Varför ändringsförslaget av LULUCF-förordningen skickades på remiss med kort varsel till långt över 100 remissinstanser utan att regeringen förklarade “vad som skulle tyckas om” ter sig märkligt. I det nya Fakta-PM som publicerades lite senare skrev dock regeringen att “genomförandet av det föreslagna åtagandet skulle sannolikt få betydande inverkan på avverkningsnivån.” Hur ska det gå till? Eller ska Sverige helt enkelt ställa in sig på att betala? På slutet av denna artikel finns en egen remissammanställning som belyser landets systemutmaningar utifrån hanteringen av detta LULUCF-förslag. Dessutom vad regeringen “lovade” riksdagen så sent som i slutet av 2019, när nuvarande kolsänkor i LULUCF-förordningen skulle slutförhandlas i Bryssel.
Vi har skrivit tidigare om ändringsförslagen i LULUCF-förordningen. Vare sig den, eller denna artikel kommer att belysa alla komplikationer med förslagen. Det gäller dock också remissvaren, eftersom få remissinstanser verkar ha snappat vad som kan vänta och hur snabbt betingen på kolsänkor kan slå igenom. Det handlar om verkliga siffror som ska rapporteras och som kan kosta riktiga pengar. Effekten kan komma speciellt snabbt för Sverige med en stor pappersproduktion: Allt som blir pappersmassa i år, dessutom med en förväntad rekordavverkning, blir till utsläpp enligt LULUCF-förordningen redan efter två år (halveringstid). Därmed är det ännu mindre chans att kunna öka den svenska sänkan till föreslagen LULUCF-nivå, även om staten skulle försöka uppfinna nya styrmedel som i praktiken då blir inskränkningar i äganderätten, om man nu vill det?
Skogsstyrelsen säger förövrigt i sitt remiss-svar: “Skogsstyrelsen bedömer att Sverige inte kan nå de nya föreslagna målen utan nya styrmedel och åtgärder i sektorn.”
Nej, så är det nog, så det lär behöva förhandlas snabbt och hårt i Bryssel, eller så får någon betala framöver? Frågan kanske snarare är om Sverige kommer klara EU-betinget 2021-2025, trots den extra “flexpotten” för “katastrofer” som EU skickade med häromåret? I den vevan övertygade den svenska regeringen riksdagen om att avverkningarna inte skulle begränsas (se sista styckena i artikeln), utan i värsta fall hanteras via andra flexibla mekanismer inom förordningen (statskassan?). Samma skrivelse avslutas också med att regeringen vill säga ja eller i alla fall nja till EU-förslaget för annars: “Sveriges trovärdighet i klimatfrågan och ledande roll i EU arbetet skulle också riskera undergrävas.“
Jodå, Sverige verkar behålla sin “ledande position” och i det senaste förslaget har Sverige också föreslagits ta “täten” vad gäller kolsänkor via nettotillväxt i skogen genom LULUCF-förordningen?
I regeringens senaste Fakta-PM skrivs inte ut att Sverige kan tvingas betala om landet missar betinget som vi får enligt LULUCF-förordningen? Trots att det för många ter sig som den rimligaste lösningen att staten betalar, och att risken är överhängande att det är där vi landar? Vad bli notan i så fall? Sverige har ju tidigare vaskat utsläppsrätter så det kanske får kosta? Skulle Sverige missa betinget som vi får via LULUCF-förordningen med exempelvis 10 miljoner ton CO2, så skulle notan från kunna landa på 5 miljarder kronor. I alla fall om de höga priserna för utsläppsrätter 2021, på en annan av EU konstruerad marknad, är en indikation? Priset har i perioder under året varit uppe över 50 Euro. Missar ett land betinget enligt LULUCF-förordningen ett år, så har EU-kommissionen föreslagit att förseningsräntan ska motsvara 8 %. Med andra ord, missade mål ett år, räknas enligt LULUCF-förordningsförslaget upp med faktorn 1,08 om det istället ska uppnås året efter. Sen blir det kanske ränta på ränta…
Regeringens sätt att förklara för riksdagen vad det blir för konsekvenser för Sverige lyder: “Enligt konsekvensanalysen uppstår budgetära konsekvenser för medlemsstaterna främst genom möjligheten till intäkter och kostnader för handel med eventuella överskott och underskott i förhållande till sina mål samt investering i nödvändiga system för övervakning och rapportering.”
