Kolinbindning — Räkmacka non grata?

Fredrik Reuter
Fredrik Reuter Krönika om kolinbindning och varför den kan vara non grata

Nämn kolinbindning utan att i samma mening ha med ordet substitution och vem som helst inom skogsindustrins gille blir mörk i ögonen. Varför kan man undra, speciellt när DN nu fortsätter hoppa i skogsbrukets vattensäng och denna vecka når vågsvallet till hörnet där bioenergin huserar. Läge för vad vi kallar en skrönika alltså.

Dagens Nyheter (DN) fortsätter alltså sin artikelserie med att granska skogsbruket från sitt perspektiv. I dagarna två har DN nu släppt artiklar om bioenergi från skogen. Ur ett skogsägarperspektiv skulle det kunna ses som positivt att området granskas — man får ju ändå så dåligt betalt för detta sortiment.

Om än denna del av granskning tar sitt avstamp i Estland och kritik på att skogar avverkas för att göra pellets, så finns essensen i det uttalande som Landsbygdsministern Jennie Nilsson gjorde i samma tidning för någon månad sedan.

“– Ibland säger man att vi inte ska hugga ned skogen för att elda upp den – det gör vi inte i Sverige utan vi plockar ut virke som man exempelvis kan bygga i trä med så att du har ett långsiktigt bindande av koldioxid – det är viktigt. Restprodukterna blir till bioenergi.”

Jennie Nilsson i DN

I vår egen artikel Finns en Pulp Fiction i skogen så konstaterar även vi att Jennie Nilsson är felunderrättad, eller något ännu värre. Nu tar DN steget vidare och lyfter frågan om hur mycket rundvirke som faktiskt flisas till bioenergi per år för att primärt värma stadsbor via värmeverken.

Vad handlar detta om, egentligen?

Risken finns att den heta skogsdebatten, som vanligt, blivit het p.g.a. olika ingångsvinklar och debatt i olika skikt. M.a.o — det är int lätt å förklar för en som int förstår. Debatten är på grund av ämnet komplex men oaktat så möts man inte riktigt. Skogsindustrin debatterar för skogsbruket som en nyckel att nå fossilfrihet. Opponenterna (vilka de nu är, det kan vara olika), verkar debattera i ett annat skikt — skiktet där det inte spelar någon roll om koldioxiden är grön eller svart — ska vi mötas under glada former som avtalat i Paris så måste koncentrationen av koldioxid i atmosfären ner rejält och dessutom fort, gärna igår.

Bioenergi i form av brännved i en virkesvälta
Delar av det vi pratar om, bioenergi i form av brännved i en virkesvälta.

Frågan är komplex, påverkar många och dessutom tömmer EU landets lager på bläckpatroner med digra luntor om miljömål framgent. Men det finns samtidigt några uppenbara punkter som skulle kunna vara förlösande för både debatten och framtiden.

Ingen pratar ont om sågtimmer

Som vi har skrivit tidigare så glider, med all rätt, sågtimret under radarn idag. Det har att göra med att man bygger in trä under lång tid när man använder plankor och brädor från skogen för att bygga hus etc. Konsensus råder till nära 100 % oavsett vem du frågar. Att sågtimret idag är det som driver skogsägarens lönsamhet gör inte saken sämre. Fokus på sågtimmer alltså, det är viktigt och enkelt och inte non grata.

Problemet ligger tydligen mer i den skog som på ett eller annat sätt eldas upp snabbt eller snabbare. Bioenergi och massa/papper alltså. Här kan lösningen vara att fånga in koldioxiden som släpps ut från skorstenarna när råvaran eldas, populärt kallas tekniken Bio-CCS. Problemet med Bio-CCS i sin nuvarande form är att det inte verkar finnas några färdiga lösningar för storskalig drift och att det är dyrt. Skogsindustrin diskuterar gärna Bio-CCS men i nästa utandning kommer kravet på statligt stöd för investeringen. Det går trögt alltså. Och det är dyrt.

Kolinbindning – finns det inte andra metoder?

Frågan ovan verkar aldrig blivit ställd någonstans. Det är konstigt för det finns. Tanken är lockande, varför inte ställa om ett värmeverk eller två till biokolverk? Skapa värme och el genom pyrolys och använd i fjärrvärmesystemet och gräv sedan ner kolet som blir över. Kanske kan värmeverket, förlåt, biokolverket, till och med ta dubbelt betalt för detta kol? Dels som produktionshöjande produkt för odlare och dels som försäljning av kolsänka. Att det tydligen också ska kunna gå att sälja som mat till idisslare för att minska metanutsläppen vågar man knappt skriva.

Undertecknad ställde i alla fall frågan till Svebio för någon månad sedan. De svarar att de vet vad biokol och givetvis vad kolinbindning är men att de inte tror så mycket på tekniken och att det dessutom “drar” mer energi. Men, med tanke på den fribiljett som skulle kunna köras upp i vilket “miljö-fejs” som helst så är det ändå konstigt att frågan inte är mer diskuterad? För att inte tala om att lösa upp vissa debattknutar? En vad det verkar oönskad räkmacka för framtiden alltså — Räkmacka Non Grata?

På skogsforskningssidan verkar det inte vara bättre för kolinbindningen. SLU ska ha ett försök utanför Umeå där de provat att gräva ner några ton kol i skogsmark. Problemet nu, när försöket skulle kunna utvärderas, verkar vara att det saknas någon forskningsansvarig. När det kommer till pyrolys som teknik för att skapa kol för kolinbindning så verkar det eka mer tomt än på en toapappershylla i en livsmedelsbutik i mars 2020.

