Nuvarande VD:n Charlotte Bengtsson för Stiftelsen Skogsbrukets Forskningsinstitut, i dagligt tal Skogforsk, är inne på sitt sjunde år som VD. Samtidigt är Bengtsson inne på sitt femte år i styrelsen för skogsindustrikoncernen SCA. Inför SCA:s årstämma om någon månad föreslås Bengtsson till omval för ytterligare ett år. Borde hon inte tackat nej?
Omvalet till SCA föregås av en artikel i Dagens Nyheter där kritik framförs att Bengtssons två uppdrag inte borde förenas. Kritiken bet alltså inte på varken SCA:s valberedning eller Bengtsson själv men frågan kvarstår — är en verkställande post inom ett forskningsinstitut för skog förenligt med att samtidigt styra över ett skogsbolag? SCA löser det sedan förut kontra regelverken för aktiebolagens styrelser genom att deklarera att Bengtsson och VD:n Ulf Larsson inte är oberoende till SCA-koncernen. Det verkar dock inte ha ringt någon väckarklocka hos skogsnäringen, och trots att DN i början av sin artikelserie ”DN granskar skogsindustrin” underminerade trovärdigheten hos SLU och Skogforsk genom att ta upp de dubbla rollerna. Vem tror att det var en olycklig slump?
Inte för fem öre, men kanske för 60?
Charlotte Bengtsson säger till DN i länken ovan att styrelsen i Skogsforsk aldrig haft några problem med nuvarande upplägg och att hon själv aldrig sett någon intressekonflikt. Men faktum är att det kan bli problematiskt när man ser på hur Skogforsk finansieras på fler sätt. Styrelseuppdraget kan bli s.a.s “lök på laxen” i något som bottnar i en förtroendefråga i branschen.
Skogforsk har en årlig omsättning på ~200 miljoner kronor där ungefär hälften av finansieringen kommer från ett ramavtal med staten. 50% av ramavtalet finansieras genom statliga pengar. Resterande hälft är en så kallad motfinansiering där staten ställer krav att Skogforsk ska ha en lösning för att hitta finansiering för lika mycket som staten bidrar med. Denna motfinansiering består dels av att “partnerföretag” får betala en årlig avgift men främst (80%) genom att skogsägarna som under året levererar virke till skogsindustrin bidrar med 60 öre per kubikmeter, det som kallas ”Rörligt forskningsbidrag” i bilden nedan. Bilden är gammal men principen är den samma.
Som partner till Skogforsk kan du…
”Påverka Skogforsks forskning. Genom medverkan i styrelsen och i olika
påverkans- och samverkansgrupper är det våra partners som styr inriktningen på forskningen.”
Det är förstås ingen nyhet att Skogforsk är ett branschforskningsinstitut, men hur långt vill de testa lojaliteten hos skogsägare och entreprenörer som avverkar virke? Skogsägarna tvingas ”köpa” någon form av ”B-aktier” i Skogforsk samtidigt som partnerföretagen kan få köpa ”A-aktier”? Ordförande i Skogforsk är också VD på Stora Enso Skog. Just Stora Enso har enligt Skogforsk:s hemsida i praktiken två platser i styrelsen, detta genom att Annika Nordin nu är på Stora Enso. Nordin kom med i styrelsen som statens (Formas) representant när hon var på SLU, och är nämnd i DN:s granskning för att hon suttit med i Sveaskogs styrelse.
Den redan utmanande styr- och finansieringsmodellen toppas med att Skogforsk VD delar uppdraget med att styra över ett Sveriges största skogsbolag, och för en skaplig extra ersättning som enligt DN uppgick till 625.000 kronor per år (2019).
Finansieringsmodellen och systemet bygger också på att skogsägarna helst ska avverka lika mycket som under fjolåret så att inte Skogforsk tappar intäkter. Tänkvärt här kan också vara just sortimenten som finansieringen baseras på. Så länge skogsägarna avverkar timmer, massaved och skogsbränsle med ”rätt teknik” så finns ingen konflikt i varken styrelseuppdrag eller VD-roll. BAU1 helt enkelt, likt övrig finansiering på virket.
Problemet blir att skogsbruket blir likriktat. Och skulle makten rubbas och någon hittar en spännande lösning som inte innefattar ett flöde av timmer, massaved eller skogsbränsle genom Biometria, vad händer då? Nu kanske detta kan anses vara en utopi i dagens Skogssverige, men ändå, riskanalysen måste göras.
Det samma gäller om skogsägarna som grupp skulle surna till och börja säga; “Avverkning? Nepp, inte för 60 öre”. Frågan är om inte Charlotte Bengtsson redan inför årets stämma borde hoppa av styrelseuppdraget på SCA? Timpengen verkar skaplig för att inte inkräkta på det vanliga VD-jobbet, en handfull hantverkartjugor2 kanske? Men pengar är inte allt och det görs dessutom nya. Det är värre med förtroende. Och detta måste ställas mot varandra i en riskanalys där förtroende ingår som en parameter.
Lätt uppfriskande Goodwill för Skogforsk?
Trots att många redan anser att skogsbruket är likriktat så är risken stor att situationer som ovan förvärrar tillståndet. Vänder man istället på hela scenariot så infinner sig istället kanske en möjlighet?
Utan att ens behöva släppa en pressrelease så skulle ett avhopp ur SCA:s styrelse för Charlotte Bengtssons del sprida sig snabbt och dessutom skulle det generera en fin fjäder eller två i doktorshatten. Dessutom till del direkt från myllan, det är alltså troligt att skogsägarna skulle uppskatta detta. Ett ställningstagande som skulle inge respekt och ge ett starkt sken i granskogen av att det gjorts ett aktivt val. Integritet och förtroende.
Kanske till och med uppfriskande? Få, om någon kritiserar Charlotte Bengtsson i sin roll som VD på Skogforsk. Skogforsk styrelse slipper ta i frågan och kan idka BAU1 och skogsägarna låter 60-öringen gå även under kommande ramavtalsperioden?
Kortfakta om Skogforsk
Skogforsk finansieras delvis till hälften av staten genom ett ramavtal med Formas. Andra hälften av ramavtalet finansieras genom en årlig avgift för partnerföretagen (20%) och som en rörlig avgift i form av avdrag om 60 öre per såld kubikmeter virke (timmer, massaved eller skogsbränsle). Skogforsk har drygt 130 medarbetare och sitt huvudkontor i Uppsala. Verksamhet bedrivs också i Sävar och Ekebo. Skogforsk i nuvarande form bildades 1 juli 1993 men har anor från ”föräldrarna” Skogsarbeten och Skogsförbättring, båda med anor från 1930-talet.
- BAU, förkortning för Business As Usual
- En hantverkartjuga är slang för 500 svenska kr.
