Vilken jämförbar typ av rejält skyddad natur (skog) är det som rapporteras till EU från olika länder? Svaret finns undanstoppat en bit ner i pressmeddelandet, och på sidan 54, i en färsk rapport från Naturvårdsverket. Rapporten visar bland annat att Sverige uppfyller en av EU:s målsättningar, den om att skydda minst 10 % av respektive EU-lands natur. Sveriges har uppnått 10 % i kategorin “striktare” skydd enligt Naturvårdsverket, och mot de kriterier som Internationella naturvårdsunionen (IUCN:s) satt upp och Naturvårdsverket anser vara rätt skyddsklassning av natur.
Uppdraget om att göra jämförelsen skickade regeringen och Miljödepartementet till Naturvårdsverket, som en del av Januariöverenskommelsen från 2019 (Jöken). Det har föregåtts av många olika uppgifter om hur Sverige och andra EU-länders skyddade natur, för vilken procenten anses viktig. Procent varierar dock väldigt mycket beroende vem man frågar, och utan att någon verkar veta, eller vilja veta, vad som verkligen gäller. Givet att alla andra slänger sig med procent av skyddad natur, och Naturvårdsverket heller inte gärna vill lyfta fram det som går att jämföra, så noterar vi utifrån den nya rapporten att:
Sverige är > 700 procent bättre än Tyskland. Det blir ännu större skillnad om man jämför faktisk areal givet att Sverige större totala areal, men också om vi jämför andelar av skogsmarken som är skyddad enligt IUCN I-II.
Naturvårdsverket har en bra bit in rapporttexten och i sitt pressmeddelande redovisat att för det “skydd där markanvändning är reglerad och där bevarande av naturvärdena har prioritet”, så har länderna Tyskland (1,4%), Storbritannien (0,3%) och Österrike (2,5%) en “jämförelsevis lägre andel” av landarealen skyddad jämfört med Sverige (10%).
En “jämförelsevis lägre andel” verkar vara mycket och mycket, speciellt om det nu är ett relevant mål med skydd av natur i EU:s rapporter, och att den också avses uppnås av alla länder? Att Storbritannien är med i jämförelsen ter sig udda, men kanske är intressant ur ett Brexit-perspektiv?
Siffrorna för de andra skogsländerna Finland, Estland och Österrike bekräftar den bild och känsla som jag hade innan jag läste rapporten, medan Naturvårdsverkets resonemang och förklaringar är svåra att begripa. Bland annat referensen till att Tyskland tack vara sina “privatägda” skogar skulle ha större problem att “skydda skog” än Sverige? Vi har själva i en artikel förklarat var den berörda skogen och skogsägarna finns i EU som nu påverkas av alla EU:s inspel om mer byråkrati inom området “skogspolitik”, och att de flesta berörda enskilda skogsägare med mer än 13 hektar vardera finns i Sverige och Finland.
Ännu en av alla Januariöverenskommelsens “utredningar” har alltså nu redovisats, och en av de 72 andra punkterna som Vänstern anser att Centern fått igenom? Just denna utredning som landsbygdsfalangen i Centerpartiet fick in i Jöken 2019, fick till slut Regeringen att ordna fram ett utredningsuppdrag i februari 2021. I det fallet gick uppdraget till Naturvårdsverket för att redovisa jämförelser av hur de själva rapporterar svenska arealer skyddad natur till EU. Vi har i andra sammanhang använt liknelsen med “bocken som trädgårdsmästare” om Skogsbolag som rådgivare till enskilda skogsägare, men det gäller kanske även i detta fall?
Rapporten kan i alla falla fungera som ett bra exempel på hur Sveriges centralbyråkrater till skillnad från exempelvis de tyska, eller politiker och byråkrater i de 14 tyska förbundsländerna, väljer att svara upp mot “politiska internationella åtaganden”? Kanske extra tänkvärt i relation till EU-kommissionens utkast på en ny skogsstrategi, som läcktes samma dag som Naturvårdsverket släppte sin rapport?
När Altinget.se la upp nyheten i februari om att uppdraget hade givits till Naturvårdsverket som del av Januariöverenskommelsen var det med rubriken: “Sifferbråket – rapportering av skyddad natur ska ses över”. Inledningen av ingressen löd “Naturvårdsverket ska nu se över hur Sveriges rapportering av skyddad natur kan bli så jämförbar med andra länder som möjligt.”
