Jag ramlade av en händelse över en gammal krönika om timmerbrist, skriven av Johan Freij på Danske Bank 2007. Möjligen var det ett tidigt innehåll i bankens nyhetsbrev Skog & Ekonomi eller också var det en föregångare. Hursomhelst så var rubriken “När timret tar slut” och den handlade om en kommande timmerbrist i framför allt Götaland. Det kan ju vara intressant att se hur det gått så här 14 år senare.
Det jag slås av är att en del av texten lika väl kunde vara skriven idag. Eller vad sägs om den här meningen?
Till skogsägaren blir rådet att spara den grova skog som blir över efter granbarkborren men när sen timmerracet kommer så gäller det att passa på.
Johan Freij, Danske Bank (i krönikan “När timret tar slut” från 2007)
Kontentan i krönikan var annars att Skogsstyrelsens virkesbalansutredningar visade på att den massiva sågkapacitetsutbyggnad som planerades skulle få svårt att försörjas med sågtimmer. Timret skulle helt enkelt inte räcka till och en framtida timmerbrist med stigande sågtimmerpriser låg enligt Johan Freij i korten:
Södra Sveriges sågverk går emot en timmerbrist på hela 4 miljoner m3fub per år, på en marknad som förbrukar drygt 15 miljoner m3fub totalt. Det är en dramatisk obalans som kommer att ge stora konsekvenser. Just nu förser granbarkborren industrin med råvara men när detta utbud försvinner och det vattenlagrat Gudrunvirke tryter så blir det tufft.
Johan Freij (2007)
Blev det någon timmerbrist?
Så, hur har det då gått med timmertillgång och timmerpriser i Götaland sedan 2007? Även om sågverkskapaciteten då såg ut att öka kraftigt 2007 så visade det sig sedan att nedläggningar och stora konsolideringar, där bl.a hela Rörviksgruppen försvann, kanske gav en något mindre produktionskapacitet än vad det såg ut att bli när frågan analyserades 2007.
Tittar vi på prishöjningen så kom den men det tog det några år innan den satte fart. Kanske bromsades den av finanskrisen 2008? Men visst steg sedan sågtimmerpriset under tredje kvartalet 2009 med prisökningar t o m fjärde kvartalet 2010 (enligt Skogsstyrelsens statistik över leveransvirkespriser). Totalt ökade timmerpriserna med 39 procent i nominella värden (utan hänsyn till inflation).
Konsolideringar och nedläggningar lättade på timmerbristen under en stor del av 2010-talet och sämre trävarumarknad bidrog till att kyla ner råvarumarknaden under många år. Timmerpriset gick ner.
Först i början på 2017 ökade timmerpriserna igen. Den prisökningen tog stopp första kvartalet 2019 och timmerpriset vände åter ned efter att priserna hade ökat med 15%. Först i slutet av 2020 vände timmerpriserna upp igen och den senaste noteringen som Skogsstyrelsen har för leveransvirke av sågtimmer i södra Sverige är från mars 2021. Då hade priserna nästan återgått till nivån från 2018/19 men inte riktigt till “toppnoteringen” från fjärde kvartalet 2010 (om man räknar i nominella belopp utan hänsyn till inflation).
Ny timmerbrist i antågande?
Vi har tidigare skrivit om underlaget för den Skogliga konsekvensanalysen SKA 22. Där kan vi se att det sedan SKA 15 presenterades i princip råder underskott på timmer i Sverige. Efter några år av rekordsågande i sviterna efter Gudrun och Pers stormfällningar, minskade svensk sågverksproduktion med ca två miljoner m3 sågad vara efter 2008. Men nu under senare år så har produktionen återigen ökat och ligger idag åter över 18 miljoner m3sv och frågan är väl om inte 2021 blir ett nytt rekordår för svensk sågvolym?
I kölvattnet av sågverkens rekordvinster skymtar nu även omfattande investeringsplaner. Setra bygger en ny klentimmerlinje i Skinnskatteberg och samtidigt söker de miljötillstånd för att kraftigt öka sin produktion vid Kastets sågverk i Gävle. Enbart Setras utbyggnadsplaner kommer att kräva en miljon m3fub mer sågtimmer så frågan som Johan Freij ställde 2007 är återigen aktuell: Kommer sågtimret att räcka till eller blir det timmerbrist?
Timmerbrist = högre timmerpris?
Hittills har omfattande barkborreskador, med åtföljande avverkningar av riskbestånd, drivit ut tillräckligt med sågtimmer på marknaden för att hålla timmerbristen borta och priserna “under kontroll”. Trots mer än 100-procentiga prishöjningar på sågade trävaror har höjningarna av officiella sågtimmerpriser varit ytterst sparsamma.
Sveaskog har tagit höjd för höjda timmerpriser under hösten 2021 när de tittar på framtiden i sin delårsrapport för Q2 2021 men de större sågverksföretagen pratar hellre om hur mycket trävarupriserna har sjunkit i USA (trots att försäljningspriser för de stora volymerna som går till Europa och Sverige troligen inte påverkats ännu). Än så länge ser det ut som om skogsbolagens och sågverkens inköpsorganisationer lyckas hålla marknadsmekanismerna stångna men frågan är hur långt den förmågan räcker om vi får en reell timmerbrist?
Timmerexport kan driva upp priset
Ett tydligt symptom på att sågtimmer-marknaden i Sverige till viss del är dysfunktionell är det faktum att det exporteras sågtimmer ner till kontinenten. Det förekommer idag både inhemsk “export” med båt, där sydsvenska sågverk köper timmer längre norrifrån i Sverige. Och det förekommer export av timmer till sågverk på andra sidan Östersjön i bl.a Tyskland. Till och med från inlandshamnar i Vänern. Även om det här är bra för de större skogsägare eller mindre virkesföretag som kan få bättre betalt via export än på hemmaplan så är det ingen höjdare ur ett nationalekonomiskt perspektiv. Att exportera helt oförädlade råvaror brukar ses som ett u-landsfenomen. Frågan är om export orsakad av allt för låga inhemska timmerpriser kan bli såpass omfattande så att det förstärker en timmerbrist i Sverige och därmed bidrar till ett högre sågtimmerpris? I en sund marknad borde det bli en förutsägbar effekt.
Investera i ökad förädling
Mot bakgrund av ovanstående risk för timmerbrist så ter sig en av slutsatserna i Johan Freijs krönika från 2007 vara minst lika aktuell idag. Lösningen för svensk sågverksindustri är inte att satsa på ökad produktion utan ökad förädling:
Enda lösningen att vinsterna styrs om från investeringar i ökad produktion till vidareförädling. OM man själv inte sitter i sågverkets styrhytt är det lätt att vara proffstyckare men om man vet att trävarusektorn är den industrigren där råvarukostnaden slår hårdast så finns inga alternativ. Enda sättet att minska timmerprisets betydelse för sågverkets ekonomi är att ladda produkterna med förädling
Johan Freij, Danske Bank i krönika från 2007
Det här skrevs 2007. Sedan dess så har de flesta sågverk säkert utökat sin förädlingsgrad i någon mån med ökad andel av produktionen som hyvlas. Några har gått längre mot kundanpassning eller integrerat med byggvaruhandel. Under senare år har några företag även satsat på produktion av KL-trä (CLT) för att öka produktvärdet och komma närmre slutkunden. Men fortfarande skeppas mer än 80 procent av de furuträvaror som går på export som ohyvlat virke enligt Skogsindustrierna (2020). Det finns med andra ord en stor förädlingspotential att jobba med.
Här hittar ni Johan Freijs krönika från 2007. Det är intressant läsning.
