EU-klimatet i och runt skogen är en het fråga i sommarvärmen i Bryssel, Stockholm och skogarna. När EU-kommissionen den 14 Juli presenterade ett EU-klimatpaket med många olika delar och en radda faktablad var innehållet till stora delar känt sedan tidigare, bland annat för att mycket har förhandlats med EU-rådet och EU-parlamentet under våren. Inte desto mindre pågick in i det sista interna stridigheter inom kommissionen där många kommissionärer inte ville släppa igenom så hårda målsättningar för minskade utsläpp i trafik och byggande. I Sverige börjar det nu sjunka in att vi kan förväntas öka kolinbindningen med 50 % till 2030, i praktiken i skogen.
Innan vi hunnit djupdyka i siffrorna själva, eller vilka förslag som är “förhandlingsbara” i EU-klimatpaketet, så görs en liten övergripande analys av vad som är på väg att komma från Bryssel. I augusti blir det semester i Bryssel så då hinner Sverige analysera. Efter det första förklarande faktabladet över arkitekturen för EU-klimatpaketet som kommissionen lagt fram, kom förklaringar i formen av faktablad för olika delar. Först förklaringen till att medel via en “Climate social fund” ska omfördelas till de som annars inte ställer upp på, eller har råd att införa åtgärder tillräckligt snabbt.
Därefter ligger faktabladet om “Nature and forests” som nummer tre, trots att det inte i faktabladet var så mycket konkret och nytt som rörde skogen som släpptes av EU-kommissionen den 14 Juli. Det kan dock konstateras att skogen lyfts fram i illustrationerna över klimatpaketets innehåll, och att EU-kommissionens nya skogsstrategi skymtar fram tydligt i det kortfattade faktabladet.
Där finns en nygammal nyhet som punkt 3 och 10, av totalt 11 punkter, om att “EU ska plantera tre miljarder träd före 2030”. Det planteras dock bara i Sverige tillräckligt många “träd” varje år, utan EU-bidrag, för att uppfylla det målet. Över hälften av det som planteras är dessutom tall, som i Sverige just nu av många anses vara det bästa vi har att tillgå, bortsett älgproblematiken och att självföryngrad tall egentligen borde föredras. Bidrag kanske förövrigt kan vara en väg runt äganderätten när Skogsstyrelsen vill förbjuda gran som “huvudplanta”, i den nya tidens “frihet under ansvar”, där mycket verkar kunna bakas in?
Mer komplexa blir andra punkter att reda ut. Uppgifterna om hur mycket kolsänkorna i skogen ska öka, eller hur de ska fördelas syns inte här men finns förstås bakom de punkter som listas.
Den första punkten om att strikt skydda skog som kallas “primary and old growth” rör framförallt biologisk mångfald, men har beroende på definition också en debatterad kolsänkeeffekt. Vi har i Sverige sett flera relaterade definitioner, vilka också förändras genom åren. Ibland har de byggt på karteringar med flygfoton på vad som var skog 1960…? Detta blir något för EU:s fjärranalysforskare vid JRC i Ispra, Italien att sätta tänderna i?
En andra punkt innebär tydligen att etablera legalt bindande “nature restoration” för “forests”, vilket också ett principiellt intressant koncept i EU-klimatet givet att skog inte är EU-kompetens? Det kanske egentligen tar sikte på problemet att mycket skog som återplanterats med EU-bidrag genom åren i Södra Europa, men mer eller mindre avsiktligt sedan bränts av för att förbättra beten (inte för älg) innan de hunnit bli riktig skog. Hur olika “brandfält” och skog ska särskiljas kanske även det blir något för JRC i Ispra?
Det finns dock skäl att påminna om att EU:s system och för flyg- och satellitövervakning, och bekämpning har sin bas vid JRC i Ispra, och där har de kompetens. Sverige har sedan 2018 nu också byggt upp viss kapacitet genom SMHI och MSB med kartor som är högaktuella en dag som denna, men de ser ut att komma från samma beräkningar som löpande görs för EU-klimatet och skogsbrandrisker, och liknar även dem man kan se för hela Europa via EFFIS.
