Rovdjurspolitikens effekter lurar bakom fjälltopparna när SVT i vår satsar mycket krut och sändningstid på Norrland och fjälltrakterna. Inte minst finns Jämtlands älgar i kulisserna. En krass och lite oväntad effekt som det inte talats så mycket om är hur fördelningen av det svenska älgkött-berget omfördelats mellan regioner som en följd av rovdjurspolitiken, och hur mycket mer älgkött som ligger i potten jämfört med renkött.
Nu finns både Den stora älgvandringen vid Kullberg och Uppdrag Granskning (UG) på SVT Play som på olika sätt påminner mig om hur mycket älg som finns i norr och att jakt för det stora mänskliga köttberget (det var Per Nuder som sa det först) är väldigt exotiskt och abstrakt.
Älgarna som vandrar förbi Kullberg är också många och tunga, och tillsammans med renarna som synts till i bild illustrerar de hur och varför älgkött-berget faktiskt tillväxer i norr, medan det har minskat i Värmland och Bergslagen under senare decennier. Rovdjurspolitik, betesskador, jakt och viltkött nämns knappt i STV-programmen, men är heta diskussionsämnen söderut. Det gäller inte minst i Värmland och Bergslagen och runt Karl Hedin, där varg hjälper till att hålla ned älgstammarna.
Under våren har det kommit nya larmrapporter från SLU och Skogsstyrelsen om multiskadade skogar i Norra Sverige, där älgarna framhålls som de största bovarna. Samtidigt så fortsätter TV-älgen ”Ärrade damen” mumsa tallskog i SVT och SLU-professorn Göran Eriksson berättar på bästa sändningstid att här ”betar hon lite tall” utan att nämna att en stor del av hans institution forskar på just betesskador.
Nu kan man sedan någon dag via Uppdrag Granskning (UG) också se delar av älgskogarna upp mot fjällkanten. Det är gränstrakterna mellan Härjedalen och Jämtland som visas upp, där SCA:s tidigare chef Sverker Martin Löf tydligen jagat och fortfarande jagar. UG är faktiskt nästan lika mycket långsam-TV som Den stora älgvandringen, och fri från logiska klipp och förklaringar på vad som visas upp och varför? Däremot har man klippt in flera kommentarer från Leif GW Persson, som med sitt inbyggda tempo också skulle passat bra i Den stora älgvandringen?
I de första avsnitten av UG:s granskning understryks det att många jägare åker norrut från Stockholmstrakten, inklusive Sverker Martin Löf och Kungen. Det presenteras också hur mycket pengar som Sverker Martin Löf ska ha bränt på bland annat flygresor och jakt, men ingen berättar vad älgjakt kostar eller ger för intäkter?
UG lägger mycket tid på att låta en före detta SCA-anställd vara ledsen för att han måste jaga ripor (?) på något annat ställe än i ungskogen runt Källberg? Det skymtar förbi många älghorn under sändningens gång så man förstår att älgarna också jagas av ”högdjuren”, men det diskuteras inte alls att det finns väldigt mycket älg i Jämtland, och att det finns älgjakt så det räcker för väldigt många jägare. Därmed inte heller några ord här om att det jagas för lite enligt många skogsägare, naturvårdare och skogsexpertisen på SLU och Skogsstyrelsen.
Rovdjurspolitikens effekter i mellersta Sverige
Nuförtiden är älgavskjutningen i Värmland och Bergslagen betydligt mindre än den var för 10, 20 och 30 år sedan. Antalet älgar som skjuts i Jämtland nuförtiden är 3 – 4 gånger fler än de som sköts i Värmland, för 10 år sedan var de dubbelt så många, och för drygt 20 år sedan sköts det nästan lika många älgar i Värmland som Jämtland. Inte mig emot, och liksom de flesta andra så tycker jag att antalet älgar i skogarna ska vara lagom överallt, oavsett om jag är i skogen eller kör bil där det inte finns viltstängsel.
I norra Sverige har älgstammarna och avskjutningen ökat under senare år, och från Härjedalen och norrut finns heller ingen egentlig konkurrens med vargstammen givet att samerna genom rovdjurspolitiken och samepolitiken har riksdagsbeslut på att vargstammen inte ska få äventyra rennäringen.
Jag har själv under de här senaste 20 åren faktiskt jagat lite älg i både Värmland och Jämtland, utan att vare sig betala speciellt mycket, eller behövt byta varor och tjänster för ynnesten. Jag har dock märkt att många jägare vänder blickarna norrut, inte minst mot Jämtland. Kanske främst för att flertalet älgjägare liksom jag uppskattar löshundsjakt på älg lite mer än andra jaktformer, och det är mindre riskabelt norrut. Här tänkte vi dock belysa hur fördelningen av det svenska älgköttsberget omfördelats mellan regioner, mycket tack vare rovdjurspolitiken även om orsak och verkan förstås kan diskuteras.