När det gäller jämförelsen med priset för utsläppsrätter är den dock abstrakt, speciellt i Sverige. Enligt en artikel i tidningen Energi från i somras så är: “Sverige är det enda land i Europa som tilldelas fler utsläppsrätter än det gör av med, vilket kanske inte är så förvånande med tanke på att Sverige redan har världens högsta skatt på koldioxid, 1 190 kronor per ton.”
Hur mycket den nya LULUCF-förordnings-nivån, efter justeringar och förhandlingar, kan inrymmas i svensk normal nettotillväxt i landets skogar (kolsänkan) är svårt att säga bestämt baserat på historien. Hur mycket svenska skogsägare väljer att avverka i sin skogar är ingen naturlag, och är inte heller kopplad till någon annan direkt styrande lag. Avverkningen ska bero på förväntningarna på marknaden för olika produkter eller tjänster, så länge skogsbruket är hållbart. Visst, hälften av skogen har ägare med egna industrier att hålla igång med jämna råvaruleveranser, men den andra hälften ska ta besluten utifrån sina ägarperspektiv och utifrån efterfrågan och priser.
I praktiken driver varje skogsägare en näringsverksamhet med strategi och affärsplan, ungefär som Sveriges största skogsägare, statliga Sveaskog. De har sina ägardirektiv och utifrån de så levererar exemplet Sveaskog avkastning till ägaren och statskassan. Visst har Sveaskog en speciell ägare som ibland kryddar direktiven, exv. att delar av resursen ska säljas i så kallade “Sveaskogsprogram”. Ska man döma av det kanske ägaren staten också snabbt kan besluta om avverkningsstopp på statens mark så att Sverige klarar mer av betinget enligt LULUCF-förordningen? Sveaskog äger 14 % av skogsmarken i landet, så det räcker nog nästan till att minska avverkningen de drygt 15 % som skogsnäringen säger att det nya LULUCF-förordnings-betinget skulle motsvara. Kanske inte smart eller logiskt, men är det ett krav om det är klimatkris?
Vem som ska betala för missade sänkor LULUCF-förordningen kan säkert bli spännande? Även om vissa i förebyggande syfte (?) säger att skogsägare i Sverige då rakt inte borde få betalt för några kolsänkor, så verkar andra vilja få igång en marknad. Hur häger det ihop med den överstatliga LULUCF-förordningen?
Hur stor kolsänkan i praktiken är och blir de närmaste åren är nog svårt att säga, men givet rekordavverkning, problemen med barkborrar, viltbete och “multisskador” så är skogssänkorna knappast på väg att öka i det närmaste. Hur mycket ett varmare klimat med mer regn i teorin och med rätt skogar kan leda till bättre tillväxt på sikt är oklart, även om statens LULUCF-prognoser 2019 räknade hem en tillväxtökning?
Inga remissinstanser går i sina svar in på hur styrmedel eller lagar skulle kunna ändras för skogsbruket, inte ens Skogsstyrelsen som ju lyfte att något måste till. Det framgår dock att:
Skogsstyrelsen arbetar inom regeringsuppdraget om Näringslivets klimatomställnning med att ta fram underlag om näringslivets klimatomställning inför den kommande klimatpolitiska handlingsplanen (N2021/01037) vilket innebär att “ta fram förslag på nya eller förändrade styrmedel och åtgärder för ett ökat nettoupptag”. Säkert en nyhet för många, men intressant givet att Sverige sedan över 30 år inte har subventioner i skogsbruket, medan det sedan EU-inträdet blev vanligare i jordbruket. Många remissinstanser inklusive LRF och KSLA påtalar dock även i detta sammanhang att man inte vill att jordbrukssektorn och skogssektorn slås ihop i LULUCF (AFOLU). Slå ihop vill sannolikt länder med lite egen skog och stora nettoutsläpp från jordbruket. I praktiken innebär det redan nu liggande nya förslaget i LULUCF-förordningen att vissa länder med mycket jordbruk tillåts ett nettoutsläpp, vilket ska täckas upp av exv. svensk skog.
