Tyska skogsägare kan snart få en ny inkomstkälla – ersättning för ekosystemtjänster. Om det mesta av deras intäkter hittills kommit från virkesförsäljning så ska de inom en snar framtid även kunna få betalt för ekosystemtjänster och koldioxidlagring i sina skogar. Den tyska Förbundsdagen (motsvarar Riksdagen i Sverige) öppnade vägen för ett sådant system den 22 april genom att godkänna en begäran från de båda partigrupperna i CDU/CSU och SPD. Begäran handlar om att få till ett ersättningssystem för så kallade ekosystemtjänster för att tyska skogsägare ska kunna ersättas för andra värden än regelrätta virkesleveranser. Det tyska skogsbruket befinner sig i en klimatkris och tyska politiker tycker inte att skogsägarna själva ska behöva bära kostnaderna för den omställning som krävs.
Det här är en översättning och bearbetat text från en artikel av den tyske skogsjournalisten Oliver Gabriel, publicerad i forstpraxis.de som drivs av det tyska skogs- och lantbruksförlaget DLV.
Värdeskapande ekosystemtjänster
I sin begäran uppmanar parlamentsgrupperna från CDU/CSU och SPD den tyska förbundsregeringen att definiera de olika ekosystemtjänsterna på vetenskaplig basis och att utveckla modeller för att värdera dessa tjänster. Baserat på detta bör ett ersättningssystem sedan upprättas där tyska skogsägare, såväl privata som offentliga, sedan får ersättning för de värden man skapar.
Båda partigrupperna (och därmed en majoritet i Förbundsdagen) är överens om följande punkter i ett sådant system:
— Betalningar ska vara kopplade till villkor.
— Skogsägarna måste bevisa att de uppfyller kraven för betalningarna. Detta inkluderar hållbar skogsförvaltning som förbättrar ekosystemtjänster och som kan kontrolleras på ett tillförlitligt sätt.
— Ersättningen ska vara så hög att den är inkomstrelevant för skogsägare.
— Det ska vara ett permanent betalningsinstrument.
— Det federala jordbruksministeriet och miljöministeriet ska gemensamt utveckla standarderna för ersättningssystemet. De samordnar dem med Bundesländerna (delstaterna) och kontrollerar också om befintliga skogscertifieringssystem kan integreras.
— Ersättningssystemet ska utformas på ett sådant sätt att det tar hänsyn till rätt balans mellan ersättning för förvaltningstjänster och hållbar skogsförvaltning, gynnande av biologisk mångfald, omställning (trädslag) och skogens klimatskyddande effekter.
— Det ska undersökas i vilken utsträckning ersättning för CO₂-lagring, som en av många ekosystemtjänster, kan baseras på det aktuella priset på de handlade CO₂-certifikaten.
Tyska skogsägare positiva
Tyska skogsrådet (DFWR), arbetsgruppen för tyska skogsägarföreningar (AGDW) och familjeföretagen Land und Forst har varit positiva till någon form av en skogsklimatbonus i flera år. Deras fokus ligger dock på skogarnas bidrag till klimatnyttan i och med det faktum att träd lagrar CO₂ när de växer och denna växthusgas också lagras i träprodukter. Klimatprestanda ökar ännu mer om dessa träprodukter ersätter fossila råvaror.
Så beräknar skogsägarna ekosystemtjänsterna
Vid en presskonferens den 21 april framförde de olika skogsägargrupperingarna sina krav. Familjeföretagens ordförande Max von Elverfeldt förklarade deras förslag till avgiftsmodell. Infografiken “Ekosystemtjänster” här nedan ger en översikt över dessa olika skogstjänster, visade som ett “exempelhektar” som visar mångfalden av dessa ekosystemtjänster.
Ersättningsmodellen bygger på antagandet att en hållbart förvaltad skog binder 8 ton CO₂ per hektar varje år och att 4,5 ton av detta används i produkter som lagrar CO₂ på lång sikt. Detta belopp multipliceras med den aktuella CO2-skattesatsen som har tagits ut i Tyskland sedan januari 2021. Det är för närvarande 25 Euro per ton CO₂. Så det gör 112,50 Euro per hektar och år. (Lite drygt 1.100 svenska kronor per hektar och år och för en svensk genomsnittsfastighet skulle ett sådant stödsystem innebära ca 55.000 kr/år)
Skogsägarna i Tyskland vill finansiera klimatpremien från den federala regeringens energi- och klimatfond (EKF). I år kommer den att uppgå till 26,8 miljarder Euro och kommer bland annat att fyllas med inkomster från koldioxidskatten. Med 11 miljoner hektar skog i Tyskland skulle knappt fem procent av de totala EKF-medlen behöva tas i anspråk för klimatpremien.
