I svallvågorna av rekordhöga trävarupriser och stigande massapriser försöker virkesköpare hävda att vi även har höga timmerpriser. Allt fler så kallade marknadsexperter hävdar att det är dags att hugga nu när priserna är höga och det spekuleras i risken att timmerpriserna snart kommer att gå ner igen. Men frågan är om vi verkligen har speciellt höga timmerpriser? Och frågan är om de någonsin kommer att bli lägre än nu under lång tid framöver? Iskogen.se har gjort ett djupdyk i prisstatistik och nu ska vi slå hål på en av Skogssveriges alla myter. Bit ihop för det kommer att göra ont!
Den svenska rundvirkesmarknaden är som vi tidigare skrivit om inte speciellt transparent. Vi saknar helt relevant statistik över verkliga priser som betalas för olika sortiment. Dessutom har allt färre aktörer öppna prislistor och det mesta av virket säljs som avverkningsuppdrag eller möjligen som rotpost.
Det finns ändå ett bra sätt att jämföra och det är att titta på Södras priser för timmer och massaved och se hur de förändrats. Södra är i egenskap av sin storlek prissättande i Götaland. Framför allt när det gäller massaved men även när det gäller offentliga listpriser för sågtimmer. Eftersom Södra är ett kooperativ där alla medlemmar ska värderas lika så bör det vara listpriserna som gäller oavsett om man levererar leveransvirke som man huggit själv eller säljer ett avverkningsuppdrag. Ibland förekommer det premier för t ex gallring men vi har utgått från listpriserna och jämfört dessa över tid.
Höga timmerpriser 2018
Vi har tittat tillbaka till december 2018 då priserna senast stod som högst. Dessförinnan hade vi en pristopp runt 2010-2011 där priserna var ännu högre i reala termer.
Hösten 2018 ansågs det vara ett riktigt gott marknadsläge. Danske Bank skrev i sitt nyhetsbrev under hösten 2018 att det var ”all time high på konstruktionsvirke” när barrträvarorna toppade runt 2400 kr/m3 sågad vara efter “den längsta trävaru-uppgången i mannaminne” och att massapriserna var ”astronomiska”. Bankens råd var i detta goda marknadsläge kort och gott: ”Tveka inte att avverka. Ut och hugg!”
Södras grantimmerpris (Värögran 22-37,9 cm, Jönköping) var vid utgången av 2018 hela 700 kr/m3fub.
Marknadsanpassade priser
Festen varade dock inte så länge utan redan i januari 2019 började Södra sänka timmerpriserna. Eller marknadsanpassa som de brukar kalla det när de sänker priset. Södra sänkte grantimmer-priserna sammanlagt tre gånger under 2019 med totalt 90 kr/m3fub. Terminologin som används kan ju vara intressant i sig. När färdigvarumarknaden går ner så ser man ett behov av att snabbt marknadsanpassa priset. Men när färdigvarumarknaderna går upp är det inte lika bråttom och då handlar det inte om en marknadsanpassning utan att man helt enkelt höjer priset för att man vill, kan eller måste för att få virke.
Ger ”tresiffriga prishöjningar” höga timmerpriser?
Ett begrepp som syns av och till från virkesköparhåll är att det gjorts ”tresiffriga prishöjningar” på timmer. Tittar vi på Södras prishöjningar (nu heter det plötsligt prishöjning och inte marknadsanpassning) så stämmer det. Redan i september 2020, när den värsta Corona-chocken lagt sig och det kunde konstateras att det såldes trävaror betydligt bättre än väntat, så höjdes priset på grantimmer med 30 kr/m3fub. Sedan höjdes priset på grantimmer ytterligare tre gånger, i november 2020 samt i januari och april 2021. Totalt gav dessa fyra prishöjningar 120 kr/m3fub i prishöjning på grantimmer. Och nu pratas det alltså återigen om höga timmerpriser. Men hur höga är de egentligen?
Summan av prissänkningarna som gjordes under 2019 och prishöjningarna som gjorts under 2020 och 2021 är netto 30 kr/m3fub. Utgår vi från priset 700 kr/m3fub i december 2018 så motsvarar prishöjningen till 730 kr/m3fub en ökning med 4,3%. Frågan man måste ställa sig är om det här är bra eller dåligt? Är det tillräckligt för att prata om höga timmerpriser i ett läge där trävarupriserna ökat med kanske 50 procent eller mer?