Häromdagen kom alltså en ny rapport om den aktuella avverkningsnivån i Sverige, samt en prognos för helåret 2021. Siffrorna påverkar på olika sätt, och mer eller mindre snabbt, men också för att det mesta som avverkas blir sågade varar eller pappersprodukter. Det som går via massabruken och därmed till papper anses alltså i genomsnitt börja brännas upp inom två år enligt LULUCF-förordningen (halveringstid). Det är oavsett om det i verkligheten går vidare som toapapper, papp eller tidningar att tända brasor med, till återvinning, eller som isolering på ett vindbjälklag. Med andra ord, förutom alla andra osäkerheter i hur mycket som verkligen växer och avverkas kommande år, blir det också en betydande del av den svenska nettokolsänkan 2023 i praktiken låst redan nu under 2021. En stor del av det som ska rapporteras 2026 blir låst 2024.
Häromåret sa SLU att cirka 19 procent av avverkningen idag enligt LULUCF-förordningen räknas att gå till pappersmassa, vilket i procent blir en större andel av det som är avverkningspotentialen per ton CO2, eller den mer “bestående förrådsförändringen vid avverkning”.
I de analyser som gjordes 2020 av SLU på effekter av LULUCF-förordningen så räknades den framtida tillväxten och därmed möjliga kolsänkan i Sverige framförallt baserat på ett scenario (FRL) med en tillväxtökning som baseras på en “positiv” påverkan från de klimatförändringarna som förväntas, vilket oljeindustrin verkar ha plockat upp. Klimateffekten i SLU:s “FRL-modell” ska leda till 9% högre virkesförråd på lång sikt. Det var dock utan eventuella effekter av stormar, insektskador och annat som kanske redan sabbat prognosen?
Remissvaren på ändring i LULUCF-förordningen 2021
När det gäller regeringens PM, eller remissinstansernas analyser, så är de på varierande nivå av förståelse om vad saken gällde. De flesta instanser som faktiskt svarat (cirka 1/3 av de som fick frågan) har ändå inte vetat vad de skulle tycka om, inte kunnat, eller hunnit tycka något. De flesta som faktiskt formellt har svarat, har nämligen svarat att de “avstår från att svara”.
Trots att frågan berör skogs- och jordbruksnäringen så saknas exv. skogsägarföreningarna bland de som ombetts svara om LULUCF-förordningen, liksom många andra och Allmänningsskogarnas förbund. De var annars ett bra exempel på att alla som berörs inte alltid tillfrågas, när det gällde den senaste så kallade “Skogsutredningen” och föreslaget att skogarna de förvaltar skulle lösas in av staten.
En neddragning av avverkningarna diskuteras överhuvud taget inte i speciellt många av remissvaren. Det kan sannolikt bero på att inte många remissinstanser kunde ta del av regeringens eget nya Fakta-PM där det ändå förklaras att det är förslaget i praktiken, även om det är lite undangömt?
Även om regeringens senaste fakta-PM om LULUCF-förordningen skulle nått remissinstanserna i tid, ska man veta att det i praktiken redan är “förhandlad” text inom nuvarande regerings-konstellation. Ett fakta-PM till riksdagen och nämnderna skrivs oftast med syftet att Riksdagen ska lämna regeringen så stort förhandlingsutrymme som möjligt i Bryssel. Det förklarar att inte alla “hakar” finns beskrivna i ett Fakta-PM, och det är sällan lätt att förstå hur stora hakarna är. Dock, i det senaste Fakta-PM om LULUCF-förordningen kan man i alla fall utläsa på sidan 6 (10) att:
“Genomförandet av det föreslagna åtagandet skulle sannolikt få betydande inverkan på avverkningsnivån. Förslaget om en klimatneutral EU-gemensam utvidgad marksektor kan leda till ytterligare krav på utsläppsminskningar inom svenskt jordbruk och på ökade upptag i skog och skogsmark.”
