Regelförenklingar med LSÅ blir krångligt hos Skogsstyrelsen?

LSÅ. Den förra regeringen gav Skogsstyrelsen i uppdrag att se över om det kunde göras regelförenklingar i skogen. De förslag som nu finns hos Skogsstyrelsen kan visa på att myndigheten har ett industrifokus och frågan är om äganderätten stärks för skogsägaren?

Propositionen ovan kom till delar av den utredning som kom att kallas Skogsutredningen 2019. Uppdraget, som ska rapporteras senast den 1 november 2023 har följande beskrivning:

Skogsstyrelsen ska utreda förenklingsförslag i enlighet med propositionen om stärkt äganderätt, flexibla skyddsformer och ökade incitament för naturvården i skogen med frivillighet som grund (prop. 2021/22:58). Skogsstyrelsen ska göra en översyn av reglerna för skogsbruk i granskog på före detta åkermark i syfte att underlätta villkoren för företagande inom skogssektorn samtidigt som skogspolitikens jämställda mål om produktion och miljö främjas. Skogsstyrelsen ska också analysera möjliga förenklingar av reglerna för ransonering, brukningsenhet, lägsta ålder för föryngringsavverkning samt se över hur regellättnader kan införas för att gynna naturlig föryngring, bland annat i övergångszoner i bryn mellan åkermark och skog, i syfte att främja de två jämställda målen i skogspolitiken. I analysen ska myndigheten tillvarata kunskap och erfarenhet som finns hos Naturvårdsverket, Sveriges lantbruksuniversitet och Sametinget på området. Skogsstyrelsen ska vid behov lämna förslag med konsekvensanalyser och belysa fördelar och nackdelar liksom synergieffekter sett ur olika intressenters perspektiv. Uppdraget ska redovisas till Regeringskansliet (Näringsdepartementet) senast den 1 september 2023..

Näringsdepartementet

Skogsstyrelsen tog i april 2023 fram ett underlag för möten med externa intressenter och i detta underlag finns till stora delar förslag till redovisning.

Avskaffad återbeskogningsplikt i övergångszon

Skogsstyrelsen föreslår att återbeskogningsplikten i övergångszoner mellan skogs- och jordbruksmark tas bort. Zonen gäller 15 meter och Skogsstyrelsen tror att dessa skogsbryn på sikt kan gynna pollinatörer och öka den biologiska mångfalden.

Underlätta för naturlig föryngring

Skogsstyrelsen föreslår att kravet på att glasbjörk enbart räknas som huvudplanta på fuktig mark tas bort och att glasbjörken jämställs med vårtbjörken.

Lägsta ålder för föryngringsavverkning

Skogsstyrelsen föreslår att reglerna som gäller lägsta ålder för föryngringsavverkning i Norrland ändras så de är likvärdiga med övriga Sverige. Alternativt tas regelverket för lägsta ålder för föryngringsavverkning bort fullständigt.

Granskog på före detta åkermark

Skogsstyrelsen föreslår att granskog på åkermark undantas från krav på lägsta slutavverkningsålder samt undantas från krav på underrättelse för föryngringsavverkning. Antingen genom slopad anmälningsplikt vid avverkning med nuvarande återbeskogningsplikt alternativt genom slopad anmälningsplikt med krav på återbeskogning av lövträd/lövskog.

De två första punkterna har troligtvis mest akademisk karaktär. Skogsbrynen har Skogsstyrelsen redan gett liknande förslag på förändringen för vårtbjörken känns som att de måste ha med något. Lägsta ålder för föryngringsavverkning (LSÅ) samt gran på åkermark är dock intressanta att titta vidare på.

Skogsstyrelsen vill slopa LSÅ – igen?

Även fast vi troligtvis inte ännu sett att de faktiska åldrarna när skog föryngringsavverkas börjar krypa ned till LSÅ så har frågan dryftas många gånger och verkar helt enkelt vara en viktig fråga. En tillbakablick visar att LSÅ i sin första form kom till i början av 1900-talet. Detta efter en formidabel rovhuggning i alla dess former som tillsammans med de första Riksskogstaxeringarna gjorde gällande att så kunde man inte fortsätta. LSÅ har sedan följt med om än med flera namn och regelverket har justerats i omgångar, bland annat 1964, 1979 och 1993. I princip har LSÅ sänkts dessa gånger.

1993 reviderades Skogsvårdslagen och man ändrade LSÅ genom att utesluta “hög produktion” och istället fokusera på att skydda yngre skogar från avverkning. Lite slarvigt kan man säga att man sänkte åldrarna för föryngringsavverkning 1993. I artikeln om Skogsvårdslagen finns mer att läsa om detta. Det är annars inte många år sedan Skogsstyrelsen utredde om LSÅ skulle sänkas. Denna utredning som troligtvis gjorde att det inte blev någon sänkning har man inte benämnt i underlaget.

Norrland eller slopa helt?

Förslaget som nu verkar ligga på bordet ger två alternativ. Antingen att LSÅ sänks i Norrland eller att LSÅ avskaffas helt. Man behöver nog inte vara en AI-robot för att inse att Norrlandsfrågan kommer från Generaldirektören själv. Herman Sundqvist var innan han blev GD på Skogsstyrelsen Skogschef på statliga Sveaskog. Redan för drygt 10 år sedan propagerade han då för att sänka LSÅ i Norrland, detta genom ett brev till dåvarande GD:n Monika Stridsman.

