Medelst vad som skulle kunna kallas propaganda kablar Danske Banks Sverigefilial idag ut sitt senaste nyhetsbrev om skog. Att EU vill lägga en våt filt över Nordisk skog så att man kan fortsätta elda fossilt i Centraleuropa är inte en konspirationsteori enligt banken. Detta är ett påstående som troligtvis helt saknar grund och det är klandervärt att en bank år 2024 kablar ut denna typ av agendasättande och reaktiva förhållningssätt.
Sverigekontoret i Danske Bank skickar ut ett nyhetsbrev om skog fyra gånger per år. Det handlar om en marknadskrönikor men också ett tema varje nummer. Temat i nyhetsbrevet för mars 2024 är: “Ökad kolinlagring kan få negativa effekter för skogssektorn – och minska energiproduktionen med 17,5 TWh”. Nyhetsbrevet använder analyser felaktigt men kanske värst, eldar på med en reaktionär och agendasättande politisk brasa som, när den silats ner till gräsrötterna, bara kan betyda en sak – Swexit.
Det är förvånansvärt att en bank kan göra detta och detta av primärt två sätt; den ifrågasätter i princip den klimatförändring vi kan komma att tvingas leva i och för det andra, de eldar på en politik som svensk skogsindustri troligtvis skulle kunna lida än mer av då Europa är skogsindustrins största marknad.
Danske Bank träffar fel om ökat LULUCF-beting
Danske Bank skriver att Sverige fått ett ökat beting i det som kallas LULUCF där kolsänkan i skogen i princip ska öka med 4 miljoner ton koldioxidekvivalenter senast 2032. Likt många andra så antyder Danske Bank att Sverige fått ett oproportionellt stort beting och det är också detta som ligger till grund för tesen om att Sveriges skogar ska användas som en buffert för fortsatt fossila utsläpp i övriga Europa.
Tittar man på hur dessa beting tagits fram så framkommer istället en annan syn. SLU skriver i sin rapport till miljömålsberedningen hur det faktiskt är. Det ökade betinget fördelas som en procentsats utifrån varje lands brukade landareal. Sverige har 9 % av EU:s brukade landareal och har således fått en ökning motsvarande 9 % av det totala betinget inom EU, eller 3,955 miljoner ton koldioxidekvivalenter. Uträkningen baseras på ett medelvärde för åren 2016-2018 som basår, således 43,94 miljoner ton koldioxidekvivalenter.
Det är således inte troligt att Sverige utökade beting i LULUCF har skett genom någon mystisk förhandling med “fossillobbyn” bakom stängda dörrar i Bryssel. Det handlar istället om en typ av “Effort Sharing” för att på sikt nå klimatneutralitet till 2050. Något som EU:s medlemsländer, inkl. Sverige ställt sig bakom.
Gisslet med avverkningsnivån
Danske Bank skriver vidare i sitt temanummer om att EU:s pålagor kommer tvinga fram en avverkningsminskning. Här finns en del felaktiga antaganden som behöver bemötas. Vi kan börja med att koppla en avverkningsminskning till den Gröna given och LULUCF. Trots ett ökat beting så innebär det inte per automatik en avverkningsminskning. Dels så finns avverkade träprodukter med som en budgetpost i LULUCF. Det kallas för HWP. Här får alltså varje land en möjlighet att förbättra sin rapportering om mycket av det som avverkas går till långlivade produkter.
HWP har blivit något av elefanten i rummet för debattörer likt Danske Bank med flera. Det har att göra med att Sveriges skogsindustri “ligger fel” i kontexten med en klimatförändring. Ca. 80 % av den avverkade skogen förbränns nämligen upp inom ett par år och endast 20 % blir till det som kallas för långlivade produkter. Detta är mycket besvärande för svenskt skogsbruk och något som vi tagit upp många gånger tidigare.