Skogsstyrelsen går i första punkten av sitt remiss-svar ut offensivt med att: “Skogsstyrelsen anser att Sverige har fått ett högt mål för ökad kolsänka. Möjligheterna att använda andra metoder för att fördela bördan mellan länderna bör utforskas.” Skogsstyrelsen säger också att de behöver mer tid för att förstå…
LRF/LRF-skogsägarna (om det också registrerats av M-dep.) och Skogsindustrierna har också i sina remiss-svar noterat att förslaget som ligger skulle motsvara 15-17 % minskad avverkning, utan att gå in på vilka år som jämförs. “Myndigheten” SLU som i praktiken tar fram underlagen till Naturvårdsverket som skickar de nationella rapporterna vidare till FN och EU remisssvarar istället på en enormt teknokratisk nivå, och på över 10 sidor. Efter en sammanfattning av vad själva LULUCF-förordningen handlar om så:
“Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) anser att det finns flera aspekter som gör det olämpligt att sätta specifika mål för LULUCF-sektorn vilket beskrivs i detalj detta yttrande. Bland annat påverkar löpande tekniska omräkningar av utsläpp och upptag såväl utgångsläget för att sätta mål som uppföljningen av detsamma…”
Som avslutning på sidan 10 så trycker SLU till med att:
“…Det är därför troligt att ett system baserat på Corine felaktigt kommer hitta många markkonverteringar och att skattningar kommer inkludera stora systematiska fel. Allt detta gäller markanvändningen. Det är ännu svårare att mäta förändringar av kolpooler vilket faktiskt är det som ska mätas och inkluderas i bokföringen.”
Ok, det är bra att de som ska rapportera till Bryssel förstår hur systemet fungerar, eller inte fungerar, men det hjälper ju knappast för de “politiska analyser” som nu görs?
Svaren från andra är mycket indirekta, inklusive från länen (alla har ombetts svara) och kommunerna (drygt 20 kommuner har ombetts svara). Svaren är också mycket spretiga. Man kan ofta inte ens ana vilka som har extra mycket skogsnäring i grannskapet och som skulle drabbas av minskad omsättning och skatteintäkter på grund av föreslagen i LULUCF-förordningen. Visst kan man tycka att det är bra att stänga ner både cementfabriker, kärnkraft och skogsindustrier, men i så fall medvetet? Vi har tidigare skrivit om bland annat grönt stål, men givet hur väl de stora medierna visar att de inte förstår mycket av vad som händer så blir rapporteringen därefter, och kunskapen i de breda “demokratiska” processerna också.
En del myndigheter är ärliga med att de inte förstår, att de inte bemästrar frågan och att remiss-hanteringen inte fungerar, vilket hedrar dem. Bland annat skriver en länsstyrelse:
“Länsstyrelsen har begränsad möjlighet att sätta sig in i detta ärende då dessa beslut i första hand ligger på departementsnivå. Länsstyrelsen har dessutom haft begränsad tid på sig att svara eftersom remisserna inte kom fram förrän i slutet på augusti.”
Bland övriga, väljer många tunga instanser och myndigheter att svara att man: “avstår från att svara” eller inte har några synpunkter efter granskning? Exempelvis LO, Formas och många andra.
En myndighet som borde vara orolig för hur rättvis eller effektiv LULUCF-förordningen eller de nya “styrmedlen” kommer att bli är Konkurrensverket? “Konkurrensverket har tagit del av förslaget och med utgångspunkt i våra ansvarsområden lämnar vi inga synpunkter på förslaget” eller Riksrevisionen: “Riksrevisionen har mottagit er remiss Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2018/841 (LULUCF) och förordning (EU) 2018/1999, ert dnr M2021/01391. Vi avstår från att svara. Vänligen / X X X_CHEF ENHET X EFFEKTIVITETSREVISIONEN”
Lite oroväckande är det, och bland alla de som svarar på liknande sätt finns även andra som förväntas tycka något om kolsänkor och klimatprognoser, exv: “SMHI har tagit del av rubricerad remiss och SMHI har inga synpunkter. Generaldirektör X X har beslutat i detta ärende.”
Det känns dock bra att försvarsmakten via Fortifikationsverket står upp för Sverige och faktiskt har förstått vad det handlar om. De framför också att “Sveriges del framstår som oproportionerligt stor”!
