I Sverige är det än så länge ganska ovanligt att skogsägare använder oberoende rådgivare för sitt skogsbruk. Däremot är det väldigt vanligt att de privata skogsägarna har en virkesköpare som sin skoglig rådgivare. Många skogsägare som själva inte har så stor kunskap om skogsskötsel och skogsbruk, upplever att virkesköparen har bra koll och kunskap om hens skog. Dessutom erbjuder virkesköparen ofta “paketlösningar” där skogsvård som röjning, plantor och plantering bakas in i affären och helt betalas med virkesintäkter. Ibland kan man till och med få med ett mindre vägbygge eller i alla fall några gruslass i affären.
Fenomenet att utnyttja “bocken som trädgårdsmästare“, alltså en rådgivare som har “egna intressen” är inget unikt från skogen utan det kan man t.ex hitta även hos bankerna. Har du pengar eller pensionssparande att placera så måste du vara medveten om att din ”rådgivare” också är säljare av bankens egna fonder och placeringsalternativ.
Rådgivare med järnkoll på virket
Utöver själva rådgivningen (och virkesköpet förstås) så är det heller inte ovanligt att det virkesköpande företaget dessutom har gjort skogsägarens skogsbruksplan och att denna ligger i det virkesköpande bolagets egna webbsystem dit skogsägaren har tillgång. Det här innebär att virkesköparen har järnkoll på vart kubiken finns av olika trädslag och sortiment och att skogsbruksplanerna fungerar som ett slags CRM*-system för virkesköparna.
Vill man se det positivt så kan deras tillgång till denna data göra avverkningar mer effektiva genom att virkesköparen kan samordna uppdrag med fler markägare och fördela fasta kostnader på fler kubik. Vill man vara konspiratoriskt lagd kan man säga att skogsägaren kan få ett förhandlingsunderläge genom att köparen har ett kunskapsövertag om den aktuella skogen.
Oberoende skogskonsulter i USA
Fredrik Reuter och undertecknad besökte ett gäng skogsägare i nordöstra USA för några år sedan. Mycket där var ganska likt som här men en markant skillnad var att skogsägarna där uteslutande använde oberoende rådgivare i sitt skogsbruk. Rådgivning som man betalade timarvoden för. Det var otänkbart att använda en representant från ett virkesköpande bolag som rådgivare och de trodde oss knappt när vi beskrev hur det fungerar i Sverige.
Samtliga skogsägare vi pratade med var självklara med att det lönade sig bättre att betala en oberoende konsult än att få råden ”gratis” av virkesköparen. En del av dessa rådgivare assisterade skogsägarna vid virkesförsäljning och det var inte ovanligt att de kunde få en provision på virkesaffären om den gick bra. Men det var en provision på skogsägarens affär och den hanterades helt transparent mellan skogsägare och rådgivare. Det verkade närmast olagligt att en konsult skulle få provision från en virkesköpare eller i alla fall helt otänkbart för de personer som vi träffade.
Skogsstyrelsen lämnar öppet
En stor förändring som har skett de senaste decennierna är att Skogsstyrelsen har trappat ner sin rådgivningsverksamhet till förmån för mer renodlad myndighetsbevakning. Går man tillbaka till slutet av 1900-talet så var Skogsvårdsstyrelsernas lokala skogsvårdskonsulenter ofta uppskattade rådgivare samtidigt som de höll ett vakande myndighetsöga på både skogsägarens skogsskötsel och virkesköparnas framfart. Idag har den delen av Skogsstyrelsens verksamhet i stort sett försvunnit och virkesköparna har istället fyllt detta rådgivnings-vacuum inklusive skogsägarnas behov av att fysiskt träffa ett skogligt bollplank.
Skogsägarföreningarnas rådgivare är också virkesköpare
Skogsägarföreningarna som finns i landet ägs av medlemmarna som också är skogsägare. Man skulle kunna tro att rådgivningsfunktionen skulle se annorlunda ut i föreningarna än hos skogsbolagen men de är i princip uppbyggda på samma organisatoriska sätt. Och med samma huvudsakliga kärnuppdrag. Att köpa virke.
Mellanskog bytte för en tid sedan förvisso namn på virkesköparna från skogsinspektor till rådgivare men man ska ha med sig att även skogsägarföreningarna har virkeskvoter som ska fyllas genom inköp och avverkning. Månad efter månad. Antingen till den egna industrin eller också för att uppfylla de leveransavtal man centralt tecknat med andra köpare.
Hos Södra heter det fortfarande skogsinspektor och hos de flesta skogsbolagen och sågverksföretagen kallas virkesköparna för just ”Virkesköpare” även när rådgivningstjänsterna marknadsförs.
Rådgivning – Skogsindustrins kinderägg
För skogsindustrin så måste man säga att glidningen mot en ”rådgivningsorganisation” har varit en framgångssaga. Den virkesköpande delen av företagen och föreningarna har via sina lokalt etablerade och socialt kompetenta medarbetare etablerat ett säkert och störningsfritt virkesflöde. Genom att åta sig skogsvårdsuppdrag och sälja plantor som ska finansieras med virkesförsäljning får de flera ingångar till en virkesaffär. Den här köporganisationen blockerar också effektivt att andra försäljningskanaler etableras annat än på marginalen.
