Statistikcentralen tillsammans med Luke presenterade i våras oroväckande siffror för Finlands kolbalans. Det var förhandsuppgifter som kom i våras och igår verifierades siffrorna – kolsänkan har kollapsat i Finland och för första gången i modern historia så redovisar Finland en kolkälla i den rapportering som bl.a. kallas LULUCF.
Som vi skrivit om tidigare har Finland ett klimatmål att kolsänkan ska vara -21 miljoner ton år 2035 tillsammans med att man ska släppa ut max 21 miljoner ton, man strävar alltså efter att vara koldioxidneutrala år 2035. Med gårdagens siffror så visar man på att det kommer krävas stordåd för att ordna detta, givet att man år 2021 ligger på +49 miljoner ton i koldioxidutsläpp.
Förutom att snabbt hitta på lösningar för att nå målet så har man genom klimatmålen också ekonomiska tumskruvar. Klarar man inte att nå målet så måste man köpa en form av utsläppsrätter som kompensation. Skulle målet vara nettonoll år 2021 så skulle det kunna handla om utsläppsrätter för i storleksordningen 50 miljarder kronor för att täcka upp för utsläppen.
Finlands sak är vår
Det är inte bara Finland som har problem med sina kolsänkor. Även Sverige och Norge tampas med rekordhöga avverkningsnivåer samtidigt som tillväxten i skogen sjunker. Varför tillväxten sjunker vet man inte riktigt ännu men finska Luke anger tre troliga orsaker; klimatförändringar, “fel” åldersstruktur på skogen och “fel” typ av avverkningar.
Torksommaren 2018 utnämns ofta som en anledning till minskad tillväxt. Men faktum är att tillväxtförlusterna i skogen började tidigare än 2018. SLU anger här att minskad nederbörd sedan 2012 också kan vara en orsak.
En annan orsak kan vara “fel” åldersstruktur på skogen. I norra Finland finns relativt mycket skog i åldrarna 60 – 80 år och de har inte längre optimal tillväxt enligt forskarna. Den tredje orsaken kan vara “fel” typ av avverkning. Detta oroar forskarna i Finland och handlar i princip om att skogen avverkas långt långt före den kulminerat i tillväxt. Man tappar genom detta viktig tillväxt när skogen avverkas före den når sin “peak” i tillväxt.
Baserat på detta föreslår nu forskarna åtgärder i den finska skogen för att komma på rätsida med problemen. Det handlar om att återväta urdikad torvmark, gödsla skogen, att det måste krävas tillstånd att ställa om skogsmark till åkermark samt ett minsta diameterkrav för skog som ska avverkas.
Med andra ord så föreslår Finlands forskare i princip det som föreslagits även i Sverige, med en distinkt skillnad: diameterkrav vid avverkning a.k.a. höjning av LSÅ, den så kallade slutavverkningsåldern.
Finland rycker plåstret
Det verkar just nu finnas en skillnad i kulturen mellan Skogssverige och Skogsfinland. I Finland talar man klarspråk och verkar erkänna att det finns problem. Att svenska Skogsstyrelsen skulle föreslå en höjd slutavverkningsålder kan vara lika troligt som att Putin erkänner att det inte går värst bra i Ukraina just nu. Troligtvis är det lika samma med SLU. Istället väljer man att justera parametrar mellan olika skogsmått och hittar att man minsann har räknat för högt på avverkningsnivån med ca. 1 miljoner kubikmeter. Tidigare i vår hittades ett programmeringsfel hos tillväxtsiffrorna från SLU som vips gav några miljoner kubikmeter till.
Fortsätter denna trend så kan “världens bästa skogsmätning” hitta ännu mer kubikmeter och kanske rädda kolsänkan ett tag till, även om “världens bästa” kanske kommer ifrågasättas med tanke på alla miljoner extra kubikmeter som hittas årligen.
Det finns också en annan distinkt skillnad mellan Sverige och Finland just nu. I Finland framhålls inte Bio-CCS, eller BECCS som det också kallas, alls. I Sverige kan det snart bli ett “nyord” i SAOB och framhålls som frälsaren i den ansträngda situationen. Det här är intressant eftersom det lätt också skulle kunna framhållas som en frälsare även i Finland. Kanske är det så att kulturskillnaden statuerar ytterligare ett exempel? Bio-CCS i stor skala finns inte idag och det finns inte heller några bra exempel på storskaliga anläggningar som fungerar.
Och även om det skulle fungera (fast ingen vet) så är det hutlöst dyrt, drar enorma mängder el samt att man inte riktigt löst var all denna flytande koldioxid först ska transporteras och sedan lagras.
Det vore onekligen intressant om svenska Skogsstyrelsen samt våra ansvariga politiker gjorde slag i saken och började samarbeta med Finland i skogsfrågorna. Det skulle troligtvis ge fina synergieffekter i den Nordiska skogen men framförallt skulle vi i Sverige kanske börja prata mer klarspråk i skogen. Det skulle med hög sannolikhet alla tjäna på i längden.