Med i nyhetsbrevet finns också ett eget scenario där Danske Bank har använt data från Skogsstyrelsens skogliga konsekvensanalyser (SKA 22). Danske Bank, eller rättare sagt, en skogsindustrilobbyist, har räknat på hur en avverkningsminskning kan komma att se ut. Troligtvis har man, för att få en rejäl effekt, valt Skogsstyrelsen scenario “Fokus Mångfald”. Detta scenario innebär att totalt drygt 5,2 miljoner hektar virkesproducerade mark (ca. 22 %) blir naturvårdsavsättningar. Vidare att 30 % av all avverkning sker hyggesfritt samt att lägsta ålder för föryngringsavverkning höjs med mellan 10 – 30 %.
Även om scenariot kan diskuteras ur ett sannolikhetsperspektiv så är det faktiskt inte detta som är det stora problemet. Problemet är istället att Skogsstyrelsens analyser används som villfarelser och att problemet är större än så.
Dagens skogsbruk är gammal skåpmat
Huruvida nyhetsbrevet inte förstår upplägget eller om det är med berått mod man nu försöker förvilla är oklart. Det som dock är klart är att Danske Bank i sitt räkneexempel använder “Fokus mångfald” i relation till “Dagens skogsbruk”. Problemet är bara att “Dagens skogsbruk” är ett scenario som visade hur det var mellan åren 2011 – 2015. Dagens skogsbruk hade därför en avverkningsnivå på 82 miljoner m3sk. Idag har vi en avverkningsnivå på 93 – 96 miljoner m3sk, en höjning med drygt 10 miljoner m3sk.
Varenda jämförelse som därför görs tillsammans med “Dagens skogsbruk” ska alltså göras i vetskapen om att avverkningsnivån “då” var mycket lägre än idag. Kontentan av detta är att vi med råge skulle nå de nya LULUCF-kraven relativt enkelt om vi bara använde oss av de nivåer som ingår i scenariot “Dagens skogsbruk”. Men nu gör vi inte det och det är problematiskt.
Anpassa sig eller dö
Givet ovanstående så kan man säga att Sverige sitter i skiten. Vi har ökat avverkningarna rejält de sista åren, vi har minskat reduktionsplikten vilket är en mekanism vi skulle kunnat använda för att automatiskt sänka LULUCF-kraven och vi har en skogsindustri som förbränner det mesta av skogen som avverkas. EU har gett oss möjligheter att hålla en hög avverkning bara vi gör långlivade produkter.
Vidare ser det ljust ut (minst sagt) för Europas sågverksindustri framgent. En del av den gröna given handlar om en energieffektivisering som kommer att kräva mycket skoglig råvara i form av plank, bräder, träskivor, byggkomponenter och träullsisolering.
Sveriges kejsare utan kläder verkar i detta fall onekligen vara en handfull sulfatbruk som tydligen måste räddas, kosta vad det kosta vill. Men även här kan det finnas lösningar i det att Sverige snabbt skulle kunna titta på att ställa om delar av råvaran till dessa sulfatbruk till halm istället för skoglig råvara.
Klimatkrisen driver alltså på en omställning och det är viktigt att vara “på tårna” när en sådan kommer. I detta kan vi hålla med Danske Bank. Fortsätter vi som vi gjort kommer det att ske nedläggningar men å andra sidan finns en hög sannolikhet att Sveriges skogliga råvara ändå kommer behövas, fast i en annan mer tidsenlig industri. En industri vi hoppas förblir i Sverige och som är mer anpassad till dagens utmaningar. Kanske får vi till och med ett nettotillskott av arbetstillfällen genom mer förädlingsintensiv skogsindustri?
Sammanfattningsvis är det alltså högst troligt att Sverige självt klämt in sitt skägg i brevlådan. Det är hög tid att titta på en framtidsagenda värd namnet för svensk skogsindustri. Troligtvis bör den innehålla en temporär, mindre, avverkningsminskning för att nå LULUCF-målet till 2032. Vidare en omställning till produktion av långvariga produkter från skogar som är klimatanpassade och där hänsyn tagits till att öka den biologiska mångfalden. Den är troligtvis viktigare än vi tror.
Detta är något som Danske Bank skulle kunna vara duktiga på. Kanske skulle det också gynna antalet kunder inom segmentet ”små skogsägare”?
