Utsläppshandel gör att skogsindustrin inte vill bli fossilfri?

Utsläppshandeln gör att skogsindustrin blir fossilberoende.

I och med utsläppshandeln ETS har det skapats en paradox där den svenska skogsindustrins mantra om fossilfrihet och grön omställning kanske aldrig kan uppnås. För om så sker så tappar skogsindustrin den så kallade fria tilldelningen av utsläppsrätter – idag en miljardaffär för skogsindustrin.

Detta konstaterar Naturvårdsverket och Energimyndigheten i en nyligen släppt rapport som heter Industrins omställning. I rapporten konstateras att klimatomställningen påbörjats inom industrin men att mer måste göras för att nå klimatmålen. Utsläppshandel kan förhindra omställningen.

Risk för läckage av koldioxid p.g.a. utsläppsrätter

Anledningen till denna smått absurda situation är dagens utformande av utsläppshandeln inom Europeiska unionen. EU ETS som systemet för utsläppshandeln heter är ett initiativ som ska stimulera näringslivet att minska sina fossila koldioxidutsläpp. Detta sker genom att utsläppshandeln fungerar som en börs med utsläppsrätter och där utsläppande industri ska ha lika många utsläppsrätter som antal ton som släpps ut per år. Antal utsläppsrätter, som utfärdas av EU, minskas varje år. Något som till slut ska göra industri fri från fossila utsläpp av växthusgaser.

Skogsindustrin har efter ett stålbad i oljekrisen på 1970-talet, minskat sina utsläpp av fossila växthusgaser rejält. Närmare bestämt med 70 % mellan 1973 och 1988 enligt Naturvårdsverket. Kvar idag finns en mindre del fossila bränslen som troligtvis skulle kunnat fasas ut sedan flera år tillbaka.

Anledningen till att skogsindustrin, eller massa- och pappersindustrin i detta sammanhang, inte är fossilfria kan vara att utsläppshandeln ETS är uppbyggt med en skyddsmekanism mot så kallat koldioxidläckage. Systemet får helt enkelt inte vara så “tufft” för industrin inom EU att densamma skulle ha ekonomisk vinning på att flytta sin verksamhet utanför EU.

Principen för utsläppshandel.
Principen för utsläppshandel där utsläpp ska motsvara tilldelning av utsläppsrätter. Foto: Europa.eu

EU har en “Koldioxidläckagelista” där de identifierat industrisektorer som löper stor risk för koldioxidläckage. Massa- och pappersindustri ingår på denna lista och kan därför dra nytta av “fri tilldelning” av utsläppsrätter. Enligt Naturvårdsverkets rapport får massa- och pappersindustrin en fri tilldelning på 5,7 ggr sina egna utsläpp i snitt i systemet för utsläppshandel.

Under fjolårets utfärdades ca 3,2 miljoner utsläppsrätter till massa- och pappersindustrin. Tillsammans hade dessa utsläppsrätter ett värde av ca 2,2 miljarder kronor. Under samma tid släppte skogsindustrin ut ca 670.000 ton fossil CO2. Dessa utsläpp måste man täcka upp med utsläppsrätter men eventuellt överskott förfogar man fritt över.

Överskottet (3.200.000 – 670.000) blev drygt 2,5 miljoner utsläppsrätter. År 2021 hade dessa ett värde om knapp 1,4 miljarder kronor. Enligt Naturvårdsverket finns inga hinder att spara överblivna utsläppsrätter. Ser man bakåt i statistiken så ligger överskottet på ungefär samma nivå varje år de senaste åren. Detta gör att massa- och pappersindustrin teoretiskt kan sitta på tiotals miljoner utsläppsrätter till ett värde av många miljarder.

Nollutsläpp innebär inga utsläppsrätter i ETS

En industri som nått nollutsläpp av fossila växthusgaser får inte delta i utsläppshandeln. Alltså kan man relativt enkelt förledas tro att massa- och pappersindustrin inte har några incitament att göra sig av med de sista fossila utsläppen. Det står ju miljarder på spel i fri tilldelning av utsläppsrätter.

Här finns alltså paradoxen i ett system som inte verkar fungera tillfredsställande.

Skogsindustrin har även fria utsläpp av NOx

I Naturvårdsverkets rapport framkommer också att massa- och pappersindustrin har ytterligare kryphål i sina utsläpp. Denna gång handlar det om NOx som också benämns kväveoxid och som är ett samlingsnamn för utsläpp av kvävedioxid (NO2) och kvävemonoxid (NO).

Enkel principskiss över ett sulfatbruk
En enkel principskiss hur ett sulfatbruk för massa fungerar.

I Sverige finns sedan många år en NOx-avgift för att minska utsläppen. Denna NOx-avgift belastar alla större utsläppskällor förutom sodapannor, mesaugnar och sulfitpannor. Anledning kan ha att göra med att när systemet infördes 1992 så lades fokus på energieffektivisering, något som gjorde att endast fastbränslepannor berördes av avgiften. Naturvårdsverket har sedan 2004 lobbat för att massa- och pappersindustrin också ska ingå i systemet. Något de inte fått gehör för ännu.

Anledningen är att upp till 12 % av Sveriges utsläpp av NOx kommer från massa- och pappersindustrin. Inom industrisegmentet kommer 54 % av alla NOx-utsläpp från massa- och pappersindustrin. Det verkar alltså som att den största utsläpparen av NOx är den enda som slipper betala en avgift för utsläppen.

Utsläppshandeln gör att skogsindustrin blir fossilberoende.
BillerudKorsnäs massabruk Frövi. Foto: Daniel Moqvist

Huruvida detta kan påverka ett framtida utfall i den planerade omvända auktionen för bio-CCS eller inte återstår att se. Kanske har kraftvärmeverken genom NOx-avgiften fått incitament för att montera katalysatorer på sina skorstenar?

Föregående artikel
Landsortspress på Klimatsurfen

Landsortspress i Sverige 2022 – en digital katastrof?

Nästa artikel
Krönika om Sveaskog av Per Lindvall

Sveaskog ett redovisningsmässigt och etiskt moras 2022

Liknande Artiklar
iSkogen logotyp Skulle du vilja ha Push-notiser när det finns nyupplagda artiklar hos oss? Nej Ja tack