Många har den senaste tiden lyft fram alternativa skogsfakta, och under senaste veckorna framförallt SVT:s vetenskapsredaktion genom en programserie som de kallat “Slaget om skogen”. Vad SVT avser med rubrikvalet skiljer sig kanske från våra när vi själva i vintras publicerade en egen “debattartikel” här på Iskogen.se, och kallade den just “Slaget om skogen” för belysa skyttegravskriget vad gäller information. SVT:s programserie och vetenskapsjournalistik understryker snarare att information kan väljas från ett oöverblickbart smörgåsbord av skogsfakta, och givet många reaktioner har SVT knappast hjälpt till för att höja nivån, och inte heller på vetenskaplig grund?
Vår egen ambition med att kalla informationsflödet “Slaget om skogen” var att vi efterfrågar mer oberoende, sansad och vederhäftig fakta i debatten. Speciellt för Sveriges över 300,000 privata enskilda skogsägare som äger hälften av Sveriges skogar och dessutom sällan kommer till tals när miljörörelse och skogsindustri överröstar varandra med utvalda skogsfakta och filmer. SVT har i sin programserie knappast omnämnt de enskilda privata skogsägarna. Speakerrösten i programmet har desto oftare pratat om att det är skogsindustrin och skogsbolagen som utgör motpolen till naturen. Vilket utgångsperspektiv SVT har för vilka skogsfakta som är verifierade, eller vilka skogsfakta som ska anses vara alternativa, är också oklar?
Vi har på iskogen.se analyserat ett inslag om älgvikter som rullats i SVT. Där är budskapet att det numer ska finnas dramatiskt lättare älgar och mindre med bärris i “södra Sverige”, och att det är på grund av fler och tätare granskogar? Förutom att vi inte fick fram forskningsreferenserna som kunde bevisa att teserna stämde, är det svårt att ens förstå vad SVT ville förmedla för budskap om det stämt? Lagom med hyggen, glesare skog, örter och bärris ger nog både fler och fetare älgar, men vill många ha det? Förutom just idag när älgjakten börjar?
Det vore en stor uppgift att försöka granska programseriens skogsfakta, men det finns det många andra som gör. Därför väljer vi nedan att lyfta fram länkar till andras reaktioner, granskningar och listor med skogsfakta som publiceras i kölvattnet av SVT:s programserie. Vad som är “alternativ information och ytterligare fakta” eller bara “alternativa fakta”, eller tvärtom, kommer förhoppningsvis att visa sig?
Det finns på många nätforum sedan tidigare en diskussion om vad som driver journalistiken på public service, men kanske nu också vad som är roll och syfte med just det som SVT kallar vetenskapsjournalistik? En förening som heter Vetenskap & Allmänhet lät publicera en rapport häromåret om svenska vetenskapsjournalisters arbete. Tolv journalister spridda på stora mediebolag som arbetade med att “bevaka forskning” fick i “semistrukturerade intervjuer” berätta hur de arbetar.
Slutsatser från rapporten är bland annat att: “Tidsbrist och det stora flödet av nya vetenskapliga resultat var en gemensam utmaning för många journalister. En annan utmaning var att orientera sig i frågor där olika forskare har olika uppfattningar.”
I rapporten lyfts också fram att forskare och journalister har olika jobb och roller för att förmedla kunskap till samhället. För att visa det återpublicerades en tabell och jämförelse som Björn Fjæstad publicerat redan 2007.
Det framgår dock inte i rapporten från Vetenskap & Allmänhet varför journalister som bevakar forskning kallar sig vetenskapsjournalister, och om de skiljer sig från andra journalister vad gäller utbildning eller i sin syn på informationskällor? Området verkar inte vara så genomanalyserat, för även om rapporten har med ett visst antal litteraturreferenser, är inte alla referenser så specifika på ämnet vetenskapsjournalistik, och inte så färska att de samlat upp de senaste årens snabba utveckling och diskussion om alternativa fakta och medier.
Forskning som avses bevakas av vetenskapsjournalisterna växer dock, och “under år 2018 publicerades det cirka 3 miljoner peer- review-granskade forskningsartiklar i drygt 33,000 vetenskapliga tidskrifter”. Dessutom ställs det fast i rapporten att “Den breda allmänheten kommer i kontakt med ett mycket begränsat urval av forskningsflödet, och då främst genom sekundärkällor – nyhetsmedier. Journalister kan därmed liknas vid luckor i en damm som avgör vad i det stora flödet av vetenskap som görs tillgängligt och sprids vidare ut i samhället.”
