Borde inte fler ta bättre vara på sitt björksly när gran är ifrågasatt på grund av barkborrar, och tallen och det mesta andra oftare hårdbetas av älgen. Visst, älgen går på björk också men ofta finns det andra björkhuvudstammar att släppa upp till älgsäker dimension. Passar man på och verkligen kommer ihåg att röja och gallra ofta så kan man få en väldigt fin björkskog på en relativt kort tid. Virket har flera bra egenskaper och är eftertraktat i rätt kretsar.
I björkslyet finns både glas- och vårtbjörk, som växer lite bättre och längre. Det är svårt att röja fram bara vårtbjörk, som dock växer lite mer frekvent på frisk skogsmark, medan glasbjörken är vanligare på fuktig mark. Man skiljer hur som inte på dem när det gäller sågat virke eller massaved, även om det finns mindre skillnader i virkesegenskaper.
Man kan även med fördel kombinera björk, gran och tall, och om man gör rätt få både högre och uthålligare tillväxt i ett bestånd. Oavsett blandskog eller ren björkskog kräver det frekventare skötsel, för framförallt kan många björkstammar med små kronor riskera att bli “grönvita” lögner. Då slutar det kanske med minimal löpande volyms- och värdetillväxt, och alldeles för unga och klena stammar.
Hur som, för att vinna måste man våga. Det är från många håll nu fokus på att kolbindningen snabbt ska öka så att politiska mål ska uppnås till 2030 och 2050, och kanske det röjs för hårt just i ungskogsbjörken eller björkslyet, som vi lite vanvördigt ofta benämner det? Visst, skogsbruk handlar om att tänka långsiktigt men givet att samhället runt skogarna förändras så snabbt, och att klimatfrågan ju måste lösas oavsett årtalsexercisen, så lär vi vända på alla stenar. Björkstammar ger dessutom en skog som ofta uppskattas av ögat.
Marknadspotentialen finns också där i björkslyet även om vi själva har skrivit att björktimmer inte får sitt rättmätiga marknadserkännande i Sverige, trots i grunden fina virkesegenskaper, och att Finland och Lettland med sin tillverkning av premiumplywood av björk inte finns långt bort.
Potential för björksly kontra politik och andra katastrofer
Givet larmrapporterna om granbarkborrar och viltbete, och nyheter, krav och ambitioner som EU, FN och andra allsmäktiga ställer på skogsbruket så måste man ju också fråga sig om det verkligen lönar sig att investera i några förädlade plantor? Jag och många med mig klurar därför på möjliga och prisvärda lösningar för naturlig föryngring, som ändå nyttjar markens produktionsförmåga. Den verkar ju hur som fortsätta öka om man bara får upp tillräckligt många träd av rätt trädslag? De skogsägare som inte har några aspar att rotkapa för ett massivt rotskottsuppslag, kanske i alla fall har en massa björksly som inte älgarna orkar eller vill äta upp, eller ens göra bryta till kalvarna av.
Skötselspecialisten Per Hazell på Skogsstyrelsen skickar oss en lista på de fördelar han vill lyfta fram med lövskog, men som inte minst gäller för just björk och med tanke på klimatfrågan: fler trädslag; blandskog; ståndortsanpassning; kortare omloppstider; uppskjutet trädslagsval; färre skador; ökad solreflektion; kolinlagring i skog och mark.
Hazell understryker att mer löv är ett av flera alternativ, som kräver aktiva skogsbrukare, men att potentialen är stor. Det enorma antalet av just klena björkstammar som redan finns ute i skogarna gör också att potentialen och frågorna måste upp på bordet.
Att det finns många björkstammar att röja bort eller satsa på ute i Sveriges skogar kan man se i data från Riksskogstaxeringen vid SLU. Med ett enkelt överslag och hjälp på Skogskunskap.se så finns det drygt 10 miljarder björkstammar som nått brösthöjd, men är under 10 cm i diameter. En del av dem är betade, men om det ibland kan stå uppåt 50.000 stammar per hektar finns det också många som kan bli fina träd.
När det gäller skogskötsel och röjning i björkslyet finns det många olika varianter som har testats, och även utvärderats av forskarna. Givet vinkeln i denna artikel och att man har rejält många stammar att utgå ifrån, så kan en bra grundmodell vara den som Per Hazell diskuterar i fält i denna Youtube-video.
Själv skulle jag kanske vänta lite med ta ned antalet huvudstammar, och i första skedet framförallt brunnsröja runt barrplantorna. Finns det inte så mycket fin ungtall att vara rädd om på hygget skulle jag också köra “viltröjning/högröjning” i midjehöjd. Det verkar dock inte vara så vanligt även om det på Skogssällskapet.se på ett bra sätt förklaras vad det handlar om. Det finns nog också skäl att utvärdera vilken teknik som är mest effektiv och säker om man satsar på röjning i midjehöjd, samt hur mycket lättare eller svårare de kapade kvarstående kvastarna blir att hantera vid nästa röjning?
En annan högaktuell fråga är om man kan få tåligare hyggeskanter med hjälp av att lämna eller släppa upp mer löv i kantzonerna som får stå kvar till nästa slutavverkning, eller för att få upp ett skydd för gallringsskog av gran som växer vidare mot höga höjder, och som gränsar mot en föryngring med björksly?
Det forskas också på vilka effekter utformningen av hyggeskanter har mot storm- och barkborreskador, även om det enligt Matilda Lindmark i deras projekt inte kunde bevisas några barkborreeffekter med bara lövdoft på burk. Jag ser dock själv i egen och andras skog att tork-, storm- och barkborreangrepp ofta börjar i beståndskanter, så något borde kunna göras?
Björksly till vhita eller vasta tas med fördel före midsommar
Vill man inte spara sitt björksly så att det växer upp till massaveds- och timmerdimensioner är det rätt tid att gå ut för att hämta hem årets skörd för bastubadandet. Visst kan man även i detta fall fuska med björkdoft på flaska, men då missar man andra nytto- och njutningsfaktorer med bastukvastarna gjorda av björksly. Huruvida man kan hänga upp dem för att torka i hyggeskanterna och skrämma iväg några barkborrar har jag inte hittat några forskningsresultat på, men tidsmässigt skulle det i alla fall vissa år kunna vara i rätt tid… Att vastan ska tas före midsommar har i vilket fall fadern och de allsmäktiga bastu-gudarna anbefallt.
