Hur ser egentligen EU:s skogskartor ut, givet vinterns förnyade diskussioner om skogsbruk och EU. Sverige har varit motståndare till att EU skall utöka sitt mandat att inkludera politikområden som inte tidigare har anses vara “EU-gemensamma”, såsom skogspolitiken. Nu är det ändå aktuellt igen på olika sätt och det kan vara intressant att analysera var i EU-27 det finns skog och vem som äger den. Vi försöker i denna artikel framförallt bena ut vilka skogsägare i EU som har skogsfastigheter med “skog” som är större än 13 hektar. Vi gör det genom att presentera skogskartor och referenser.
Det finns ett annat politikområde som är mycket aktuellt i Sverige där det diskuteras vilka som kom på idén att EU:s kompetens borde utökas. Det gäller den så kallade sociala dimensionen vilket nu lett till förslag om minimilöner. Dessutom är alltså skogsbruket åter i fokus inom EU. Det pågår också ett strategiskt påverkansarbete på många håll i samhället och medierna kring skog- och skogsbruk, inte minst kopplat till EU:s “taxonomi“. Vi har också skrivit om den intensiva svenska debatten om Skogsbruket, där det finns kopplingar till hur svenskt skogsbruk presenteras internationellt i filmklipp.
En av de frågor som diskuteras i vår är ett förslag från EU-kommissionen, det som kallas “taxonomin”, och vilka krav det kan leda till för att skogsbruk ska betraktas som hållbart och kunna erhålla “grön” finansiering.” Dessutom ska det enligt det nu lagda kommissionsförslaget bli så att “fastigheter” större än 13 ha ska utarbeta en “klimatkalkyl” som ger en positiv kolbalans per 30 år. I ett första skede gäller det här för att kunna få “grön” finansiering, men frågan anses större än så givet att det vore ett administrativt steg mot att EU definierar vad som är “hållbart skogsbruk”.
Förslaget att sätta gränsen vid 13 ha är intressant av flera skäl för det påverkar vilka, hur många och var de skogsägare befinner sig, som kan beröras av denna möjliga “administrativa börda”. Det finns inte så mycket som tyder på EU-kommissionen vet vilka skogsägare som blir berörda, utan hektargränsen ska enligt medieuppgifter vara sänkt i senaste interna kommissionsrevisionen efter lobbyinsatser från naturvårdsorganisationer.
Skogskartor i EU
Hur ser då skogskartan ut i EU, vilka länder har skog och skogsägare som liknar vår ägarstruktur och våra 320.000 enskilda privata skogsägare. Vi börjar ändå med Sverige, där vi som start utgår ifrån kartan över större skogsägare från 2020 som Skogsutredningen presenterat. I det fallet syns framförallt var juridiska personer äger skogen, med andra ord staten, aktiebolag och kommuner med flera, och som äger cirka 50 % av totalen produktiv skogsmark i Sverige. En andel som enligt jordförvärvslagen inte avses kunna ökas på nationell nivå.
Andelen som ägs av enskilda privata ägare ökar söderut i landet. Ofta refereras också till en genomgång av ägarförhållanden i Europas skogar som European Forest Institute (EFI) har gjort och som också inkluderade en karta över fördelningen mellan privat och offentligt i vissa länder såsom Sverige. Undersökningen kan inte sägas vara helt komplett, men den ger intressanta nedslag i hur det ser ut i detalj i stora delar av Europa. Genomgången utmynnar i ganska detaljerade skogskartor karta över var det är störst andel statliga skogar, och på en detaljerad nivå i “stora skogsländer” såsom Finland, Frankrike, Sverige, Tyskland, och vi visar här nedan den svenska kartan som ett exempel.
När EFI gjort en liknande karta som för Sverige över hela Europa syns att det i länder som Portugal, Frankrike, Österrike och Finland också finns stora andelar privatägd skogsmark. På regional nivå är andelarna stora också i länder såsom Spanien och Italien.
Enligt CEPF så ska det vi i Sverige kallar enskilt ägda privata skogsfastigheter vara cirka 13 hektar i genomsnitt inom EU. I Europa kallas denna ägarkategori för “family forest owners”. CEPF säger också att det finns 16 miljoner privata skogsägare i EU, varav dock många är väldigt små, eller äger via “kooperationer” och “allmänningar”
Möjligen är det en tillfällighet att medelvärdet 13 hektar är satt som gräns i förslaget till taxonomi? Medianen för skogsfastigheterna i EU är hur som betydligt mindre än 13 hektar, eftersom det enligt CEPF är 2/3 av antalet skogsägare som har mindre än 3 hektar stora fastigheter. I Frankrike som sannolikt har flest antal privata skogsägare är genomsnittet cirka 1,5 hektar, enligt en studie av UNECE som inkluderar stora delar av Europa. Enligt samma studie ska cirka 60.000 franska skogsägare tillsammans äga 2,5 miljoner hektar, och vara organiserade i en skogsägarförening. De 60.000 äger då i genomsnitt fastigheter som är drygt 40 hektar stora.
