Att trallvirket ska vara hållbart och beständigt tänker säkert många på inför sommarens däckbyggen! Priserna är dessutom extremt höga nu under Corona-boomen, och när det gäller trallvirket gick de upp redan förra sommaren. Kunderna ute i brädgårdarna behöver ta allt snabbare beslut på om deras däck och altaner verkligen kräver tryckat, och om det ska vara grönt, brunt, NTR A eller AB?
Det säljs ju även obehandlad kärnfura, lärk och mycket annat som trallvirke, men vad anses nu vara hållbart och vad rekommenderas på marknaden?
Fallgroparna är många både ute på brädgårdar och på internet. En kort research på internet visar att klassiska råd i sansade marknadstider om hur man ska vända trallvirket beroende på förväntad krympning (bland annat snubbelrisken) har bytts ut mot den pragmatiska rekommendationen: “Trallvirke har alltid en sida som är lite finare, så syna dem innan du skruvar fast dem så att du får bästa möjliga resultat”
Trallvirke på längden och tvären
Personligen hasar jag mig gärna fram på altanen med blicken fäst mot solnedgången, och satsar på “glad gubbe” och märgen uppåt som minskar snubbelrisken varma torra somrar, och efter skyfall rinner vattnet också av snabbare om den är oskyddat mot sol och vatten. Det finns dock olika sätt att resonera på vilket framgår på denna länk. Tänk också på vilken fukthalt trallvirket har när det är rakt och rektangulärt, det kan nämligen variera.
Oavsett märgen uppåt eller neråt, så är det just sol och vatten och i kombination med att trallvirket drar till sig smuts och kanske inte får torka ut helt i perioder under sommarhalvåret som gör att tryckimpregnering är så efterfrågat till trallvirke. Kärnvirke av tall/furu, lärk och ek eller exotiska trädslag som teak har ju en naturlig impregnering med sig från skogen, men den står sig dåligt på marknaden av andra skäl.
Dessutom har på senare år komposit-trall kommit starkt, vilket marknadsförs av exempelvis Jula som “naturligt trä som kombinerats med andra material för att förstärka dess hållfasthet och färgbeständighet.” Läser man vidare kan man utläsa att kompositen består av 58 % trä, 32 % HDPE samt 10 % additiv, som ger materialet sin utmärkande hållfasthet samt färgbeständighet. HDPE eller Hög-densitets-poly-etylen kan den intresserade läsa vidare om på exempelvis Wikipedia, och att det används till “plastic lumber” och återvinns.
Om finkomposit eller fulkompost ger ett hållbart trallvirke ur ett livscykelperspektiv kan säkert diskuteras, men åter till det som är cirka 99 % trä (beroende på impregneringsmedel och grad). Hållbarhetsfrågorna gör att branschsammanslutningen “Träskyddsföreningen” trots virkeshetsen på brädgårdar vill vara långsiktiga och i ett pressmeddelande i dagarna lanserat en ny hållbarhetsstrategi:
“Vi bygger en hållbar framtid För oss på Svenska Träskyddsföreningen är det viktigt att bidra till ett byggande som hela tiden utvecklas och förbättras, som belastar miljö och klimat så lite som möjligt och vars användande bidrar till hållbar ekonomisk utveckling. Skyddat trä från våra medlemmar erbjuder just detta genom ett material som håller länge och samtidigt ger minimal påverkan på miljö och klimat.“
Vad som är en ekonomisk hållbar utveckling för en trallvirkeskonsument 2021 är sannolikt att bygga altanen så fort som möjligt, sälja fastigheten och återinvestera när Coronaboomen lagt sig? För majoriteten som ser till miljö, en hållbar egen användning av altanen, blir det mer klassiska investeringskalkyler och kvalitetsbedömningar som gäller. Även för det finns mycket intressant information via Träskyddsföreningen och hos Svenskt trä.
