Den 30 juli klev en konkursförvaltare inanför grindarna till en fransk massaindustri: massabruket i Saint-Gaudens vid foten av Pyrenéerna i södra Frankrike. Beskedet han hade med sig var inte en räddning men det var inte heller den likvidation som beslutats om för systerbruket i Tarascon dagen innan. En alsassisk byggmaterialkoncern, Soprema, hade lämnat en avsiktsförklaring om förvärvsintresse och massabruket fick fyra veckors respit i väntan på ett skarpt bud. Därmed hänger den sista franska avsalumasseproducentens framtid på ett bud från en fransk byggmaterialkoncern.
Talande för situationen är att det familjeägda bolaget Soprema vill köpa massabruket för att delvis ändra produktionsinriktningen. Soprema är en miljardkoncern inom byggmaterial och de tillverkar även isoleringsprodukter. Nu ser det ut som om de vill börja tillverkning av cellulosabaserad isolering. Något som vi senast skrev om (från USA) här på iskogen.se i går.
Bruken och ägarna
Fibre Excellence driver, eller drev, två sulfatmassabruk inom den franska massaindustrin i södra Frankrike. Saint-Gaudens i Haute-Garonne har funnits på platsen sedan 1959 och har en kapacitet på omkring 280 000 ton per år. Tarascon i Bouches-du-Rhône ligger på cirka 270 000 ton. Tillsammans drygt en halv miljon ton blekt barr- och lövvedsmassa samt oblekt kraftmassa och 670 anställda i koncernen, inklusive dotterbolagen för skogsförvaltning och vedanskaffning.
Ägaren är den indonesiske industrimannen Jackson Wijaya, samme man som står bakom Paper Excellence och därmed Domtar och Resolute i Nordamerika. Fibre Excellence har enligt marknadsanalysföretaget Xerfi bedrivits som en fristående fransk enhet inom Sinar Mas-sfären. Wijaya köpte bruken av kanadensiska Tembec 2010 och har enligt AFP skjutit till närmare 300 miljoner euro genom åren. I våras tröttnade han, pekade på uteblivet lönsamhet och vägrade investera mer.
Vad gick fel i fransk massaindustri?
Problembilden är bekant för alla som följt den nordiska diskussionen men i fransk tappning blir den skarpare.
Världsmarknaden för avsalumassa blev allt svagare samtidigt som vedpriset steg med närmare 50 procent från 2021. Som grädde på moset hade bolaget ett elavtal för sin biokraftproduktion som det bedömde gav ungefär hälften så bra betalt som konkurrerande anläggningar. Frågan drevs upp i nationalförsamlingen i två skriftliga frågor till ekonomiministern, med krav på omförhandlat elavtal och ett stärkt partnerskap med statliga skogsförvaltaren ONF (tänk Sveaskog) för att säkra vedförsörjningen. Något genombrott kom aldrig. Den franska staten ville inte subventionera ett massabruk med rabatt på veden.
Hösten 2025 stoppade bolaget produktionen i fem veckor för att spara kassa och permitterade 90 procent av personalen i Saint-Gaudens. Den 22 januari 2026 varnades för likvidation och den 27 april försattes koncernen i rekonstruktion. Båda bruken har stått stilla sedan dess.
Sista avsalubruket i graven, eller?
Måndagen den 27 juli avvisade handelsdomstolen i Toulouse det enda bud som omfattade hela koncernen, från investmentbolaget Combat Holding, med stöd av regionerna Occitanie och Provence-Alpes-Côte d’Azur. Budet var villkorat av statliga åtaganden i tre frågor: elkostnaden, leveranser av ONF-virke och koldioxidkvoter men staten sa återigen nej. Ekonomiminister Roland Lescure hade dessförinnan offentligt underkänt budet med motiveringen att han ville se köpare med sunda affärsplaner och eget engagemang vid sidan av staten.
Onsdagen den 29 juli försattes Tarascon-bruket i likvidation tillsammans med elproduktionsbolaget Biowatt SAS. Domstolen konstaterade en “oåterkalleligt komprometterad situation utan utsikter till rekonstruktion” och skulder på närmare 105 miljoner euro (drygt 1,1 miljard kr).