Andra myndigheter har ett annat angreppssätt, och försöker svara lite mer omfattande. En är myndigheten “Tillväxtanalys” som jag nu lärt mig “ska analysera, utvärdera och redovisa effekter av statens insatser för hållbar nationell och regional tillväxt och näringslivsutveckling. Myndigheten ska ta fram beslutsunderlag och rekommendationer för utveckling, omprövning och effektivisering av statliga åtgärder samt, om det är relevant, peka på viktigare målkonflikter. Remissvaret är skrivet utifrån dessa utgångspunkter.”
Därefter visar myndigheten att det inte förstått att LULUCF-förordningen gäller en ändring i en redan gällande förordning, och att förslaget är att en betydande del av avverkningen i landet föreslås dras in. Eller gör de det?
“Tillväxtanalys tillstyrker förslaget om att inkludera nettoupptag från LULUCF som en del av att uppnå unionens klimatmål.
Naturvårdsverket sammanfattar vad de tycker är bra, och givet att de är den ansvariga myndigheten för rapporteringen av LULUCF-förordningen bör de vara skapligt insatta? Deras slutsats är att “Naturvårdsverket bedömer att den föreslagna målnivån för Sverige blir svårt att nå utan att minska avverkningen av skog.”
Myndighetens sammanfattning av läget lyder ordagrant:
“Naturvårdsverket anser att det finns problem kopplat till att målet om ökade upptag av koldioxid från LULUCF-sektorn formulerats som ett förutbestämt antal ton. Det finns även problem med hur medlemsländernas målnivåer för perioden 2026–2030 tagits fram. Naturvårdsverket anser också att de nationella målen för sänkor i LULUCF-sektorn bör justeras om länderna genomför metodförändringar i rapporteringen. Naturvårdsverket bedömer att den föreslagna målnivån för Sverige blir svårt att nå utan att minska avverkningen av skog. Naturvårdsverket ställer sig frågande till att målfördelningen baseras på 2020 års rapportering till EU när 2021 hade erbjudit mer aktuella data. Naturvårdsverket anser att förslaget om att slå samman LULUCF och jordbrukets utsläpp ligger i linje med EU:s övergripande mål men att Naturvårdsverket ytterligare behöver analysera vilka för- och nackdelar en sådan förändring skulle medföra. Naturvårdsverket beklagar att kommissionen i sina förslag förbisett möjligheten till ökade negativa utsläpp genom Bio-CCS.”
Andra är kanske mer åt det naiva hållet?
Sveriges Kommuner och Regioner (SKR) betraktar ökad kolinbindning i mark, växtlighet och långlivade produkter som en nödvändig del av arbetet för att motverka klimatförändringen. SKR ser positivt på strävan att utveckla formerna för effektiva insatser och fördela ansvar inom ramen för EU-arbetet. Därvid är det en fördel att systemet utvidgas till att inkludera jordbrukssektorns markanvändning och dess utsläpp vid sidan av koldioxid. SKR vill framhålla angelägenheten av att arbetet genomförs utan att skapa en tung administration och orimlig inskränkning för användningen av mark för samhälls-utveckling och andra angelägna ändamål samt för produktion och användning av bioråvara från skog och jordbruk, inte minst för att ersätta fossila råvaror. Därvid är det viktigt att medlemsstaterna har stort utrymme att själva välja och prioritera insatser och styrmedel utifrån en fortsatt utveckling av kunskap om kolinbindningens möjligheter och kostnadseffektiva insatser.
Många länsstyrelser och kommuner har svarat något om LULUCF-förordningen. En del bara med att de avstår från att svara, men svaren i övrigt är också spretiga, trots att Länsstyrelserna har samma uppdrag i grunden.
Länsstyrelsen i Norrbottens län välkomnar åtgärder som syftar till att motverka rådande klimatförändringar. Med anledning av detta ställer sig Länsstyrelsen huvudsakligen positiv till förslagen. Däremot menar Länsstyrelsen att det ur ett socialt och ekonomiskt hållbarhetsperspektiv finns anledning till fördjupade konsekvensanalyser av förslagen och vad dessa kommer att innebära nationellt och regionalt.
Länsstyrelsen i Södermanlands län anser att Gröna given och 55 %-paketet är ett bra initiativ, och att den översyn som nu pågår är ett viktigt initiativ för att åstadkomma nödvändiga utsläppsminskningar.