— Skogen borde vara värt det för samhället, säger von Elverfeldt. Han hänvisar till en YouGov-undersökning från mars 2021, där 76% av de tillfrågade tyskarna var för att använda en del av inkomsten från CO₂-skatten för att ersätta skogsägare. Totalt skulle en sådan här ersättning enligt ovanstående finansieringsmodell landa på ca 12,6 miljarder kronor och år vilket i ett svenskt perspektiv är en svindlande summa för stöd till skogsbruket.
De tyska skogsägarföreningarnas paraplyorganisation (AGDW) betonar att skogsägarna inte vill ha en arealbonus som inom jordbruket. Det handlar snarare om hjälp till självhjälp.
Vi vill inte ha några pengar för förlorade vinster, vårt förskott bör göra det möjligt för skogsbrukare att bygga upp och omvandla våra skogar på ett klimatstabilt sätt
Hans-Georg Marwitz, ordförande för tyska skogsägares paraplyorganisation AGDW
Gigantiska skogsskador
Den diskussion som nu förs i Tyskland om stöd till tyska skogsägare för premiering av ekosystemtjänster, omställning mot ökad hållbarhet och klimatnytta, ska ses i ljuset av de gigantiska skogsskador som drabbat landet under senare år. Torka, storm- och insektsskador gör det nödvändigt att återplantera 285.000 hektar skadad skog. Både ministrar och andra politiker stödjer därför en klimatbonus. Jordbruksministrarna i de skogsrika Bundesländerna Bayern, Nordrhein-Westfalen och Niedersachsen har uttryckt sitt stöd för sådana lösningar tillsammans med politiker från flera andra drabbade delstater, samt federala politiker och ministrar.
Reaktioner på beslutet i Bundestag
I Bundestagsdebatten kritiserade AfD:s (Högernationalistiska partiet Alternativ für Deutschland) skogspolitiska talesman förslaget, och det faktum att det ännu inte har funnits något system för att ersätta ekosystemtjänster. Han varnade också för att skogsägare blir beroende av subventioner: “Upprepa inte misstagen i jordbruket” och röstade emot förslaget. Även liberala partiet FDP och miljöpartiet ”Die Grüne” röstade emot förslaget om ersättning till skogsägare.
Representanter för tyska städer och kommuner (Gemeinde- & Städtebund) är positiva till förslaget om ersättning till skogsägare.
Med gårdagens beslut uttrycker parlamentarikerna inte bara sin uppskattning för skogen. De ger också skogsägarna ett perspektiv för hållbar skötsel och skötsel av sina skogar i den allvarligaste krisen inom skogsbruket
Dr. Karl-Heinz Frieden, ordförande för den gemensamma skogsbrukskommittén “Tysk kommunal skog”
När det gäller naturvårdsorganisationer så går åsikterna isär. Bund Naturschutz Deutschland (BUND), som närmast kan liknas med Naturskyddsföreningen i Sverige, välkomnar det planerade ersättningssystemet. Enligt BUNDs ordförande Olaf Bandt är det dags för skogsägare att äntligen kunna tjäna pengar med tillhandahållandet av ekosystemtjänster som går utöver ägarnas normala skyldigheter för sin egendom. Å andra sidan kräver de att en ekologiska minimistandard ska förankras i den tyska skogslagstiftningen. BUND saknar också ett åtagande om ekonomiskt stöd för skydd av naturskogar som helt undantas från skogsbruk.
Den tyska Världsnaturfonden (WWF) gjorde ett liknande uttalande men de är skeptiska till om föreslagna ersättningar får den effekt som krävs för skyddet av klimat och biologisk mångfald. Enligt FSC Tyskland är användningen av skatteintäkter endast berättigad om den betalas inom ramen för en förutsägbar och ansvarsfull skogsförvaltning.
Skogsskyddaren och författaren Peter Wohlleben (Trädens hemliga liv m.fl.) hade däremot kritiska åsikter redan innan Bundestags-debatten. Han tycker att skogsägarnas krav på statliga subventioner helt enkelt är fräck:
Skogsbruket ser för närvarande till att stora skogsområden förstörs, att biologisk mångfald minskar – och de vill ha pengar för det?
Peter Wohlleben, skogsskyddare och författare
Vad händer efter Bundestag-beslutet?
Vad händer nu? Nordrhein-Westfalens miljöminister Ursula Heinen-Esser kräver att hörnstenarna i ett ersättningssystem måste utvecklas och avgöras av den federala regeringen under denna lagstiftningsperiod. Max von Elverfeldt (Land & Forst) förväntar sig att en modell ska vara klar till sommaren för att eventuellt kunna introduceras 2023. Detta är förmodligen inte orealistiskt, eftersom det federala jordbruksministeriet (BMEL) inrättade en statlig arbetsgrupp redan 2020 för att hantera frågor i samband med avgiftsmodeller.
