Finland kan komma att rapportera en kolkälla i LULUCF. Finska statistikcentralen släppte den 25 maj 2022 siffror över växthusgasbalansen inom landets markanvändningssektor, populärt benämnd LULUCF. För första gången någonsin visar Statistikcentralens estimerade siffror att de kan komma att rapportera plusvärde inom LULUCF. Finlands skog och mark har därför relativt snabbt gått från en säker kolsänka till att bli en kolkälla.
Hittills verkar siffrorna vara estimat och det återstår att se om de kommer revideras. Vidare är det med vårt skogliga perspektiv viktigt att tala om att skogen som enskild faktor fortsatt är en kolsänka. LULUCF inkluderar både skog och mark. Det som är bekymrande är att det troligtvis är just skogen och skogsbruket som nu gjort att siffrorna tippat över.
Varje land inom EU är ålagda att årligen via så kallade klimatrapporteringar redovisa förändringar i kolförrådet för skog och land. Rapporteringen ska göras delvis till FN men också till EU och baseras på den så kallade Klimatkonventionen. Både Sverige och Finland har sedan starten och genom sin stora andel skogsmark rapporterat omkring -35 miljoner ton koldioxidevivalanter var sig och per år sedan rapporteringen startade 2013. Genom att värdet är negativt så innebär det att det är kolsänka. Är värdet positivt så är det en kolkälla.
Nu kan det alltså bli så att Finland för första gången någonsin får sälla sig till jordbrukstäta länder såsom Danmark och redovisa ett positivt (fast det är negativt) resultat (kolkälla) för LULUCF. Jordbruksmark har inte tillräckligt med levande biomassa för att kunna kompensera för utsläppen av växthusgaser från marken.
Tre faktorer avgör för skogen
Tittar man på anledningen till varför Finland kanske nu måste rapportera en kolkälla till LULUCF så framkommer främst tre orsaker.
- Högre avverkningsnivåer
- Högre naturlig avgång
- Sämre tillväxt på trädnivå
Att Finland har högre avverkningsnivåer 2021 kommer inte som en överraskning. Konjunkturen för produkter från skogen har varit extremt stark och det skapar ett högre avverkningstryck i skogarna (1).
De senaste årens väder har gjort att skogen i Norden mått extra dåligt. Det handlar om multiskador, brand, insektsangrepp med mera. Detta ökar den naturliga avgången (2) i det att träd dör i skogen och skapat en allmänt sämre tillväxt än vi har varit vana vid (3).
Troligtvis är det denna cocktail som nu visar sig i Finlands statistik.
Hur ser det ut i Sverige, kolkälla eller kolsänka?
Sverige och Finland är skrämmande lika skogsmässigt i allt förutom rundvirkespriser som är rejält högre i Finland. Troligtvis har också Sverige drabbats av “cocktailen” ovan men till vilken grad vet vi inte ännu. Finland är snabbare på att leverera statistik och vi i Sverige får helt enkelt vänta. Högst troligt är dock att Sverige också kommer få släng av sleven.
Om det kommer växla från en kolsänka till kolkälla återstår att se men troligtvis inte. Tittar man på den statistik som finns tillgänglig så ser det ut som att levande biomassa i skogen kommer sjunka med ca 40 %. Stämmer detta så kommer rapporten visa att vi kommer gå från en tillväxt av levande biomassa ovan jord på -22 miljoner ton till drygt -13 miljoner ton (CO2 ekvivalenter). Hur det ser ut på riktigt vet ingen. Data baseras på fem- eller nioårsmedel i Riksskogstaxeringen.
Löken på laxen – HWP
HWP står för Harvested Wood Products och är slutprodukter från skogen som lagrar kol under en längre period (trä till husbyggnation är ett exempel). För både Sverige och Finland så finns ett stort problem i att båda länder har fokuserat på tillverka massa och papper. Detta är en produkt som enligt Klimatkonventionen inte har en längre levnadstid än två år. Man förutsätter alltså att papper binder kol i max två år, sedan har det eldats upp och skickats ut i atmosfären som koldioxid igen.