Den kartan och även kartan över årets brandsäsong, säger mycket om varför Sverige inte hade några egna brandsläckningsflygplan tills nyligen, men att det fanns i andra EU-klimat och delar av Europa. Ursäkta sidospåret men det är en förklaring till hur förhandlingsläget och politiken i EU påverkas av bränder och översvämningar, och varför skogskompetensen hos EU-kommissionen sitter i Ispra, Italien.
En annan punkt i faktabladet som skog i EU-klimatpaketet som känns värt att kommentera är den som säger att EU (?) ska:
“Creating payment schemes for forest owners and managers for the provision of ecosystem services”.
Visst vattnas det kanske i munnen på många som tänker kolsänka och pengar motsvarande utsläppsrätterna. Frågan är dock i så fall om det verkligen handlar om tillräckligt med medel för att släcka törsten hos alla enskilda privata skogsägare i våra nordiska länder, eller inte innebär en oönskad politisk marknadsreglering på en stor sektor som EU inte tidigare lyckats implementera ineffektiva politiskt förhandlade åtgärder på (se jordbruks- och fiskepolitik). Visst kan det finnas nog med pengar i den Tyska, Franska och andra statskassor och för att motfinansiera EU-bidrag om man kan hämta hem det genom andra sektorer, eller det verkliga privata skogsägandet är så litet att nackdelar av regleringar i sektorn inte anses stora.
Vad skulle hända om länder som Sverige ska låta skogen vara med i EU.s bidragskaruseller. Då pratar vi om en “jätte-gök-unge”, som ska få plats ihop med jordbrukssektorn i EU:s och Sveriges budgetar? Det anses nog riskfritt att det skulle kunna bli så, vilket sannolikt påverkar hur andra länder och intresseorganisationer agerar kontra EU och förslag som rör skogsbruket.
EU-klimatet, strategier och oheliga allianser?
Övriga punkter som lyfts i kommissionens fakta-blad om Skogsstrategin inkluderar inte mycket konkret eller heller så mycket om annan natur än skog. Man kan nog ändå läsa in att målsättningar och metoderna som hade skrivits in i det läckta utkastet lever vidare och att EU avser “stärka användningen av långlivade skogsprodukter” och att “stärka övervakningen av EU:s skogar”.
Mer detaljer om hur punkterna ovan är tänkta att implementeras kommer sannolikt snart i den slutliga versionen av EU-kommissionens Skogsstrategi, som tidigare läckte ut. Kanske olika inlagor till EU-kommissionen från Medlemsstater eller intresseorganisationer fått nåt slags fäste i de kommande dokumentet, men förhoppningarna bör nog vara modesta. Att dokumentet med “fakta” nu kallas “Nature and Forest Strategy Factsheet”, illustrerar hur man i dagens EU-klimat gärna knyter ihop natur- och skogspolitik?
På andra håll i EU-klimatpaketet skymtar det igenom att biobränslen ska minska klimatavtrycken från flygresor, och då sannolikt från skogen? Hur som, det finns säkert också effekter av många oheliga allianser inom EU. Det är sannolikt lättare att i dagens EU-klimat och beslutsordningar sätta upp mål för sådant som inte kostar så mycket i större medlemsländers ekonomier, och de med många röster i EU-rådet och EU-parlamentet?
När det gäller EU är skogen som vi skrev ovan inte EU-kompetens formellt, utan ska i teorin skötas av medlemsstaterna själva. Skogsstrategin behöver som ett exempel inte heller förhandlas med EU-staterna, även om medlemsländerna har skickat in synpunkter under processen. Det innebär också att EU:s egen verkliga kompetens inom skogsområdet är närmast minimal, och byggs på ett fåtal språkkunniga tjänstepersoner i Bryssel, och ett forskningscentrum placerat i Italien som byggt upp sin kompetens på skogsbrandsövervakning och satellitanalyser. Allt i ett hett globalt och EU-klimat. Kanske inget fel i det, men givet att vi pratar om demokrati är det bra om vi förstår att det är så skogsfrågorna hanteras.