I en motsvarande undersökning från år 2005 av Vetenskap & Allmänhet uppgav tydligen vetenskapsjournalisterna att “deras egen kunskapsbrist var det största hindret för att rapportera tillfredsställande om forskning”. Resultaten från 2019 tydde på att den största upplevda utmaningen för journalister som bevakar forskning då blivit tid – och brist därpå. Antingen säger det något om att tiden blivit en större bristvara, eller att förmågan för vetenskapsjournalister att förstå sina begränsningar ändrat sig?
På senare år har diskussionen om alternativa fakta blossat upp tack vare Donald Trump-administrationen, men det kan kanske skönjas även en Greta-effekt i medierna? Har det också blivit mer vanligt att ge stort utrymme till aktivister som inte är forskare själva, speciellt om de hänvisar till “forskningsläget”? I vilket fall verkar det flöda allt mer alternativa skogsfakta i riksmedia totalt, och inte minst verkar SVT öppnat dammluckorna för alternativa skogsfakta? Både direkt genom sina val och indirekt genom kritiken de dragit på sig.
Symbiosen mellan SVT:s vetenskaps- och nyhetsredaktioner ger en ytterligare dimension till förvirringen, där delar från varje avsnitt i TV-serien “Slaget om skogen” kommit ut innan programmen sänts som “nyheter”. Ett exempel var SVT:s reportage och dramatiska nyhet om blåbär, granar och älgar som vi skrivit om.
Alla alternativa skogsfakta till SVT:s alternativa skogsfakta
De reaktioner och den mängd av skogsfakta som nu presenteras på olika håll bekräftar att SVT har stort genomslag, och att det finns en gräns för hur mycket som kan anses få presenteras av en vetenskapsredaktion som möjligen verifierade “skogsfakta”?
Skogsstyrelsen har gått i polemik med SVT över hur deras grafer över scenarier för en möjlig framtida åldersstruktur i svensk skog kan komma att se ut. En av de nyheter har lagts ut under rubriken: “SVT använder Skogsstyrelsens scenarier felaktigt”.
SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) har bland annat publicerat en nyhet under rubriken “Bra att det pratas om skogen, men utgå från korrekta fakta”.
LRF som företräder delar av landets enskilda privata skogsägare har lagt upp en sida med synpunkter på stort och smått, som löpande uppdateras och nu går under rubriken “fler faktafel om skog i vetenskapens värld“.
Skogforsk har satt upp en speciell sida med referenser till forskning och skogsfakta uppdelad per avsnitt, som de anser kan bredda bilden, men uppenbarligen utan att vilja gå i polemik med programmakarna på SVT om specifika skogsfakta.
Skogsindustrierna har plockat upp vissa delar i programmet som de anser felaktiga, bland annat en nyhet med rubriken “Vi påminner om att Nature spred felaktiga uppgifter om ökade avverkningsnivåer”
Statliga Sveaskog som av SVT mest lyfts fram som en representant för skogsbolagen har presenterat flera inlägg på sin webbplats, varav ett med “Kommentar om påstådda avverkningar av ung skog”. Valet att kalla Sveaskog för skogsbolag utan att understryka att Sveaskog är statligt ägt, med krav på sig att leverera vinst till landet med politiskt styrda ägardirektiv, ansåg inte SVT vara viktigt att nämna.
SVT adresserar inte direkt de tre största svenska privata skogsaktiebolagen på börsen även om de förstås är “Skogsindustrin”, och det finns därför kanske ännu inga nyheter eller förklaringar på deras hemsidor med hänvisning till “Slaget om skogen”. Min sökning träff på en nyhet om “slagugglor” hos SCA om hur de arbetat tillsammans med Birdlife i den frågan. Birdlife är en av de föreningar som verkar uppskatta TV-serien mest. Möjligen finns en koppling till att deras företrädare finns med för att presentera skogsfakta genomgående i TV-serien.
Skogssällskapet som förvaltar många skogsfastigheter åt enskilda privata och offentliga ägare har valt att publicera ett antal “frågor och svar” med direkt koppling till TV-serien.
Journalistförbundet och tidningen Journalisten har plockat upp striden vad gäller lånade ändrade illustrationer mellan Skogsstyrelsen och SVT. De avslutar dock frågan snabbt med att referera till en tråd på Skogsforum.se och att det verkar gälla en “nomenklaturfråga”. I kommentarsfältet lyfter en läsare fram att flera myndigheter har ifrågasatt SVT:s hantering av skogsfakta.
Näringslivets medieinstitut- NMI som tidigare under året skrivit om skogen i media har också plockat upp diskussionen mellan SVT och Skogsstyrelsen.
Bland regionala och andra media som tyckt till om programseriens skogsfakta finns ris från vissa håll, och rosor från andra håll. Dagens nyheter som lyft fram liknande skogsfakta från ungefär samma källor som SVT tidigare i år verkar ligga lågt just nu, och likaså SVD där man vid sökningar på “skog” istället ser en hel del annonser från “Svenska skogen”.