Gratis rådgivning = billigt virke?
Ett tydligt bevis på att skogsindustrins organisation för virkesköp verkligen är effektiv har vi fått det här året. Trots att alla sågverk och massabruk gått för fullt och sålt trävaror (och i viss mån massa) till rekordpriser så har det inte påverkat rundvirkespriserna nämvärt. Enligt lagen om tillgång och efterfråga så betalar inte industrin mer än vad man behöver för att få fram råvaran ur skogen även om man gör rekordvinster på förädlingen. Och timret och massaveden kommer snällt fram med hjälp av den väloljade inköpsapparaten. Tack vare en smart inköpsorganisation har svensk skogsindustri troligtvis Europas lägsta rundvirkespriser trots att trävarupriserna kanske aldrig varit högre än vad de är nu. Det här kan vara priset svenska skogsägare får betala för att få “gratis rådgivning”. Det finns som bekant inga gratisluncher.
Tillbaka till själva rådgivningstjänsten
Finns det verkligen inga alternativ? Jo, det går att hitta men de är inte många och det är inte några stora organisationer. Det finns enstaka mindre företag, ofta enmansfirmor, som erbjuder rådgivningstjänster och förvaltningsuppdrag utan att företagen är inblandade i virkesinköp. Ofta i kombination med annat och för rådgivarna säkrare levebröd som t.ex att göra skogsbruksplaner eller utbilda i motorsåg.
Den största fristående aktören är egentligen Hushållningssällskapet som satsar allt mer på skogsrådgivning och som erbjuder olika typer av tjänster, bl.a rotproststämpling. Tjänster som man som skogsägare får betala en avgift eller ett arvode för.
Självklart att betala för viss typ av rådgivning
En sak man kan förundras över är att det är självklart för en skogsägare att betala för rådgivningstjänster när det gäller ekonomiska frågor i form av bokslut och deklaration. Här betalar man utan att tveka skapligt höga timarvoden för att vara säker på att deklarationen blir rätt och att det inte blir mer skatt att betala än nödvändigt. Inom området ekonomirådgivning finns flera stora företag och många små som erbjuder sina tjänster. Alla är numera (efter att LRF-konsult sålts och blivit Ludvig & Co) fristående från andra intressen än att tjäna pengar på sitt rådgivnings- och redovisningsarbete.
Däremot, när det gäller rådgivning om skogsskötsel eller avverkning, så verkar tröskeln vara hög för att betala arvode för sådana tjänster. Trots att det kan ge lika stor eller större positiv effekt på skogsekonomin jämfört med vad man får från ekonomirådgivningen?
En liten men möjligen växande nisch i gränslandet mellan rådgivning och virkesköp är ett antal riktigt små bolag som köper virke på rot (och leveransvirke). Små bolag utan egna industrier men med stark lokal förankring. Ofta har de smarta kanaler för att sälja sitt rundvirke vidare och kan därmed erbjuda konkurrenskraftiga priser. De här företagen kan ibland fungera som ”säkerhetsventiler” för t.ex sågverk i en annan landsdel. Företag som inte vill köpa den sista marginalvolymen på hemmamarknaden med risk för pristryck uppåt. En del av de här mindre, virkesköpande bolagen är själva också avverkningsentreprenörer och en del erbjuder även rådgivnings- och förvaltningstjänster.
Vad krävs för förändring?
Kommer vi att få se ett skifte där skogsägarna väljer en oberoende rådgivare som stöd i sitt skogsbrukande och skogsföretagande istället för att använda virkesköparen? Vad är det i så fall som krävs för en förändring? Kan nya affärsmöjligheter som t.ex att sälja kolsänka i sin skog påverka den här marknaden genom att andra aktörer kommer in?
Det borde finnas många olika delar i skogsägandet där det går att påverka verksamhetens lönsamhet på både kort och lång sikt och där en oberoende rådgivare kunde vara till stor hjälp. För att nämna några:
Assistera vid virkesaffär
Stämpla rotposter, specialsortiment, ta fram underlag, jämföra anbud och måttenheter, avtalsskrivning, uppföljning av redovisning.
Planera gallring
Beståndsval, max uttag, tidpunkt, avtal, uppföljning
Optimera skötselmodeller
Beroende på mål och förutsättningar. Max produktion? Max värde? Riskeliminering?
Optimera föryngringsaktiviteter
Val av trädslag, ambitionsnivå, bidrag, vilt
Andra affärsmöjligheter
Kolsänka, jakt, turism…
Om man som privatperson går till en bank- eller försäkringsrådgivare så finns en viktig skillnad mot rådgivning i skogen. I alla fall så länge man är där som privatperson. Då finns en långtgående informations- och dokumentationsskyldighet som banken eller försäkringsbolaget ska leva upp till.
Diskutera gärna frågorna om oberoende rådgivning på skogsforum.se
*CRM-system = Customer Relationship Management-system eller i dagligt tal “säljsstöd”. Ett databasystem som håller reda på ett företags kunder med allt från kontaktuppgifter, kundtyp, affärshistorik, marknadsföringsaktiviteter och liknande.
