstrots?
Skogsstyrelsen har under lång tid försökt förmå Biometria (och dess föregångare WMF/SDC) att lämna ut mer information och data om virkesvolymer och virkespriser men med klent resultat.
Skogsstyrelsens statistikchef Svante Claesson skickade, på uppdrag av generaldirektören, en skrivelse till Biometrias styrelse den 2 september 2021 med hemställan (formell begäran) om ökad tillgång till mikrodata och prisuppgifter för statistikproduktion. Än idag (januari 2022) har Skogsstyrelsen inte fått något svar från Biometria och de har tvingats skicka påminnelse.
Tjänstemän på Skogsstyrelsen som iskogen.se pratat med säger att Biometrias och skogsindustriföretagens inställning till mer pris- och volymstatistik från virkeshandeln är att den ”inte behövs” och att det “inte finns någon efterfrågan” för sådan statistik. Därför bistår inte Biometria och skogsindustriföretagen i förmedlingen av den data som Skogsstyrelsen i egenskap av ansvarig statistikmyndighet efterfrågar.
Ibland har det skyllts på att det inte går att få ut uppgifter p g a bristande IT-system men grundproblemet är att Biometria och dess styrelse motverkar öppen redovisning av virkesdata av ren ovilja. Man kan fråga sig om inte den inställningen gränsar till myndighetstrots?
Närliggande exempel från lantbruket
Det kan vara intressant att titta på ett närliggande exempel: myndigheten Jordbruksverket. Närliggande när det gäller branschtillhörighet men bokstavligt närliggande då Jordbruksverket huserar i samma byggnad i Jönköping som Skogsstyrelsen gör.
Jordbruksverket redovisar regelbundet, i vissa fall veckovis, uppgifter om pris för olika lantbruksprodukter som nötkött, ägg, kyckling mm. Flera gånger om året sammanställs produktionssiffror (marknadsbalans) över volymer. Jordbruksverkets uppgifter samlas in med hjälp av enkäter från slakterier och handelsled som har skyldighet att lämna uppgifter. En del av detta är uppgifter som även sammanställs på EU-nivå för direkt jämförelse med priser i andra EU-länder.
Enligt 7§:1 i Lag om den officiella statistiken är alla näringsidkare “…skyldiga att lämna uppgifter för den officiella statistiken…”. Något som svenska lantbrukare är mycket väl medvetna om men som Biometria och svensk skogsindustri väljer att ignorera när det gäller virkesdata.
Hur fungerar det i Finland?
Den enda prisstatistik som finns över virkespriser i Sverige är kvartalsvisa priser över leveransvirke som Skogsstyrelsen sammanställer med hjälp av uppgifter från Biometria. Leveransvirket står för klart mindre än 10 procent av det totala virkesflödet i Sverige och är således av marginell betydelse.
I Finland redovisar Skogsstyrelsens systermyndighet LUKE aktuella virkespriser varje månad. Dessa samlas in med hjälp av enkäter (precis som Jordbruksverket gör i Sverige) till virkesköpare. Prisstatistiken i Finland omfattar mer än 80% av allt virke som kommer från privatägda skogar. De finska priserna redovisas dessutom både för leveransvirke och för rotköp (rotnetton) och de redovisas per trädslag, sortiment och nedbrutet per region. Uppenbarligen vågar inte den finska skogsindustrin trotsa myndigheten och säga nej på samma sätt som görs här i Sverige?
Norge: öppen virkesdata direkt från inmätningen
Norge var ju först ut att redovisa avverkningssiffror för 2021. De presenterades redan den 7 januari 2022.
Hur kan det gå så snabbt att få fram data i Norge? Den enkla förklaringen är att uppgifterna hämtas direkt från virkesmätningens databaser.
I Norge redovisar myndigheten Lantbruksdirektoratet motsvarande skoglig data som i Finland och även här månadsvis för virkesvolymer, sortiment och priser. I Norge kommer inte uppgifterna från enkäter utan direkt från virkesmätningsorganisationens, och tillika Biometrias systerorganisation, Norsk Virkesmålings datasystem.
Varför är det viktigt med öppen virkesdata?
Ja, varför är det egentligen viktigt med öppen data för virkesvolymer och virkespriser? För att en marknad ska vara sund, välfungerande och kunna utvecklas så behövs det bra information och beslutsunderlag i alla led.
Anledningen till att skogsindustrin i Sverige vill begränsa tillgängligheten till öppen pris- och volymdata är givetvis att man är rädd för att priserna ska öka om alla får all information om den svenska virkeshandeln. Och det kanske är sant just nu. I alla fall om man jämför med Finland. Där har sågtimmer betalats avsevärt bättre än i Sverige under Coronaboomen 2021 och det samma gäller i de flesta andra skogsländer i Europa. Därmed kan man säga att skogsindustrins förmåga att begränsa öppenheten om virkespriser har varit en framgångsrik strategi. Däremot kan man fråga sig om inte beteendet i sig är konkurrensbegränsande, på gränsen till vad vi accepterar i en öppen och demokratisk marknadsekonomi?
