Regeringen har nu tillsatt en ny skogspolitisk utredning där Göran Örlander utsetts som utredare. Detta trots att den förra blev klar för drygt 3 år sedan. Men på fråga från journalister på pressträffen så har denna skogspolitiska utredning inte samma vinkel som den förra. Det kan nog flera hålla med om för denna gång liknar det mer en skogsindustriutredning
Utredningen beslutades på ett extrainsatt regeringsmöte på morgonen den 7 februari 2024. Delbetänkade ska levereras i slutet av 2024 och hela utredningen ska vara klar i augusti 2025. En luttrad själ med skogligt intresse lyfte inte heller på ögonbrynen i valet av utredare.
Göran Örlander blir särskild utredare
Göran Örlander fick under pressträffen uppdraget att leda den nya skogsutredningen. Örlander har ett digert CV som skoglig doktor, docent och professor emeritus. Han har varit chef på Skogsstyrelsen och haft många höga positioner inom Södra. Han tillhör skogsindustrins etablissemang och har varit ordförande för Skogforsk.
Om än han kallat de som inte vill kalavverka för hyggeshatare så kan man ändå säga att Örlander har en något högre integritet än snittet bland industrins etablissemang. Med anställning under många år i en Sveriges största skogsindustrikoncerner så är det svårt att tänka annat än han idag har ett fokus om vikten av “industrins råvaruflöde”, alltså så billigt och så mycket virke som möjligt till svensk skogsindustri.
Lågoddsare synliggör strukturella problem
Hade tillsättningen av utredare funnits med på en bettingsajt så hade risken varit överhängande att man fått betala för att satsa på Örlander. Det är alltså nästan tragiskt att man vet om att det är någon i skogsindustrins etablissemang som kommer bli utredare. Hade virkesköparen Gran fortfarande varit aktiv så hade man skämtsamt kunna säga att han varit kandidat.
På pressträffen pratar man om att utvecklingen går snabbt och vi måste anpassa oss efter den allt snabbare utvecklingen, bland annat genom EU-förslag. En idé om man vill göra saker så bra som möjligt är att tillsätta en utredare som är van att utreda men inte har spetskompetens. Med andra ord varken en “miljömupp” eller en “skogsskövlare”. Dessa båda läger hade istället kunnat ingå i en expertgrupp i utredningen där ansvarig sitter som oberoende i mitten.
Nu blir det inte så utan ansvarig utredare, Örlander alltså, har en stark slagsida åt skogsindustrin. Tyvärr riskerar detta att göra utredningen partisk och det brukar sällan komma något gott ur en sådan lösning. Å andra sidan kanske Örlander överraskar. Han är väl medveten om att Sverige är sent ute och om svårigheten att som minoritet riva upp fastställda beslut på EU-nivå. Det är kanske inte för inte som Sverige tecknat ett skogsavtal med Frankrike…
Med tanke på frågornas natur hade det annars troligtvis varit bäst med en lagman som utredare. Men med tanke på historien vågar man nog inte ta det steget.
Skräddarsytt beställningsjobb
Det så kallade kommittédirektiv som nu lägger grunden för utredningen innehåller flera förslag och krav på hur utredningen ska genomföras. En viktig del är att de jämställda målen mellan produktion och miljö inte får rubbas. Regeringen har också bestämt att utredningen ska se över den så kallade anmälningsplikten vid avverkning.
Politiken föreslår här att den gräns för anmälningsplikt på 0,5 hektar som gäller vid föryngringsavverkning ska höjas till 5 hektar på privat skogsmark. I princip skulle detta innebära att avverkningsanmälan plockas bort för privata skogsägare. Om det kan man såklart tycka olika men hade det inte varit bättre att ge utredningen i uppdrag att titta på detta mer brett istället för detaljförslag?
Vidare kan man ställa sig frågan om hur effektivt detta verkligen är. Artskyddet ska inte behandlas i utredningen och det är just artskyddets koppling till avverkningsanmälningar som varit en het fråga. Risken är att det blir “fritt” att avverka men en tur till tingsrätten om man utmanat artskyddet efter avverkningen. Hur bra ett sådant system är kan säkert diskuteras.
