Med avseende på klimatkrisen vill Naturvårdsverket titta på möjligheter att lagra mer kol i skogen – en ökad skoglig kolsänka. Troligtvis har de antagit att skogsägare måste få ersättning för att lagra kol i skogen. SLU kontrakterades att skriva en rapport till Naturvårdsverket. Rapporten är nu klar och om handläggare på Naturvårdsverket nu har tilltro till rapporten så får de kanske ändra sin uppfattning. Detta då SLU verkar tycka att kolsänka i skog är en styggelse?
Efter att ha läst rapporten från SLU måste man ställa sig frågan: har SLU i sin tur outsourcat arbetet med rapporten till skogsindustrin?
Fem åtgärder för ökad kolsänka i skog
SLU har hittat fem potentiella åtgärder för ökad kolsänka i den svenska skogen:
- Gödsling av skogsmark
- Beskoga nedlagd jordbruksmark
- Energiskogsodling
- Förlängning av omloppstid
- Permanent skydd av skog
Vill man så kan man relativt enkelt läsa punkterna 1 – 3 som skräddarsydda för att bibehålla och kanske öka flödet av råvara till den svenska skogsindustrin. Punkt 4 kan vara en “gisslanpunkt” för att verka trovärdiga. Punkt 5 är ett skrämskott för att inte Sverige ska hitta på några “dumheter”.
Rapporten sammanfattar vidare att om förslagen som tagits fram skulle användas fullt ut så skulle man kunna öka kolsänkan i svensk skog med max 5,9 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Med tanke på att svensk skog varje år bruttobinder ca 140 miljoner ton koldioxid så innebär det en ökning med 4,2 % per år.
Ovanstående är siffror som inte alls tas med i rapporten. Inte heller att vi i princip avverkar tillväxten varje år de senaste åren. Avdraget, och rent teoretisk, finns 100 miljoner ton att “spela” med, eller drygt 70 %. Men, skulle de skriva det så skulle de nog bli av med delar av finansieringen framgent…
En klart potentiell åtgärd, som dessutom har snabb effekt, är att minska gallringsuttagen. Om virkesförråden höjs något från de generellt låga nivåer som svensk medelålders gallringsskog uppvisar skulle det ge en större virkesvolym per hektar och därmed en högre tillväxt. Detta i en ålder då skogen växer som allra mest. Det här nämns inte som en möjlighet i rapporten trots att de skulle vara lätt att göra. Baksidan är minskad mängd massaved till skogsindustrin under några år.
Skogsägaren får betalt för kolsänka i sin skog
Klimatfrågan har gjort att frågan om kolsänka aktuell de senaste åren. EU har också aktualiserat frågan genom “The Green Deal” och kommer enligt EU-kommissionen med ett förslag för ramverk för att sälja kolsänka i bland annat skog. Frågan har saturerats såpass att det nu är de-facto att skogsägaren kommer kunna ta betalt för skoglig kolsänka. Rapporten har också snappat upp detta och kommer inte runt faktumet.
Problemet i rapporten ur ett skogsägarperspektiv är att den föreslår att staten via statliga medel ska kunna ersätta skogsägare genom en “omvänd auktion”. Skogsägare ska alltså kunna konkurrera med varandra och lämna in anbud till staten. Den eller de skogsägare som kan visa på den bästa kolsänkan får de statliga pengarna (ersättningen). Det finns dock några problem med detta, återigen ur ett skogsägarperspektiv. Ett är att det föreslås att staten i princip ska ha ensamrätt för att köpa kolsänka. Att sälja kolsänka under rätta premisser på en fri marknad finns det inte tal på i rapporten. Detta trots att det finns flera exempel på att kolsänka i skog redan säljs på den fria marknaden.
Den fria marknaden är, korrekt utförd, det i särklass bästa verktyget för att sälja produkter. Speciellt kan man tycka i detta fall då klimatfrågan, eller klimatkrisen som den också kallas, kommer vara högt på agendan ända fram till minst 2050 då målen ska vara uppnådda och klimatkrisen avvärjd.
Risk för högre virkespriser – en freudiansk felsägning?
Om den text du nu läser kan anses vara någon form av recension av rapporten så är den inte positiv. Men det finns anledningar till detta. På sidan 30 i rapporten ges ett resonemang till frågan om en förlängd omloppstid:
“För det tredje riskerar en förlängning av omloppstiden att leda till en tillfällig minskning av virkesutbudet och därmed högre priser på virke.”
