Finlands största virkesköpare väljer bort ny virkesbörs

När de finländska skogsvårdsföreningarnas digitala handelsplats, virkesbörsen Pino öppnade i tisdags saknades landets största virkesköpare. Metsä Group har meddelat att koncernen inte registrerar sig och enligt finländsk press avstår även Stora Enso.

Det här är en serie om tre artiklar där vi bl. a tittar på den finska virkesmarknaden. De andra två artiklarna hittar du här:

–Samma skogsägare, olika organisationer: så skiljer sig Finland från Sverige (länk kommer)

–Oberoende mätare eller skördarens dator: två vägar till samma kubikmeter (länk kommer)

Virke i Finland utefter skogsbilväg — I augusti 2026 förmedlades mer än 55 procent av de finska skogsavverkningarna genom virkesbörsen Kuutio. Bild: Torbjörn Johnsen, Skogsforum.se

Skogsvårdsföreningarnas egen virkesbörs

Pino har tagits fram av skogsvårdsföreningarnas servicebolag Metsänhoitoyhdistysten Palvelu (MHYP) tillsammans med Skogsägarnas och Lantbrukarnas centralförbund MTK (motsvarar svenska LRF).

Från och med den 15 september går föreningarnas anbudsförfrågningar vid fullmaktsaffärer inte längre ut via Kuutio, den gemensamma virkesbörs som ägs av både säljar- och köparsidan. I stället samlas de i nystartade plattformen Pino.

Volymerna är betydande. Skogsvårdsföreningarna förmedlar årligen 15 till 20 miljoner m3fpb genom fullmaktsaffärer, där skogsägaren låter föreningen konkurrensutsätta köparna och sköta affären. Hittills har rutinerna skilt sig åt mellan föreningarna. En del har använt den digitala plattformen Kuutio, andra har skickat anbudsförfrågningar med e-post. Tanken med Pino är en enhetlig process för föreningarnas omkring 250 kontor.

Virkesbörsen Kuutio blev huvudkanal på nio år

Virkesbörsen Kuutio lanserades i maj 2017 och marknadsfördes då som världens första öppna digitala virkesbörs. Bakom står Suomen Puukauppa Oy, som ägs till lika delar av säljar- och köparsidan och där samtliga större skogsaktörer fanns bland grundarna. Skogsägaren kan konkurrensutsätta en avverkning utan kostnad, antingen själv eller genom att ge fullmakt åt en rådgivare, och hämta sina skogsdata direkt från Finlands skogscentrals tjänst Metsään.fi.

Starten var trög, och det handlade om pengar. Men inte skogsägarens. För den enskilda skogsägaren är Kuutio gratis och har varit det hela tiden. Avgifterna tas ut av de professionella användarna: virkesköpare, förmedlare och skogstjänsteföretag. Redan när tjänsten öppnade väckte den kubikmetersavgift på tre eurocent som skogsvårdsföreningarna skulle betala för sina virkesaffärer irritation. Vid öppningen hade bara tio av landets dåvarande cirka 70 föreningar anslutit sig.

I mars 2019 rapporterade tidningen Metsälehti att en majoritet av föreningarna hade slutat använda tjänsten. Problemet var priset i förhållande till nyttan. Anbuden i Kuutio fördes inte över till föreningarnas egna system, där jämförelsekalkylerna görs, utan fick flyttas manuellt, samtidigt som en del köpare ändå måste nås via e-post.

I en insändare i Maaseudun Tulevaisuus 2021 drevs argumentet ett steg längre. Den elektroniska konkurrensutsättningen medför merkostnader utan motsvarande besparingar, skrev debattören, och i slutändan är det skogsägaren som får betala dem genom lägre virkespris.

virkesbörs-kuutio — Skärmdump från virkesbörsen Kuutio i Finland

Men sedan tog användningen fart och under augusti och september 2022 konkurrensutsattes var femte virkesaffär i de privata skogarna genom Kuutio. Sommaren 2023 nådde virkesbörsens andel som mest 46 procent under en enskild månad och i maj 2024 förmedlades affärer på över en miljon kubikmeter på en månad. I augusti i år gjordes 55 procent av landets virkesaffärer med hjälp av Kuutio, enligt vd Aku Mäkelä. Köpare som står för över 95 procent av den finländska virkesanskaffningen finns i systemet.

Det är den kanalen skogsvårdsföreningarna nu lämnar för fullmaktsaffärernas del. Det påminner lite om de svenska fastighetsmäklarnas förhållningssätt till Hemnet idag?

Ingen svensk motsvarighet

I Sverige finns ingen gemensam virkesbörs av Kuutios slag. Närmast kommer Treebula, som startade 2017 under namnet Virkesbörsen och bytte namn 2024. Där kan skogsägare gratis lägga ut avverkningar och ta in anbud, medan köparen betalar en provision när affären blir av. Treebula är dock ett riskkapitalfinansierat privat bolag utan köpare och säljare i ägarkretsen. Bolaget redovisar inga volymer eller andel av den svenska virkeshandeln.

