Den senaste nyheten och rapporten om ”skyddad skogsmark” sammanfattar i ingressen resultaten med att ”Nästan 9 procent av Sveriges hela skogsmark är formellt skyddad och ungefär 5,6 procent av den produktiva skogsytan bevaras genom frivilliga avsättningar av markägare. Det visar ny statistik från SCB som är framtagen i samverkan med Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket”
Vad är då nytt, och vad är formellt, frivilligt och ”hela skogsmarken”? Läser man vidare ser man att siffrorna bara ändrats några promille sedan rapporten förra året, och dessutom känns de delvis igen också från det som redovisades 18 juni av Naturvårdsverket i samband med att Sveriges rapportering av skyddad natur jämfördes med några andra Europeiska länder. Det mesta av naturen i Sverige är förstås i praktiken ”skog” eller om man så vill ”skogsmark”, och Naturvårdsverket skriver nu också i nyheten förenklat att ”Sverige täcks till 70 procent av skog”.
”Skogsmark” och andra begrepp
Det skrivs i nya rapporten mycket om att det är ”skogs-mark” som skyddas, samtidigt som Naturvårdsverket i ”jämförelserapporten” från den 18 juni 2021, framhöll att de i Tyskland och Centraleuropa fokuserade på att ”skydda marken” och inte träden. Detta till skillnad från en Nordisk-Baltisk variant (?) av naturskydd som fokuserade mer på träden och skogen, och inte marken? Det skulle också vara skälet till att vi i Sverige inskränkte brukandet av skogen, till skillnad från tyskarna, för att alls räkna det som skydd av natur. Givet att teorin, inte minst den ”Nordisk-Baltiska”, lät konstig och inte hade någon referens, är det kanske lika bra att vi ändå fortsätter prata om skyddad skogsmark och annan mark.
För att förstå ännu mer om begrepp och vilka siffror som snurrar runt så söker jag mig vidare på Naturvårdsverkets sajt, och hittar en sida över formellt skyddad skog. Den verkar istället framhålla hur mycket ”skogsmark” som är ej skyddat?
Man blir något förvånad över att det framförallt är ”ej skyddad skogsmark” som lyfts fram, och som verkar vara nästan all ”skogsmark”? Ej skyddad mot vadå- pågående markanvändning, älgar eller barkborrar? Det ter sig nog förvirrande redan innan man vet att exempelvis LRF framhåller att upp till 58 % av naturen har någon form av skydd eller ”inskränkning” av ”äganderätten”. Dessutom noterade jag att flera av ”Naturvårdsverkets chefer” efter rapporten 18 juni twittrade på @Gulinden, om att Sverige snart är uppe i ”målet” om att 30 % kan rapporteras internationellt som ”skyddat”?
Givet ambitionen att göra Sveriges rapportering mer begriplig, och även jämförbar med övriga länders, så verkar förvirringen närmast tillta igen? Själv funderar jag dessutom över vad Naturvårdsverket specifikt avser med, eller förstår som ”Sveriges hela skogsmark”, ”formellt skyddad”, ”produktiva skogsytan” och inte minst skogsägares ”frivilliga avsättningar”. Frivilliga avsättningar vill ju nämligen Naturvårdsverket börja rapportera till EU, och vidare ut i Världen? Det är något som nog inte fått ett svenskt namn ännu men kallas ”Other effective area-based conservation measures”/ ”OECM”, och är på väg att också börja rapporteras av länder in i FN-systemet?
Trots att frivilliga avsättningar förstås är viktiga så verkar statens förståelse av motiv, syften och data över frivilliga avsättningar vara tämligen skral, givet att de kommer från samma enkäter som plockar in hur stora delar certifierad skog det finns i olika delar av Sverige. Som exempel att det ska finnas 100 % certifierad skog i Halland, där det förvisso finns extra dyr bolagsskog numera, men jämförelsevis väldigt lite bolagsskog som ju överlag är till nästan 100 % certifierad.