Om vi tar hänsyn till att den svenska kronan var något mer värd 2018 än idag och räknar upp grantimmerpriset från 2018 med KPI (från dec 2018 till maj 2021) så motsvarar 700 kr i december 2018 nu 719 kr sommaren 2021. Det innebär att den reala prisökningen för grantimret är 11 kr/m3fub. Det motsvarar ca 1,5 procent i real prisökning.
Som vi tidigare skrivit om konstaterar Skogforsk i sin årliga rapport att skogsbrukets nettointäkt från avverkning sjunker. Kostnaderna ökar snabbare än virkesintäkterna (som egentligen inte ökat alls de senaste 20 åren). Tar vi även hänsyn till denna kostnadsökning kan vi med bestämdhet hävda att det inte är frågan om några höga timmerpriser idag. I alla fall inte i Södras prislistor. För skogsägarens del så har den historiskt starka trävarukonjunkturen tyvärr inte gett någon som helst effekt på lönsamheten i skogsbruket.
Skott i foten?
Vi lyfte som sagt problemet med skogsbrukets sjunkande lönsamhet i en tidigare artikel och där pekar vi på att skogsindustrin (inklusive Södra m fl) spelar ett högt spel om råvaruflödet när priserna pressas. För att bryta den nedåtgående trenden behöver rundvirkespriserna öka mer än vad skogsbrukets kostnader gör. Det innebär att ökning till dagens nivå som nu kallas “höga virkespriser” nätt och jämt kompenserar kostnadsökningarna och i bästa fall planar ut den nedåtgående trenden ett år.
Vad som sedan händer när trävarumarknaden vänder ner är inte svårt att räkna ut. Om vi inte får upp prisnivån under toppåren så kommer vi heller inte att få upp prisbotten efter att priserna “marknadsanpassats” nästa gång. Det innebär att lönsamhetskurvan fortsätter nedåt och det innebär därmed att alternativa intäkter kan te sig allt mer intressant för skogsägarna. Detta i en tid när marknadsdrivna program för kollagring börjar etableras och allt mer kapital kommer att slussas mot “gröna investeringar”.
För skogsindustrin och för lobbyn som kämpar för ett oförändrat svensk skogsbruk kan höga virkespriser vara ett betydligt mer effektivt sätt att säkra virkesflödet än att kämpa mot väderkvarnarna i Bryssel. Att istället kämpa för att hålla nere rundvirkespriserna kan komma att visa sig vara ett rejält skott i foten.
Sänkta massavedspriser
Nu är det ju inte massavedspriserna som driver skogsägarnas ekonomi men det kan ändå vara intressant att jämföra. I december 2018 betalade Södra 360 kr/m3fub för barrmassaveden. Efter prissänkningar (förlåt marknadsanpassningar…) med 65 kr/m3fub under 2019 och 2020 och en prishöjning med 25 kr/m3fub i april ligger massavedspriset fortfarande 40 kr lägre än för två och ett halvt år sedan (listpriset är 35 kr lägre för prima men 40 i genomsnitt). Priset på avsalumassa efter Södras senaste höjning är sedan 1 juni 1.380 US$ per ton. Danske Bank pratade om ”astronomiska massapriser” när de låg på 1.230 US$ per ton hösten 2018. Södras massavedspris är elva procent lägre 2021 trots att priset för avsalumassa är tolv procent högre…
Varför reagerar inte skogsägarna?
En fråga som infinner sig är varför inte skogsägarna och skogsägarnas organisationer reagerar över obalansen mellan rundvirkespriser och priset på färdigvaror. Borde inte skogsägarföreningarna stå på barrikaderna för att få upp timmerpriset till 1000 kr/m3fub i rådande marknadsläge? Minst.
Södra har ju i egenskap av omfattande egen industri makten över råvarupriset helt i sina egna händer. Nu pratar ju även skogsägarföreningarna om att priserna ska vara ”marknadsmässiga” men frågan är vad som är marknadsmässigt? Borde inte Södra höja priset för både timmer och massaved så att medlemmarna får del av de goda trävaru- och massapriserna? Är det inte det som en gång var syftet med skogsägarföreningarna? Att jobba för bra virkespriser? I egenskap av att vara prissättande skulle Södras agerande påverka marknaden och då ge ett annat marknadspris än idag. Även det skulle ju vara ett marknadsmässigt pris.
