Vi har återkommande pratat om spåren vi sett på granskogen efter extremsommaren 2018. Dels, givetvis, de omfattande barkborreskadorna som fick fäste denna varma sommar och som fortfarande pågår. Men också att medelålders och äldre granskogar har tappat barrmassa och fått förkrympta toppskott. Vi har sett många områden med granskog där toppskotten varit påtagligt korta både 2019 och 2020. Och frågan är vilken effekt det har gett på tillväxten?
I officiell statistik från Riksskogstaxeringen är det svårt att följa den exakta tillväxten för enskilda år. Tillväxtdata har tidigare sammanställs som femårsmedelvärden men när senaste data som inkluderar 2019 års tillväxt redovisades så beskrivs nu istället tillväxt med rullande nio-årsmedelvärden. Trots denna utjämnande effekt kan man ändå se att tillväxten sjunker radikalt i svensk skog.
Extremsommaren 2018 syns i Riksskogstaxen
De senaste siffrorna som presenterades i Skogsdata 2021 visar att genomsnittstillväxten för inventeringsår 2011-2019 (som är de senaste uppgifterna) minskar med 4 miljoner m3sk jämfört med den föregående 9-årsperioden 2010-2018. För att det ska ske en sådan kraftig minskning när ett nytt år läggs till och ett annat tas bort så måste minskningen 2019 vara väldigt mycket större än 4 miljoner m3sk.
Egna tillväxtförsök
Med risk för att bli klassad som kvacksalvare eller ”pseudoforskare” gav jag mig ut i några Värmlandsbestånd för att testa min tes om att den medelålders granskogen har haft det tufft några år. Jag gjorde några provytor med 5,64 m radie (100 m2) i 40-årig granskog där jag tog ut borrkärnor i brösthöjd på varje träd inom provytan. Sedan mätte jag, med hjälp av lupp och skjutmått, tre olika årsringsintervall:
2018-2020, det senaste med kompletta årsringar (2021 är inte färdigvuxen än)
2015-2017, tre årsringar innan extremsommaren 2018 att jämföra med
2012-2014, tre årsringar för att jämföra och se hur mycket variation det fanns innan 2018.
Först ska sägas att det finns en naturlig årsringsminskning när skogen blir äldre och grövre. Granen växer snabbt i början om den har utrymme och sedan minskar årsringens bredd. Samtidigt så ökar diametern så en liten årsring långt ut i cylindern kan ge mer ved än en större ring närmre centrum. Dessutom är grövre träd i regel högre högre vilket ger en större volym virke för en årsring längre från centrum även om den är mindre. Till en viss gräns.
Samma resultat i alla borrade träd
Det tog tid att borra och räkna årsringar med luppen så det blev bara två olika provytor, i två olika bestånd. Med totalt 20 granar. Ett helt klart statistiskt klent underlag men ni får ta det för vad det är. Det som dock var påfallande var att samtliga träd i båda provytorna visade exakt samma tendenser. Årsringarna i segmentet 2018-2020 var avsevärt smalare än i de två föregående segmenten (2012-2014 resp 2015-2017). Därför anser jag ändå att det går att dra vissa slutsatser om att extremsommaren 2018 har satt djupa spår i granens tillväxt under flera efterkommande år. Det gick att se en krympande årsringsbredd över tid i de flesta träd men hoppet ner till de smala torr-årsringarna 2018-2020 är påtagligt och synligt. Ni kan se en typisk borrkärna i bilden här.
Provyta 1 – Gran 40 år
Planterat granbestånd med totalålder 40 år och Ståndortsindex enligt Skogskunskap.se på G36. Provytan är nog något mer stamtät än beståndet i stort men det står en hög volym per hektar i det här beståndet. Stamantalet är högt. Granen växte tillsammans med en björkskärm som avvecklades runt 20-års ålder och sedan är det gallrat försiktigt en gång i granen. Men det är mer än 10 år sedan nu.
Tittar man på topparna så har de flesta granarna haft mycket korta toppskott 2019 och 2020 men i år börjar de se friskare ut. De flesta granar har nya och skapligt långa topp- och grenskott och en friskare färg. Men det finns fortfarande granar kvar som ser lidande ut med liten barrmassa och fortsatt dvärgskott. Kanske 30 % av alla granar?