För Saint-Gaudens beslutade domstolen dagen därpå om likvidation med fortsatt drift. Men byggindustriföretaget Soprema hade lämnat sin avsiktsförklaring kvällen före förhandlingen och har därefter deponerat den begärda garantin på två miljoner euro. Det slutgiltiga budet ska vara inne senast måndagen den 24 augusti klockan tolv, prövas bakom stängda dörrar den 8 september och avgörs den 15 september. Faller budet blir det likvidation samma dag och Frankrikes sista* bruk för avsalumassa går I graven.
Ny ägare – ny produktinriktning
Det intressanta för svensk del ligger i vad Soprema faktiskt vill göra med bruket om de lyckas förvärva det. Soprema är ett familjeägt bolag grundat 1908, styrt av familjen Bindschedler, med 5,2 miljarder euro (ca 57 miljarder kr) i omsättning 2025, omkring 13 000 anställda och 145 fabriker världen över. Kärnverksamheten är tätskikt, takmaterial och isolering. Koncernen finns redan i regionen Occitanie via dotterbolaget Sotextho i Tarn, som tillverkar nonwoven av naturfiber.
Enligt nyhetskanalen France 3 Occitanie avser Soprema att behålla massaproduktion på plats men samtidigt vinkla anläggningen mot byggsektorn, bland annat genom att tillverka fluffmassa avsedd som lösull för isolering. I en uppföljande artikel uppger samma redaktion att koncernen räknar med att behålla samtliga tjänster och lägga till ett femtiotal i en ny avdelning för isolerskivor till bostäder. Enligt facklig företrädare på bruket har Soprema tagit in belgiska pappersbolaget VPK Group som industriell partner och Engie på energisidan, medan regionen Occitanie och departementet Haute-Garonne uppges skjuta till fem miljoner euro (ca 55 miljoner) vardera. Notera att franska regioner och stat inte är beredda att subventionera befintlig massaproduktion men däremot kan tänka sig att lätta på lädret när det gäller att ställa om till något annat.
Soprema har själv inte offentliggjort några detaljer, och den branschtidning som följt ärendet närmast, kanadensiska Le Maître Papetier, noterar att koncernen ännu inte preciserat hur Saint-Gaudens ska passa in i verksamheten. Uppgifterna om isolering bör alltså tills vidare hanteras som fackliga och regionala källor, inte som ett bekräftat industriprojekt.
*Faktakoll: är detta Frankrikes sista massabruk?
Formuleringen “Frankrikes sista tillverkare av avsalumassa” förekommer i praktiskt taget all fransk rapportering, men den behöver preciseras.
Produktionen inom fransk massaindustri låg på 1,3 miljoner ton 2025, fördelat på ett tiotal bruk varav de flesta är integrerade. Följande finns kvar oavsett hur det går i Saint-Gaudens:
- Smurfit Westrock, Facture-Biganos (Gironde). Integrerat kraftlinerbruk med egen sulfatmassa på tallved från Landes, kapacitet kring 500 000 ton papper.
- Sylvamo, Saillat-sur-Vienne (Haute-Vienne). Frankrikes enda helintegrerade kontorspappersbruk, cirka 600 anställda. Bolaget uppger själv att bruket även tillverkar massa avsedd för försäljning.
- RYAM, Tartas (Landes). 140 000 ton specialcellulosa per år, världsledande på högviskös cellulosa för cellulosaeterer, plus sedan 2024 andra generationens bioetanol. Detta är avsalu, men dissolvingkvalitet till kemisk industri, inte pappersmassa.
- Gascogne Papier (Mimizan) och La Rochette Cartonboard, båda integrerade.
Den korrekta formuleringen är alltså att Fibre Excellence är Frankrikes sista renodlade producent av pappersmassa av jungfrufiber för avsalu i industriell skala och att koncernens 550 000 ton motsvarade i princip hela den franska produktionen av just den varan. Frankrike blir inte utan cellulosaindustri om Saint-Gaudens går, men blir helt importberoende av marknadsmassa för sin pappers- och hygienindustri.
Källor: AFP via Boursorama och maritima.fr (29 juli 2026), France 3 Occitanie (27, 30 och 31 juli 2026), La Gazette du Midi, Le Journal Toulousain, ICI Occitanie, L’Usine Nouvelle, Le Maître Papetier, Xerfi marknadsanalys pappersmassa (juli 2026), skriftliga frågor nr 12444, 12615 och 12778 i franska nationalförsamlingen, fibre-excellence.com, sylvamo.com, ryam.com.
