Efter Skogsstyrelsens satsning “Granbarkborreveckan” under förra veckan kom värmen till södra Sverige denna vecka. Då blir det plötsligt aktuellt med svärmning och en granbarkborrevecka ute i verkligheten. Speciellt i sydöstra Sverige blir det säkert en och annan granbarkborre att hantera efter denna veckas “värmebölja”? Ifjol blev Sveriges högsta och ståtligaste gran istället en torrgran, tack vare granbarkborre. Eländet kan alltså även drabba den bästa.
Jag har inte sett alla Skogsstyrelsens granbarkborreföredrag på Youtube i detalj ska erkännas, men stora delar. Givet att Skogsstyrelsen inte tänkt kondensera materialet åt oss, så tänkte jag lyfta fram det jag känner vara mest tänkvärt innan jag själv ger mig ut i skogen för att hantera våra färska vindfällen och eventuella granbarkborreangrepp. Blir det en “lyckad” granbarkborresvärmning redan nu i mitten av maj ökar också risken för att det blir en svärmning och ödesdiger barkborrevecka till i sommar.
För att få en kommentar till vad Skogsstyrelsen anser vara de viktigaste budskapen från Granbarkborreveckan ringde jag Gunnar Isaksson på Skogsstyrelsen:
Det viktigaste är att ha koll på skogen ute i fält, och besöka den tillräckligt ofta nu under svärmnings-säsongen.
Gunnar Isaksson, Skogsstyrelsen
Mycket granbarkborre i luften under vecka 19?
Isaksson trodde att en del granbarkborre i söder började flyga i söndags redan, vilket verkar rimligt givet att experterna säger att svärmningen kan börja när det är runt 18 grader i luften. Snart finns det också siffror på hur stora svärmningarna är på denna länk, även om inte mycket syns i statistiken före nästa vecka.
En utmaning är faktiskt att det finns massor av kunskap och teorier om granbarkborre, och deras härjningar runt om i Världen. Viss kunskap går säkert också sakta framåt, men mycket som sägs om granbarkborrar och ligger ute på hemsidor ter sig också motsägelsefullt. Barkborreveckan bjöd på viss kunskaps-uppbyggnad och den ofta förekommande rekommendationen i Skogssverige: – Kontakta din virkesköpare.
Gunnar Isaksson bekräftar att en fungerande virkesmarknad är viktig för att få bukt med granbarkborren, och att det är upp till att skogsägarna att tolka informationen som kommit fram. Det är frihet under ansvar som gäller och Skogsstyrelsen går inte in och bedömer risken åt enskilda skogsägare utan det måste de själva göra.
De virkesköpande organisationer som varit med under Barkborreveckan, samt övriga, har vad jag förstår ungefär samma riskindexkartor i sina GIS-system och appar som de som finns på Skogsstyrelsen. Med andra ord, har ni en virkesköpare så kan ni säkert få hjälp av dem, men som vanligt kanske vi bör påminna om att inget kaffe är gratis även om det inte är Skogsstyrelsens roll att kommentera.
Vi har redan skrivit om det jag personligen betraktar som den största tekniknyheten för barkborrejägare denna vår och på Skogsstyrelsens karttjänst, skador på skog och förändringsanalys. Där kan man också ha med riskindex som bakgrund i kartan, vilket vi hade när vi visade Sveriges högsta nu torra gran.
Läser jag in vad som sagts under veckan, och vad som står på Skogsstyrelsens hemsida är det fortfarande framförallt kartorna med riskindex för granbarkborre som det finns tydligast och flest referenser om att använda. När man zoomar ut ser det dock ut som att hela södra Sverige är fullt av riskbestånd — till vissa virkesköpares kortsiktiga förtjusning. Stämmer kartorna verkligen?
Givet att jag själv mest sett “granskog” när jag tittat på riskindex-kartorna så ringde jag Alice Högström på Skogsstyrelsen för att få reda på hur bra riskindexen fungerar:
Vi utvärderade riskindexkartan mot flera olika underlag där vi hade kännedom om bekräftade angrepp. De skogarna som vi klassar som hög risk har ett värde över 75 i riskindexkartan och de innehåller runt 3/4 av de kända angreppen.
Alice Högström, Skogsstyrelsen
Enligt Högström så fanns drygt 90 % av de kända angreppen i skogar med ett värde över 50, de som klassats som medelhög och högrisk. Kartan blir dock ändå rödare om man sätter gränsen vid 50, så jag frågar också om hur riskindexen räknats fram. Högström förklarar att det är Metria som gjort kartan åt Skogsstyrelsen och att det är samma karta i år, som inför 2020, förutom att avverkade bestånd ofta är bortplockade. Utifrån den produktbeskrivning för riskindexkartan för granbarkborre som Metria skrivit och Skogsstyrelsen skickat mig kan man utläsa vilka variabler som ger utslag i kartan (se figur nedan). Som Metria själva skriver: “Granandel samt volym är de variabler som har störst inverkan på modellen”
Känslan är att riskkartan är ett trubbigt hjälpmedel, och att den borde kunna förbättras med bättre data? Risken är nog annars att många riskerar att få frisk granskog huggen, trots att priserna inte motsvarar sågverkens intjäning. Å andra sidan, så riskerar många att deras skog, eller grannarnas, minskar radikalt i värde om de inte lyckas köra ut angripet timmer i tid.
