För drygt 15 år sedan togs det fram en långsiktig träbyggnadsstrategi för Sverige vilken samlat branschen och skapat kritik från andra material alltsedan dess. Håller strategin också i år när priserna på den globala virkesmarknaden skriker: “ge oss mer två tum fyra”? Nu har Sverige dessutom en regeringskris som till del väcktes på grund av frågan om fri hyressättning i nyproduktion. Just denna försommar sammanfaller frågorna i en diskussion där byggföretagen vill föra över bland annat de höjda trävarukostnaderna på byggherrarna, och därmed hyrorna i Allmännyttans nybyggen?
I våra svenska skogar och på sågtimmermarknaden råder i jämförelse närmast stiltje, trots, eller tack vare barkborrarna, som svärmar vid finväder. Visst rör det sig en del bland buskarna och några av skogsägare i de “djupaste prisdikena” med viss havskontakt skeppar iväg både barkborreangripet och prima sågtimmer till Tyskland. Detta via nygamla handelskanaler som varken syns, hörs eller synas, 2021.
När det gäller priserna haglar olika budskap, och nu senast har Allmännyttan lagt upp en egen nyhet med rubriken: “Träpriserna skenar – hur gör vi när byggaren vill höja priset?” De har enligt sin nyhet tagit fasta på vad SCB rapporterade om häromdagen och vi själva skrev om, där trävaror kom ut som en “värsting” i klassen “årets och vårens prishöjningar”.
Det är väl inte så att många av sågverksbolagen håller på att bränna sina långsiktiga marknadsrelationer i Sverige i jakten på kortsiktiga vinster? Ska man tolka utsagorna i SVT:s Rapport av Attefallshus-säljare så skulle materialpriserna för dem gått upp 150 %.
Allmännyttans medlemmar har samma perspektiv som privata husköpares, men skillnaden är att deras projekt tar mycket längre i tid, så att priserna för färdiga hyreshus är satta långt innan byggarna säkrat upp materialet. Skulle exempelvis höjda trävarupriser kunna flyttas över hela vägen till hyresgästerna för att få betalt via marknadshyror, är man plötsligt vänsterns argument för misstroendet mot regeringen. Förvisso är industriellt träbyggande inte minst en väg att pressa byggkostnader och öka byggkvaliteten, men vem som förstår vad och varför är svårt att bedöma ett år som detta. De koncerner som inte har ökade kostnader tack vare en vertikal integration mellan byggmarknad och skogen kan ju ta marknadsandelar, om de kan hantera internprissättningen mellan förädlingsleden?
Vilka träbyggvaror är det då som ökat i pris i större hyreshus? Enligt SCB baseras deras enkätsvars-priser på en och samma “produktmix” sedan 2016, och den stämmer kanske skapligt fortfarande trots träbyggutvecklingen. Ett prishöjningsexempel som Allmännyttans expert Sofia Heintz tar upp när jag ringer henne är träfasaderna, och som faktiskt ofta används även på flerfamiljshus och hyreshus.
Panel är förstås en produkt som säljs mer eller mindre i bulk och nu därför drabbas av radikala prishöjningar. Hur som, fasadpanel kan ersättas ganska sent i byggprojekt så kraftigt höjda priser på träpanel leder nog till att arkitektens val av fasadmaterial kommer att omförhandlas på många håll, i alla fall om det finns något billigare än träpanel? För hyresrätter kanske görbart, men skulle man byta fasadmaterial på redan sålda exklusiva bostadsrätter som sålt med “träkänsla” kanske det blir knepigare?
Hur gör då byggföretagen om de vill, eller måste om konkurs är alternativet, höja priserna till kunderna på grund av dyrare trävaror och annat. Jo, de behöver bevisa att punkten 3 nu gäller i paragraf 6.3 i de Allmänna bestämmelser för totalentreprenader avseende byggnads-, anläggnings- och installationsentreprenader (ABT):
Enligt ABT kap. 6 § 3 ska avtalat pris ändras med hänsyn till dels kostnadsändring på grund av
1) myndighets åtgärd, dels kostnadsändring som är förorsakad av
2) krig eller annat krisförhållande med liknande effekt och som avser förnödenhet eller tjänst som är nödvändig för entreprenaden, dels kostnadsändring som beror på
3) onormala prisförändringar avseende material som ingår i entreprenaden.