Länsstyrelsen i Uppsala län ser fördelar med förslaget till ändring av LULUCF-förordningen då det bör leda till en samlad bild – även regionalt – över klimatpåverkan från markanvändning i en och samma rapportering.
Länsstyrelsen i Värmlands län ställer sig i huvudsak positiv till remissens förslag. Länsstyrelsen har inte haft möjlighet att analysera remissens förslag i detalj, men vill uppmärksamma ett antal farhågor som bör analyseras inför den fortsatt beredningen. Sammanfattningsvis anser Länsstyrelsen att: Det är positivt med höjda ambitioner inom LULUCF; En fördjupad analys bör göras av förslagens konsekvenser för Sverige, framförallt av hur jord- och skogsbruket påverkas.
Länsstyrelsen i Örebro län anser att en viktig fråga utifrån de kraftigt ökade målsättningarna för LULUCF är vart beskogning och återvätning ska göras. I Örebro län består jordbruksmarken till stor del av torvmarker. I de delar av länet där det inte är torvmark är odlingslandskapet mer småbrutet. Länet skulle alltså kunna påverkas mycket av krav på återvätning och igenplantering. Det är svårt att utläsa ur förslaget hur stora insatser de ökade målsättningarna innebär.
När det gäller kommunerna låter det ungefär likadant:
Malmö stad instämmer med Kommissionen i att klimatförändringar är en brådskande utmaning
och kräver kraftfulla åtgärder i syfte att minska utsläppen av växthusgaser för att målen
för de globala nettonollutsläppen av koldioxid ska uppnås omkring 2050 (klimatneutralitet).
Malmö stad passar också på att påpeka att: Ur ett mer allmänt perspektiv finns det på miljöområdet – och på andra områden – ett behov av helhetssyn och överblick när det gäller förordningar, konventioner och andra styrsignaler. Parallellt med detta ärende yttrar sig Malmö stad också kring ändringar i andra förordningar på miljöområdet. Bekymret här är inte att det rör sig om separata ärenden: snarare handlar det om att förfarandet signalerar till kommuner och andra intressenter att styrsignalerna är många och ibland delvis överlappande. Intrycket förstärks av den mångfald av beslut, strategier och handlingsplaner som har beröringspunkter med den förordning som behandlas i detta ärende. Mot denna bakgrund framstår det som angeläget att staten löpande verkar för en harmonisering av förordningar, konventioner och andra styrsignaler på såväl miljöområdet som inom andra politik- och verksamhetsområden.
En del remissvar är förstås bra och visar på att de som svarat läst, förstått och tänkt, men ovanstående exempel ska också peka på att remisshantering som den genomförs idag ofta är ineffektivt för att ge verklig vägledning till regering och riksdag. Om det nu ens är det som är syftet med att skicka ut ändringsförslagen i LULUCF-förordningen på remiss utan minsta vägledning, och till aktörer som inte förstår att de berörs?
Härnäst ska frågan om ändringarna i LULUCF-förordningen till riksdagen innan det blir skarpa förhandlingar i Bryssel. När skrivelsen i nuvarande LULUCF-förordning förhandlades häromåret, förankrade regeringen i december 2019 följande position med riksdagen. Framförallt kan noteras utfästelsen att inga avverkningsrestriktioner ska införas (fet text) på grund av LULUCF?