Det vara alltså Altinget, och det trots att Miljöminister Bolund i sitt pressmeddelande redan försökte styra bort från “Jämförelse” mot “mer Svensk rapportering”. Det förklarar kanske delvis att Naturvårdsverket, som lyder under Miljödepartementet, inte tolkar sitt uppdrag strikt efter utredningsuppdragets lydelse?
Sverige ska rapportera mer skyddad natur — framförallt frivilliga avsättningar
Naturvårdsverket lyfter i sin rapport och sitt pressmeddelande fram att “Naturvårdsverket föreslår att fler skyddsformer rapporteras till EEA”, man ställer in siktet på att Svenska staten ska rapportera in de “frivilliga avsättningar” av skyddad natur som “markägare väljer att redovisa”. Detta i samma rapport som verket underkänner tanken på att rapportera exempelvis riksintressen eller strandskydd, för att de inte innebär ett tillräckligt strikt skydd eller inskränker pågående markanvändning inom jord- och skogsbruk? Däremot anser man sig alltså vilja rapportera in privata skogsägares avsättningar, vilket i praktiken kommer kräva ett “nytt” offentligt kontrollerat register, även om inte Naturvårdsverket säger det?
Ett av skälen till varför strandskydd inte kan rapporteras som skyddad natur enligt Naturvårdsverkets rapport, och varför utökat strandskydd inte ens beaktades i denna utredning, uppges vara att strandskydd inte är tydligt avgränsat geografiskt? Är det något som haltar här?
Ok, strandskydd är inte med i Naturvårdsverkets egen webbsida för Skyddad natur, men de finns med i Länsstyrelsernas kartportal och GIS, inklusive vad som är utvidgat, generellt eller avgränsat strandskydd? Det finns säkert brister i myndighetsutövningen i detta givet att det i vissa län och kommuner knappt finns något utvidgat strandskydd till 200 eller 300 meter från vatten, medan det i andra snarare är regel än undantag med utvidgat strandskydd. Exemplet nedan är en kartbild från Uppsala län, där det handlar om strandskyddade mer eller mindre breda diken snarare än nåt annat, och det som “kallas sjö” ofta sedan länge är en skogbevuxen mosse.
Kanske det är lätt hänt att istället för att arbeta med statens egna system för dra upp siffrorna i likhet med Tyskland, så kanske detta kan vara en bra ursäkt att få statlig eller överstatlig kontroll på de frivilliga avsättningarna? Speciellt de som gjorts inom ramen för de frivilliga och marknadsdrivna certifieringssystemen utan statens inblandning? Kanske bra läge just nu när ingen kommer ihåg varför och hur skogscertifieringen bejakades brett av miljöorganisationer efter Rio-konferensen 1993, eller att Sverige tills nyligen (?) upprepat mantrat att certifieringen “frivilligt och marknadsdrivet” i snart 30 år.
Det ska också i detta påminnas om att det som rapporteras som “skyddad” natur oavsett denna sista rapport som skulle ta sin utgångspunkt i internationell rapportering, så finns det många och långa rapporter om vilken natur som är skyddad även i Sverige, vilket också SCB försöker sammanställa och räkna samman.
Skyddad natur och “EU-washing”?
Kanske det också är smart av Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen att fokusera på frivilliga avsättningar givet att Nyckelbiotoperna riskerat att “försvinna” ur kontroll, och att EU nu vill skapa en egen “frivillig” skogscertifiering för “naturnära skogsbruk” enligt förra veckans läckta utkast till Skogsstrategi? Givet att skogspolitik är en nationell kompetens verkar EU-kreativiteten nu kommit på att man själva kan dölja centralstyrningen i EU:s taxonomi och skogsstrategi, under begreppet “marknadsdrivet och frivilligt”, om än med en ny betydelse. “Modern talking” eller så kallad “EU-washing”?
Skogscertifiering via PEFC och FSC har, trots att många inte vill höra om det nuförtiden, en omfattande, inbyggd och produktfinansierad kontroll av skogsbruket och skogsbruksplaner i flera steg, även om det inte ingått att redovisa exakt vilka ytor som är avsatta för naturvård. Det har Skogsstyrelsen delvis löst genom att publicera Nyckelbiotoper, som är i praktiken obligatoriska att prioritera som avsättningar av skyddad natur för skogsbrukarna.