Kort uttryckt så rekommenderar träskyddsbranschen det som heter NTR AB för trädäck. NTR är det Nordiska test- och märksystemet, men det finns förstås även en Europastandard, EN 335, som beskriver användningsområden för beständiga träprodukter och relaterar det till användningsklasser, och denna användning. Aktuellt för trallvirke är “user class” 3 (UC 3) vilket också kan förekomma i Sverige och som avser:
“Trä ovan mark, som antingen är utsatt för väderpåverkan och där det är förhållandevis lätt att ersätta skadade komponenter och där konsekvenserna av en skada blir begränsade.”
Trallvirke är väldigt mycket lättare att byta ut än de bärande konstruktionsdelarna av altanen, vilka kan komma närmare markkontakt och därmed kanske behöver en högre skyddsklass (då märkt NTR A). Trallvirke som inte utsätts för mycket eller långa perioder av omväxlande fukt och torka (sprickor) kan i många fall klara sig även om det är i princip obehandlat, eller ytbehandlat med exempelvis olja utan att man stänger in fukt och smuts.
Utan att gå för långt i skötselråd eller jämförelser här, så finns det viss hjälp att få och Träskyddsföreningen länkar vidare till en matris som SLU och Träskyddsinstitutet tagit fram, och som lyfter fram många av de faktorer som man ska tänka på när man investerar i sitt trallvirke och de bärande delarna till sin altan eller annat utomhusvirke.
Träskyddsföreningen trycker förstås på att tryckimpregnering av klass NTR A ger ett mycket bättre skydd än alternativen och man väljer att visa en jämförelse efter markkontakt. Det är pedagogiskt för att visa att impregnering ger effekt, men varför just en tålig Eukalyptus är med i testen och grafen är lite oklart? Vilken av de över 300 arter Eukalyptus som finns avses framgår inte. Sannolikt inte de mest snabbväxande arterna som även i odlas i södra Europa?
Obehandlat trä i markkontakt är oavsett normalt inget som rekommenderas oavsett vilken typ av jord eller virke det är, även om en törstubbe verkar kunna stå i evigheter, och kärnekstolpar verkar gångbara på marknaden.
Ska man bygga gärdesgård rekommenderas ofta att man bränner av nedre delarna av störparen. Då varar de längre, och även om det inte är i 1000 år som ren biokol så är det i alla fall längre än 3 år. När det gäller gran tränger inte vatten in lika lätt i veden och genom porer och efter torkning, varför gran inte kan tryckimpregneras lika lätt. Däremot kan den egenskapen vara en fördel för exempelvis ytterpanel.
Så här i barkborretider har vi i Sverige mycket blånadsskadat grantimmer som anses förstört här, men kan exporteras till USA. Blånadsvampen som sprids med barkborrarna har förstört porerna och impregnerat splintveden i gran med sitt blå pigment. Det göra att vatten lättare tränger in i den blå granveden och kan ta med sig rötsvampar in. Den uppmärksamme entreprenören som nu läser tänker då att blånads-skadad gran då borde gå bra att impregnera- ja, kanske det?
Det mesta tryckimpregnerade virket är grönt för att det innehåller koppar, även om det också säljs trallvirke där man blandat in brunt och grått pigment. Även om det gröna trallvirket på ytan ser ut som det gjorde förr i tiden, så innehåller det som säljs sedan 2004 inte längre krom och arsenik som ingick förr i tiden. Det moderna trallvirket är därmed relativt ofarligt och koppar en större utmaning på många andra håll i samhället. Det är också dokumenterat sedan länge, även om inte just Folkhälsomyndigheten har uttalat sig om myterna som omger tryckat.
Vi får säkert anledning att återkomma till beständighet hos virke av olika kvalitet, och vad som är rätt produkt på rätt plats. Det återstår dock att se om vi kan skriva om turkos trallvirke av gran nästa år, men osvuret är bäst. Kanske det blir mer om HDPE.