Efter kontakter med Skogsstyrelsen och vidare till statistikenhetens chef Svante Claesson framgår att de inser att det kan finnas brister i enkätsvaren på certifiering och frivilliga avsättningar, men att det inte gjorts några djupare analyser av data på några år.
Ytterligare sökningar på Naturvårdsverket sajt tar mig till en sida om ”Formellt skydd av skog”, som illustreras med en bild av en skogsbilväg, med bildtexten ”Skogsbruksväg för att avverka naturskog.”
Visst, så kan man kanske utan ytterligare referens skriva om en skogsbilväg genom en skog i vad som ser ut att vara norra Sveriges fjälltrakter, men vad ska den egentligen illustrera i sammanhanget? Ej formellt skyddad skogsmark, och heller inte frivillig avsättning? Passar det med sådant för en myndighet som ska vara saklig och objektiv? Sidan uppdaterades tydligen senast i augusti 2020.
Bilden och bildtexten kommer redan efter ett andra stycke (?) som inte handlar om formella avsättningar utan om frivilliga avsättningar…på sidan om ”formellt skydd av skog”? Det framgår där att ”Skogsbrukets frivilliga avsättningar till ifjol ”bör ha ökat” i omfattning med cirka 200 000 hektar skogsmark i områden som har eller kan komma att utveckla höga naturvärden till totalt 1 450 000 hektar.”
Frivilliga avsättningar på väg att formaliseras?
Siffrorna över de frivilliga avsättningarna som lyfts in här kommer från ett Regeringsbeslut som Miljödepartementet har på sin hemsida, och som är en rapport ”Etappmål för biologisk mångfald och ekosystemtjänster” där det bland annat framgår att Alliansregeringen våren 2014 satte upp ett nytt mål för de privata (?) skogsägarna. Sedan har efterföljande regeringar och myndigheter ansett sig ha ett uppdrag att följa upp de frivilliga avsättningarna. Det trots att certifieringen, som anses vara en stor grund till system för frivilliga avsättningarna, ska vara just frivillig och marknadsdriven och inte en statsangelägenhet? Givet att EU nu vill starta egen certifiering, så är det nog extra viktigt att i alla fall ”Sverige” vet vad som varit avsikten med de system för certifiering, och därmed frivilliga avsättningar, som byggts upp?
Vi vet att marknadsdriven inte utesluter ”marknadsmisslyckanden” och det finns flera sådana aspekter på certifiering, men då inte nödvändigtvis bara de miljörörelsen brukar lyfta fram. Vi återkommer till det, inklusive Nyckelbiotoperna, men givet att nuläget och bakgrunden kring frivilliga avsättningar är en djungel att förstå, så backar vi bandet till vad regeringen formulerade om frivilliga avsättningar 2014, och de tydligen gärna skulle öka med 200.000 hektar:
”Skogsbrukets frivilliga avsättningar av produktiv skogsmark med höga naturvärden är omfattande och en del av det ansvar som följer av skogspolitiken med sektorsansvar och frihet under ansvar. Skogsbrukets frivilliga avsättningar av skog nedan och ovan den fjällnära gränsen uppgick 2010–2011 till totalt 1,245 miljoner hektar produktiv skogsmark. Skogsstyrelsen har klassat
647.000 hektar av de frivilliga avsättningarna som områden med utvecklade (höga) naturvärden varav en stor andel har höga till mycket höga naturvärden och benämns ”Områden med utvecklade naturvärden” (OMUN). Nästa klass är ”Utvecklingsmark”, bl.a. områden som inom en nära framtid ska kunna utveckla naturvärden och uppnå nyckelbiotopsklass, omfattande cirka 143.000 hektar. Om kraven för ”OMUN” eller ”Utvecklingsmark” inte uppfylls, klassas området som ”Annat värde”. Enligt Skogsstyrelsen omfattar områden med ”Annat värde” 259.000 hektar. Exempel på vad som skulle kunna finnas i kategorin ”Annat värde” är s.k. restaureringsskogar som på sikt kan få
höga naturvärden och som har avsatts just i det syftet. De frivilliga avsättningarna av produktiv skogsmark behövs för bevarandet av den biologiska mångfalden och är en viktig del i möjligheten att nå miljökvalitetsmålet Levande skogar. Den insats som skogsägarna nu föreslås bidra till kan
värderas till mellan 8,3 och 14 miljarder kronor med utgångspunkt i de kostnadsnivåer som Miljömålsberedningen har använt i sina beräkningar vilket innebär en utgiftsminskning för staten jämfört med om staten i stället skulle förvärva denna mark.”
