Debatten om metoder och hyggesstorlekar i det som kallas trakthyggesbruk har i vinter kommit igång på allvar igen. De normala hyggena hos enskilda privatskogsägare syns dock inte till mycket i debatten, och som iSkogen skrivit så har filmare även använt skogsbrandsområden för att illustrera hur stora och fula svenska kalhyggen är. Skogsnäringen har i kampanjen Svenska skogen istället inte visat några hyggen alls. Enligt ett pressmeddelande är nu också en definition på ”hyggesfritt skogsbruk” på gång efter att Skogsstyrelsen lagt fram ett förslag för remisshantering.
Hyggesstorlek enligt data från Skogsstyrelsen
För att titta på hur stora hyggena är runt om i landet har vi fått ut data ur Skogsstyrelsens register. Hyggesstorleken i medelvärde har sedan år 2000 minskat svagt i alla regioner, även om en viss uppgång syns i Norrland 2018 (brandsommaren?).
Det har tidigare också funnits statistik att hämta i Skogsstatistisk årsbok, som visade att den genomsnittliga hyggesstorleken på många håll minskade efter toppen (botten) på 1970-talet men sedan ganska snabbt minskade till sekelskiftet 2000. Hur det såg ut före år 2000 kan man också uttolka i ett svar på Skogssverige.se 2003, vilket beskrev läget, liksom hur det sett ut på vissa håll några decennier tidigare:
Sammanfattningsvis så har medelhygges-storleken minskat i Sverige sedan 1970-talet, från ca 6 hektar till drygt 4 hektar idag. Hyggena är betydligt större i norra Norrland (ca 8 hektar i medel) än i södra Sverige (ca 2 hektar). Stora hyggen finns fortfarande, men nya hyggen större än 100 hektar (en kvadratkilometer) torde vara ovanliga. För 20 år sedan däremot förekom “oändliga” kalhyggen på 1000-tals hektar i extremfall!
Per Holgén, svar på Skogssverige.se år 2003
Hyggen förr i tiden
Sedan 2003 har hyggesstorleken alltså minskat ytterligare i genomsnitt, samtidigt som det förstås kan finnas olika sätt att definiera ett hygge nu och då, likväl som Skogsstyrelsen jobbar på att definiera ett icke hygge. De största förändringarna är enligt Skogsstyrelsen att det i förslaget till ny definition för hyggesfritt har tydliggjorts hur tät skogen måste vara, hur stor en lucka får vara och vilka krav som ställs på en överhållen skärm för att den ska kunna räknas till hyggesfritt skogsbruk.
För att nyansera diskussionen om hyggen i “icke hyggesfritt skogsbruk” visar vi också två bilder av hyggen från Värmland, ett normalstort fläckmarkberett färskt hygge i mars-solen 2020, och en bild som är drygt 100 år från bergen utanför Filipstad där det nu på delar är dags att avverka en andra gång sedan bilden togs.
Debatten om hyggena liknar återigen den som vi haft mellan varven det senaste halvseklet. Trakthyggesbruket har samtidigt varit utbrett längre än många tror, även norrut i landet vilket man kan läsa om i exempelvis Skogshistoriska sällskapets årsskrift från 2018.
Att debatten om trakthyggesbruk kontra kontinuitetsskogsbruk kommer fortsätta behöver man inte tvivla på. Det är oavsett vad man kommer att kalla de olika formerna. Det känns dock viktigt att vi kommer ihåg hur skogarna och hyggena sett ut tidigare och att det kommit upp ”skog” där också. Fast diskussion om vad ordet ”skog” anses betyda har också tilltagit i vinter där även olika typer av kulturvetare uttalar sig i radio och TV.
Kanske viktigare är i sammanhanget att notera att vad man menar med ordet “skog” också har en koppling till den allt oftare refererade FSC-standarden. Ett system för miljöcertifiering som efter Riokonferensen 1992 startades av WWF och andra miljöorganisationer. Skog som konverterats till ”plantage” eller annat ändamål och som planteras med exempelvis främmande trädslag före starten av systemet 1994 definieras i FSC-systemet, och kan därför också certifieras under andra regler. Vi skrev nyligen om det certifierade biobränslet av Eucalyptus från Brasilien som eldas i Värtaverket.
