Skogens narrativ. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen har varit i Sverige. Det hette att Sveriges och Finlands statsministrar hade bjudit in henne för att diskutera nordiskt skogsbruk. Enligt den gemensamma presskonferensen efteråt verkar annars mest tid gått åt till att diskutera Ukrainakrisen. Men detta hindrade inte Dagens Industri att skriva en ledare om det hela. Och som de gjorde det!
Ledaren skriver segervisst att Norden minsann vann slaget om skogen. Man lyckades med att få von der Leyen på bättre tankar. De fick von der Leyen, “som lagt åratal på att motarbeta skogsindustrin”, att byta sida. Vilken seger! Eller?
Unikt material
Ledaren skriver alltså i klartext att Ursula von der Leyen har lagt åratal på att motarbeta skogsindustrin. Flera “vildsinta attacker” på den nordiska skogen där miljöhänsyn har använts som täckmantel har enligt ledaren kommit från EU och Bryssel. Ledaren är så pass unik att den till och med skulle få en nybliven jägmästare att rodna och det skulle kunna vara ett urklipp ur manuset till en Jägarna-film.
Förutom att skriva nedsättande om EU och von der Leyen så radar ledaren upp “det vanliga” snacket om svenskt skogsbruk. Det byggs hus av den svenska skogen. Papper substituerar olja och vi eldar cirkulärt i värmeverk istället för olja. Den fortsätter med att vi har dubblerat vårt virkesförråd på 100 år (gäsp) och vikten av äganderätten.
Ledaren får kanske till och med en freudiansk felskrivning i det att “Skogsindustrin har med rätta bevakat lagstiftningsprocesserna och förslagen från kontinenten med fasa för sin äganderätt”. Troligtvis har inte skogsindustrin några problem med äganderätten, de bolag som äger egen skog bestämmer själva vad som ska bli reservat i densamma och de behöver troligtvis inte oroa sig för själva industriområdena.
Det handlar istället om ytterligare en del av narrativet där man effektivt “hjälper” privata skogsägare att värna äganderätten från ex. avverkningsförbud. Det handlar om ett egenintresse att inte strypa råvarutillförseln till skogsindustrin. Inget annat.
Denna ledare har på något sätt tagit bladet från munnen och med full kraft synliggjort det narrativ som vi i mångt och mycket har om den svenska skogen. Mycket tyder dock på att den seger som uttalas i ledaren i bästa kan bli en pyrrhusseger.
Narrativet i den svenska skogen
Sedan länge finns ett narrativ om den svenska skogen, skogsbruket och skogsindustrin. Det handlar om ett narrativ att svensk skogsindustri är världsledande både på förädling och att bruka skogen hållbart. Vi har alltså en optimal modell som knappt kan förbättras och så fort den svenska modellen ifrågasätts så vet inte den som ställt frågan vad den pratar om. Den blir en smutskastare, en motarbetare eller någon som attackerar.
Narrativet har levt länge och är väl inarbetat nationellt. Problemet är bara att det till fullo inte stämmer. Och ett ytterligare problem är att von der Leyen med stab troligtvis vet om att så är fallet.
Om von der Leyen läser ledaren i Dagens Industri blir hon i bästa fall lite nedstämd efter att ha blivit anklagad för att i åratal personligen motarbetat skogsindustrin. Speciellt med tanke på att hon vid sitt senaste besök i Norden, 2022, sade att:
“Idag är vi lyckligt lottade, för vi har en hel generation unga arkitekter, designers och ingenjörer som vill omdefiniera vårt sätt att bygga och leva. De återupptäcker naturmaterial som trä. Och de har förstått hur smart naturen är att hitta lösningar och de försöker förstå dessa naturbaserade lösningar och omvandla dem till vår värld av byggande till exempel. Vi vet alla att man idag kan spara upp till 40 % av koldioxidutsläppen jämfört med betong genom att bygga i trä. Det är en enorm siffra. Genom att hålla kolet inne i träet kan virket en dag förvandla våra hem och till och med hela städer till kolsänkor. För vissa av er kan detta låta som en dröm. Men i Finland, liksom i Estland och Sverige, visar ni redan Europa hur detta fungerar, hur det är möjligt och genomförbart. Ni har århundraden av erfarenhet av att bygga i trä. Vi behöver er erfarenhet, nu mer än någonsin, för att uppmuntra hållbart skogsbruk och leda nästa revolution inom arkitektur.”
Den ej initierade frågar sig nu, hur kan det vara såhär? Skogsindustrin har ju ett veritabelt smörgåsbord att bara komma och sätta sig vid. Varför denna ilska (och speciellt kanske i en ledare i en tidning som fokuserar på ekonomi)?
En skogsindustri i otakt
Problemet är att svensk skogsindustri (tillsammans med delar av Finlands) kan ha tappat fokus på långlivade produkter från skogen och istället investerat hårt i sulfatbruk. Sulfat- och för den delen också sulfitbruk är massabruk som kokar massaved och flis från sågverk för att göra massa. Massa som sedan kan bli olika typer av pappersprodukter.
Sulfatprocessen kräver att drygt 50 % av råvaran eldas upp och lämnar skorstenen i form av koldioxid. Som lök på laxen så blir slutprodukten oftast inte heller långlivad. Sulfatmassabruken har samtidigt varit en kassako i flera decennier för svensk skogsindustri. I de klimatlagar vi skrivit under på för att mildra klimatkrisen så blir ett sulfatbruk lätt svarte petter. Att en kassako på några år blir svarte petter är såklart en utmaning och det är här problemen troligtvis finns.
Tyvärr har kassakon varit så stark att det kan vara så att annan industri, sågverk och skivindustri till exempel, har behandlats styvmoderligt ungefär lika lång tid som sulfatbruken varit kassakor. Svensk skogsindustri står alltså på hälarna och kanske kan man enas om att man som helhet befinner sig någonstans i början eller mitten av ett Kübler-Ross-diagram.
Vägen framåt
Skogsbruket och skogsindustrin måste troligtvis göra samma resa som bilindustrin. Det var troligtvis inte gravöl och tårar när Volvo vid nyår tillverkade den sista dieselbilen. Trots att de investerat miljarder över tid i både produktionsanläggningar och R&D. Troligtvis ser man istället framåt och försöker med näbbar och klor att skapa sig fördelar i den globala marknaden.
Svensk skogsindustri måste börja prata om sulfatbruken. Ett exempel är att följa Essity och titta på om sulfatbruk går att konvertera till att matas med halm. Halm är en ettårsgröda som man kan göra papper av, men troligtvis inte hus.
Man borde också börja titta på att anlägga skivindustrier och kanske också några fabriker för träisolering. Förevändningen i det nuvarande narrativet är att en stock är rund och en planka är i bästa fall fyrkantig – det blir spill förstår du väl lilla vän. Självklart, men redan nu kan detta spill enkelt bli både olika typer av skivor men också träisolering, istället för massa och papper. Snacka om fördel om man som skogsindustri kan erbjuda både fasad, stomme, innervägg och isolering! Istället för betong, stål och stenull.
Idag blir endast 20 % av den årliga skogsavverkningen långlivade produkter i Sverige och över hälften eldas direkt och blir till koldioxid i atmosfären. 80 % har troligtvis nått atmosfären inom ett par år. Tror man på en klimatomställning som en ny ekonomi så ser det inte bra ut för svensk skogsindustri.
Det är först när vi börjar diskutera detta som narrativet och även vardagen kan börja omformas. Följ pengarna, det borde nog ledaren i Dagens Industri gjort.