SLU i rapporten
Att förlänga omloppstiden innebär alltså enligt SLU en risk i att virkespriserna kan stiga. Man måste ställa sig frågan vilken synvinkel rapportörerna haft när de skrivit rapporten. För att uttrycka det milt: det är nog inte ett skogsägarperspektiv. Sverige har Europas lägsta virkespriser 2022 och förutom den förnedring detta innebär så kan det också vara så att det i förlängning innebär problem för Sverige som skogsnation.
Att då SLU anser det är en risk med höjda virkespriser är både tragiskt och ledsamt. Men kanske främst en “eye-opener” om att det finns ett systemfel i den svenska skogen?
Plöj ner gran på gammal åkermark
Vidare föreslår rapporten beskogning av nedlagd åkermark. Borttaget en potentiell matkris och minskad biologisk mångfald så kanske det inte är något fel i detta men de rekommenderar dock att planteringen ska göras med gran. Att granen inte mår bra i ett förändrat klimat verkar inte bekomma SLU denna gång.
Det enda positiva man skulle kunna se med gran på åkermark anno 2022 är att massabruken får billig råvara då granen antingen angripits eller blåst ner efter max 30 år. En tvingande slutavverkning med 90 % massaved och plantera i granplantor igen.
Ersättningen skrämmande nära massavedpriset?
SLU beräknar med hjälp av bland annat en kalkylränta fram att den maximala ersättningen till en skogsägare i deras uträkning kan bli 337 kr/m3fub (450 kr/ton). Detta är ett oroväckande “bekvämt” värde för skogsindustrin men för den saken skulle inte sagt att det är rätt. Att det finns en chans att öka på både volymen timmer och timmerutfall vid en senare slutavverkning diskuteras inte ens.
Tillväxten är 0 vid 95 års ålder
Var i forskningen hittar SLU fakta för att skog i Götaland slutar växa vid 95 års ålder? De facto använder de dock detta i rapporten. I ett exempel på sidan 39 visar de på ett räkneexempel med en 75-årig skog som har ett virkesförråd om 275 m3/ha (främst gäller detta enligt Riksskogstaxeringen skog i Götaland). Antagandet de gör är att om denna skog inte avverkas så kommer den binda in 8 ton koldioxid årligen i 20 år men efter det 0.
Var finns evidens i forskningen att skog i Götaland helt slutar växa vid 95 års ålder? Man förleds snarare tro det är en skrämselpropaganda. Detta är något som använts den senaste tiden från skogsindustrin. SLU driver egna produktionsförsök i egna försöksparker där det finns omfattande data som visar att skog har relativt uthållig tillväxt långt efter att både dagens och gårdagens lägsta tillåtna slutavverkningsåldrar har passerats. Att SLU helt bortser från sådan fakta i rapporten kan anses oseriöst.
Det handlar inte om totalt avverkningsstopp
Det finns enligt oss några ljuspunkter i rapporten. De överskuggas dock av ovanstående och är i denna kontext inte värda att lyfta fram. En avrundning av denna analys kan dock vara att den svenska skogsindustrin har den svenska skogen i ett järngrepp. Det verkar vara så att man inte ens är beredd att tumma på ett högre virkespris.
Om vi ska ha ett välmående skogsbruk i framtiden är dock vår övertygelse om att den skeva virkesmarknaden måste rätas ut. Det handlar inte om avverkningsstopp eller på bred front nedlagd skogsindustri. Det handlar om en riktig äganderätt där skogsägaren får möjlighet att bedriva ett skogsbruk på hens villkor. Dessutom med acceptabel lönsamhet. Betalning för kolsänka är här för att stanna. Kanske måste alla inse detta och också att det finns en “risk” att Sveriges virkespriser då också kan komma att normaliseras mot ett EU-snitt.
Ur kolsänkans perspektiv är det tråkigt att både stat och skogsindustri mår bra av en låg ersättning till skogsägaren. Detta då naturligtvis för att virkespriserna kan fortsätta vara Europas lägsta i Sverige men också att staten minimerar ersättning till skogsägare som hjälper till att klara målen i LULUCF.
Till Naturvårdsverket får vi ge rådet att ge ytterligare ett universitet i uppdrag att räkna på detta. Som en second-opinion om inte annat. För Sveriges skull.
