Som vi skrev om iSkogen i februari så var rotpostmarknaden 2021 lovande. Enligt Magnus Ekström på Hushållningssällskapet i Jönköpings län som stämplar relativt mycket rotposter så har priserna på rotpostmarknaden i deras område faktiskt legat på en rekordnivå de två senaste månaderna, med mer än 100 kr upp jämfört med förra året. Vad som är verkliga rekordnivåer på nationell bas är dock svårt att säga även om det finns statistik långt tillbaks i tiden, givet att marknader och efterfrågan inte är heltäckande över landet.
I dessa tider när en utredning kallad “Skogsutredningen” är aktuell och man ska skriva om rotposter kommer man osökt att tänka på den förra Skogsutredningen som Maggi Mikaelsson genomförde 2004- 2006. Mikaelssons utredningsdirektiv var ursprungligen breda och slutrapporten “Mervärde skog” kom hösten 2006. Mikaelsson fick ett tilläggsdirektiv på vägen för att skyndsamt utreda Skogsstyrelsens verksamhet och organisation (dåvarande Skogsvårdsorganisationen) med ett krav på ett delbetänkande 2005, vilket också inkluderade frågan om Skogsstyrelsens uppdragsverksamhet inklusive rotpoststämplingen.
Delbetänkandet ledde vidare till den nya centraliserade Skogsstyrelsen med Göran Enander som förste GD och även att Skogsstyrelsen “förbjöds” erbjuda specifikt “rotpoststämpling”. Den som läser noga kan ana frustrationen hos Mikaelsson när hon fick forcera fram slutsatserna i delbetänkandet i en ologisk arbetsprocess. När det gällde uppdragsverksamheten skrevs Mikaelssons förslag och förklaring som följer:
“Möjligheten för SVO att på uppdrag utföra s.k. rotpoststämpling upphör, kvarvarande uppdragsverksamhet skiljs personalmässigt från myndighetsutövningen och ett råd där
SVO:s uppdragsverksamhet kan diskuteras skapas vid Skogsstyrelsen. Mina iakttagelser och ställningstaganden. Den kritik som riktas mot SVO:s uppdragsverksamhet är, enligt
min uppfattning, ofta av principiell karaktär. Rotpoststämpling och värderingsverksamhet uppfattar jag vara de delar som möter skarpast kritik. De principiellt grundade invändningarna är tydligast från skogsbolagens och de större skogsägarföreningarnas representanter.”
Facit blev också att rotposterna plockades ut från Skogsstyrelsens uppdragsverksamhet. En del andra aktörer som inte var närstående till de “principfasta representanterna” erbjöd sig att stämpla rotposter och utökade sin närvaro på rotpostmarknaden. Förutom “principerna” finns förstås också faktorer såsom att rotpostpriserna brukat gå upp vid högkonjukturer och bli dyrt för industrierna innan de färdiga produkterna blir sålda. Är mönstret som vanligt bör priserna på rotpostmarknaden just nu igen vara relativt sett bra kontra listade virkespriser och timmerpriser?
Vi kollar läget med en aktör och region där rotposter är en relativt stor verksamhet, Hushållningssällskapet i Jönköpings län och deras representant Magnus Ekström. Magnus bekräftar att det är som vanligt i högkonjunkturer för sågverken är höga rotpostpriser:
Prisnivån på poster för ett år sedan låg i Jönköpings län på strax över 450 kr. Den här säsongen har jag, med något undantag, ingen under 550 kr/m3sk. Netto.
Magnus Ekström, Hushållningssällskapet Jönköpings län
Ekström framhåller dock att det inte finns en enda affärsform som passar alla marknader. Vid god konjunktur och där det finns så kallade köpsågverk är ofta rotpost en bra försäljningsform. Det alltid behöver vara rätt med rotposter, och att de också ofta rekommenderar sina kunder andra affärsformer såsom fast pris per sortiment eller leveransrotköp. I Jönköpings län är rotposter dock relativt vanligt och Hushållningssällskapet har stämplat cirka 100.000 m3sk i genomsnitt senare år. Betänker man att ganska många ändå har problem med barkborrar att det för många inte är lika enkelt att planera vart man ska avverka med framförhållning dessa år, så verkar cirka 100.000 m3sk vara en skaplig volym rotposter.
När det är en bra konjunktur så är det förstås större efterfrågan på rotpostmarknaden och en möjlighet för skogsägarna att få ett bra pris, förklarar Ekström. Vi hjälper till att hitta och kontakta alla köpare som vi känner till för varje rotpost och i varje område, men för de som vill så listar vi förstås också rotposten på vår hemsida så att även de köpare vi kan ha missat får chansen.
Enligt Ekström är i princip alla aktörer är aktiva på rotpostmarknaden, utom skogsägarföreningar som Södra och Mellanskog. Köparna ser enligt Ekström ofta rotposterna som en möjlighet att komma i kontakt med nya leverantörer, för det kan förstås även det utveckla sig till att bli “tack för kaffet” och återkommande affärer där det klickar, även om det börjar med en rotpost.
Fungerar rotpostmarknaden utan staten?