Genom att länderna har så pass hög andel av “snabba produkter” så kan man inte tillgodoräkna sig detta i LULUCF. Hade vi haft ett fokus på sågade trävaror och träskivor för byggmaterial så hade det sett helt annorlunda ut, kanske till och med att Finland sluppit kolkällan. Men nu har vi inte det.
Kritiskt läge genom tvingande LULUCF
LULUCF och sedermera rapporteringar av den är högprioriterad fråga i EU för att klara de uppsatta klimatmålen. Med skarp start 2026 så är målet att den totala årliga kolsänkan inom LULUCF för hela EU ska ha nått 310 miljoner ton CO2e till 2030. Detta från nivån idag (eller igår) på 225 miljoner ton CO2e. 6 – 8 juni ska EU delbestämma om denna ändring av LULUCF ska behandlas vidare.
En viktigt ändring i “LULUCF 2.0” är att gränsnivåerna föreslås bli tvingande. Det kan alltså bli straff om ett land inte uppnår sina beting på kolsänkor. Sett i ljuset av Finlands senaste rapport kan det kännas som ett “kritiskt läge”. Men hav förtröstan, skogsindustrin har ett ess i rockärmen och Naturvårdsverket stödjer detta ess. Det stavas BECCS.
BECCS skapar “halleluja-moment” inom skogsindustrin
Enligt Naturvårdsverkets senaste redovisningsrapport om förändringarna i LULUCF så stödjer myndigheten förslag på att BECCS ska ingå i LULUCF och dessutom ingå i EU/ETS. Det kanske inte är så konstigt att det inte hörs några höga stämmor från skogsindustrin i denna fråga för om förändringen blir som de vill så prickar de in riktigt “fem-etta”.
Skogsindustrin kommer då köpa virke som idag av en skogsägare. Elda upp mer än hälften i ett av Nordens sulfatbruk. Begagna massabruken koldioxiddammsugare på skorstenarna (BECCS). Skeppa flytande koldioxid till Nordsjön och sedan kan:
- Sverige (och Finland) som stater tillgodoräkna sig kolsänka i BECCS och
- Skogsindustrin får fri utsläppsrätter i EU/ETS för besväret.
Det är till och med så snillrikt uttänkt att skogsindustrin kan komma få installerat dessa BECCS med skattemedel. Det har att göra med att BECCS är väldigt dyrt och ska klimatet räddas så har inte skogsindustrin råd med detta. Här kommer istället EU och våra länder in och stöttar investeringen.
Slutknorren på denna historia får bli att risken är stor att skogsägaren återigen sitter med svarte-petter. Detta eftersom både staterna (Finland och Sverige) inkl skogsindustrin “tingar” koldioxidinbindningen. Staterna gör det redan idag genom att redovisa delvis privat tillväxt i LULUCF (och slippa kolkälla) och skogsindustrin kommer med politikernas goda minne att ha en fribiljett att tjäna pengar på koldioxiden.
I teorin kan man inte annat säga än att BECCS kan vara en bra lösning för klimatet. Det finns dock flera frågetecken som bör lyftas:
- De anläggningar som idag är i drift fungerar knappt. Det är komplex teknik som får fotosyntesen att framstå som en barnlek. Vet våra politiker om detta?
- Det finns en stor risk att sågade trävaror behandlas styvmoderligt om BECCS installeras och börjar fungera. Vad händer med den “äkta” kolsänkan i ex. trähus om det viktigaste blir att elda skogen?
- Politikerna verkar helt och hållet glömt bort skogsägare. Det genomsyras även ner på tjänstemannanivå hos myndigheter. Är det meningen att skogsägare ska vara råvaruleverantörer och sedan inget mer? Vad hände med en levande landsbygd?
