Lite för ofta vandrar man igenom gallringsbestånd från det så kallade röjningsberget, som började växa till i Sverige på 1990-talet. Man funderar lite extra på framtiden för skogen om den består av en stor del vita björkstammar med en grön tofs längst upp. Är den gröna björkkronan kortare än halva stammen så växer stamveden långsamt, och är den under 40 % anses det ta över 20 år innan kronan vuxit ut och stamvedstillväxten börjar bli normal igen.
Björkskogsskötsel eller inte
Efter fokuserade sökningar via det som nu heter ”Skogskunskap” (tidigare ”Kunskap direkt”) kan man hitta många goda råd om hur man ska röja och gallra specifikt björkskog. Budskapet är att björken måste skötas aktivt för att inte tappa tillväxt, och det finns också information om vad som blivit eftersatta bestånd. Bland annat sägs det att ”kronan aldrig någonsin får bli mindre än 50%”, och det finns bilder på när björkens krona kallas katastrofläge, vilket verkar vara vid cirka 35 procents kronandel. Informationen liknar det som finns i del 9 av Skogsstyrelsens ”Skogsskötselserie”, som också visar hur björkar med olika andelar grönkrona ser ut.
Illustration Rose-Marie Rytter, Skogsskötselserien, Skogsstyrelsen
Vi på iSkogen.se och andra har belyst att sågtimmerpriserna för björk på många håll är lägre än för gran och tall, så det är extra viktigt med en bra volymtillväxt i gallringsskogen om man ska satsa på björktimmer. Finns det då stöd för mina egna observationer att det totalt sett kan det vara många björkar i våra nuvarande gallringskogar från tidigare röjningsberg som har en upphissad krona?
Efter kontakt med Skogsstyrelsens skogsskötselexpert Clas Fries får jag en bild över hur utvecklingen sett ut och att Skogsstyrelsen är medveten om att det sedan 90-talet funnits ett akut röjningsbehov i en stor del av ungskogarna (röjningsberget), och inte minst i björkdominerade bestånd. Orsakerna kan vara flera enligt Clas:
Först var det nog en kombination av ekonomisk nedgång i början av 90-talet och att röjningsplikten togs bort med den nya skogspolitiken 94. Det nyinrättade miljömålet innebar en mer positiv syn på lövet som en del tog som intäkt för att inte röja. Älgfrågan har säkert bidragit också.
Clas Fries, Skogsstyrelsen
Hur stort är röjningsberget med gallringsskog
Kollar vi med SLU:s Riksskogstaxering är det stora arealer som haft ett så kallat akut röjningsbehov enligt den klassning som de använder. Detta är det så kallade röjningsberget. En hel del av bestånden som verkar ha hunnit växa in i gallringsdimensioner är helt oröjda eller dåligt röjda, och därmed ett kvarstående akut ”röjnings- eller gallringsbehov”. Klassen kallas C1 och domineras av träd med en brösthöjdsdiameter mellan 10 och 20 cm.
Tittar vi sedan i detalj på de cirka 1 500 björkar som sedan år 2000 fallit ut som provträd på Rikstaxens ytor på klass C1, och är grövre än 10 cm i brösthöjd, har de i genomsnitt cirka 60 % grönkronandel. Variationen är mycket stor och en stor del av de utvalda provträden som också är så kallat härskande eller medhärskande har långt mindre än 50 % grönkronandel. Hur träd och bestånd ser ut efter att de gallrats vore förstås också intressant att veta, men kanske vi ändå kan se att vi är något viktigt på spåren? Jag frågar Skogsstyrelsens skogsskötselexpert Clas Fries vad han tror mer om omfattningen av problemet?
Det är svårt att säga utifrån de data vi har. Den viktiga frågan är om det är tillräckligt många björkar som har tillräckligt stor grönkrona för att reagera på en gallring. Rikstaxens provträd ger ganska säkert en förskönad bild av beståndets potential, eftersom provträden väljs bland de grövre stammarna som är grova för att de har stor grönkrona.
Clas Fries, Skogsstyrelsen
Gör ett eget överslag på arealer och volymer och C1-skogar med akut röjningsbehov, det vi kallar röjningsberget, och nya oröjda ungskogar som efterhand vuxit in i C1, och tänker att de i genomsnitt varit cirka 200 000 hektar sedan år 2000. Det blir totalt en stor areal som ska gallras snart. Hur man än summerar så kan konstateras att den medvetna eller omedvetna skötseln av röjningsberget påverkat många träd som står i våra skogar. När vi pratar skog i Sverige handlar det ju snabbt om de stora talens matematik givet de totalt cirka 20 miljoner hektar ”produktiv och brukad” skogsmark som vi har i Sverige. Skötselmodellerna vi använder för björk siktar dessutom på att den genomsnittliga omloppstiden ska vara runt 50 år, och lägsta slutavverkningsålder för björk är 30 år.
Vad gör man då om det ser riktigt så illa ut som jag noterat i vissa skogar? Jag frågar lövskogsexperten på Södra, Anders Ekstrand:
Finns det inte något plantskikt under så rekommenderar vi ibland att helt enkelt avveckla beståndet och nyplantera barr under en gles skärm.
Anders Ekstrand, Södra
När det gäller oröjd gran, eller där det kommer gran under en skärm, är det förstås ett mindre problem. När det gäller oröjd eller för sent röjd tall påverkas dock också tillväxten negativt både för beståndet och inte minst för de enskilda stammar.
Björkskogar som nu alltså ska föryngras enligt skötselmodellerna för björk ”anlades” efter hormoslyr-eran och ungefär när jag själv började plantera gran och tall åt Uddeholmsbolaget för 40 år sedan. Mest som en påminnelse om att stora arealer under flera decennier som inte danas enligt skolboken, och på gott och ont snabbt blir en ansenlig del av skogarna. Att kalla allt för grönvita lögner är kanske att ta i, men begreppet kanske kan elda på de allt hetare diskussionerna om vad som är röjningsberg, skogsbruk, skog, grönt eller vita lögner?
