Nu snackas det svensk asp som produktionsalternativ i Sverige igen, trots att unga aspar är onödigt populära bland klövvilt, och de stora träden bland naturvårdare. Problem är dock till för att övervinnas så hur svårt kan det vara egentligen om några fler lyfter på skygglapparna och tänker utanför boxen? I praktiken har vi inte mycket ung asp i Sverige idag, trots att det finns flera fördelar med trädslaget. Många vet sedan gammalt också att man kan få ett ”gratis” rotskottsuppslag i en stor radie runt ett enda rotkapat stort träd.
Det kommer ständigt nya larmrapporter om klövvilt, men även andra skäl till det som nu kallas multiskadad ungskog i Sverige. Skadorna inkluderar knäckesjuka hos tall där aspen är medskyldig, vilket gjort att skogsbruket sedan länge varit extra skeptiska till asp nära tallskogen? Eller är det kanske naturvårdarnas vurm för att alla stora lövträd i skogarna ska sparas, som är det största problemet?
Tillväxten från ett rotsystem från en asp kan lätt täcka 1/4 hektar (30 meters rotradie), och bli så intensiv att inte ens älgarna rår på att beta ner alla plantor. Aspskogen ”Pando” i Utah, USA sägs spela i en egen klass med 43 hektar från ett ursprungsträd, och dagens trädgenerationer är nu extra studerade tusentals år efter att veden från urfadern ruttnat bort.
Alla uppvuxna lövträd som står kvar på hyggena i Sverige anses dock inte ha stora naturvärden även om det ibland låter så, och det behövs hur som helst nya trädgenerationer som växer upp även för framtida biologisk mångfald. Förutom älgar och naturvård är alltså knäckesjukan också en viktig faktor till varför aspen varit impopulär i skogen. Knäckesjukan sprids å andra sidan från nedfallna infekterade ruttnande löv under skottsträckningen på försommaren. Nedfallna löv finns därför i en närbelägen tallungskog oavsett om stora aspar i närheten står eller ligger ned?
Certifierad asp som hänsyn
Stora lövträd, inte minst aspar, anses det sedan länge och generellt ska vara bra att låt stå kvar på hyggena för naturvårdens fromma. Nuförtiden är i princip alla köporganisationer och anslutna entreprenörer inskolade i det, eftersom de också är certifierade för hållbart skogsbruk enligt PEFC och FSC. Det är för dem svårt att frångå dagens normer som innebär att det kan vara förenat med kritik och negativ media om de kapar en stor asp vid roten.
Den certifierade skogsägaren som vill få rotuppslag får nog i praktiken kapa aspen själv efteråt, och då efter en tydlig notering och motivering i skogsbruksplanen så inte någon certifikatsrevision börja jaga oskyldiga i onödan. Man bör förstås undvika att kapa hålträd, men enligt mina kontakter på Skogsstyrelsen lär det inte vara något direkt lagbrott att lägga omkull ett stort lövträd på ett hygge, trots ”hänsynsnormerna”.
I min barndom sprutade det upp rotskott från rotkapade vinteravverkade aspar runt stugknutarna hemma i byn. Eftersom kyrkans hormoslyr-plan stoppades av den till hygget väldigt närboende och lokala opinionen (cirka 15 personer), fick lövet fortsätta växa och utgöra en skärm för granplantskogen. De flesta av den generationens aspar är nu bortröjda eller bortgallrade och granskogen tät.
Flera av de efterföljande kyrkliga avverkningar med liknande skog som innehöll stora aspar i närheten lämnades, med nya insikter om behoven hos vitryggar, spillkråkor och andra arter. Det kommer bland annat därför inte alls lika mycket rotskott nuförtiden vare sig i min hemby eller i resten av Sverige, trots att älgstammen inte är starkare nu än den var på 1970-talet.
Det är enligt skogsskötselspecialisten Per Hazell på Skogsstyrelsen också en oroväckande dålig återväxt av aspar på nationell bas när man tittar på Riksskogtaxeringens data. Tittar man på Skogsdata som kom i förra veckan ser det fortsatt illa ut för återväxten medan det på gott och ont finns massor av klena björkstammar att ta hand om.
Aspludd fäster bara på brandytor och mineraljord
Aspen har svårt att fröföryngra sig utan brand, men givet Västmanlandsbranden 2014 och skogsbränderna 2018 finns det just nu många små plantor koncentrerat i de områdena som faktiskt kunnat gro från frön. Enligt Almir Karacic på SLU kan man speciellt i kantzonerna av brandområdet utanför Sala i Västmanland studera ett stort frösått plantuppslag, och som ännu inte heller betats ned av klövvilt.
Fröluddet från Populus Tremula (det är lika bra du lär dig det latinska namnet) blev tack vara de stora mängderna som spreds våren efter 2018 års brandsommar bekant även för en större allmänhet för att det syntes och ansågs utgöra en brandfara. Luddet innehåller väldigt små frön som därför inte klarar mycket konkurrens med annan växtlighet, varför brandytor och mineraljord är extra lämpligt, eller nödvändigt, för att aspen ska lyckas med en frösådd kolonisering.
Än så länge lär inte årets skogsbränder göra någon skillnad på hur stora arealer som trädet kan kolonisera men bränderna i Härjedalen under veckan påminner om att det händer igen och ibland.
Ok, om man får upp några aspar, hur är det då med att använda virke från asp till annat än tändstickor. Vi får återkomma till det men det går att ha aspvirke till mycket, och om ni frågar mig är och förblir asp ett mycket mer rimligt och konkurrenskraftigt alternativ i exempelvis KL-trä och OSB. Kanske mer så än vår svenska gran, och jag är inte helt själv i att säga det:
– Jag tror mycket på nya varianter med asp och björk, det är träslag som ger mycket bra egenskaper i en CLT-produkter
Gerhard Schickhofer till tidningen Nordisk Träteknik i samband med priscermonin när han fick Wallenbergspriset 2019.
Asp växer snabbt och kan bli en pelarsal som visades på bilden ovan, och skador nära märgen kan också övervallas ganska snabbt om det inte går i röta. Liksom granbark är populärt hos framförallt kronhjort, kan även aspbark under savningsperioden käkas och fläkas upp av klövvilt, inklusive älg. Med andra ord är skogsodlaren inte helt säker även om man fått upp sina aspar över betningshöjd.
”Barkbetning” ger risk för omfattande rötskador i beståndet, även om skadorna övervallas relativt snabbt och i beståndet nedan syns bara viss mindre övervallade skador.
Det finns mer att säga om vårt träd för dagen, så förutom att fördjupa oss mer i virkesegenskaper, röta och skador ska vi titta närmare på hur stor genetisk förädlingspotential det kan finnas i vår svenska Populus tremula. Båda skogsskötselspecialisterna Hazell och Karacic lyfte fram hur enkelt man kan se stora genetiska skillnader i lövsättning och -fällning mellan svenska aspar på våren och hösten i de svenska skogarna. Det kan innebära outforskade förädlingsmöjligheter. Håll gärna korpgluggarna öppna själva, och kom ihåg att bäst rotuppslag får man innan saven stiger på vårvintern. Själv ska jag tills nästa artikel försöka djupdyka i asp-uppslagen på brandfälten, och Skogsstyrelsens återväxt-rapport efter branden i Västmanland 2014 som nyss dök upp i mejlkorgen.