Det är alltså viktigt att åka ut i skogen för att se vad som händer, och jag själv rekommenderar att ha tittat på förändringsanalysen innan för att se var det kan ha hänt saker. För de som trots Skogsstyrelsens uppmaningar inte vill ha en virkesköpare eller inspektor på skogen, men ändå vill få hjälp att bedöma skadorna finns viss hjälp att få för den som söker.
Söka granbarkborre i fält
På Skogsstyrelsens Barkborrevecka presenterades på flera sätt att man ska söka granbarkborre och kontrollera på plats i skogen nu i sommar. Ibland kan det göras effektivare med hjälp av hundar eller drönare. Förutom de som erbjuder det och har beretts plats under barkborreveckan, kan man försöka googla fram andra alternativ. För de som själva har en drönare av rätt sort och vill skapa egna sammanhängande “flygbilder” hittade jag dessutom detta “gratisprogram” på webben efter att ha vänt på bekanta stenar inom fjärranalys. Det finns faktiskt också en del oberoende skogskonsulter där ute i skogarna, vilket kan vara sådana som stämplar rotposter eller gör skogsbruksplaner.
Framförallt verkar hundar kunna hitta tidiga spår av nya barkborreangrepp som inte syns från luften. Speciellt om borrmjölet snabbt regnar bort kan de sannolikt vara effektivare än människor, för de kan lukta sig till problemen snarare än att titta efter brunt borrmjöl och minihål i barken. De behöver dock hjälp att sortera problemen, speciellt om det finns många luktkällor i skogen. Med andra ord krävs oftast en bra hundförare. De är hur som bättre med fuktigare luft, när borrmjölet kan ha regnat bort, ungefär som vid viltjakt med löshund.
Med andra ord inte precis som en trädskällare på skogsfågel… Foto: Youtube
Övrigt som man kunde lära sig under Barkborreveckan var att granbarkborrens naturliga fiender kan göra nytta, och att de ofta är kvar lite längre än borrarna själva i redan dödade träd. Det kan med andra ord vara bra att spara hela träd, eller högstubbar, speciellt mot kanten där barkborreutbrotten kan förväntas fortsätta. Framförallt kan barkborrens fiender finnas kvar i dödade träd efterföljande vinter och vår.
För- och nackdelar med fällor diskuterades också under Barkborreveckan och budskapet verkade vara att de gör i alla fall ingen skada om de placeras minst 20 meter från en levande gran. För- och nackdelar med sök och plock under vintern har dock varit lite oklart enligt Skogsstyrelsens hemsida under senaste vintern.
OM man läser mellan raderna, eller lyssnar på vad Petter Öhrn från Skogforsk sa, verkar det som att väldigt många granbarkborrar följt med ut ur skogen för de som avverkade angripen skog i vinter, speciellt om barken var frusen när virket körts ut vilket det ofta var i vintras. Jag har inte noterat något under Barkborreveckan om huruvida vinterns stränga kyla skulle påverkat den förväntade barkborrepopulationen, men noterar att även om larver kanske gick åt så är de fullvuxna borrarna tåliga enligt ett gammalt citat från Åke Lindelöw gjort i tidningen Skogen:
— Men barkborren fryser först ihjäl vid minus 26 grader, säger han. Och där de ligger under snön trivs de nog ganska bra. Den här vintern är inte särskilt extrem för insekterna. Det kan vara värre under vårar med kraftig temperaturväxling, om de kommer igång av värmen och det sedan blir riktigt kallt.
På gott och ont har det varit kallt hela våren än så länge, men nu i veckan kom ju värmen med stormsteg i de områden som har haft mest barkborrar sedan 2018.
I övrigt rekommenderades det under Granbarkborreveckan att avverka gran, plantera tall, eller möjligen något annat mer udda som det kanske kan bli en efterfrågan på. Annars rekommenderas man att intensiv-odla gran och hugga så unga bestånd som möjligt för att minska framtida risker. De råden kom allra tydligast från Sveriges största och specialiserade sågverksföretag som fick avsluta barkborreveckan. Förvisso har VIDA flera kubbsågverk för klentimmer, men det är ändå något förvånande att de trycker så hårt på korta omloppstider?
Hur det gick för Skogsstyrelsen med sin slogan/målsättning “Alla ska till barkborreveckan”? Nja, enligt Youtube som räknat så har föredragen från Barkborreveckan i genomsnitt visats cirka 500 gånger. Det är inte mycket ens i granbarkborresammanhang, och då är min känsla att flest visningar är efterhandsvisningar.
Det finns dock även andra möjligheter för de som vill veta mer om hur man ska hantera granbarkborre. Ofta kan man bli mer vis på sina skogsfrågor om man startar en tråd på Skogsforum. Man kan också boka in sig på hos Skogsstyrelsen på webb-kurs om granbarkborrar, och idag den 11 maj finns i alla fall många platser kvar.
Oavsett om man behöver mer teori, det är i vilket fall nu man ska ut och börja leta granbarkborre i praktiken. I alla fall om man ska hinna få ut nyangripna granar fulla med granbarkborre ur skogarna innan de förstör virket de angripit och flugit vidare. Man bör få ut virket inom 6 veckor från första angreppet för i år, för sedan kan det vara dags för ännu en svärmning i sommar. Vi ska i alla fall själva fortsätta hålla koll på granbarkborrens härjningar och myndigheternas vedermödor, både här och i skogen.