Ekström som själv började som rotpost-stämplare hos Skogsstyrelsen, tycker inte att det var bättre på den tiden. Han anser att de själva på de olika Hushållningssällskapen med de konkurrenter som finns gör jobbet och att det finns tillräckligt med seriösa alternativ på rotpostmarknaden. Att ingen borde behöva sakna den stora “statliga aktören” om de söker lite:
— Vi som jobbar på Hushållningssällskapet är anställda, men jag arbetade de första åren efter Skogsstyrelsen som egenföretagare. Vi tar vid arbetstoppar eller särskilda behov också in konsulter, men det är Hushållningssällskapet som står för “kvalitetsansvaret” när kunden går via oss.
Vi på iSkogen vet också att det finns flera andra aktörer som erbjuder rotpoststämpling, även de vi känner personligen och därför inte kunde komma ifråga för detta “solskensreportage”. Ni som följer oss vet också att vi kan se fläckar även på solen, så vi återkommer säkert till även rotposterna från något annat perspektiv framöver. Tills dess kan ni gärna diskutera det på Skogsforum.se, där frågan har varit under diskussion i flera omgångar genom åren.
En fråga som jag själv och andra funderat på är förstås om man kan styra tidpunkten för avverkning med risk för kör- och vägskador sämre vid en rotpost-affär? Det går förstås att skriva in även sådant i avtalet och anbudsunderlaget, som vi tänker titta lite närmare på i kommande reportage. Även andra detaljer som bör kunna hanteras på samma sätt är tillgång till HPR-filer och andra filer som genereras under avverkningen, samt vilka avdrag som ska göras för marknadsföring med mera.
Precis som Ekström på Hushållningssällskapet också säger, så kan ofta andra försäljningsformer vara minst lika bra för det säljaren vill få ut, och långsiktiga relationer har sina fördelar. Tror man på marknadsekonomi och att konkurrens trimmar och utvecklar affärer och samhället bör dock tillräckligt många konkurrensutsätta sina avverkningar mellan varven, och då kan rotpost vara ett bra sätt.
Eller som Ekström avslutar vårt samtal:
Säljer man en gård eller ett hus för några miljoner så betalar man ofta ett arvode till en mäklare som fotar och grejar. Arvodet är då X %, och oftast betydligt högre än det X % som det vi tar betalt även om storleken på affären är jämförbar.
Stämplingskostnaden är förstås också en kostnad och utmaning, men även om inte de stora “principfasta” aktörerna är så sugna på att utveckla rotpostmarknaden så kommer förstås även tekniken runt rotposterna att utvecklas.
Rotpostmarknad och priser sedan drygt 100 år
Just rotposterna finns det mycket historiska data och statistik kring, och den prisstatistik som Skogsstyrelsen också fick tillgång till och redovisade när de utförde stämplingar var ett skäl till det. Givet det vi sagt om att rotposterna historiskt har varit hetare och fler under högkonjunkturer, skapar förstås vissa utmaningar, men har på många sätt ändå gett underlag till intressanta analyser av real prisutveckling. Även därmed vad som kan anses vara rätt räntefot eller ränteförväntan vid skogsinvesteringar. Inte minst har Lars Hultkrantz stått för de intressanta analyserna, på senare år på Örebro universitet, men tidigare på SLU. Då faktiskt också i högsta grad involverad de utredningar som utgjorde underlag till 1991 års skogspolitiska kommitté och det som kallas 1993 års skogspolitik.
Vi återkommer säkert till skogspolitik och utredningar framöver igen, men här följer en liten “teaser med rotpostkoppling” i relation till Mikaelssons utvärdering av skogspolitiken som presenterades hösten 2006. Mikaelsson som förutom Skogsutredare framförallt vid tillfället var Landshövding i Jämtland hamnade under lupp i samband med en jakt, och att hon bland annat hade glömt att betala det statliga jaktkortet. Det verkar hon dock ha gemensamt med cirka 300 000 andra jägare på senare år (?), om man ska tro den statistik som Naturvårdsverket själva redovisat.
Den som har minnet med sig och följde historien tills Christer van der Kwast drivit åtalet ända till ett friande i Högsta Domstolen kommer kanske ihåg att den kontroversiella jakten skett på just Hushållningssällskapet Jämtlands marker, runt Medstugan, men som SCA då arrenderade för jakten. De konspiratoriska ser förstås en koppling till att just Hushållningssällskapen satsade på rotpoststämpling när Mikaelsson sagt sitt? Lugn, dels är Hushållningssällskapen runt om i landet till stor del oberoende från varandra, Mikaelsson flyttade till Norge, och Hushållningssällskapet har enligt Ekström inte stämplat rotposter i just Jämtland sedan Mikaelssons utredningsförslag. De är tydligen på gång att börja nu i Jämtland också, men det är ändå 15 år senare.
Förutom att viltbetesskador är fortsatt på tapeten och att det är mörkrött på Äbin-kartorna neråt Storsjön, så har alltså en ny “Skogsutredning” och dryga 1.500 sidor nu remitterats. Ni som vill kolla vad som skrevs i Mikaelsson delbetänkande och slutbetänkande, inklusive mer detaljer om rotpoststämpling, hittar dem här: Mervärdesskog.