Att skogsindustrin inte talar om varken kolinbindning med biokol behöver inte vara konstigt, det skulle kunna vara en konkurrent till dagens råvaruflöde av massaved. Risken är då att priset på massaved skulle höjas. Man förstår dem, i alla fall utifrån ett ekonomiskt perspektiv. Men att Svebio inte pratar mer om energi och kolinbindning med biokol känns lite konstigt, att de snarare “dissar” tekniken kan få en att tänka konspiratoriska tankar. Kan det ha att göra med att leveranserna av skogsråvaran till värmeverket skulle öka och återigen, konkurrera med massaveden?

Hur som, man kan inte skoja bort att om dagens värmeverk vore biokolverk så skulle man kunna binda, och gräva ner säg, i runda slängar 10 miljoner ton koldioxid. Varje år. Klassisk kolinbindning alltså. Det nedgrävda kolet skulle sedan fungera som ett reningsverk, vattenreserv eller näringshållare, i bästa fall allt på en gång. Biokolet skulle rena vatten och höja växtligheten, samtidigt som kolet, om det får ligga kvar orört i marken, är stabilt bundet i sisådär 1000 år. Minst. Man skulle kunna kalla det “Koldioxidavskiljning och lagring”, undrar vad det blir översatt till engelska?

Att tillverkningen av biokol kräver mer råvara för att få ut samma värme (vissa, insatta säger ca +25 %) är ett problem när man ställer det till dagens eldande. Men problem är till för att lösas. Kanske är det här man kan blanda in konsumenten? Man måste våga ställa frågorna.

Biokol från skogsråvara
Biokol från svenska skogar kan vara lämpligt för kolinbindning

Vi har själva för övrigt skrivit om biokol och kolinbindning i mindre skala, och att Värtaverket importerar bioenergi från Brasilien i stor skala.

50 hektar golvvärme, behövs det?

Större städer runt om i Sverige har idag markvärme (rubricerat golvvärme för liknelsens skull) i de centrala delarna. Denna värmer gångstråk, fotbollsplaner och dylikt vintertid för att slippa skotta snö och is och för att minimera risken för att medborgare halkar och ramlar. I vår huvudstad handlar det om 10 hektar markyta som värms upp vintertid och vi höftar med att det troligtvis handlar om 50 – 100 hektar på nationell nivå. Tillsammans kan dessa markvärmesystem förbruka upp till 100 – 200 GWh/år. Och då handlar det oftast om fjärrvärme som oftast i sin tur har sitt ursprung i skogen.

Kan man titta på en lösning på detta också kanske för de med små samveten? Teoretiskt handlar det om minst 50000 kubikmeter virke eller knappt 1300 timmerbilar som måste eldas för golvvärmen på årsbasis. Alltid något att diskutera, vintertid, på den osandade, torra gågatan?

Vart finns pyro(lys)-teknikern?

Jo, visst är man medveten om att det är lätt att sitta framför ett skrivbord och mer eller mindre orera över varför saker inte görs på vissa sätt. Men att det varken verkar forskas eller diskuteras något som så basalt som pyrolys och gengaseldning när man ser vad som kan komma ut av det är förvånande. Kanske till och med milt uttryckt.

Biokoltillverkning i liten skala
Biokoltillverkning i liten skala. Kan dock fortfarande användas för kolinbindning. Foto: Skogsforum.se

Går det verkligen inte att skala upp processen där man värmer ett syrefritt utrymme som är packad med vedråvara till säg 600 grader Celsius för att sedan låta gengasen, som veden då släpper ifrån sig, sippra ut och självantändas utanför sagda utrymme och sedan låta det självspelande pianot spela?

Kolinbindning tingat av gröna vågen?

Om man tillåts orera vidare i frågan så kan det, hemska tanke, vara så illa att biokolet i vår nutid anammats av “gröna vågare” och det blivit delvis en prestigefråga? Att Stefan Sundström enligt utsago tillverkar biokol i sitt kök och icke annorstädes aktiverar det samma genom att göra nr 1 i biokols-hinken på YouTube är inte en ursäkt för att en industri ska låta bli att i alla fall titta åt et annat håll och ta tag i frågan.

Hänger det på namnet så kan man väl alltid titta på att varumärkesskydda ett bra alternativ? Undertecknads humor som gärna drar åt Larson-hållet gör att jag avstår att ge förslag, men kanske något för KSLA att titta vidare på? Hur som, kolinbindning från biokol tillverkat från den svenska skogen som ger värme på köpet är något som, trots att det finns utmaningar, borde både diskuteras och utredas. Finner vi en väg fram i denna fråga så ser det onekligen spännande ut. Det går inte att blunda för, laddat eller oladdat.

Det här är en skrönika

En skrönika (du hittar alla via taggen #skrönika här nedan) är en personlig krönika från någon av oss på redaktionen på iSkogen. En skrönika kan ha karaktären av en skröna, om än vi givetvis försöker hålla oss till sanning i våra fall. En skrönika från oss behöver inte, men har oftast, ett glesbygdsperspektiv.

Föregående artikel
multisskadad-skog-ej-virtuell

Stora tillväxtförluster i Norrlands ungskogar

Nästa artikel
Älgko-älgkalv-GPS

Älgkon Ärrade damen — känd från TV — här bjöd hon sin älgkalv på “bryta” 2021

Liknande Artiklar
iSkogen logotyp Skulle du vilja ha Push-notiser när det finns nyupplagda artiklar hos oss? Nej Ja tack