Dumma EU
Det var nog inte för inte som EU-minister Jessika Roswall var med på pressträffen. Delar av utredningen ska titta på hur Sverige kan anpassa bland annat de EU-krav som påverkar den svenska skogen. Ska man kort sammanfatta EU:s hållning i skogsfrågorna så skulle man kunna säga: bygg mer i trä, följ LULUCF-förordningen och klimatsäkra skogen för framtiden (bl.a. biologisk mångfald).
Kommittédirektivet tar inte upp detta alls. Ej heller problematiken som finns i att svensk skogsindustri (milt uttryckt) inte är i fas med EU:s hållning. Vi fokuserar inte tillräckligt på sågade trävaror och tillverkning av träskivor samt husisolering av trä existerar inte i produktportföljen. Sverige kokar istället majoriteten av det avverkade virket och gör pappersmassa.
Vi kan ha hamnat i en rävsax och politiker och industriförespråkare vägrar på något sätt att inse detta. Det blir som att gå runt med ett brutet ben, vägra gå till sjukan och istället tala om hur dåligt allt är här i världen. Dumma EU!
Slagorden just nu handlar om att skogen är en nationell resurs, är inte lik skogen i Centraleuropa och ska därför inte styras från Bryssel. En gissning är att om Sveriges massabruk hade varit OSB-fabriker så hade den svenska skogen troligtvis varit väldigt lik Centraleuropeisk skog. Väldigt lik.
En skogsutredning värd namnet skulle kunna synliggöra detta och titta på åtgärder. En skogsutredning skulle också relativt enkelt komma fram till att det troligtvis inte är bra väg att vara motståndare till EU:s politik, att säga att EU i åratal har motarbetat svenskt skogsbruk och så vidare. If you can’t beat them, join them.
Inga artskyddsfrågor i skogsindustriutredningen
Regeringen väljer att lägga frågan om ersättning vid artskydd utanför denna utredning. Istället ska denna fråga skötas direkt av departementet. Ingen fråga för Örlander alltså. Det kan man tycka är synd eftersom det finns kopplingar i egentligen alla led till denna fråga. Varför man gjort så kan man bara föra teorier om.
Detta är också en av de hetare frågor som egentligen skulle lösts för länge sedan. Om man hittar områden som behöver skyddas så ska detta verifieras på bästa sätt och skogsägaren som äger marken i fråga ska få rejält betalt vid ett eventuellt intrång. Svårare borde det inte vara.
Istället har denna fråga misskötts av flera regeringar och skapat missnöje i egentligen alla led. Man kan undra varför? Vill man vara lite konspiratorisk så kan man föra teorier om att skogsindustrin har politiken i ett järngrepp och förhalar budgetförhandlingar om ersättning till skogsägare för artskyddet. Helt enkelt för att det är en kamp om arealen och skogsråvaran som finns på den samma. Varje hektar som räddas från att ersättas med statliga medel är viktig. Men detta verkar hur som inte bli Göran Örlanders bord.
Samhällskontraktet lever vidare
Med tanke på kravställan från regeringen i kommittédirektivet och sedermera valet av utredare så kan man undra hur självständiga politiker i allmänhet egentligen är. De borde ha daglig feedback från Bryssel om var som försiggår och ha full koll på den potentiella återvändsgränd vi kan vara inne i. Trots det så skräddarsyr man en skogsutredning åt svensk skogsindustri.
Det lutar åt att vi, även 2024, har kvar ett samhällskontrakt som går ut på att politiken anser att skogsindustrin är så viktig för Sverige som nation att vi ska sträva efter en “jämn tillgång av skogsråvara” till “konkurrenskraftiga priser”. Eller som Peter Kullgren själv sade på presskonferensen om varför man tillsätter denna utredning (fritt översatt):
Större fokus på tillväxten i skogen och det faktum att skogsindustrin (och) skogsbruket i Sverige är oerhört centralt och att vi behöver värna det.
Peter Kullgren på presskonferens 7 februari 2024
Att vinsterna från denna subvention sedan till stora delar försvinner utomlands är inget man verkar reflektera över. Säg det till en random insomnande by på Sveriges landsbygd Göran Örlander.