För att förklara vad som är stora europeiska skogsländer brukar man annars presentera andelar av skogsmark, total areal skogsmark eller totalt virkesförråd stående skog. Det i sin tur skiljer sig åt på statlig, offentligt ägd skogsmark, och privatmark. “Skogsmark” inkluderar på skogskartor för södra Europa även mark som återkommande brinner och i praktiken används som betesmark.
Tittar man på rutor om 100 hektar vardera så ser man att andelen där det är mest “skogsmark” inte är så stor i Frankrike, utan det är förutom i Norden och Baltikum, främst de centrala och östra delarna av EU som har över 50 procent skogsmark per 100 hektar.
Det finns många olika kartor över Europa som har producerats på olika sätt och med olika avgränsningar, men tanken är här att visa de skogskartor som verkar cirkulera mest och som kan leda fram till vilka av EU:s skogsägare som har mer än 13 hektar produktiv skogsmark per enhet. Tittar vi vidare på skogskartor över var det genomsnittliga virkesförrådet är stort i EU så ser man att det också är i de centrala och östra delarna av EU. Den kartan visar också att privatskogarna i södra delarna av Europa i genomsnitt inte har så stora virkesförråd, och delvis är mer buskartad skog.
När det gäller den privata marken i de östra delarna av Europa, så har också många större privata fastigheter sålts till företag eller fonder, men det finns fortfarande väldigt många små fastigheter i privat ägo. Den privata ägostrukturen och skogskartorna liknar med andra ord Frankrikes, lite förenklat.
Förutom virkesförråden som finns spridda över Europa är det förstås också viktigt att se var det kan produceras virke, givet att tillväxt och bonitet skiljer sig dramatiskt över kontinenten. I södra Europa finns det förutom “buskmarker” delvis också snabbväxande tall, eucalyptus och poppel med korta omloppstider, ofta långt under 30 års omloppstid.
I Sverige vet vi att det också skiljer mycket på produktionskapaciteten mellan olika delar av landet, och EFI har också gjort skogskartor baserat på prognoser över Europas produktionskapacitet per 100 hektar, producerad med hjälp av regressionsanalys. Kartan kan faktiskt stämma med vad som är verklig produktion, men är förutom det vi kalla bonitet också ett utslag över vart det idag är stor andel produktiv skogsmark, och var skogarnas åldersstruktur med mera.
något relaterad till bonitet. Källa: EFI
Vi ska försöka fylla på med mer specifik information och skogskartor för de länder där det finns många enskilda privata skogsägare såsom i Sverige, och då exempelvis med mer än 13 hektar per fastighet eller ägare. Förutom storleken skiljer sig nuvarande regler, virkesförråd och skogsbruk åt mycket mellan stater, inom stater och regioner och mellan ägarkategorier.
I praktiken kan man av referenserna och kartorna ovan dock sluta sig till att det främst är i Finland, Frankrike, Tyskland och Österrike, förutom i Sverige, som det finns relativt många skogsägare med mer än 13 hektar.
Ett snabbt vidare överslag landar också i att en mycket stor del av de berörda skogsägare som berörs av ett krav på ett kolsänke-netto per 30 år, enligt förslaget till EU-taxonomi, kanske finns i Sverige och Finland. I Finland finns det dock dubbelt så många enskilda privata skogsägare som i Sverige. Medelfastigheten är 30 hektar i Finland, så medelarealen per ägare blir då betydligt mindre än i Sverige. I Sverige ägde enligt Sveriges officiella statistik 317.000 skogsägare i genomsnitt 34 hektar 2019, och med medianen 11,5 hektar.
Svårt att veta just nu om EU-kommissionen vet mer än vi om vilka som berörs av deras taxonomiförslag? I det här fallet är det alltså formellt de som i första hand vill låna pengar i samband med sitt skogsbrukande. Med andra ord så känner sig nog de större skogsägare mest berörda initialt. Principfrågan berör dock fler givet att det kan vara ett steg för EU:s institutioner att kontrollera skogskartorna. Fortsättning följer, och kanske även en uppdatering av denna artikel om vi hittar mer konkreta och uppdaterade siffror på skogsägarstrukturen i EU.
