Vi kommer under kategorin Kuriosa skriva anekdoter eller annat vi gärna vill berätta. Eftersom jag råkade vara vid skogsbranden på Nötberget som vi skrivit om när den precis startat, och även skrivit om flera andra skogsbränder får detta bli ett exempel på sådan kuriosa. Vi är trots allt värmlänningar av ”födsel och ohejdad vana” och måste få dra en historia ibland, även om ämnet är allvarligt i grunden.
Jag har själv kommit på många anekdoter och vinklingar kring artiklar och ämnen vi har lagt upp på iSkogen nu den första veckan. Detta utöver de korta referenser till egna erfarenheter som vi ibland lagt in direkt i artiklarna. För mig kom många tankar kring skogsbrand upp under tiden som jag skrev artikeln om en skogsfilm som skarvar på en bild från ett skogsbrandshygge. Skogsbrandskatastrof är ett allvarligt ämne i många dimensioner, men det som följer här är mer i kategorin journalistanekdoter.
Jag jobbade som lokaltidningsjournalist i Jämtland sommaren 2018, och fick förstås hjälpa till att bevaka skogsbränderna liksom nästan alla andra på redaktionen. Min största bedrift var nog ändå att bli omnämnd i Dagens Nyheters stora skogsbrandsartikel på kultursidorna såsom “lokalreportern som rullade in i stjärnreporten Bengt Ohlssons skogsbrands-scoop.
Skogsbranden på Grötingberget
Jag kom till ett brandområde vid Grötingberget efter att ha stämt träff med en räddningssamordnare via telefon. Branden var dock inte under kontroll som det var sagt, och jag körde över ett krön samtidigt som en helikopter tömde sin vattenbehållare 50 meter fram. Elden hade blossat upp när skördaren breddat brandgatan 20 meter in från grusvägen. Den var nu parkerad på motstående vägkant. Ett team från Dagens Nyheter också vara där men de var knepiga att prata med, speciellt den lätt asociale mannen med anteckningsblock som klev ut i den rykande askan med t-shirt och lågskor. Han blev dessutom lätt vattenbombad nästa gång helikoptern kom. När DN:s artikel publicerades på kultursidorna några dagar senare fick jag dock reda på hur reportageteamet tänkt:
Bengt Ohlsson, Dagens Nyheter
”En bil kommer krypande uppför backen. Den har lokaltidningens logga på sidodörrarna och jag betraktar den med den vaga irritationen hos någon som just har hittat ett ställe i skogen med mycket bär eller svamp och plötsligt får syn på någon annan som närmar sig med obehagligt tomma hinkar och lysten blick. Den här svedda skogen är vår skog, och de här gubbsen från räddningstjänsten är våra gubbs. Samtidigt kan man inte vara alltför öppet fientlig, eftersom den annalkande bärplockaren kan sitta inne på information som visar sig vara värdefull. Så man möter honom med reserverad vänlighet och håller sina spelkort tätt intill bröstet.”
Första lukten på skogsbrand sommaren 2018
Skogsbrandssommaren började dock för mig på vägen till jobbet i Östersund några veckor tidigare, när jag stannade med bilen precis nedanför den plasts där Helion Films tagit ett flygfoto som beskrivs i vår artikel om deras skogsfilm. Jag hade i Tönnebro fått höra att vägen förbi Kårböle var öppen, men givet den intensiva radiorapporteringen om skogsbränderna valt att inte köra på i mörkret. Jag tältade därför nere vid Ljusnan de timmar det var som mörkast, lite söder om där jag trodde att bränderna pågick.
Jag gick upp före gryningen, krypkörde förbi en del rykande tallskog och hemvärns-soldater, fick passera försiktigt över brandslang som precis dragits över den stora vägen lite norr om Kårböle. Jag stannade några hundra meter längre fram och klev ut ur bilen, det var tyst, dimmigt och lite rökigt. I skumrasket närmar sig ett gnisslande ljud från en gammal cykel? Ut ur dimman kommer en man som bodde några hundra meter bort, vid Kårbölekorset, och som naturligt hade svårt att sova. Han berättade att en brand hade blossat upp på Nötberget under natten, några hundra meter från platsen där vi stod, jag tog hans telefon-numer för en eventuell senare intervju om hur det gick, och försökte ta några bilder upp mot det då skogsklädda berget trots gryningsljuset och att inget syntes.
När jag kom fram till Östersund några timmar senare och formellt började jobbet fick jag reda på att Kårböle tillhörde en annan lokalredaktion. Jag har sedan bara sett förödelsen som bredde ut sig på båda sidor vägen, när jag passerat något år senare. Geotaggen som fanns i fotofilen till Helion Films pressbild gav mig dock skäl att åter minnas skogsbranden som började på Nötberget. När jag nu sökte fram Bengt Ohlssons artikel om skogsbranden på Grötingberget märkte jag också att DN sedan dess skrivit hundratals artiklar med etiketten skogsbrand. Flera av DN-artiklarna handlar om de privata enskilda skogsägare som drabbades av bränderna runt Ljusdal och Kårböle.
Förutom de etiska aspekterna kring bildval som vi lyft upp i artikeln om Helion Films skogsfilm, visar det också på hur dåligt minnet verkar vara i, eller trots det digitala samhället? Eller visar det också på att de breda massorna inte läser mycket av det som skrivs och rapporteras bakom betalväggar? Artiklarna som jag skrev om skogsbranden på Grötingberget i ÖP, och den som Bengt Ohlsson skrev i DN är länkade här trots att de är bakom betalväggar. Bilden som illustrerar DN-artikeln kan dock alla se, och visar också hur nära jag och DN-fotografen stod när Bengt fick en dusch.
