Älgbetesskador rapporteras det om på längden och tvären, men det har inte blivit någon större skillnad på andelen skadad tallungskog sedan älgexplosionen för cirka 50 år sedan, trots att mycket ändrats och trots vargarnas etablering i “Mellansverige”. Mera tall förespråkas, samtidigt som älgar, i kombination med återkommande problem med svamp som snöskytte, gremminiella och knäckesjuka på många håll dödar kalkylerna för de som vågar räkna.
Älgförvaltningen kritiseras i den senaste Skogsutredningen, som i sin tur kritiseras av närmast sörjande remissinstanser. Mellanskog är en nära sörjande som sågat utredningen rakt av vid roten, medan jägar-organisationerna sågade av de flesta grenarna innan de återgick till interna stridigheter inför öppen ridå.
Skogsstyrelsen säger dock att de stöder Skogsutredningens förslag vad gäller mycket i det senaste utskicket av deras “kundtidning” Skogseko, som går ut till alla Sveriges skogsägare. Jag var därför tvungen att dubbelkolla vad förslaget i Skogsutredningen egentligen var vad gäller frågan om klövviltet och och betesskador? Förslaget är främst fler utredningar som ansvariga myndigheter ska genomföra (se längst ned i artikeln).
Ok, fler utredningar, då behöver vi kanske inte skriva artiklar själva ett tag? Det kommer i vilket fall frekventa larmrapporter och pressmeddelanden, och nu hänvisas det dessutom igen till en analys om multiskadad tallskog i norra Sverige. Samma analys för övrigt som det tidigare flaggats för och som SLU och professor Urban Nilsson låg bakom i vintras. Nu ska det bli KSLA-seminarium, så ett nytt pressmeddelanden häromdagen, samtidigt som Urban Nilsson som varit med länge i den skogliga världen i Skogseko uttalar sig:
– Hela min karriär har man talat om att det ska vara balans mellan foder och älg, Det har inte hänt. Jag säger inte att man inte ska jobba för detta, det är jätteviktigt. Men vi har inte tid att vänta på det, vi måste parallellt göra andra saker. Då får man kanske ta den skog som är näst bäst.
Urban Nilsson, SLU i Skogseko
Jag kunde inte ha sagt det bättre själv, så vi får försöka beta av alla aspekter så skogsägarna kan göra så bra investerings- och riskanalyser som möjligt oavsett om det odlas virke, mångfald, kolsänkor eller mer klövvilts- och svampföda.
Multipla budskap om betesskador
Ska man följa vad budskapet för stunden verkligen är från forskning och myndigheter, och vad som ligger bakom vad som skrivs, får man som sagt koncentrera sig. Själva har vi skrivit både om “älgbryta och knäckebröd” samt “aspar och knäckesjuka” så vi får ursäkta om vi bidrar till förvirringen även om syftet är det motsatta.
Senaste veckan har det också kommit flera nya larmnyheter om diverse skogsskador, och ibland är som sagt budskapet ihopklumpat till “Multiskador i norra Sveriges skogar”. Inte ens jag som är multi-intresserad, multi-utbildad och multi-miljonär i björksly, och “vet” att Norrland börjar norr om Gävle och Dalälven vill nog vara med om en multi-diskussion för 2/3 av Sveriges yta.
Gävleborg som ofta är norra Sverige är för Älgbetesinventering, Äbin, del av Mellansverige. Det beror på tiden för lövsprickning som lik övriga Mellansverige. Förra veckan kom årets rapport för Mellansverige, och förra årets rubrik på årsrapporten “Betesskador på skogen minskar i Mellansverige“ är i år utbytt till “Stora betesskador på tall i Svealand och Gävleborgs län“?
Nivån färska älgbetesskador för hela området är dock på samma 12 %-nivå som förra året, och inget annat verkar heller med statistisk säkerhet förändrats trots att det även i år finns ljusglimtar? Ljusglimten gäller trots rubriken framförallt Gävleborgs län i norr. Skogsstyrelsen lyfter i pressmeddelandet fram att det där syns en positiv trend. Gott så, vad är skälet till den positiva trenden?
