Det senaste halvåret har priset på utsläppsrätter dubblerats. Ok, det är inte som för Bitcoin men en större uppgång än den på börsen sedan förra våren. Handeln med utsläppsrätter innebär förenklat för många verksamheter “rätter att släppa ut ett ton fossil koldioxid”, och sker i EU på marknader där utbudet beslutats politiskt på EU-nivå. Som en mindre del av systemet tilldelas även svenska skogsindustrier utsläppsrätter kopplat till sin industri- och energiproduktion. De nya politiska klimatmål som EU beslutade 2020 innebär att det kommer att tillföras allt färre utsläppsrätter framgent, vilket nu driver priserna, även på derivat och framtida terminer.
Få personer verkar överblicka vad som avgör tillgång och efterfrågan av utsläppsrätter just nu, men i Sverige är förutom staten ändå väldigt många anläggningar och ägarföretag inblandade. Totalt var 745 anläggningar med i systemet 2019. Totalt har svenska anläggningar för närvarande en “fri tilldelning” av 20 miljoner ton utsläppsrätter, varav knappt fem procent går till svenska massa- och pappersindustrier samt några sågverk och pelletstillverkare med stora pannor. Sveriges total är i sin tur bara en “fis i rymden” av den totala tilldelningen av utsläppsrätter i EU, liksom av den handel som pågått under mars månad 2021.
EU-system för utsläppsrätter sedan 2005
Utsläppsrätter har funnits i EU sedan 2005, men priserna har fluktuerat på en mycket lägre nivå många år. I skogsnäringen släpper många svenska industrier också ut mindre fossil koldioxid än genomsnittet i Europa. Sverige hade tidigt höga egna koldioxidskatter för utsläpp och speciellt skogsindustrin kunde ställa om till bioenergi.
För många skogsindustrier har alltså utsläppsrätter varit en bra affär sedan 2005 men då har ändå priset sedan 2010 varit på i genomsnitt knappt 25 % av dagens nivå. Vissa skogsindustrier som använder mycket el har fått se andra sidan av myntet eftersom höga priser på utsläppsrätter också driver elpriserna. Det gäller också andra delar av Svensk industri och energiproduktion som inte heller får tillräckligt många fria utsläppsrätter för sin nuvarande fossilkrävande produktion utan måste köpa till extra.
För många svenska skogsföretag är systemet positivt i genomsnitt även om det kräver både extra administration, kontroller och kompetens för att hantera. Även om deras andel av de svenska företagens totala tilldelning var mindre än fem procent 2019, så fick och får den Svenska skogsnäringen cirka tre miljoner utsläppsrätter per år som de kunnat sälja vidare. Det antalet utsläppsrätter är just nu värda 1,2 miljarder kronor på marknaden. Priserna förväntas de närmaste åren öka minst lika snabbt som EU beslutar att utbudet ska minska.
överflöd av hattar. Foto: Frida Aquilar Estrada Unsplash
Alla som vill och registrerar sig kan dock också handla i utsläppsrätter på någon handelsplats, och som exempel erbjöd sig Naturskyddsföreningen tidigare att köpa utsläppsrätter för att sedan vaska. De påverkade nog marknaden väldigt lite jämfört med de globala hedgefonder som nu sägs visa intresse och köper utsläppsrätter eller derivat. Exakt vem eller vilka som agerar är dock något oklart, även om man följer vad den europeiska expertisen på utsläppsrätter rapporterar.
Den större marknadsbilden verkar fler vara överens om, och marknadspriserna kanske påverkades lite till när Financial Times i början av februari 2021 skrev:
Det är ovanligt att hitta en tillgångsklass där nästan alla näringsidkare och analytiker som är aktiva inom sektorn är överens om att priset kommer att stiga. Men så är fallet på Europas koldioxidmarknad, där analytiker beräknar att priset kan mer än fördubblas under de kommande åren. Vikten av dessa prognoser, om de visar sig vara korrekta, är svårt att underskatta.
