“Stoppa borrarna” är en slogan som Skogsstyrelsen försöker samla skogsnäringen kring. Vi är dock alltfler som börjar undra om det är någon riktigt fungerande verkstad i skogen? Erik Öhman som är rågranne med Sveaskog har i alla fall fått erfara hur “tröga” de stora skogsbolagen kan vara, trots att de har resurser och borde kunna jobba effektivt. I Eriks fall var Sveaskog på plats för att avverka skog på sitt grannskifte under sensommaren. Det är den tid när “sök och plock” anses fungera för att stoppa borrarna, men Sveaskog struntade i att åtgärda flera färska angrepp med hänvisning till sin planering. Det trots att granbarkborrarna nyangripit träd i sommar som stod inom 100 meter från maskiner och avlägg.
Vi och andra har skrivit mycket om granbarkborrar i år, och hur det går med arbetet för att övervaka och stoppa borrarna. På många håll har antalet barkborrar och volymen skadad skog tyvärr ökat i år, och det trots prognoserna i höstas på att antalet övervintrade barkborrar minskade ifjol. Nu kommer det snart nya siffror som ska ge oss besked om hur stora skadorna blev i sommar totalt, men det ser inte bra ut på många håll. Frågorna blir dock alltfler- vad ska göras för att stoppa borrarna och finns viljan? Räcker det med gör om, gör rätt, igen, igen?
Efter att Skogsstyrelsen med hjälp av extern expertis dissat effektiviteten när det gäller barkborrefällor samt “sök och plock under vintern” har det i princip bara återstått ett rekommenderat alternativ: “sök och plock sommar — ganska direkt efter svärmning”. För de flesta mindre privata skogsägare blir det också i kombination med statens goda råd “kontakta din virkesköpare”.
En som försökt reda sig själv på sin egen mark, samt försökt stoppa borrarna genom att söka, plocka och avverka det mesta av sin äldre granskog är Erik Öhman utanför Rejmyre. Tyvärr klarar grannen Sveaskog inte av att stoppa borrarna på deras sida rågången, och trots att de haft goda förutsättningar att göra mer.
Stoppa borrarna med goda grannar och virkesköpare?
Många kan vittna om utmaningen att få hjälp av ” en virkesköpare”, i alla fall en som inte samtidigt erbjuder sig att köpa hela beståndet som del av den “gratis rådgivningen”. Det är som bekant också ofta svårt att få bra betalt för svenskt rundvirke, och även i år trots att sågverken gjort rekordvinster. Vi återkommer till det igen i fler artiklar, men hur arbetar då de virkesköpande bolagen med sök och plock efter svärmning, och i sin egen skog? Vi börjar med ett nedslag hos Sveriges största skogsägare, tillika helstatliga, Sveaskog. De äger ganska mycket skog i Mellansverige, där det sedan flera år varit stora problem med barkborrar.
När det gäller skogsinnehavet som Sveaskog har runt Rejmyre i norra Östergötland, har man flera andra stora bolag som rågrannar, men också flera mindre enskilda privata skogsägare. En av dem är Erik Öhman som har några skiften insprängda i Sveaskogs domäner öster om Rejmyre. Erik bor på gården och driver ett familjejord- och skogsbruk. När Erik häromveckan åkte upp för för att titta till ett av sina skogsskiften så hade Sveaskog avverkat några tusen kubik på grannskiftet, varav en mindre del var angripet av barkborre.
Erik noterade när han var där att det stod kvar flera områden med nyangripna granar i kanten på avverkning som Sveaskog gjorde ifjol, och bara 50-100 meter från där skördare, skotare och timmervältorna fanns. Dessutom var det väldigt nära gränsen till Eriks egen skog, och dessutom det enda äldre granbestånd som Erik har kvar.
Erik frågade skogsmaskinföraren om de skulle ta med de nyangripna granarna också, men efter att maskinföraren hade ringt till Sveaskogs kontor var svaret: “Nej, det är inte med i planeringen”.
“Hur tänker Sveaskog om de inte klarar av att åtgärda ett sånt här angrepp”
Erik Öhman, Skogsägare utanför Rejmyre
Hur typiskt är detta för hur skogsbolagen arbetar med att “stoppa borrarna”? Det är svårt att veta, Sveaskog gör säkert mycket bra och rätt också. Det är dock inte så svårt att hitta exempel på hur även andra skogsbolag misslyckats med att hitta angripna granar, eller när de hittat dem verkligen avverkar angripna granar och bestånd innan borrarna spridit sig vidare. Det gäller även angrepp nära väg, och där de har fått ok på sina avverkningsanmälningar. Vi har också varit i kontakt med Skogsstyrelsen som inte riktigt kan säga mer än att att det “är stora utmaningar” att stoppa borrarna även för bolagen.
Enligt uppgifter från Erik Öhman och andra privata skogsägare i närheten av Finspång så arbetar Sveaskogs stora bolagsgranne Holmen på ett annorlunda sätt, men de verkar också ha problem att få bukt med borrarna. Vad som är rätt eller fel kan säkert diskuteras, men hur går det åt 30 miljoner per år till att samordna att stoppa borrarna, om när resultatet verkar vara så klent? Det är säkert så att många av Sveriges cirka 300 000 enskilda privata skogsägare också gör ett bra eller dåligt jobb. Oavsett om de har hetsats på av myndigheter med eller utan hjälp av “sin virkesköpare”. Men vad tänker de om de stora virkesköparna med egen skog och egna maskingrupper “misslyckas” med att stoppa borrarna?
Avverkningen som Sveaskog genomförde på sin egen skog och Eriks grannskifte i slutet av augusti omfattade drygt 2000 kubikmeter, varav bara en mindre del verkar varit barkborreangripet. Sveaskog har dock avverkat mycket barkborreangripen skog tidigare längs samma väg, och så sent som förra året avverkade de och körde ut både frisk och angripen skog till samma avlägg. Flera nya angrepp är nu mycket uppenbara, och angreppen har alltså nu i sommar ha spritt sig till kanterna av förra årets avverkning.
Barkborreangreppet på bilderna ovan som sträcker sig in i skogen mot Eriks skog är det största av de som syns inom några hundra meter från avlägget vid skogsbilvägen. Där fanns alltså Sveaskogs skördare när de lämnade beskedet till Erik om att inte åtgärda de “stoppa borrarna”, för att det inte var med i planeringen.
Vi har fått kontakt Sveaskog för att få kommentarer till det som framkommer här, och vi hoppas kunna återkomma med deras syn på saken när de hunnit titta på den här artikeln. Vi kommer oavsett Sveaskogs svar, även att beskriva minst ett annat besynnerligt fall där ett annat stort skogsbolag inte stoppar borrar, trots goda möjligheter. “En fluga gör ingen sommar”, men kanske två?