Bland övrigt som vi plockat upp på nätet och via SVT-play verkar det nu efter att TV-seriens alla avsnitt publicerats också finnas några intervjuer som kallas “eftersnack”. Ett är med Sverker Sörlin som är professor i miljöhistoria vid KTH. Han ombeds i ett möte att bland annat förklara för TV-seriens speakerröst Victoria Dyring, som f.ö. inte syns i bild annars i programserien, varför han tror att det kommit så starka reaktioner till SVT:s Vetenskapsredaktion.
Sörlin verkar försöka lyfta fram att det också finns många privata skogsägare i Sverige som brukar och förvaltar sina skogsegendomar, och att det finns stora principiella dilemman kring hur kollektiva och privata nyttor ska samsas med äganderätten. Programledaren avrundar då inslaget ganska abrupt genom att fråga “Kommer synen på skogsindustrin kommer att förändras genom det här”? Sörlin kom annars i inslaget också in på att det finns bra data på vilka svenskar som är i skogarna mycket och deras kollektiva nyttor, men jag hoppas att han inte bara menar de rapporter som vi skrivit om hur många tjuvjägare vi har i landet?
SVT har lagt upp ännu ett “eftersnack” med Dyring på SVT-play, och då med Ola Engelmark som är en före detta skogsforskare som jobbat med forskningsfinansiering på Mistra, men som också beskriver sig som författare och skogsföretagare. Efter att av SVT ha presenterats som en av Sveriges mest erfarna skogsforskare och skogsekologer så säger Engelmark att SLU som organisatoriskt ligger under Näringsdepartementet av den anledningen sysslat med något helt annat än skogsekologi? Det påståendet är enormt konstigt för att komma från någon som anses begripa, men det kräver minst en egen artikel?
Annars verkar Engelmark liksom Sörlin vilja lyfta fram den privata äganderätten och att skogsägarna måste ta skötselbesluten på sin mark baserat på bra och objektiva underlag? Det kan man ju inte klaga på för det är ju det vi själva brukar lyfta fram, bland annat i vår debattartikel “Slaget om skogen”. Efter att sedan ha hittat Engelmarks egen hemsida finner jag dessutom en debattartikel som han verkar ha huvudförfattat, och där han 2018 med en grupp profilerade debattörer och forskare gör ett upprop för en mer nyanserad skogsdebatt.
När man ser eftersnacken får man nästan intrycket att SVT nu vill sänka tonläget, men redigeringen och kopplingarna mellan frågor och svar i eftersnacken ger också ett lite hackigt och osynkat intryck? Det kan kanske förklaras av Fjaestads tabell som vi visade ovan, för enligt den ser ju forskare rationellt på information, medan journalister söker den känslomässiga lockelsen i information? Det verkar också skilja sig vad gäller synen på skogsfakta, och även om bara en bråkdel av landets skogsforskning fått plats programmen.
En person som syns relativt mycket i många av SVT-programmen är Sebastian Kirppu. Han verkar inte vara forskare, utan enligt Linkedin är Kirppu naturvårdare på Länstyrelsen i Dalarna med en utbildning från Klarälvdalens folkhögskola i Stöllet. Bilden när Kirppu matar lavskrikor känns lite typisk för SVT och Vetenskapens värld i skogen. Är den obegripligt ologisk, eller insiktsfullt symbolisk? Just lavskrikorna varit i flera år varit en följetong, där olika skogsfakta vandrat genom domstolsprövningar?
Om det är bra för skogens eller lavskrikornas egen bevarandestatus att mata dem känns också svårbedömt, och även om deras status enligt artdatabanken höjts på senare tid. Det är ingen kritik i sak, mer av princip, för jag vet förstås att lavskrikor är supermysiga och matas av många, exempelvis i Fulufjällets nationalpark som rekommenderar falukorv! Huruvida man ska ha göra sig av med all falukorven innan den riskerar att också locka björnar vet jag inte, men får man lavskrikan att hänga med på vandringen kanske dess varningsläten kan räcka som ljudskrämma mot björn, eller?
Det känns som frågorna blir fler ju mer man försöker förstå, men det är väl så vetenskap fungerar, om än inte journalistik? Vi kommer att försöka fylla på med flera och uppdaterade länkar om nya instanser väljer att lägga upp alternativa skogsfakta kring “Slaget om skogen”, och då skriva när vi senast har reviderat länkar och lista här. Nu senast 7 oktober 2021.
Hör gärna av er om ni har egna alternativa skogsfakta, eller inte tycker att våra skogsfakta stämmer, och fortsätt diskutera, gärna på Skogsforum.se
