Planteringsmaskiner har med några få undantag aldrig använts för att odla skog i Sverige. När mängder av små åkertegar planterades igen i skogslandskapet under 50- och 60-talet användes ibland enklare, traktordragna redskap för att sätta granplantor. Typ en enkel potatissättare. Men därutöver har maskinell plantering endast skett med några prototypmaskiner under 80- och 90-talet. Trots att den genomsnittliga hyggesstorleken är betydligt mindre än vad man kan tro när man lyssnar på skogsdebatten så handlar det ändå om 380 miljoner plantor som ska i backen varje år.
Arbetskraft från öst istället för planteringsmaskiner
En av drivkrafterna bakom försöken att mekanisera planteringsarbetet under 80- och 90-talet var att kostnaden för (manuell) plantering började bli alltför hög samtidigt som det också blev allt svårare att få tag i arbetskraft. Skogsbolagens manuellhuggare, som ofta både röjde och planterade under sommarhalvåret, försvann ur skogen när gallringshuggningen mekaniserades. Det här gav incitament till att utveckla planteringsmaskiner och man sa redan då att det inte enbart handlade om kostnaden per planta utan man trodde att maskinerna skulle behövas för att överhuvud taget få planteringsjobbet gjort. Men 1989 förändrades omvärlden radikalt i och med att järnridån mot öst föll. I vår omedelbara närhet öppnade ett antal länder som tidigare tillhört Sovjet eller Warszawapakten upp sig och Sverige fick över en natt tillgång till ny, billig arbetskraft. Samtliga utvecklingsprojekt för planteringsmaskiner eller mekaniserad röjning dog lika snabbt som färjorna gick över Östersjön.
Tillbaka till ruta ett
Nu är vi där igen. Där vi var strax innan 1989. Arbetskraftskostnaden för skogsvård stiger och det blir allt svårare för landets skogsvårdsentreprenörer att få tag i arbetskraft för planteringsarbetet. Välståndet hos våra närmaste grannländer i sydöst har ökat och allt färre kan tänka sig att arbeta utomlands under sommarhalvåret till löner understigande vad vi svenskar är beredda att acceptera. Skogsvårdsföretagen får hämta sin arbetskraft från andra länder än Polen och Baltstaterna, allt längre ifrån Sverige såväl geografiskt som kulturellt med ökande kostnader som följd. Trots att vi idag har en rekordhög ungdomsarbetslöshet i Sverige finns uppenbarligen ingen arbetskraft att uppbringa på hemmaplan. Det här gör att utveckling av planteringsmaskiner åter är ett hett ämne. Flera av 90-talets projekt har åter dammats av och arbetet fortsätter i princip där projekten lämnades 1990.
PlantmaX har gått en säsong i fält
Först ut var projektet PlantmaX som i princip tog upp planteringsmaskinen Silvinova som byggdes i några prototypexemplar och kördes flera säsonger. En ny version med samma principer byggdes på en modern skotare. Maskinen är tvåmansbetjänad. En person kör maskinen och en person matar plantor. Marberedningen sker under drift med midjemonterade harvtallrikar som vänder in tiltan under den bakre boggin. Planteringen görs av två planteringsarmar som gör hål, sätter plantan och klämmer till men plantorna matas än så länge styckvis och manuellt. Något som PlantmaX-projektet säger ska utvecklas när själva basmaskinen och planteringsförmågan av godkända plantor är säkerställd. Det går att läsa mer om Plantma X på Skogsforum.se
Drömmen om autonoma planteringsmaskiner
I början av året presenterade Skogforsk projektet Autoplant. Det är ett projekt för att utveckla en s k autonom planteringsmaskin, d v s en maskin som kan arbeta själv utan varken förare eller plantör som är direkt placerad på maskinen under arbete. Det är ett utvecklinsprojekt om 20 miljoner kr finansierat av Vinnova tillsammans med Holmen, SCA, Sveaskog och Södra. Bracke forest och Skogstekniska klustret i Vindeln ska bidra med teknisk kompetens tillsammans med Luleå Tekniska Universitet (LTU) och Kungliga Tekniska Högskolan (KTH). Projektet syftar till att ta fram ett maskinkoncept som sedan i nästa projektstek ska byggas och testas.