Dessutom har staten i sin klåfingrighet börjat redovisa var skogen är certifierad, utan att uppenbarligen ha någon större koll egentligen? Exempelvis nu i maj 2021 påstås att Hallands enskilt ägda privata skogar är till 100 % certifierade? Det finns flera konstiga siffror i det här för den som begrip, men det ter sig ännu mer underligt är att det läggs tid på att redovisa geografiskt nedbruten statistik över marknadsdrivna frivilliga instrument?
Kulturell skillnad på skyddad natur?
Nu blir kanske inte så många förvånade över att Naturvårdsverkets uttolkning av uppdraget, framförallt blev hur Sverige snabbast möjligt ska uppnå “sina” internationella åtaganden, trots att jämförelsen som faktiskt gjorts visar att Sverige redan är “bäst i klassen” och att flera andra länder fuskar?
Naturvårdsverket har skapat en del text i rapporten genom att förklara skillnaderna i rapporteringen, och varför de olika länderna väljer att rapportera och redovisa skyddad natur som de gör. Jag nöjer mig här med att konstatera att jag inte alls förstår hur Naturvårdsverket gjort analysen, annat än att de som många andra gärna spekulerar om sådant man inte begriper att förklara logiskt.
Naturvårdsverket skriver bland annat:
“Det finns skillnader i hur väl IUCN:s definition av skyddad natur följs i de respektive länderna. Både Tyskland och Österrike rapporterar områden med andra huvudsyften än naturvärden och som enligt Naturvårdsverkets bedömning inte uppfyller IUCN:s definition av ett skyddat område. Även Storbritannien rapporterar områden som Naturvårdsverket bedömer inte uppfyller definitionen.
Det är också mer ovanligt att det finns inskränkningar i markanvändningen i dessa
länder.”
vidare:
“…att en rapportering som blir helt lik övriga jämförda länder inte är möjlig att genomföra, men att de revideringar som planeras kommer att öka andelen internationellt rapporterad skyddad natur. I förlängningen kommer därmed Sveriges nationella statistik avseende skyddade områden att mer fullständigt avspeglas i den internationella rapporteringen.”
Utan att ännu förstå fullt ut var, hur, när och varför skyddad natur ska rapporteras internationellt, eller vad alla olika internationella organisationer och akronymer står för, så noterar vi också följande information verkar central för hur rapporteringssystemet är uppbyggt:
EU-organet som samlar ihop uppgifterna är enligt Naturvårdsverkets rapport Europeiska miljöbyrån (EEA), och som har ansvar för att samla rapporteringar om skyddad natur från länder som är partners i The European Environment Information and Observation Network (Eionet)19, och för att rapportera vidare nationella skyddsformer till internationell nivå. För att återspegla nån slags “ändring” bytte dock databasen namn till Nationally designated areas inventory, men akronymen CDDA har behållits eftersom den har blivit synonym med EEA:s databas.
När det gäller idén att nu satsa på att även rapportera in privata skogsägares frivilliga avsättningar som “skyddad natur” verkar den koppla till en ny målsättning som 2018 “överenskoms” inom ramen från FN-konventionen för Biologisk mångfald. Frivilliga avsättningar ska in under något som enligt Naturvårdsverket kan rapporteras till “World Database of other effective area-based conservation measures” (WD-OECM).
Enligt EEA själva är Europeiska nätverket för miljöinformation och miljöövervakning (Eionet) ett partnerskapsnätverk för miljöbyrån och dess medlems- och samarbetsländer. Genom Eionet sammanställer miljöbyrån miljöinformation från enskilda länder och koncentrerar sig på att i god tid tillhandahålla nationellt validerade data av hög kvalitet. Svårt att begripa hur Tysklands skyddade natur, som i realiteten rotkapas av Naturvårdsverket, kan anses vara “hög kvalitet”?
Jag själv funderar nog mer på om det ska kallas EU-kompetens eller EU-washing? En dag som denna när “Jöken” och dess regeringsunderlag är på dekis, måste också påminnas om att EU tar semester först i augusti. Det brukar komma många beslut och förslag precis innan sommaren, så det svenska politiska “riksdagslimbot” som nu fördjupats under “sju svåra år”, kan få diverse effekter på skogsstrategier med mera.
