Ebba Grönt stål, stackars Sverige, snart blir det varmt, 800 grader

Nu pratas det “grönt stål” i Sverige. Elbristen ses ur ett nytt perspektiv när “grönt stål” för terawatt plötsligt blir hett. De gamla bjässarna LKAB och SSAB är på gång och så också nya delvis Spotify-finansierade investeringar via H2 Green Steel. Ett hårt kapprejs har kickstartat i Norrbotten, mot framtida miljarder.

Vintern 2021 har varit en besynnerlig och spännande period för ett nytt mediaföretag iSkogen. Inte minst hur övriga media hanterar näringslivet. Innan vi själva hade hunnit krypa ut ur våra sotiga kolbottnar i de Värmländska skogarna så hade miljörörelsen börjat spruta ur sig bilder från skogsbrandsområdena i Hälsingland med draghjälp från media, och DN dragit igång en granskning av skogsindustrin.

Kylan i januari gjorde också att Henrik Sjölund, ordföranden för SKGS och tillika Holmens VD, gick ut och beklagade de höga elpriserna. Det tog skruv och SVT föreslog att folk skulle hoppa över dammsugningen ett tag. Nu är istället “grönt stål” för terawatt plötsligt hett, inte minst enligt SVT:s rapportering. Nästan så hett att skogsdebatten ter sig som ett isbad. Kanske är det med all rätt. Om visionerna slår in så kommer stål framställt av vätgas och grön el i Norrbotten att röna stora framgångar.

Malm till grön järnsvamp och vips grönt stål

Som i en inandning så planerar också de framtida tillverkarna av det gröna stålet att ta ett steg i näringskedjan, detta då man passar på att förädla järnmalmpellets till järnsvamp. Dubbla värdet per viktenhet enligt ett SVT- reportage (! eller ??). Låga skattningar på hur mycket extra elenergi som kommer behövas för det nya gröna sköna landar på cirka 50 TWh per år.

De miljömedvetna journalisterna på SVT verkar ännu inte kopplat samman det gröna stålet med vad vanligt folk kan göra för att underlätta planerna men vill SVT köra dammsugargrejen finns lite hjälp här:

1 TWh = 1 000 GWh = 1 000 000 MWh = 1 000 000 000 kWh.

50 TWh innebär alltså 50 Miljarder EU-dammsugare som körs 1 h, och det motsvarar enligt energimyndigheten 25 000 halvtimmes-vändor med två miljoner svenska och EU-godkända dammsugare med maxeffekten 900 W. Vi kan pausa dammsugningen 1 000 år i Sverige. För Sverige, i tiden. Skulle man kunna säga.

H2 Green Steel må vara ett företag som är i mycket tidigt utvecklingsstadium. Men det är ändå spännande ur fler synvinklar. Vi tar några här. Tidiga investerare är bland annat Daniel Ek och Cristina Stenbeck. Heta namn i den nya ekonomin, i sina bästa år, vältränade och lättfotade och vana att jobba i poppiga branscher med hård konkurrens. Deras blotta närvaro inom detta annars tröga SKGS-segment inom industrin, kanske vittnar om att något är på gång?

H2 Green Steels sajt kan vidimera detta. På engelska, vad annars, de flesta möjliga investerare och kunder nås via detta språk. De börjar med att lösa ett problem genom att tala om att stål är en enorm miljöbelastning, men nu kommer det “nya gröna”. Enkelt varumärkesbyggande utan att gå på onödigt tekniskt djup. Segmentbyggd problemlösning där fokusområden är att erbjuda klimatanpassat stål till transportindustrin, förnybar energi, konsumentvaror och ja just, byggkonstruktioner.

Känn valsarna och pressarna, agera därefter

Trots att kundfokuset för det gröna stålet kanske kommer ligga främst på stål till bil- och lastbilsindustrin så måste man ändå ställa frågan; kommer även så kallat grönt stål konkurrera med träprodukter i framtida byggnader? Kanske är svaret ja. Svenskt stål utgör bara några promille av världproduktionen råstål. Byggstål och armeringsjärn görs det kanske inte så mycket i Sverige, utan snarare special- och verktygsstål. Det finns dock en byggindustri som är van att jobba med stål och betong och med grönt stål och järnsvamp i botten blir det enklare att sälja allt stål.

Man kan nästan höra Daniel Ek podda på Spotify om att man nu kan bygga klimatsmarta hus och låta “gammelskogen” längs malmbanan stå kvar. Men man kan vända på steken. Kanske är grönt stål den konkurrent som skogen behöver för att genom konkurrens utvecklas för att gå en ljus framtid till mötes? Kanske det i praktiken är så att Sverige får vara glada om vi alls kommer förädla något till fina gröna stålprodukter. Kanske miljörörelsen, medierna och politikerna kommer på att det finns nackdelar att belysa?

Vi tänker i alla fall hjälpa till att belysa frågan och vad som är grönt och skönt för mänskligheten. Jag brände mig själv som yngre på sågstålsbanden från härdugnen på dåvarande Uddeholm Strip Steel vilket var oskönt, men vet också hur viktigt stålet är för stora delar av skogsindustrin. Mer el verkar oavsett krävas och blir det inte mer kärnkraft igen så blir det mer vindkraft, eller biokol. Känns ändå som läge att spela Ebba Grön:s “800 grader” igen, varför inte på Spotify. Annars har ni refrängen i faktarutan nedan.