I det långa perspektivet bör öppen tillgång till pris- och marknadsstatistik kunna bidra till en bättre fördelning av slutprodukternas värden. Det bör också bidra till en mer optimerad användning av träråvara. Förhoppningsvis som grund för nya investeringar i förädling som ännu bättre tar vara på de värden som finns i den svenska skogen.
Avverkningsvolym – ett allt viktigare värde
En annan aspekt på värdet av öppen data över avverkade virkesvolymer är att kolbalans och kollagring blivit allt viktigare frågor. Avverkning är den ena parametern i kolbalansen. Tillväxten utgör den andra. Idag redovisas avverkningsvolymer med lång eftersläpning och siffrorna inhämtas av Biometria med hjälp av enkäter till virkesförbrukarna.
Om viljan fanns skulle avverkningssiffror mer eller mindre kunna tas ut direkt ur Biometrias databaser. Ungefär som man gör i Norge idag. Det är tyvärr inte så att de siffror vi slutligen får över den svenska avverkningsnivån nödvändigtvis är behäftad med mindre fel än vad Norges snabba resultat är. Skogsstyrelsen och SLU har t. ex identifierat att det vissa år skiljer stort mellan den avverkning som SLUs Riksskogstaxering mäter jämfört med Skogsstyrelsens officiella statistik som baseras på industrins virkesförbrukning.
Datakvalité
I Skogsstyrelsens brev till Biometria (se ovan) framställer Skogsstyrelsen en formell begäran (hemställan) om att få bättre insyn i mikrodata från Biometrias prisuppgifter. I första hand gäller det de uppgifter Skogsstyrelsen får om leveransvirkespriser men Skogsstyrelsen uttrycker tydligt att prisstatistik ”…är ett av de prioriterade utvecklingsområden som identifierats av Skogsstyrelsens statistikproduktion. Sammanfattningsvis är virkesprisstatistiken efterfrågad, samhällsviktig och insamlingen är kostnadseffektiv och belastar inte uppgiftslämnaren i onödan.”
I skrivande stund har Skogsstyrelsen alltså inte fått något svar på sin förfrågan till Biometria om bättre prisdata trots att det nu har gått fyra och en halv månad sedan brevet skickades.
Skogsstyrelsen vill förtydliga sina statistikområden
Det sägs inte rent ut på myndigheten men det är inte svårt att uppfatta missnöjet över Biometrias och skogsindustrins ovilja att bidra med nödvändig data. Skogsstyrelsen har, tillsammans med de andra 27 statistikförande myndigheterna (SAM) och SCB lämnat in en skrivelse till regeringen där man begär att det görs justeringar och moderniseringar inom SAMs olika statistikområden. Genom ändringar i förordningen om den officiella statistiken.
För Skogsstyrelsens del finns en tydlig ambition att skärpa tydligheten inom det statistikområde som idag kallas ”Produktionen i skogsbruket”. Skogsstyrelsen begär istället att detta område delas upp i tre nya vilka samtidigt motsvarar de områden som Jordbruksverket jobbar efter inom lantbruket:
-Skogsbrukets produktion
-Skogsbrukets ekonomi
-Prisutveckling inom skogsbruket
Att prisutvecklingen nu lyfts ut till ett eget område är ingen slump. Skogsstyrelsen skriver i sitt PM (se nedan) att det idag är svårt att jämföra data med t ex jordbrukssektorn ”där produktionen (den fysiska) skiljs från ekonomi och priser”. Skogsstyrelsen skriver vidare att förändringarna föreslås ”Ur harmoniseringssyfte men också i syfte att tydliggöra statistikens innehåll för användare och att klargöra Skogsstyrelsen statistikansvar…”.
Just det sista, att “klargöra Skogsstyrelsens statistikansvar” kan ses som en tydlig passning till ett trilskande Biometria. Tjänstemän på Skogsstyrelsen som iskogen pratat med säger att de vill markera en tydligare skyldighet men även tydligare befogenhet att samla in data för officiell statistik om virkespriser och virkesvolymer.
Mer öppen virkesdata 2022?
Myndigheternas hemställan (se nedan) är inskickad till regeringen och planen är att den officiella statistikens förändrade delområden ska träda i kraft 1 juli i år. Förhoppningsvis kommer det att ge Skogsstyrelsen lite mer råg i ryggen för att tvinga fram en anständig nivå av öppen virkesdata ur skogsindustrins databaser. För även om statistikansvariga myndigheter som t ex Skogsstyrelsen redan idag, enligt 20§ i Lagen om den officiella statistiken, har möjlighet att “Förelägga…den som är uppgiftsskyldig enligt 7§ första stycket 1-3 eller 8§ inte fullgör skyldigheten…”. Ett sådant föreläggande får förenas med vite.
Skogsstyrelsens ledning och styrelse har uppenbarligen inte prioriterat att ta den juridiska fajten med Biometria och skogsindustrin utan verkar istället ha lagt sina juristpengar på att processa mot enskilda markägare i art- och intrångsfrågor under de senaste åren. Frågan är om det blir ändring på det nu om Skogsstyrelsen får ett förtydligat mandat att samla in viktig virkesdata till den officiella statistiken?