EU-klimatet och svensk politik
Nu verkar det kanske inte som att kompetens och fokus på Skogspolitiken är så stor i Sverige och Stockholm heller denna sommar. Visst silas det mygg på många håll i år, men lyckas vi hosta upp några kameler här hemma ens? Landsbygds- och därmed skogsministern Jennie Nilsson försvann hastigt, och nu ska Statsrådet Baylan “hantera hela skogsnäringen”, inte bara basindustrin och många övriga frågor på Näringsdepartementet. I portföljen ingick förvisso redan skogsindustrin, statliga ägandet i Sveaskog med Setra, men också cement- och stålindustrin. När Baylan häromdagen fick presentera nya lättnader i Covid-restriktioner från idag, verkade Dagens Industri (!) vara mest intresserade av om “skogsförhandlingarna” hade startat.
Innan allt för många han se en ny variant av Bosse Ringholm och andras “icke-svar”, fick tack och lov Baylan stopp på Dagens Industri. Det är svårt att sia om vad som anses möjligt att ta vidare politiskt kring skog och äganderätt från Januariöverenskommelsens utredningar, men det lär ändå till stor del hanteras av Statsrådsberedningen där inte minst Maria Ferm sitter som MP:s vakthund, och med fokus på skogen. Visst, Centern har uppenbara kontakter till andra viktiga delar av regeringen Löfven också, men den som vet hur förhandlingarna i regeringskansliet och inom Regeringen går till, förstår nog mer varför Jennie Nilsson och chefen Löfven ansåg att det fanns viktigare uppgifter för en Landsbygdsminister.
Fokus på EU-klimatet, Slite och cementen för trämarknadens skull?
Jag kommer personligen inte att bli så orolig om Statsrådet Baylan ser ut att fokusera på annat än skogen kommande månader. OM skogens på många sätt motsats och motståndare, betongindustrin, får stänga ned på Gotland i höst så blir det ett dråpslag på kort sikt för hela byggmarknaden. När EU-klimatet och förslaget från den 14 juli dessutom lyfter fram att det ska till klimat-tullar på bland annat cementprodukter och koldioxidskatter på fartygstransporter så hårdnar kostnadsläget på många sätt i Sverige och runt Östersjön.
Visst måste åtgärder sättas in för att hantera klimatkrisen, men det är bra om åtgärder sker transparent, medvetet och planerat oavsett vilken marknad det gäller, och oavsett om cementindustrin verkar ha varit naiv.
Cement från Gotland innebär förvisso redan fartygstransporter till fastlandet, och Slitefabriken är en liten fabrik i EU även om den står för motsvarande 75 % av Sveriges cement. De tyska ägarna Heidelbergcement är dock relativt stora och har alltså en närmast monopolposition i Sverige? Det verkar hur som inte finnas många stora cementfabriker nära hamnar EU även om det säkert finns skäl att hävda det för Heidelbergcement. Betong och övrig byggbransch har nog hur som skäl att vara dramatiska och huruvida de lyckas varva upp ansvariga statsrådet Baylan ska bli intressant att se.
Någon oberoende bedömare kanske tror att det snabbt ska gå att bygga stora cementfabriker på fastlandet i Sverige, givet att det finns mycket kalk på andra håll i landet? Nja, det finns många relativt hotade arter som också anses gynnas av just kalkberggrund.
Annars så påminner domstolshanteringen av byggplanerna för en skidanläggning i Härjedalen och ett beslut häromdagen, om att miljötillstånd för det mesta tar tid, och att utgången är osäker trots politiska ambitioner. I det fallet är det Kungsörnar, ofta med revir som omfattar över hundratusen fotbollsplaner, som inte anses kunna justera sitt häckningsområde och flytta något av sina bon om för stor störning uppkommer. Inte ens Kungsörn som har en “gynnsam bevarandestatus”, och som dessutom är så förutseende att de normalt redan ordnar med flera bon som de alternerar mellan från år till år?
Vi ska försöka återkomma efterhand som läget klarnar kring alla delar av EU-klimatpaketet, samt EU:s skogsstrategi när de väl blir mer klara. Vad är det dessutom med äganderätten i skogen som anses kunna hanteras politiskt i Sverige i år, och inte av myndigheter, domstolar och nya EU-förordningar och -direktiv? I den politiska kohandeln och rådande EU-klimatet har skogen blivit en bricka i spelet, där man i alla fall inte ska ta för givet att logiken styr eller uppenbar. Men kom ihåg, att gräset är alltid grönare på andra sidan stängslet, och i kombination Dunning–Kruger-effekten kan den förklara mycket av vad som sägs.
