Nu har den heta skogsdebatten letat sig in även i kyrkans skogar. Om man kan kalla det att skogsdebatten når andliga nivåer låter vi vara osagt, en sak är dock säker; den interna skogsdebatten inom kyrkan är intressant att reflektera över, ur många aspekter.
Om du tror att kyrkans skogar snävar in sig till olivträd och vinrankor vid någon av Sveriges kyrkor så får du tänka om, här kommer därför först en kortare genomgång av kyrkans skogstillgångar.
Svenska kyrkans skogar och prästlönetillgångar
Svenska kyrkan är en av Sveriges största skogsägare. Totalt äger kyrkan 466000 hektar skog runt om i Sverige och det är delvis skog med rejäla anor. Det handlar om mark som skänkts till kyrkan för att “hålla prästen med lön”, därav namnet som lever vidare även idag – Prästlönetillgångar.
Allt började enligt kyrkan själva med att Olof Skötkonung skänkte mark i samband med att han döptes enligt kristen tro år 1008. Sveriges kristna tid, som lever vidare än idag, började alltså med att kyrkan fick mark till skänks, kanske med skog, och sedan kan man nog säga att det “bara rullat på”.
En knapp halv miljon hektar senare så förvaltas idag kyrkans skogar inom de 13 stift som finns geologiskt utspridda över landet. Bilden nedan säger egentligen det mesta, klicka på den för att se en större variant.
Som du ser i grafen som är uppställd i bokstavsordning, så är det de nordliga stiften Härnösand och Luleå som har de största arealerna med skog. Det avtar sedan mot söder även om Växjö stift är tredje störst.
Edens lustgård brukas relativt hårt
Enligt bibeln satte gud mannen i Edens lustgård för att bruka och bevara den. Man skulle kunna säga att kyrkan tagit gud på orden men samtidigt finns en intern schism om hur hårt, i detta fall skogen, ska brukas. Hur som och oaktat just den inaktuella genusfrågan, tittar man på de senaste årsrapporterna från stiften så kan man säga att kyrkans skogar brukas relativt ekonomiskt lönsamt, men att det också finns skillnader i brukandet. Det brukar ju alltid bli en mångfald om ansvaret sprids ut på fler.
Några av stiften skriver rakt ut att de avverkar över sin egen tillväxt och att det är en medveten strategi. Sedan finns det stift (oftast mindre i storlek) som avsatt en större andel produktiv skogsmark än de övriga, och som verkar prioritera avverkning annorlunda.
Inalles, när man slår ihop alla stift så ligger kyrkans skogar på en avverkningsnivå av drygt 70% av tillväxten (2019). Skogsbruk, och i praktiken medelst trakthyggesbruk, är också den enskilt största intäktsposten från prästlönetillgångarna. Visst, intäkter från vindkraft, jakt och att flippa skogsfastigheter finns där, men avverkningsintäkterna dominerar i kyrkans skogar.
I runda slängar så ger kyrkans skogsbruk totalt en intäkt om 300 miljoner 2019. En ansenlig del av det utdelningsbara resultatet, och även i paritet eller över de intäkter som årligen kommer in från gåvor och kollekt. Även fonderna presterar bra.
Kyrkans lönsamhet i skogen
Innan vi ger oss in i den debatt som blossat upp internt inom kyrkan så passar vi på att redovisa övergripande lönsamhet för Svenska kyrkan. Kyrkans skogar består av knappt 400.000 hektar produktiv skogsmark och med tanke på att det handlar om så stora arealer så kan man anta att de också kan förhandla fram bra virkespriser. Det borde göra att kyrkans skogar har bra lönsamhet?
Att sätta samman resultaten från alla stift ger en övergripande bild av lönsamheten. Värt att notera är dock att stiften organiseras olika. Några via aktiebolag, och en del stift har egna avverkningsresurser. Några säljer rotposter på den öppna marknaden medan andra lagt ut skötseln på entreprenad, exempelvis till Häradskog och Södra. Södra verkar populärt att samarbeta med för stiften som ligger i Götaland. Det kan till och med vara så att kyrkan står för nästan 5% av Södras virkesfångst från medlemmarna på årsbasis?
För att få något att relatera lönsamheten till så kan vi använda det “rånetto” som Skogforsk presenterar för privata skogsägare. Detta rånetto, som visar att nettovinst efter utgifter idag ligger på 175 kr per kubikmeter nationellt för privata skogsägare. En sammanfattning från årsrapporterna visar att kyrkan har ett rånetto på ca 230 kr per kubikmeter 2019. Detta efter att stiften tillsammans levererat knappt 1,5 miljoner kubikmeter virke till skogsindustrin.
Man kan säga att det troligtvis visar på att det lönar sig att vara “storskogsägare” eftersom man får en bättre förhandlingsposition. Enligt denna sammanställning så har kyrkans skogar ca 30 % bättre rånetto än privata skogsägare. Att de till stor del använder rotposter vid försäljning av slutavverkningar kanske också spelar in, det är en effektiv försäljningsform som ofta kan ge bra betalt. Speciellt de år det är stor efterfrågan på skoglig råvara. Något som det för övrigt var 2018 när de flesta virkeskontrakt tecknades av stiften.
Minskad “kollekt” från skogen?
Svenska kyrkans skogsbruk har som sagt “rullat på” och genererar in pengar till verksamheten på årlig basis. Men nu höjs alltså röster om att det kanske inte är den bästa vägen att gå. I debattinlägg efter debattinlägg i Kyrkans tidning så predikas det från bl.a. “Nätverket för hållbart skogsbruk i Svenska kyrkan” med flera. Och kritiken mot kyrkans nuvarande skogsbruk är bitvis hård.
“När kyrkan påstår sig vilja samtidigt bry sig om skapelsen och måna om kortsiktig ekonomisk vinst sviker hon den förra. Nu är tid att sluta upp med att försöka tjäna både Gud och Mammon”
En återkommande tråd bland de debattinlägg som opponerar sig om kyrkans skogsbruk idag är fokus på kolinlagring, gammal skog och artrikedom, helt enkelt vill man:
“med hjälp av teologisk reflektion och konstruktiva samtal skapa en röd tråd mellan teologi och förvaltning där djup ekologisk kunskap tas in”
Man kan säga att de debattinlägg som ifrågasätter dagens skogsbruk på kyrkans skogar annars har en ganska, numer, alldaglig prägel för denna typ av debatt 2021. Inget konstigt egentligen. Men. Så kommer ett svar. Ett svar som kanske till och med värmer dopfunten.
Det är svar på tal att man ska lämna skogsbruket till de som kan det och att man ska utelämna “populistiska ideer”. Här kommer också kärnfrågan in, är man beredd att göra avkall på intäkten som uteblir om man minskar avverkningarna?
Debattörerna och prästerskapet i andra ringhörnan som får frågan om det egentligen vet vart de får sin lön ifrån? Orden skräds inte och debattinlägget rundas av med frågan om de med trädgårdar under förvaltning kanske faktiskt också kortklipper alla sina gräsmattor till förfång för blommor och bin, och då dessutom “spyr ut” avgaser eller förbrukar el?
Oavsett vart man står i debatten så är denna interna debatt intressant för skogsbruket i stort. Detta då kyrkan är en stor skogsägare och framtida val kan påverka en hel virkesmarknad. Lägger man in teologi och minskade intäkter från kyrkoskatten i ekvationen så blir det riktigt spännande. Hur den interna debatten och “Slaget om kyrkans skogar” fortskrider ber vi att få återkomma om. En sak är dock säker — de har öppnat ut hårt!