David Sheppard, Financial Times
Financial Times skrev vidare att:
“Den viktiga punkten att förstå här är att Europas ETS i slutändan är en politiskt konstruerad marknad, med EU som kontrollerar nästan alla hävstänger. När politiker kan påverka hur många koldioxidutsläpp som ska frigöras – eller inte – under de kommande åren, är det inte förvånande att många i branschen nu tror att priset på koldioxid kommer att vara på en annan nivå framöver.“
Ingvild Sorhus, ledande EU-koldioxidanalytiker på konsultfirman Refinitiv säger enligt e24.no att priset kommer att vara knappt 90 euro per ton 2030: “Vid något tillfälle kommer du se att koldioxidpriserna stiger kraftigt. För att överleva på lång sikt måste du tänka på hur du ställer om ditt företag för att överleva i en koldioxidsnål ekonomi.”
Slutsatsen i Financial Times är dock att om EU menar allvar med högre koldioxidpriser måste de också ha åtgärder för att mildra effekten för sina egna industrier. Ett stigande koldioxidpris får snabbt andra konsekvenser. Att minska koldioxidutsläppen från industrin under de kommande åren trots det för närvarande breda stödet, kan snabbt bli politiskt rörigt om koldioxidintensiva företag klagar över att de pressas snabbare än de kan anpassa sig. Då kanske EU istället och politiskt snabbt bedömer att priset har gått upp för högt, för snabbt.
För skogsindustrin vet vi bara säkert att tilldelningen av utsläppsrätter kommer att minska minst några procent per år och per producerad enhet, men att priset kanske går upp snabbare. I alla fall om inte politikerna rör om i syltburken igen. Då ska den svenska skogsindustrin handla med dessa värden på över en miljard även kommande år. Ett företag som får utsläppsrätter kan också välja att inte sälja utan lämna kvar allt eller en del på kontot för att sälja närmare 2030.
Om några svenska skogsbolag redan har många utsläppsrätter sparade på sina konton vore förstås intressant att veta, men är inte helt okomplicerat att läsa sig till i boksluten. Utsläppsrätterna utgör i genomsnitt inte heller så stor del av omsättningen i branschen (< 1 %), men affärer och värderingar kan förstås liksom andra lager (se skogstillgångar) påverka resultaten.
Det nuvarande systemet kommer att bli justerat efter förra årets skärpta utsläppsmål för EU, och börjar med att kommissionen ska lägga fram ett förslag i sommar. Sedan tar det säkert ett tag innan allt är klart givet beslutsprocessen i EU. Sverige är förstås även i dessa sammanhang en liten spelare med några få procent av rösterna, liksom av utsläppsrätterna.
http://www.utslappshandel.se
Det finns massor mer att läsa om utsläppshandeln hos svenska myndigheter eller på denna myndighetsplattform.
Jag är själv efter denna artikel förvirrad på en högre nivå men långt ifrån klar över om jag tror att systemets fördelar överväger nackdelarna, på en ännu högre nivå. Jag har pratat med några byråkrater och lobbyister som jag tror gett mig korrekt information, men jag valde att inte citera utan skriva en fri tolkning av läget efter den fyndiga lyckönskningen jag fick av en som verkade veta mycket — “lycka till i snårskogen”.
Ett skäl att skapa sin egen bild är att det i en sån här fråga finns så många särintressen att beakta, och att det blir allt mer oklart vad som är myndighetsuppgifter och vad som är politik, det är dessutom i en sån här fråga väldigt lätt att prata om päron istället för äpplen?
Naturvårdsverkets chefer argumenterade på debattplats 2019 i Ny Teknik för att systemet med utsläppsrätter är utmärkt men bör skärpas, och det illustreras med “koldioxid från skogsbränder” utan närmare förklaring, men sannolikt har redaktionen ansvar för bilderna? Regeringen förklarade i ett pressmeddelande efter förra förhandlingsomgången 2017 hur delar av systemet fungerar, och minister Lövin har sedan berättat att hennes insatser med utsläppsrätterna varit hennes största framgång som minister? Dessutom verkar en av cheferna på Naturvårdsverket som skrev opinionstexten i Ny Teknik tidigare varit politisk rådgivare till minister Lövin 2016?