“Regeringen avser att föreslå en reviderad referensnivå för skog för kommissionen som en del av den bokföringsrapport Sverige i enlighet med LULUCF-förordningen åtagit oss att redovisa. Referensnivån baseras på ett kompletterande underlag från SLU med beräkningar som beaktar LULUCF-förordningens krav, EU-kommissionens tekniska rekommendationer och den tekniska bedömningen från expertgruppen avseende den svenska bokföringsrapporten samt Miljö- och jordbruksutskottet mening i frågan. Hänsyn till historisk avverkningsintensitet Referensnivån ska enligt förordningen baseras på en kontinuerlig hållbar skogsbrukspraxis, såsom den dokumenterats under perioden referensperioden 2000–2009. Den reviderade referensnivå som nu föreslås tar hänsyn till historiska avverkningsnivåer. Detta bedömer regeringen är en nödvändighet givet hur Kommissionen formulerat sina tekniska rekommendationer. Referensnivån är därför ca 9 miljoner ton CO2e lägre än den som rapporterades i den preliminära bokföringsrapporten från januari 2019 som utformades i överensstämmelse med Miljö- och jordbruksutskottets ställningstagande vid dess sammanträde den 29 januari 2019. Referensnivån medger ökad framtida avverkning utan att utsläpp behöver bokföras Regeringskansliets bedömning är att den föreslagna referensnivån i kombination med den så kallade kompensationsregeln för skogsrika länder i LULUCF-förordningen kommer att möjliggöra en ökad avverkningsnivå jämfört med den avverkningsnivå vi haft under de senaste åren utan att ökade utsläpp från brukad skogsmark bokförs. Referensnivån baseras på en sammanlagd svensk bruttoavverkning för perioden 2021 – 2025 på 92,3 miljoner m3sk (skogskubikmeter) vilket är i samma storleksordning som de beräkningar som gjordes för den preliminära bokföringsrapporten. Kompensationsregeln tillåter Sverige att avverka ytterligare cirka 4 miljoner m3sk per år. Sammanlagt bedöms således ca 96 miljoner m3sk kunna avverkas per år under perioden 2021 – 2025 utan att Sverige behöver bokföra ökade utsläpp från brukad skogsmark. Det kan jämföras med dagens avverkningsnivå som Skogsstyrelsen redovisar som, efter omräkning för att få jämförbara tal, motsvarar cirka 88 miljoner m3sk. Nästan all tillgänglig tillväxt kan avverkas utan negativ effekt i bokföringen Referensnivån baseras på en avverkning av cirka 92% av tillväxten som är tillgänglig för avverkning. Om kompensationsregeln tillämpas innebär det att cirka 96 % av tillgänglig tillväxt kan avverkas utan att ökade utsläpp från brukad skogsmark bokförs. Inga framtida begränsningar av avverkningsnivån Regeringen bedömer att ett aktivt, hållbart skogsbruk kan bidra till klimatomställningen genom att ersätta fossil råvara och genom en långsiktigt ökad inlagring av kol i skogsmark samtidigt som övriga miljökvalitetsmål, bl.a. levande skogar ska nås. Tillräcklig tillgång till hållbar biomassa från den svenska skogen och fortsatt lönsamhet och villighet att investera i hela skogens värdekedja kommer säkerställas genom hållbar skogstillväxt och inom ramen för de nationella miljökvalitetsmålen. Därför kommer regeringen inte att vidta några åtgärder för att begränsa avverkningsnivåerna även om Sverige på grund av kraftigt ökad avverkning riskerar bokföra utsläpp från brukad skogsmark. Istället kommer ett eventuellt underskott att kunna kompenseras genom det upptag av koldioxid som kan förväntas ske i andra markbokföringskategorier. Skulle avverkningen stiga så mycket att ytterligare åtgärder fordras kommer underskottet att kompenseras i sin helhet genom övriga flexibiliteter som finns i förordningen. Även åtgärder för ökad tillväxt kan öka avverkningsutrymmet. Sveriges tidigare fastlagda position gäller fortsatt Kommissionen presenterade den 11 december 2019 ett meddelande där en revidering av LULUCF-förordningen avses göras senast 2021. Den svenska positionen i det fortsatta förhandlingsarbetet är den som tidigare fastslagits i Miljö- och Jordbruksutskottet och påverkas inte av att den reviderade referensnivån, som en följd av KOM:s rekommendationer, tar hänsyn till den historiska intensiteten. Det innebär att Sverige fortsatt vill se ett regelverk som möjliggör en långsiktigt ökad, hållbar produktion av bioenergi och fossilsnåla material från skogsbruket. Sverige anser fortsatt att referensnivåerna bör beräknas utifrån en prognos om framtida hållbar avverkningsnivå utan justering för skogsbrukets