Planteringsmaskin för södra Sverige i nytt projekt
Parallellt med att man delfinansierar projektet Autoplant så har Södra även dragit igång ett eget utvecklingsprojekt för att få fram en egen planteringsmaskin. Detta projekt kallas för BraSatt och det fokuserar på att få fram en liten smidig planteringsmaskin som ska kunna fungera i det mer småbrutna skogsägarlandskapet i Götaland. Enligt de första uppgifterna så sneglar man på en maskinbärare liknande eBeaver och företaget som byggde dessa maskiner ingår i projektgruppen.
Man kan säga att Södras projekt tar upp några av de mindre planteringsmaskiner som togs fram under 90-talet som t ex Silviplant och Hevotrac. Dessa maskiner var enmansbetjänade och maskinen skötte viss markberedning och hålupptagning samt fraktade plantorna. Plantören fick fortfarande sätta plantan. Nu har Södra rekryterat en bred kompetens inom automation, sensorik, styrsystem, AI, maskininlärning, produktutveckling, finmekanik och digitalisering inom projektgruppen så det finns goda förutsättningar att komma längre än vad 90-talets prototyper gjorde.
Klimatkrisen driver på utvecklingen
Idag är det inte enbart arbetskraftskostnad eller tillgång till arbetskraft som driver på utveckling av nya planteringsmaskiner. Trädplantering identifieras som en viktig väg att minska mängden CO2 i atmosfären och det i sin tur driver fram en ny typ av affärsmodeller: Köp koldioxidlagring i trädplantering – vi planterar och cashar in!
Det finns även drag av något som liknar klimatmässig välgörenhet bland unga klimatorienterade startups. Typ ”Bomba Världen med frö och plantor som äter upp vår koldioxid”. I den här kontexten har idéer om självgående små sådd- eller planteringsmaskiner sett dagens ljus.
Militär teknik i skoglig tjänst
Ett intressant företag som gett sig i kast med att utveckla planteringsmaskiner är det estniska militärteknikföretaget Milrem Robotics. Företaget tillverkar olika fordon för militärt bruk men utvecklar även produkter för civil användning. Bl a en s k UGV (Unmanned Ground Vehicle). Nu arbetar man med att ta fram en autonom planteringsmaskin, Robotic Forester och jag har pratat med Priit Vellak, Civilian Development Manager på Milrem Robotics. Han berättar att projektet drivs i samarbete med Estonian University of Life Sciences i Tartu och det estniska statsskogsbruket (RMK). Till projektet har man också knutit en finsk tillverkare av markberednings-och planteringsteknik.
Den relativt lätta och bandgående basmaskinen har modifiertas. Markfrigången har ökats till 80 cm och maskinen har gjorts smalare och är nu 1,71 m bred. Vikten landar på 1,6 ton och tack vare breda gummiband har den ett marktryck motsvarande en tredjedel av ditt stövelavtryck. Basmaskinen kan redan idag ta sig fram och navigera med hjälp av information från satellit eller drönare men den har även egna sensorsystem. Ytterligare sensorsystem utvecklas för att optimera planteringspunkter och för att klara alla drifts- och säkerhetskrav.
Trots att den här maskinen ännu inte satt en planta har den rönt stort internationellt intresse och man kan nog med fog påstå att klimatfrågan driver på den här utvecklingen ytterligare.
Artikel på World Economy forums sajt weforum.org
Behov av nya odlingssystem?
Det råder ingen tvekan om att det nu finns stor kraft i utvecklingen av autonoma planteringsmaskiner. Pengar satsas och många olika kompetenser engageras för att ta fram framtidens automatiserade skogsplanterare. Personligen tror jag att de tekniska utmaningarna i att få fram fungerande basmaskiner och markberedningsaggregat låter sig lösas. Den stora utmaningen blir troligen att automatisera planthanteringen. Plantor är levande material som måste hanteras därefter. Dessutom kan det vara svårt att göra levande plantor så konforma eller enhetliga som behövs för att allt ska gå som tänkt när de ska robothanteras. Den stora utvecklingspucken tror vi därför handlar om att få fram plantsystem som anpassas för robotplantering.
Vill du diskutera Robotic Forester eller utvecklingen av planteringsmaskiner så finns en tråd på Skogsforum.se som du hittar här.
