Har vi överavverkning i den svenska skogen? SLU släppte senaste upplagan av Skogsdata för några veckor sedan och nu finns all data från senaste taxeringsåret i Riksskogstaxeringens databas. Enligt SLU har den sjunkande tillväxtkurvan nu vänt upp något. Om man tittar lite djupare i siffrorna över hur balansen mellan tillväxt och avgång ser ut så minskar ändå nettouppbyggnaden av virkesförråd snabbt i landet. I södra halvan avverkar vi redan mer än vad som är hållbart och värst är det i Svealand där vi ser en tydlig överavverkning.
Vi har tittat på tillväxt, avverkning och naturlig avgång för all mark i Sverige. Alltså all mark oavsett om den räknas som skogsmark, produktiv skogsmark, är avsatt för naturvård eller annat. Om vi ska se på Sveriges utnyttjande av skogsresursen i stort i förhållande till den årliga tillväxten så tycker vi att det är ett rimligt förhållningssätt. Speciellt om vi ska se på nettoinlagringen av kol (CO2) i skogen vilket vi ju t ex gör när det gäller vårt LULUCF-åtagande som EU-medlemmar.
Hur definierar vi överavverkning?
Alla uppgifterna för tillväxt, avverkning och naturlig avgång kommer från Riksskosgstaxeringen och vi redovisar dem både per landsdel och för hela landet. När det gäller tillväxtsiffror för all mark finns enbart tabell 1.13 där uppgifterna är uppdelade per landsdel. Den tabellen redovisar tillväxt som 9-årsmedel och i denna tabell syns ännu inte den tillväxtökning som SLU redovisar i tabell 1.12 som använder femårsmedelvärden. I tabell 1.12 ingår inte formellt skyddade områden varken i tillväxt eller avgång vilket vi tycker är rimligt att ha med. Vi tycker att det är rimligt att utgå från all mark när vi tittar på nettobalansen för tillväxt och avgång och det är intressant att se om det skiljer mellan olika landsdelar. Vi anser att man kan definiera en avverkning som överstiger årlig tillväxt minus årlig naturlig avgång som en överavverkning.
Kraftig överavverkning i Svealand
När vi sammanställer uppgifterna för tillväxt, avverkning och naturlig avgång per landsdel ser vi att Svealand sticker ut. Här avverkas det kraftigt över den tillgängliga årsvolymen, en tydlig överavverkning. Om vi räknar tillgänglig årsvolym som skillnaden mellan tillväxt och naturlig avgång. Här hamnar Svealand på -7,5 miljoner m3sk/år. Det är till och med så i Svealand att enbart avverkningen överstiger tillväxten med en knapp miljon m3sk, utan hänsyn tagen till den naturliga avgången. Svealand är den enda landsdelen där avverkningen i sig överstiger tillväxten utan hänsyn tagen till naturlig avgång och här kan vi definitivt prata om en överavverkning.
Avverkningen har under femårsperioden 2017-2021* ökat med 39% i Svealand. Från 23,1 miljoner m3sk till 32 miljoner m3sk. Samtidigt har den naturliga avgången ökat med 195%. Från 2,3 miljoner m3sk/år till 6,8. En extremt stor ökning av skadorna i skogen varav det mesta troligen kan tillskrivas barkborreskador. Under motsvarande tid (dock mätt som 9-årsmedelvärden) har tillväxten minskat med åtta procent. Den här ekvationen går inte ihop långsiktigt om man har som ambition att inte avverka över tillväxten och dessutom lagra kol i skogen enligt EUs LULUCF-åtagande.
Även Götaland överavverkar
Situationen är likartad i Götaland om än inte lika dramatisk. I Götaland är överavverkningen -3,3 miljoner m3sk/år enligt senaste Riksskogstaxdatan om man utgår från årlig tillväxt minus den naturliga avgången. Här är det tillväxtminskningen och den naturliga avgången som slår hårdast. Under femårsperioden 2017-2021* har den naturliga avgången ökat med 30%, från 3,6 miljoner m3sk/år till 4,7 medan avverkningen bara ökat med 10%. Tillväxtminskningen under motsvarande period (men räknat som nioårsmedelvärden) är minus 11% eller motsvarande -4,2 miljoner m3sk. Avverkningen överstiger inte tillväxten men tar man hänsyn till den naturliga avgången så hamnar man på minus även i Götaland.
Norrland räddar den nationella avverkningsbalansen
Båda Norrlandsregionerna ligger på plus när det gäller tillväxtnetto. Tillväxten har inte minskat lika mycket i norr som i Götaland och Svealand. I södra Norrland är tillväxtminskningen drygt 3% den senaste femårsperioden och i norra Norrland är minskningen drygt 4%. Den naturliga avgången har minskat i både södra och norra Norrland under perioden 2017-2021* men avverkningen har ökat.
