En genomgång av den ekonomiska lönsamheten över tid inom Sveriges skogars olika grenar visar på en vikande lönsamhet inom egentligen alla områden. Frågan blir då varför vi avverkar skogen — slentrianhuggs den?
Ur flera ekonomiska perspektiv kan frågan om vem vi egentligen avverkar Sveriges skogar för vara relevant. Givetvis finns grundläggande fundament såsom att skogen kan bli otjänlig för att ex. leverera sågtimmer om den blir för gammal. Men å andra sidan talar vi om spann (omloppstider) som kan sträcka sig över flera hundra år.
Frikopplat det faktum att skogen kan bli för gammal så blir den nästan filosofiska frågan om varför, och för vem, man avverkar skog ganska intressant. Det går också att dela upp på olika kategorier inom skogsbruket för att sedan diskutera frågan vidare. Ska vi börja med skogsägarna?
Avverkar skogsägarna för lönsamheten?
Skogsstyrelsen har sedan 1950-talet statistik över det som en gång i tiden kallades rånettovärdet. Enklast förklarat kan man säga att rånettovärdet (det Skogsstyrelsen idag kallar “Återstående värde”) är vad som bli kvar till skogsägaren efter en virkesaffär och där utgifter för återväxten (markberedning, plantering osv) har dragits av från nettovärdet från avverkningen. Nettovärdet i sin tur är värdet efter att avverkningen med skördare och skotare betalats. Idag avverkas majoriteten genom skogsentreprenörer som på uppdrag av skogsbolagen avverkar skog som köpts av skogsägare.
Genom att titta på diagrammet nedan som baseras på data från Skogsstyrelsens statistikdatabas kan man nog utesluta att Sveriges skogar avverkas för skogsägarens lönsamhet. Det går stadigt nedåt med en lönsamhet som vid senaste mätningen landar på ett absolut rånettovärde om ca 158 kr/m3fub (158 kr per fastkubikmeter under bark).
Drar man ett 30-årsmedel mellan perioderna 1951 – 1971 och 1991 – 2019 så har rånettovärdet och tillika lönsamheten sjunkit med knappt 30 %.
Ett case där en skogsägare önskar lönsamhet för att “leva av skogen” visar att om hen önskar 500.000 kr före skatt i intäkt på skogsbruket kräver att hen avverkar ~3.200 kubikmeter årligen. Det är knappt 12 hektar slutavverkning per år och för att klara att hålla detta tempo krävs en fastighet på minst 1.000 hektar produktiv skogsmark. Det betyder att skogsfastigheten som krävs har ett marknadsvärde på mellan 50 – 70 miljoner kronor.
Vi kan konstatera att det är låg sannolikhet för att skogsägaren avverkar för sin lönsamhet.
Avverkas den Sveriges skogar vi för skogsjobben?
Ur ett nationalekonomiskt perspektiv så skulle det kunna finnas skäl för att avverka Sveriges skogar om det ger en betydande del jobbtillfällen. Vad säger statistiken då? Tyvärr visar den på att det även här är låg sannolikhet att vi idag avverkar för jobben. Tittar man på ej officiell statistik så kan man konstatera att Annie Lööf i en interpellationsdebatt 2013 sade att skogen är viktig för sysselsättningen och att totalt bidrar skogen som helhet med 200.000 arbetstillfällen. Minst.
Det var 2013. Tittar man på statistik från Skogsindustrierna (som med stor sannolikhet varskott Lööf om siffrorna 2013) idag så stoltserar branschorganet med att skogen sysselsätter 115.000 människor i Sverige. Som sagt, detta är icke officiell statistik men ändå statistik som nått Regering och Riksdagen. Skulle det stämma så har skogen tappat 10.000 jobb per år mellan 2013 och 2021. Ingen munter utveckling.