Vi har ännu inte sett Q2-rapporterna från skogsindustrin men det är ingen vild gissning att vi kommer att se bolag och kanske även Södra med 30-procentiga rörelsemarginaler i trävarudivisionerna.
Systemfel som boostar konkurrenternas vinster?
I den extrema corona-boom som råder nu och där vi ser ett växande prisgap mellan rundvirkespris och färdigvarupris blottas en del konstiga effekter. Man kanske till och med kan prata om ett systemfel? Istället för att låta marknadskrafterna påverka rundvirkespriserna så maximerar Södra vinstnivåerna i industrin. Jo, men det blir ju till nytta för medlemmarna som efterlikvider kan man ju då hävda men det finns svagheter i det här upplägget.
Idag har Södra inte sågkapacitet att förädla allt sågtimmer från medlemmarnas skogar utan en hel del timmer säljs till andra sågverk i utbyte mot massaved eller massaflis. Om sågtimmerpriserna hålls för låga så innebär det att skogsägarnas egen organisation istället ger bort vinsten till de privata sågverksföretag som köper Södras billiga timmer. Hade timmerpriset satts högre så hade skogsägaren fått med av kakan även för den del av timret som går vidare till andra företag. Södra hjälper nämligen inte bara sin egen industri genom att hålla nere timmerpriset utan de hjälper också konkurrerande sågverk att tjäna grova pengar. Vidas moderbolag hade t.ex en rörelsemarginal på 36 procent redan under Q1. Hur stora sågverkens vinster blir för Q2 återstår att se men de lär inte bli lägre än för Q1. Bra för sågverken men inte optimalt för skogsägarna.
Utan höga timmerpriser minskar incitamenten
En annan nackdel med dagens situation, där skogsägarna förväntas tjäna sina vinster indirekt via industrins vinster snarare än via höga timmerpriser, är att incitamenten för ett bra skogsbruk minskar. Om det inte ger skälig påverkan på virkesintäkten att bruka skogen mot höga timmervärden så finns risken att skogsägare tappar engagemang och incitament för sitt skogsbrukande. Skogsägarföreningarna pratar ofta om vikten av ett aktivt skogsbruk men då får man kanske omfördela något av pengaflödet så att det gynnar ett aktivt skogsbruk framför en passiv kapitalförvaltning.
Tröghet och inlåsning
Även om det är medlemmarna som till slut får del av vinsten som Södra eller andra skogsägarföreningar kan generera i egen industri så är de här pengarna inte alltid ”pengar i näven”. En del av vinstdelningen delas ut som insatskapital eller insatsemissioner och det kan i värsta fall vara pengar som inte går att komma åt förrän man går ur föreningen.
Vinstdelningspengarna delas ut först efter att bokslutet är klubbat och stämman genomförd. Det kan då ha gått ett år eller mer sedan skogsägaren gjorde sin avverkning. Systemet med stort fokus på industrivinst och kapitaldelning gynnar heller inte unga skogsägare som vill in som nya ägare till skogsmark. Det går inte att betala räntor och amortering med insatskapital utan då behövs kassaflöden där höga virkespriser är nyckeln..
När får vi höga timmerpriser på riktigt?
Frågan som hänger kvar i luften är vem som ska höja timmerpriserna om inte Södra? Vill man hellre ha ett tvåpris-system där medlemmar säljer till andra sågverksföretag för att få del av marknadsboomen hellre än att justera sina timmerpriser till något som på riktigt går att kalla höga timmerpriser? Eller vill man vänta tills timmerlagren är tömda och andra aktörer får panik och börjar trissa upp priset?
Disclaimer:
Vi är medvetna om att det lokalt och under perioder förekommer högre priser för rundvirke i Götaland än de priser som redovisas i Södras prislistor. Enskilda sågverk och bolag köper ibland rotposter och avverkningsrätter med betydande prispremier. I brist på transparent statistik över den svenska virkesmarknaden utgår vi dock från att de största volymerna i Götaland handlas och avverkas till priser motsvarande Södras prislistor och att Södra inte arbetar med ett tvåprissystem utan att det är de offentliga listpriserna som gäller.