Hans-Georg von der Marwitz (AGDW) påpekar dock att:
— Stöd för en ersättningsmodell finns inom nästan hela den politiska arenan, oavsett politisk färg. Men det blir spännande när det faktiskt handlar om att få till den nödvändiga ekonomin och att fördela pengar ur EKF (fonden för koldioxidskatten). Många politiska diskussioner är därför fortfarande nödvändiga.
Miljöministrarna vill också ha en skogsklimatbonus
Miljöminstrarna ute i Bundesländerna stöder planerna. Vid sin konferens 21-23 april enades de om införandet av en skogsklimatbonus. I sin resolution ber de också den federala regeringen att utveckla en ersättningsmodell från federala fonder.
Sammanfattningsvis kan också konstateras att det är allmänna val i Tyskland i september. En nybildad förbundsdag och en ny tysk regering där Die Grüne är inblandade kan hantera den här frågan annorlunda. I Bundestag-debatten om ersättning till skogsägarna för ekosystemtjänster och klimatskydd, röstade de gröna tillsammans med FDP och AfD, emot förslaget från CDU / CSU och SPD.
(Slut på artikeln från Forstpraxis.se)
Några reflektioner man kan göra ur ett svenskt perspektiv är att det finns himmelsvida skillnader mellan strukturerna i det tyska skogsbruket och det svenska. I den här diskussionen om ersättningsmodeller för skogsägare verkar skogsindustrin inte föra någon talan. Ordet industri eller råvaruförsörjning nämns inte i sammanhanget utan fokus ligger på skogsägarna och deras skogsskötsel. Trots att stora delar i den här artikeln har starka bäringar på frågor som direkt berör den omdiskuterade så kallade taxonomin så nämns inte detta EU-förslag överhuvudtaget. Man kan fråga sig varför? Är det så att det tyska skogsbruket redan är helt inriktad på att ökad hållbarhet är vägen att gå och att de förslag som finns i taxonomin slår in redan öppna dörrar? Vi får helt enkelt ta reda på mer om det här och återkomma.
Om en liknande diskussion om ersättning för ekosystemtjänster skulle föras i Sverige? Då skulle troligtvis de tre större skogsägarföreningarna med Södra i spetsen och LRF Skogsägarna företräda ”skogsägarna”, understödda av branschorgansiationen Skogsindustrierna. Troligtvis med ett massivt motstånd mot andra ersättningsmodeller till skogsägare än för levererat virke. Att prata om ersättning för koldioxidlagring är närmast tabu i det svenska skogsbruket. Även från skogsägarhåll.
På grund av redan upplevda och till omfattningen massiva problem vållade av klimatförändringar (torka, insekter, stormar…) så befinner sig det tyska skogsbruket i en helt annan grad av kris- och katastrofmedvetande än vad vi gör här i Sverige. Här har vi redan förträngt några års massiva barkborreskador under årets kallare månader och efter värsta stormen i mannaminne 2005 fortsatte granplanteringen i princip som vanligt.
I det tyska skogsbruket är det kris på riktigt. Stora arealer tork- och barkborreskadade skogar ska återplanteras och ställas om till något som klarar framtidens klimat bättre än vad de magnifika tyska granskogarna nu gör. Tyskland ser skogen som en mycket viktig resurs för nationen, inte bara för virkesförsörjning utan för att klara många andra livsviktiga delar i levnadsklimatet. Det politiska stödet är från de flesta partier massivt för att staten ska ersätta skogsägare för att de i framtiden tvingas bruka sin skog på ett annat sätt än tidigare. Man är beredd att hysta upp tvåsiffriga miljardbelopp av offentliga medel för detta.
Tanken är dock inte att lägga en död hand över den tyska skogen. Den ska fortsatt bidra med både virke och ekosystemtjänster och den ska användas för långlivade produkter som binder kol över lång tid. Och som helst också ersätter sådant som tidigare varit fossilbaserat. Men när planerna för hur det tyska skogsbruket ska förändras och de tyska skogsägarna ska kompenseras tar man inte industrins råvarubehov som utgångspunkt (som man delvis gör i den svenska skogliga konsekvensberäkningen SKA22). Istället tar man sin utgångspunkt i hur skogen ska skötas uthålligt för att de skogliga ekosystemen – och skogsägarna – ska vara livskraftiga.
Läs mer
Här hittar du den tyska originalartikeln på Forstpraxis.de inkl. länkar till olika källor.
Vill du läsa mer om svenska definitioner av s k ekosystemtjänster så finns mer information på Naturvårdsverkets sajt.
Här finns även en artikel på Skogsforum.se om hur det ekonomiska värdet av en kolsänka i skog kan beräknas.