Huruvida värderingen av frivilliga avsättningar och värdet av dem är rimliga vet jag inte, men miljarderna för 200.000 extra frivilliga avsättningar motsvarar cirka 40-70.000 kronor per hektar. Hur det fungerar när regeringen i detta fall ”anbefaller mer frivilliga avsättningar” från framförallt enskilda privata skogsägare med hänvisning till ”frihet under ansvar” är förstås också en fråga, men inget som diskuteras i vidare kretsar?
Det finns i slutet av rapporten om skyddad skog nu i Juni 2021 definitioner av många begrepp som används, men samtidigt finns det många andra definitioner på samma begrepp i omlopp. Till exempel när SVT:s agenda ska försöka förklara. Vad är relevant, och vad utgår ifrån rapportörens, skribentens eller betraktarens öga?
Jag lyfter därför här lite på stenarna kring begreppet ”hela skogsmarken” och relevansen av att istället dela upp skyddet per produktiv eller improduktiv mark, vilket ofta sker.
Liksom SVT:s agenda brukar även andra nämna att: ”improduktiv skogsmark har ett lågt kommersiellt värde och avverkas inte”. Värdet av skog sitter dock sällan i marken utan om det finns träd på marken, eller att den har några andra kommersiella värden som kan nyttjas. Definitionen att det på produktiv skogsmark ska växa minst en kubikmeter per hektar och år (typ en badtunna full med ved) innebär inte att det går en knivskarp gräns just där för vilken skog som kan avverkas kommersiellt. Det avgörs istället av att det finns politiska beslut sedan länge om att skog på ”improduktiv skogsmark” generellt inte får avverkas.
Det finns heller ingen given gräns för vad som är improduktiv skogsmark eller ”trädfri mark”, för förutom svenska eller internationella definitioner av skog, mark och annat så avgörs ju naturlig tillväxt av ett klimat och djur/insekter/svampar som varierar på både kort och lång sikt.
Sedan är det förstås ett större kommersiellt värde, och omvänt en större ekonomisk inskränkning, att få bruka den mest produktiva skogsmarken eller inte. Exempelvis på ”hyperitmarker” där man kan fylla 10 eller 20 badtunnor med ved per år med bara årstillväxten. Ok, om ni vill veta hur många badtunnor ni kan värma med veden istället så räcker en årstillväxten 10 badtunnor ved grovt räknat till att värma 200 badtunnor (cirka 50 liter ved per 1 kubik vatten). Förövrigt så är det nu mycket mer torr ved än så i Sveriges högsta gran.
Det är relevant att även beakta vilken skogsmark och vilka träd som skyddas från skogsbruk, eller frivilligt avsätts utan ersättning för det är skillnad även om man inte jämför extremer. Vilken mark som inte brukas med hjälp av fotosyntes med mera påverkar klimatet, och därmed även den biologiska mångfalden. I Sverige växer det enligt Riksskogstaxeringens data cirka fem gånger mer virke per år, på den femtedel av skogsmarken som är mest produktiv, jämfört med den minst produktiva femtedelen av Sveriges brukade ”produktiva skogsmark”.