Enligt pressmeddelandet är det både en ökad föryngring med tall och därmed “älgfoder”, samt en minskande älgstam. När jag frågar Christer Kalén på Skogsstyrelsen om analysen så förklarar han att:
”Via Äbin får vi uppgift om hur stor andel av skogsmarken där vi bedömer att markägare har haft avsikt att föryngra tall, utöver det registrerar vi även hur mycket tall som faktiskt finns på provytorna. Uppgifter om älgstammens utveckling har vi analyserat med stöd av Helge, ett datorbaserat beslutsstöd som kan användas för att beräkna älgstammens storlek och utveckling”
Christer Kalén, Skogsstyrelsen
I Värmland är det däremot på väg utför, och länet har alltmer betesskador sedan några år enligt Äbin. Det syns också på den graf som vi fått från Skogsstyrelsen att älgstammen ökar snabbare än avskjutningen. Det framgår dock inte om ökningen av vinterstammen beror på att både älgtilldelningen för jakt, och antalet vargrevir i länet, varit nere och vänt på lägre nivåer. Det känns dock som en rimlig förklaring, så frågan är hur man uppnår en bättre balans över tid?
I programmet Helge som Christer Kalén och Skogsstyrelsen använt kan man också lägga in antalet vargrevir per län eller Älgförvaltningsområde, vilket även i exempelvis Örebro och Gävleborgs län borde vara i högsta grad grad relevant för älgstammen numera. I Gävleborg är i vilket fall älgbetesskadorna på väg ned tillsammans med älgstammen. Var, hur när vänder det?
Vi ska gräva djupare i det här och ska försöka hålla pennan stadig i denna delikata fråga, men inte minst kan det vara intressant att analysera länen i Mellansverige ännu mer i detalj. Dalarna som ligger mellan Värmland och Gävleborg har ju ett “större svart hål” vad avser vargstammen, och därmed som det verkar en stabilare älgbetesproblematik och älgavskjutning?
Äbin-resultaten varierar mellan år
Givet att det alltid förekommer diskussion och kritik mot all data som påverkar älgjakt och avskjutningsmålen är datas kvalitet av intresse. Det gäller både den av skogsägarna finansierade älgbetesinventeringen, Äbin (13 öre per alla sålda kubikmeter) och den av jägarna vid jakten utförda Älg-obsen. Även om Skogsstyrelsen också har en kvalitetsdeklaration på sin hemsida om Äbin ska vi belysa dessa frågor mer senare i sommar, men som start kan vi konstatera att:
I Äbin-rapporterna redovisas inga mått på hur statistiskt säkerställda siffrorna över betesskadorna är, men däremot anges att resultaten från år till år är osäkra: “Äbin-resultat inom ett område kan variera ganska mycket mellan olika år, så kallad mellanårsvariation. Ibland kan variationen vara svår att förklara och det uppstår lätt osäkerhet om hur resultaten ska tolkas.“
Min reflektion efter att ha kört ett antal rapporter från Äbin-systemet indikerar att resultaten ändå är skapligt stabila över tid, men att Äbin-kartorna med hotspots överdriver skillnaderna. Vilket systemet delvis varnar för men ändå är lurigt. Data och resultat för större områden verkar också överensstämma väl med Riksskogstaxeringens data.
Att skadenivån är hög på många håll nu ser man också när man är ute i skogarna. Det gäller inte minst i Mellansverige där jag passerat många plågade tallplantor alltsedan 1980-talet, även i år. Äbin-kartan för Mellansverige som visar “hot spots” utgår ifrån de tre senaste inventeringarna, vilket i praktiken ska innebära 2017, 2019 och 2021 för Mellansverige.
Utan att dra för stora växlar på kartan för Mellansverige kan man notera att genomsnitten för länen kan se bra ut även om det finns mycket betesskador i vissa delar.
Äbin är en inventering som finansierats av Skogsägare med 13 öre per avverkad kubikmeter sedan 2015 och måste vara ett starkt verktyg som används för älgförvaltningen. Annars fungerar inte älgförvaltningssystemet.
Skogsutredningens förslag för minskade betesskador
Som skrevs ovan skulle vi redovisa hur Skogsutredningens förslag ser ut i detalj, så här kommer det som avslutning på artikeln.
“Regeringen bör ge Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket i uppdrag att, i samverkan med skogsnäringen och jägarorganisationerna, ta fram rådgivningsbudskap och genomföra rådgivning om klövviltförvaltning och skogsskötselprogram för hållbar skogsskötsel, minskade skador på skog och ökade fodermängder i hela landet. Syftet ska vara att uppnå målen med den adaptiva förvaltningen och balans mellan viltstammar och fodermängd.”
“Regeringen bör ge Naturvårdsverket och Skogsstyrelsen i uppdrag att utreda möjligheterna till olika incitament samt regelförändringar för att minska skadenivåerna. Syftet med utredningen bör vara att förändringarna ska ge en samhällsekonomisk vinst i form av minskade betesskador och färre viltolyckor. Uppdraget bör redovisas senast den 1 januari 2023.”