Totalt hamnade 13 granar i provytan och jag borrade samtliga. Här nedan finns en tabell med all data över årsrinsgs-bredder. Övre höjden (grövsta trädet i provytan) var 22 meter.
Årsringarna var 2012-2014 i genomsnitt 2,7 mm. Under 2015-2017 var de något lägre, 2,4 mm men efter extremsommaren 2018 (2018-2020) var årsringsbredden bara 1,5 mm. Bilden på borrkärnan här ovan kommer från träd 13 i den här provytan och den visar en typisk årsringsstruktur i de träd jag borrade. Något minskad årsringsbredd över tid men en rejäl minskning efter 2018. I år ser det dock ut som det blir ett bättre år. Vårveden i 2021-ringen är redan ansatt och nu jobbar granen med den mörkare sommarveden.
Årsringen för 2018 är mindre än tidigare år men den är inte riktigt lika liten som 2019 och 2020 års årsringar. Min teori är att en del av vårveden hann bildas innan torkan 2018 blev ett faktum.
Jag har roat mig med att räkna ut hyr mycket grundytan per träd (ett tänkt kapsnitt i brösthöjd) har ökat per år under de olika tidsperioderna. Alltså hur stor yta (cm2) som varje årsring gett. Multiplicerat med stamantalet i provytan ger det ökningen i grundyta per hektar. Då kan man se att grundytan ökar mer under andra tidssegmentet (2015-2017) trots något smalare årsringar. Detta tack vare att ökad diameter ger större area för varje årsring.
Däremot ökar grundytan betydligt mindre under det sista tidssegmentet (2018-2020). Grundytetillväxten (troligen ganska representativt för hela volymtillväxten) har sjunkit med drygt 30% efter extremsommaren 2018. En ganska stor minskning.
Provyta 2 – Gran 38 år
Det här beståndet är nästan lika gammalt som det första (38 år) och det är också ett rent granbestånd med övre höjd i provytan om 20,5 meter och ett SI på G35 (enligt Skogskunskap.se). Även här har stått en björkskärm som avvecklades i 20-årsåldern. Sedan har det varit gallrat en gång tidigt (mer än 10 år sedan) och har nog haft lite mindre stamantal än det förra beståndet efter den gallringen. Ytterligare en gallring är gjord vintern 2019/2020 till det stamantal det har nu. Det syns ingen gallringseffekt för årsringarna 2020 men precis som i provyta 1 uppfattar jag att det blir en bättre årsring i år än för de tidigare åren. Även här en granskog som sett lidande ut med korta eller obefintliga toppskott för 2019 och 2020 men som nu repar sig.
Samma förfarande med provyta som i det förra exemplet. Här hamnade jag troligen dock i en provyta som hade några hundra färre stammar än beståndet i stort.
I den här provytan är årsringsutvecklingen lika för de båda första tidssegmenten (2012-2014 resp 2015-2017) med i snitt 3,2 mm breda årsringar men det syns en tydlig dipp för 2018-2020 då snittbredden går ner till 1,9 mm.
Tittar vi på grundyteutvecklingen så är den ökande fram till 2017 men sedan sjunker den med nästan 40 procent. Hur beståndet i sin helhet hade presterat innan det gallrades 2019/2020 vet vi inte men det som presenteras här är hur träden som står kvar har utvecklats över tid.
Tallen opåverkad?
Jag hade inget rent tallbestånd att jämföra med men jag borrade en handfull, spridda tallar i motsvarande åldrar som fanns inom och i närheten av de båda bestånden. De visade alla samma resultat: En helt jämn årsringsutveckling från 2012 till 2020 utan minsta spår av extremsommaren 2018! Det kan säkert finnas områden som drabbades hårdare av torkan 2018 än där jag räknade årsringsbredder så det kan ju vara så att även tallen minskat i tillväxt på ett nationellt plan.
Hur stort tillväxttapp har extremsommaren 2018 orsakat?