Det är i alla fall inte krig eller kris (omvänd Coronakriseffekt) som gör att det inte finns virke till stabila priser i Sverige, så då återstår nog punkten 3? Enligt Sofia Heintz har inte denna paragraf knappt förut ens använts.
Tittar man i de mer detaljerade underlagen från Allmännyttan/byggherrarna och Byggföretagen som de publicerat så framgår det att det finns många frågetecken. Det dröjer nog innan det kommer några klara besked eller avgöranden om att prishöjningar släpps igenom. Vissa träbyggentreprenörer som Lindbäcks som inte har stora ägarintressen bakifrån i förädlingskedjan och därmed vertikal integration, kan kanske hävda okontrollerad prisutveckling? Hur däremot andra träbyggare som Setra och Holmen/Martinsson med sina starka band bakåt i skogens värdekedja ska argumentera kan bli mer intressant? Inte minst givet de för närvarande mycket modesta timmerpriser som syns i den officiella statistiken?
Svensk träbyggnadsstrategi
Många skogsägare som följt rapporterna i landets alla kundtidningar för skogsägare lever nog i en from förhoppning att bristen på höjda timmerpriser går till en långsiktig och stabil marknadsutveckling? Inte minst för industriellt träbyggande med exempelvis limträ och KL-trä. Det har ju varit ett viktigt mål för stora delar av skogsnäringen sedan minister Ulrica Messing med sitt följe för 15 år sedan drog fram en långsiktig träbyggnadsstrategi för att industriellt träbyggande är effektivt, prisvärt och klimatsmart. Att strategin lever och utvecklingen går åt rätt håll framhålls av vissa, men kritiseras av bland annat betongbranschen.
Att priserna för den svenska träbyggarna är en känslig fråga märks när man försöker prata med några av de som “säljer” lim och KL-trä. Efter ett tag verkar budskapet som framskymtar ändå vara att sågverksföretagen med en stark vertikal integration på träbyggmarknaden försöker hålla sig till sina långsiktig strategi, även om andra externa köpare nu vill betala bättre efter sågverkens virkestorkar och justerverk. Förvisso påtalas också att även deras interna kunder måste betala marknadspriser i längden. Vad marknadspriserna är om några månader, liksom vilken trävarors del av byggkostnader, samt eventuella koppling till hyressättningen blir spännande att följa.
Att träbyggvarors prisrykte redan nu försämrats verkar dock troligt givet att Byggföretagen i slutet av april 2021 inte pekade ut trävarorna så specifikt värst i klassen utan:
“Under våren 2021 har flera materialleverantörer aviserat om kraftigt höjda priser på material. Det
gäller bland annat gips, OSB, isolering, stål, armering, trävirke och diverse plastbaserade material
men även priset avseende andra material har enligt uppgift ändrats.”
vidare:
“Enligt de uppgifter Byggföretagen har fått uppgår prishöjningarna i vissa fall till så mycket som 65 procent. Någon enhetlig anledning till prishöjningarna är inte känd för Byggföretagen. Några skäl som angetts är ökade oljepriser, råvarubrist, förändrat beteende på världsmarknaden med bland annat minskad export samt utmaningar i logistikflödet. Detta kan till viss del vara följder av covid-19 men det kan också finnas andra orsaker.”
När nu Allmännyttan nu två månader senare utifrån SCB-data pekar ut trävarorna är det oroande. Byggföretagens rekommendation till sina medlemmar om att ta höjd för riskerna framöver kommer också att drabba sågverk, och därmed skogsägare i nästa steg, och förr eller senare ungefär som ett brev med Postnord 2021.
Man får väl hoppas att några av trävarucheferna, eller de som sitter i skogsbolagens styrelser, kommer ihåg kurserna i “Industriell marknadsföring och nätverk” oavsett om de är vertikalt integrerade eller inte. Vad är det man brukar säga? Det är 5 ggr fler av de missnöjda kunderna som vädrar sitt missnöje, jämfört med andelen av de som berättar att de är nöjda? Huruvida det gäller även på rundvirkesmarknaden är mer oklart, men många rundvirkesköpare fortsätter mässa om vikten av stabila relationer och “ränta på betalplan”, snarare än att avisera timmerprishöjningar.