Vi får gå till SCB som för statistik över jobben. Här finns data från 2007 till ifjol och sedan kan man konsultera den så kallade Skogsstatistiska Årsboken för äldre siffror. Tittar man på anställda inom trävaruindustri och massa/papper så fanns det i fjol drygt 56.000 anställda inom denna sektor. År 2007 var samma siffra knappt 72.000. De senaste tolv åren har alltså trävaruindustrin och massa/pappersindustrin (obs, enskilt, inte som stycket innan) tappat drygt 15.000 arbetstillfällen, i procent är detta en minskning med 21 %.
Spänner man spannet från 1970 så har skogsindustrin tappat ca 100.000 arbetstillfällen.
Under samma tidsperiod har antal sysselsatta i Sverige ökat med nästan 1.000.000. Tittar man då på hur stor andel skogsindustrin haft av den totala sysselsättning så ser man i grafen nedan att det gått från ca 4 % till 1 % på 44 år.
Summa summarum måste bli att vi inte avverkar Sveriges skogar för jobben inom skogsindustrin.
Avverkar vi för vår miljö?
Återigen, rent teoretiskt, skulle vi kunna avverka för miljö och klimatmål. Pragmatiskt sett så bör då en större del av slutprodukterna från skogen bestå av långvariga trävaror såsom sågade plank och bräder, träskivor och byggelement i någon form av trä. Dessa kan då ersätta cement och stål i ex. byggnationer.
Du kanske redan har listat ut vart vi är på väg här men det ser inte muntert ut här heller. Någonstans runt 20 % av den avverkade skogen blir idag till långlivade produkter. I Sverige främst som sågade trävaror då vi i princip inte har någon skivindustri kvar.
Vidare skulle det kunna vara så att åldern på den svenska skogen är så hög att den måste avverkas för att den annars “står och dör”. Eftersom vi haft en hög aktivitet inom avverkningen i många år så stämmer givetvis inte detta. Det handlar snarare om motsatsen där det inom vissa grenar börjar bli tvärtom — delar av skogen vi idag avverkar är egentligen för ung för att avverkas sett till optimal tillväxt.
Slentrianhugger vi för en bulkindustri?
Den gren som återstår är skogsindustrin med bihang. Är man påläst på Sveriges skogsindustri så borde det, bland annat genom dess storlek, vara så att vi avverkar för skogsindustrins utveckling och lönsamhet. Oavsett hur det egentligen ligger till så finns det dock orosmoln även på denna himmel. Vi har tidigare skrivit om skogsindustrins produktionsvärde och att det faktiskt inte är någon munter läsning. Produktionsvärdet i reala värden och per kubikmeter virke som hämtas ur Sveriges skogar sjunker.
Då är vi tillbaka på rubriken. Slentrianhugger vi Sveriges skogar och i så fall varför?
Faktorer som pekar på att så är fallet kan vara att den svenska skogsindustrin i stort inte varit särskilt duktig på att vidareförädla råvaran från skogen. Istället har fokus kanske lagts på att ständigt rampa upp volymproduktionen av lågförädlad råvara? Löken på laxen kan då vara att det över tid skett ett “upprampningsrace” där kampen nu står mellan att teckna in tillräckligt av den avverkningsbara tillväxten i Sveriges skogar.
Löken i detta fall är att vi då fått ett låst system där den avverkningsbara delen av Sveriges skogar redan är tingad i ett oligopol av skogsindustrier som bara satsat på att göra mer snabbare. Bulk helt enkelt. Skulle det vara så är kanske det mest sorgliga att det är hart när omöjligt att komma in som ny spelare i systemet.
Det kan också finnas andra negativa utfall om det skulle se ut som beskrivs ovan. Ett exempel är att våra politiker mer eller mindre unisont är inne i samma ekorrhjul. Att man nu ämnar satsa statliga medel för att komma igång med Bio-CCS i stor skala kan vara ett tecken på detta. Det är de största massakokarna som kommer begagnas med dessa statligt finansierade dammsugare av koldioxid. I förlängningen gör då detta att det måste komma ut minst lika mycket massaved ur skogen som det gör idag för att den statliga investeringen ska betala sig.