I underlaget finns alltså också ett förslag om att slopa LSÅ helt. Här anger man fördelar som att skogsägaren kan stormsäkra sina bestånd bättre och att Finland sedan snart 10 år har levt utan LSÅ. Något förundrande tar man också med en svårtydd spaning:

Drivkrafterna att avverka klent virke (och därigenom unga träd) kan ha minskat kraftigt jämfört med när regelverket infördes. Idag efterfrågas relativt grovt virke som också betalas högre än klenved.

Här kan man undra vilket år man använder som referens. Gäller det från när elen kom till Sverige så kanske det finns relationer men om vi pratar nutid så kan det istället vara så att det grövre virket alltmer ratas av svensk skogsindustri. Dels är den svenska skogsindustrin fokuserad på massa som inte kräver grovt virke och dels så ställer sågverken mer och mer om till snabbare såglinjer som inte klara grovt virke.

Regelförenklingar med gran på åkermark?

Skogsstyrelsen verkar här föra ett resonemang utan konklusion. Det skulle vara bra för den biologiska mångfalden om monokultur av gran på åkermark avverkades och ersattes av lövskog. Att ställa krav på lövskog efter avverkning kräver dock någon form av tillsyn och då är frågan vad vinningen var med en stärkt äganderätt.

För att göra det än värre så väljer nu Skogsstyrelsen en väg med förslag på slopad LSÅ och dessutom förslag på att man som skogsägare inte behöver anmäla avverkningen. Värt att notera här är att samma Skogsstyrelse avslog detta förslag när propositionen var ute på remiss med avseende på osäkerheter med biologiska mångfalden. Nu tänker man tvärtom.

Hur ska regeringen behandla dessa förslag?

I propositionen som sedermera gav Skogsstyrelsen uppdraget ovan så står:

Om förslag om förändrat regelverk kring lägsta ålder för föryngringsavverkning tas fram ska effekter på ekosystemtjänster inklusive kolinlagring särskilt belysas.

I den beskrivning som finns från Skogsstyrelsen finns inte detta med i avsnitt för LSÅ. Tittar man vidare så verkar det finnas en bilaga eller liknande som tar upp detta, citat nedan:

Studier som analyserar effekten av ändrade omloppstider på skogens klimatnytta tyder på att förkortade omloppstider leder till en minskad eller samma klimatnytta som i dagens skogsbruk beroende på vilken region och tidsperspektiv antas. Dessutom leder mer frekventa slutavverkningar till minskad tillförsel av organiskt material i form av förna och därmed kan negativt påverka kolförråd i marken samt skogens tillväxt i framtiden på grund av minskad tillgång till näringsämnen. Från ett klimatperspektiv är det därför inte motiverat att förkorta omloppstider eftersom åtgärden innebär en risk för minskad klimatnytta jämfört med dagens skogsbruk. Samtidigt visar publicerade studier att en förlängd omloppstid med 10–20% kan leda till en ökad klimatnytta men effekten avtar med tiden. Ökad omloppstiden ökar dock också risken för naturliga skador i sårbara skogar och därför risken för minskad kolinlagring samt klimatnyttan.

Skogsstyrelsen föreslår alltså en regeländring som uppmuntrar till förkortad omloppstid men samtidigt skriver man att det inte ur ett klimatperspektiv är motiverat att göra just detta. Att få ett sådant underlag till sig kan definitivt innebära en utmaning.

Om man som beställare vill ha en särskild belysning av effekterna på kolinlagringen så förväntar man sig troligtvis en reflektion mot ex. LULUCF. Speciellt med tanke på att reglerna för LULUCF håller på att skärpas samtidigt som nettoinlagringen sjunker i Sverige.

Bromsa i nedförsbacke

Som lök på laxen så finns också ett dokument från Skogsstyrelsen som i matrisform beskriver effekter på ekosystemtjänster baserat på förslagen ovan. Man kan sammanfatta det som att de mål som idag blinkar rött i Sveriges miljömål för skogen kommer blinka än mer rött om åtgärden genomförs. Skogsstyrelsen verkar alltså motarbeta de miljömål de själva är satta att arbeta för.

Givet detta kanske man nu börjar förstå GD Herman Sundqvist som uttryckligen säger att Sveriges miljömål inte kan uppnås och att snart ingen bryr sig om dem(!). Baserat på ovanstående så kan man ställa sig frågan efter vilket narrativ som Skogsstyrelsen jobbar efter? Vart finns intentionerna att försöka nå miljömålen? Vart finns kraften att försöka bygga upp en klimatanpassad svensk skog med tillräckligt med kolinbindning för framtidens krav från bl.a. EU? Och vart finns incitamenten mot att odla mer skog för hög substitution och kolinbindning efter förädling (läs byggvaror etc.)?

Fortsätter denna trend så får nog Skogsstyrelsen inte bli förvånad om de kan komma att kallas Skogsindustristyrelsen framgent. Och LSÅ, kanske blir den allmänna förklaringen ”Lura Skogsägarna Återigen”?