Rovdjurspolitiken och en fördelningspolitisk köttbergskalkyl
När jag räknar på uppgifterna i älgdata.se och viltdata.se så verkar det faktiskt vara främst älgjägarna i norr som vunnit mest köttvärde på rovdjurspolitiken, inte renägare? Renägarna slaktar enligt statistiken i alla fall ut betydligt mindre volymer kött än den mellanskillnad i älgkött som uppstått under de senaste decennierna mellan Bergslagen och Norrland. Utgår man ifrån de tre nordligaste länen och nedgången i Värmland över 20 år, kan man förenklat säga att cirka 20.000 älgar kan skjutas ”extra” per år i norr.
Älgar väger enligt viltdata.se i genomsnitt betydligt mer än de cirka 50.000 renar som slaktas. Vuxna älgar har drygt 180 kilo som slaktvikt i Jämtland och kalvarna knappt 70 kilo. Givet att vuxna utgör cirka 2/3 av avskjutningen, ger det drygt 20.000 extra älgar i norr totalt, och cirka 3 miljoner kilo i de tre nordligaste länen. Renar har snittvikter på drygt 25 kilo styck, och ger då totalt cirka 1.25 miljoner kilo per år.
Det finns många sätt att vända på de här siffrorna och rovdjurspolitiken, och många renägare jagar också själva älg. I söder och inte minst i vissa områden i Mälardalen har jägarna regionalt också en stor tillgång på vildsvinskött och hjortkött, även om det söder om Mälaren inte varit någon större effekt av varg på älgstammen ännu.
Det skjuts enligt statistiken faktiskt lika mycket dovhjortar runt Mälardalen som det slaktas renar i hela Norrland, och de är också jämförbara i vikt. Dovhjortsavskjutningen har nästan fyrdubblats det senaste decenniet, om man utgår ifrån att statistiken som också finns på viltdata.se stämmer. Det skjuts också mer kronhjort i landet numera, vilka är drygt dubbelt så tunga som dovhjortar i genomsnitt. Totalt är dock inte avskjutningen i kilo räknat lika stor av kronhjort som av dovhjort.
Kraven på att rapportera in fällt vilt är mer omfattande för älg än andra vilt, och finns sannolikt också en starkare koppling mellan det totala antalet och hur många som fälls per år. För vildsvin, dov- och kronhjort är populationerna under stark tillväxt i vissa regioner, men jakten är inte alltid balanserad mot tillväxten.
Påverkan på skog och skogsägare kontra älgjakt är förstås också en jätteviktig faktor i det här, men vi lämnar kalkyler av de positiva och negativa effekter som finns utanför i just denna artikel. Det blir förstås många effekter på skog, natur och skogsägare i både söder och norr. Som vi nämnt räknar andra mycket på vad som är bra att ha mest av i skogen, tall, löv eller älg.
Den som efter denna artikel också vill räkna på marknadsvärdet av älg, renkött eller nåt annat, kan förstås göra det själv via olika länkar, men ha i åtanke att prisnivån idag bygger på att mycket av den totala mängden viltkött inte kommer ut på öppna marknaden.
Rovdjurspolitiken ger synbart lugn på SVT
Vi passar ändå här på att visa hur lugnt och fint SVT-älgarna inklusive Ärrade damen har det runt Kullberg, delvis tack vare rovdjurspolitiken. Det är speciellt varg-ren-älg-effekten som syns i denna del av Norrland, givet att björnarna är talrikare lite längre upp mot fjällen.
Nu har i alla fall Ärrade damen flyttat sig norrut på allvar, och har varit fram till flera av de fasta SVT-kamerorna och mumsat småtall på Näset ihop med två andra älgar (varav den ena bör vara hennes fjolårskalv). Det är nu ganska många älgar som varit i bild och även om det gör lite ont i skogsägarhjärtat att se hur pass gott tall ser ut att vara även denna tid på året, så kan man mellan varven även se när älgarna äter bär-ris.
Efter ett antal besök nära SVT:s kameror vid Kullberg valde Ärrade damen till slut att inte simma över Ångermanälven direkt utan hängde sex dagar senare fortfarande kvar söder om älven, bland annat i de omgivande och vidsträckta SCA-skogarna.
Karta från: SLU/WRAM
Om man bortser ser från alla andra effekter verkar i det vara så att Norrlands älgjägare, varav en del bor i södra Sverige och ibland till vardags håller till nära Guldbron, är de stora köttbergsvinnarna på rovdjurspolitiken? En rovdjurspolitik där landets 300 vargar tills nyligen ”trängts ihop” mellan Mälardalen och renbetesområdena norrut. Björn, järv och lo är mer utspridda, och även om björnen käkar upp nyfödda älgkalvar i fjälltrakterna på försomrarna ger det en ganska liten totaleffekt.
Visst är jag själv upprörd över massor av saker som UG tar upp i sin granskning av Sverker Martin Löf, och det som ”insinueras”. Jag kan dock tycka att UG skjuter på sidan av målet i många avseenden, och att mycket i media blir väl förenklat och faktiskt förvirrande även för de som begrip vad som sägs, visas och klipps ihop. Jag har själv säkert också förvirrat rovdjurspolitik, skog, älgar och mycket annat, men hoppas att vi la till något nytt genom att lyfta fram några fördelningseffekter på älgkött-berget?