Finsk skogsägare säljer virke via virkesbörs — Allt fler finska skogsägare gör sina virkesaffärer över digitala plattformar

Skillnaden speglar två olika marknadsmodeller. De finländska skogsvårdsföreningarna säljer virke som ombud för skogsägaren och har ett intresse av bred konkurrens mellan köparna. De svenska skogsägarföreningarna är i stället själva virkesköpare, som förser egna industrier eller avtalskunder med råvara. Den svenska skogsägaren gör i regel affären direkt med en virkesköpare, ibland efter att ha begärt in anbud från flera, men sällan via en gemensam digital kanal eller med hjälp av ett oberoende ombud.

Biometrias virkesbörs?

Den branschgemensamma infrastrukturen finns i Sverige i stället i virkesmätningen. Där mäter Biometria i princip allt rundvirke, biobränsle och sågverksflis som hanteras i Sverige. Biometria ägs och representeras enligt den egna informationen av både köpare och säljare men vi hävdar att köparsidan har majoritet då många av de som i både styrelse och medlemsskara representerar säljarsidan även agerar som köpare på den svenska virkesmarknaden. Hade det svenska skogsbruket agerat som i Finland så hade Biometria satt upp en digital handelsplats för virkeshandel. Det är den närmaste jämförelsen man kan göra med Kuutio. Smaka på den lösningen och fundera över hur rimligt det hade varit? Troligen ett helt otänkbart scenario.

Köpare misstror ägarstrukturen i Pino

Metsä Groups skogsdirektör Juha Jumppanen meddelade tidningen Metsälehti förra veckan att koncernen inte tänker ansluta sig till Pino. Kritiken från industrin har framför allt handlat om att flera skogsvårdsföreningar har egna avverkningstjänster som själva köper virke. Köparna frågar sig därför om prisuppgifter från anbuden kan hamna hos en konkurrent.

Skogsindustrins riksförbunds skogsdirektör Sami Oksa formulerade farhågan i en insändare i Maaseudun Tulevaisuus i juli. Pino ägs av en part i virkesaffären, som därmed kontrollerar all data om affärerna. Oksa jämförde det med att en enda dagligvarukedja skulle ha tillgång till alla konkurrenters prissättning och ifrågasatte hur upplägget går ihop med konkurrensrätten.

Misstron är inte ny. Redan 2017 sade Metsäliittos dåvarande styrelseordförande Martti Asunta till samma tidning att fullmaktsaffärerna tappat trovärdighet när en förening samtidigt är virkesanskaffare och sköter affären åt skogsägaren.

pino virkesbörs — Skärmdump från skogsvårdsföreningarnas nya virkesbörs Pino.fi i Finland. Än så länge(?) enbart på finska.

MHYP: rådgivaren ser inte anbuden

MHYPs (Skogsvårdsföreningarnas servicebolag) vd Harri Huupponen avfärdar oron. Den skogliga rådgivare som har kontakt med skogsägaren kan enligt honom inte se inkomna anbud, och bolaget har beställt en extern validering av systemet vars resultat ska redovisas för köparna.

Huupponen ser inte heller något problem i att alla köpare inte använder Pino. Köpare med egna skogliga datasystem kan ta emot objekten via gränssnitt, och ingen är tvungen att arbeta i själva tjänsten, sade han till Metsälehti dagen före öppningen. Enligt honom har många köpare redan begärt registrering.

Storbolagen stannar i Kuutio

Kuutios ledning räknar inte med något ras. Enligt Mäkelä har skogsvårdsföreningarna under året snarare ökat sin användning av tjänsten, och Kuutio har nyligen öppnat för konkurrensutsättning av skogsvårdstjänster, som även föreningar börjat använda.

UPM hade inför öppningen inte fattat något slutligt beslut men uppgav att bolaget fortsätter i Kuutio. Stora Ensos chef för virkesanskaffningen i Finland, Tuomas Tiilikainen, har sagt att bolaget fortsätter att lägga anbud i fullmaktsaffärer men att Pino väcker IT-frågor.

För skogsägaren i Finland är det avgörande hur bred konkurrensen blir. Lägger de stora köparna sina anbud via egna system eller e-post blir föreningarnas jämförelse mer manuell. Virkeshandeln upphör inte, men den digitala enhetlighet som Pino skulle skapa uteblir.

Från svensk horisont kan vi avundsjukt bara se på vartåt utvecklingen tar vägen i Finland. Efter snart tio år av digital virkeshandel riggas det nu för ”virkesbörs 2.0”. Här i Sverige finns väldigt lite av oberoende plattformar eller ens rådgivare som agerar på skogsägarnas uppdrag. Däremot görs väldigt många virkesaffärer här i landet utan att konkurrensutsättas.