Södra Norrland ligger stabilt
Tittar man på nettotillväxten för Södra Norrland så ligger den ganska stabilt mellan 9-10 miljoner m3sk/år för perioden 2017-2021. Avverkningen har ökat något medan tillväxt och naturlig avgång har minskat något. Södra Norrland klarar nästan ensamt att ”kompensera” för Svealands och Götalands överavverkningar.
Ökade avverkningar i Norra Norrland
När vi tittar på norra Norrland så är situationen likartad som för södra Norrland men med skillnaden att avverkningarna ökat mer här. Under perioden 2017-2021* så ökade avverkningarna med nästan 25% och det gör att den inlagrade nettotillväxten har en sjunkande trend. Frågan är hur det kommer att se ut framöver nu när Sveaskog drar ner på sina avverkningar i den här regionen? Kanske vänder kurvan över nettotillväxt uppåt igen?
Hela Sverige – snart en kolkälla?
Tittar vi på landet som helhet så har nettotillväxtens utveckling sjunkit snabbt. Från 33,5 miljoner m3sk inlagrade kubikmetrar 2017 ner till 5,9 miljoner m3sk 2021. En minskning med mer än 80% på fem år. Situationen liknar det som hänt i Finland, där framför allt ökad avverkning men också sjunkande tillväxt lett till att den finska skogen är på väg att bli en kolkälla.
Tittar vi på orsakerna till den negativa utvecklingen i den svenska skogen så har det pratats mycket om den sjunkande tillväxten. Och visst, tillväxten har gått ner med sju procent under en femårsperiod (som 9-årsmedel enligt tabell 1.13, SLU Riksskogstaxeringen) vilket motsvarar ett minskat avverkningsutrymme om ca nio miljoner m3sk/år. Till detta ska läggas att den naturliga avgången av skadade och döda träd har ökat med 21% motsvarande ca 3,1 miljoner m3sk/år och det ger då ett minskat avverkningsutrymme med drygt 12 miljoner m3sk/år mellan 2017 – 2021. Under samma femårsperiod har avverkningarna i stället ökat med 19% eller motsvarande 15,4 miljoner m3sk/år. Med andra ord så eldar vi ljuset i båda ändarna.
LULUCF – vem ska betala eller bromsa?
Med en nettotillväxt i svensk skog på 5,9 miljoner m3sk riskerar vi att hamna långt från Sveriges nya åtaganden för kolinlagring i växande skog enligt LULUCF. Frågan är hur detta ska lösas? Ska vi köra på som om inget har hänt så får staten (vi skattebetalare) lätta på lädret och köpa kollagring av något annat land? En liten nätt utgift om kanske 15 miljarder kronor/år. Eller ska det kanske läggas på en LULUCF-skatt för virkesanvändarna? Det skulle i så fall, grovt räknat, motsvara ca 200 kr/m3fub utslaget på allt använt virke. Eller blir det skogsägaren som får betala i stället?
Eller kommer någon (politiker, marknad, EU…) att försöka begränsa den svenska skogsavverkningen? Och hur skulle det i så fall gå till? En enkel lösning kan ju vara att backa bandet och återställa LSÅ till den tidigare nivån I Skogsvårdslagen. Och/eller sätta striktare gränser för nivån på gallringsuttag?
Dags att stoppa borrarna på riktigt – miljardbelopp på spel
Varje år dör nu 18 miljoner m3sk skog i Sverige. Siffran kan vara ännu högre då en del av barkborreangreppen redan hunnit avverkas innan Riksskogstaxeringens lag hittat fram till provytan. Det är en gigantisk virkesvolym och det motsvarar betydligt mer än en hel eller dubbel årsavverkningen för många europeiska länder som t ex Norge, Lettland, Estland eller Litauen för att ta några närliggande exempel.
Det handlar om virke som försvinner från det råvaruflöde som annars skulle vara tillgänglig för industrin. Kan man minska mängden barkborreskadat virke så kan man öka volymen som industrin kan förädla. Vi pratar om miljardbelopp! Barkborreforskarna har ju bl a hänvisat till att fällfångst i större skala är för dyrt att genomföra. Men frågan är: för dyrt i förhållande till vad? Att behöva minska avverkningarna i en tid när industrin behöver mer virke än någonsin?
*= Femårsperioden 2017-2021 redovisas i tabellerna och graferna med mittenåret för femårsmedel (2021 redovisas som 2019, 2020 som 2018 osv). För tillväxten redovisas siffrorna som nioårsmedelvärden med mittenår inom parentes. (2021 redovisas om mittenår 2017 osv…)
Tabell över använd data