historiska intensitet och att hänsyn tas till den klimatnytta särskilt skogrika länder kan bidra med i likhet med i dagens förordning genom att den s.k. ”no debit rule” behålls. Regeringen avser återkomma till utskottet om den närmare utformningen av Sveriges positioner inför den kommande förhandlingen om revidering av LULUCF-förordningen när ett förslag lagts av kommissionen. Fortsatt påverkans- och analysarbete Regeringen avser att noga följa det fortsatta arbetet med LULUCF-förordningen utifrån svenska ståndpunkter om hur referensnivån för brukad skogsmark ska utformas. Sverige bör också tydliggöra att det svenska förslaget till reviderad referensnivå inte ska ses som ett ändrat ställningstagande vad gäller tolkningen av LULUCF-förordningens regelverk kring beräkning av referensnivån för brukad skogsmark. De svenska modelleringssystemen för beräkning av referensnivån för brukad skogsmark bör utvecklas för att på ett bättre sätt beakta den ökade risk för störningar såsom torka, brand, stormfällning och skadeangrepp som ett förändrat klimat och ett kraftigt ökat virkesförråd leder till. Modelleringssystemet bör också kunna utvecklas för att långsiktigt kunna ta hänsyn till fysiska begränsningar i ökad täthet i virkesförråd per arealenhet. Dessutom bör erfarenheter från andra medlemsstater med liknande förutsättningar som Sverige, inklusive den metodik och ansats som dessa använt, studeras för att undersöka om de bättre kan bidra till att nå målsättningen om att basera referensnivån för brukad skogsmark på högsta hållbara avverkningsnivå. Det gäller t ex de analysverktyg och metoder som Finland använt.
Sveriges ambition är att vara ett föregångsland i klimatomställningen. En övergripande målsättning vi haft och har gällande beräkningar av nettoupptag av växthusgaser vid markanvändning är att de ska vara transparenta, verifierbara, kvantifierbara och att reglerna ger en bibehållen ambitionsnivå och hög miljöintegritet. LULUCF-förordningen trädde i kraft den 9 juli 2018. En central utgångspunkt är att länderna åtagit sig att upprätta och upprätthålla en bokföring som ger en korrekt bild av utsläpp och upptag av koldioxid i brukad mark, bland annat i brukad skogsmark. Alla medlemsstater har i enlighet med förordningen lämnat in en nationell bokföringsrapport för skogsbruket. Under våren granskades medlemsstaternas bokföringsrapporter av en tekniks expertgrupp ledd av EU-kommissionen där också representanter för medlemsstaterna ingick. Sverige representerades av Näringsdepartementet och SLU. Kommissionen meddelade i juni sina tekniska rekommendationer till medlemsstaterna som återspeglar slutsatserna av den tekniska granskningen. Regeringskansliet har granskat rekommendationerna och noterar att kommissionen i vissa avseenden inte verkar göra samma tolkning av förordningen som utgjorde utgångspunkt för den referensbana Sverige skickade in i våras. Kommissionen menar i sina tekniska rekommendationer som publicerades i juni angående bokföringsrapporten att Sveriges sätt att beräkna referensnivå inte följer förordningens krav. Regeringen uppdrog därför under hösten till Sveriges Lantbruksuniversitet att ta fram ett nytt underlag till bokföringsrapport utifrån de rekommendationer som kommissionen gett med beaktande av Miljö- och jordbruksutskottet mening i frågan. Av uppdraget framgår att målet är att referensnivån i möjligaste mån ska ge utrymme för högsta möjliga hållbara avverkningsnivå. Enligt EU-förordningen ska Kommissionen under 2020 fastställa referensnivåerna som ska gälla för markanvändningskategorin skogsbruk för respektive medlemsstat genom en s.k. delegerad akt. Förfarandet innebär att kommissionen genom ett beslut fastställer den referensnivå som ska gälla för Sverige under perioden 2021 – 2025. Skulle Sverige inte justera sin beräkning av referensnivån i enlighet med den gängse tolkningen av förordningen och EU-kommissionens rekommendationer finns en risk att EU-kommissionen fastställer en lägre referensnivå än den Sverige föreslagit. Det skulle kunna innebära att nivån sänks med en risk för att ytterligare åtgärder behöver vidtas för att minska utsläpp i andra delar av samhället eller att utsläppsenheter behöver förvärvas från andra EU länder. Sveriges trovärdighet i klimatfrågan och ledande roll i EU arbetet skulle också riskera undergrävas.”
Hur mycket av texten kan och ska återanvändas denna vända med LULUCF-förordningen?