Det är givetvis vanskligt att skala upp resultatet från provborrning av 20 träd inom ett begränsat geografiskt område till ett nationellt resultat. Men eftersom jag har sett otaliga granskogar med synligt avstannad tillväx på många ställen i både Götaland och Svealand, och eftersom Riksskogstaxeringens tillväxtsiffror styrker en tydlig nedgång i tillväxt, vågar jag drista mig till att göra några grova uppskattningar:
Enligt de senaste tillväxtresultaten från taxen så stod granen för en tillväxt om ca 51 miljoner m3sk/år på produktiv skogsmark exklusive formellt skyddade områden. Rensat från att en del av granens tillväxt kom från yngre skogar med ringa påverkan från extremsommaren 2018 och att en del tillväxt kom från regioner som inte påverkats lika hårt så dristar jag mig till att uppskatta granens tillväxtminskning i Sverige till, lågt räknat, 10-12 miljoner kubik per år jämfört med åren innan 2018. Det är ingen orimlig siffra om man beaktar hur de båda senaste åren 2018 och 2019 påverkat utfallet när de kommit in i Riksskogstaxens nioårsmedel. Det här innebär ett tillväxttapp i granskog om minst 30 miljoner kubikmeter sedan extremsommaren 2018 fram till 2020!
Tydlig tillväxtminskning enligt Riksskogstaxeringen
Enligt Riksskogstaxen så har tillväxten minskat i produktiv skog, utanför formellt avsatta områden, sedan 2016 (eller sedan 2014 om man tittar på femårsmedel). Redan för inventeringsperioden 2009-2017 gick den ner med 2 miljoner m3sk och ett år senare (snitt för 2010-2018), när 2018 kom med, dippade det ytterligare 2 miljoner m3sk. Och nu senast när även 2019 kom med i underlaget (snitt för 2011-2019) dippade tillväxten alltså med ytterligare 4 miljoner m3sk. En tillväxtminsking för 9-årsmedel med 8 miljoner m3sk på tre år. Varav 6 miljoner m3sk kommit in efter extremsommaren 2018. Räknar man nioårs-medelvärden så viktar ett enskilt år med 11%. Det innebär att det ska registreras en tillväxtförändring om minus 36 miljoner kubikmeter när siffrorna för 2019 kommer in för att det ska slå fyra miljoner kubik på nioårsmedelvärdet. (Skillnaden mellan 2011 års siffra som faller ur medelvärdet och 2019 års siffra som kommer in). Det blir mycket matematik i det här men det är väl det som statistiken baseras på?
50 miljoner kubik granskog
Till tillväxtminskningen efter extremsommaren 2018 ska läggas omfattande grandöd på grund av barkborreangrepp. Angreppen blommade ut på allvar 2018 men har sedan eskalerat och är långt ifrån avslutade. Totalt har barkborrarna dödat 19 miljoner kubik granskog under 2018-2020 enligt Skogsstyrelsen*. Under sommaren 2018 hade vi också de mest omfattande skogsbränderna i modern tid. Dessa bränder slukade ca två miljoner kubik skog varav mycket var granskog. Allt sammanräknat så har alltså extremsommaren 2018 kostat svenska skogsägare mer än 50 miljoner kubikmeter förstört eller uteblivet granvirke. Och då är det varken barkborrar eller skogsbränder som stått för den största volymen utan det är den mer osynliga och tystlåtna tillväxtminskningen som gett störst förlust.
Avverkningsutrymmet krymper
En viktig konsekvens av den minskade tillväxten är att Sverige, med den avverkningstakt vi har idag (preliminärt 93,3 miljoner m3sk i bruttoavverkning 2020 enligt Skogsstyrelsen), får allt mindre virkesvolym i förrådsuppbyggnad. Eller en allt mindre kolsänka för att använda ett annat begrepp som nu blir allt viktigare. Under hösten ska EU-länderna besluta hur nya referensvärden ska sättas i en uppdaterad LULUCF-beräkning. Alltså hur stor kolbalans och kolsänka (eller kolkälla) som olika EU-länder kan tillgodogöra sig från sin land- och skogsareal. Tidigare svenska referensvärden har varit höga, med en stor skillnad mellan tillväxt och avverkning. Nya referensvärden kommer att baseras på situationen under kommande år och dessa referensvärden kommer i stor grad att påverka Sveriges högsta möjliga avverkningsnivå efter 2025. På kort sikt får vi hoppas att vi slipper något liknande som extremsommaren 2018 de närmaste åren så att granen och skogstillväxten repar sig och att vi får rimliga ingångsvärden i LULUCF. På lite längre sikt är det nog viktigt att fundera över en ökad riskspridning.
