Skogsindustrins judaskyss i fjällnaturskogen?

Fjällnaturskog: Under förra veckan tecknade tre skogsbolag en avsiktsförklaring med Naturvårdsverket där staten, om så blir utfallet, enkelt kan “köpa ut” nämnda skogsbolag ur fjällnaturskogen. Anledningen till detta är det förslag om att skydda fjällnaturskog som Skogsutredningen lagt fram. Avsiktsförklaringen kan ses som en judaskyss från skogsbolagen i att det vidimerar förslaget om skydd av en halv miljon hektar fjällnaturnära skog och att samtidigt bolagen får rätt till ersättningsmark annorstädes.

Att vi sedan kan ha begagnats med en — milt uttryckt — naiv myndighet i Naturvårdsverket gör inte saken bättre. Detta då arbetet enligt Naturvårdsverket initierats av dem själva och att dessutom avsiktsförklaringen kan visa sig bli en fem-etta för Stora Enso, Holmen och SCA.

Vi etablerar nu samverkan med de tre skogsbolagen för att möjliggöra goda lösningar framåt.

Björn Risinger, Generaldirektör Naturvårdsverket

Samtal i god, konstruktiv anda

Naturvårdsverket har alltså kallat de tre skogsbolagen ovan till samtal om fjällnaturskogen och sammanfattar i sitt pressmeddelande att samtalet har förts i god och konstruktiv anda. Tacka fan för det. Skogsbolagen får, på grund av deras stora innehav i berört område, en fin gräddfil att byta ut fjällnaturskogsområden som egentligen bara innebär problem för dem. Detta genom att de har relativt dålig tillväxt och det blir “rabalder” så fort det ska avverkas i dem. Inte minst för certifieringen.

Nu har Naturvårdsverket istället skapat en gräddfil för skogsbolagen då det i avsiktsförklaringen står att skogsbolagen ska erhålla ersättningsmark för den mark de ämnar avsätta om projektet blir av. De mindre skogsägarna som är berörda får istället enligt Skogsutredningens förslag — i en huggsexa med allmänningsskogarna — vara med och dela på 60.000 hektar ersättningsmark som Sveaskog — kanske — kan sätta av för ändamålet. Problemet är 1: att området som föreslås avsättas enligt Skogsutredningen är drygt en halv miljon hektar stort och knappt hälften av området ägs idag av drygt 7.000 enskilda skogsägare och allmänningar. Och 2: det är förslag från Skogsutredningen och högst sannolikt inget som Sveaskog eller staten påbörjat någon process om.

Om Skogsutredningen nu redan i år blir ett lagförslag utifrån vad som föreslås så kan Riksdagen sedermera också rösta för att det blir det blir en lag. Då kommer avsiktsförklaringen som denna artikel avser användas, och enligt expertisen så kan då berörda privata skogsägare påbörja en process där man antingen kan äska om ersättningsmark från de (kanske) föreslagna 60.000 hektaren. Alternativt kanske man inte ingår i mega-reservatet av fjällnaturskog och sedan starta en rättslig process om ersättning, när det blir dags att avverka och det tar stopp.

Judaskyss i fjällnaturskogen?

Avsiktsförklaringen visar att de tre nämnda skogsbolagen ovan inte verkar ha några problem med principerna för äganderätt i skogarna och eventuella problem med densamma. Förutom att de siktat in sig på Sveaskogen, ger de privata skogsägare av fjällnaturskog en judaskyss. Ett “lycka till” och går sedan vidare med affärsverksameten på mer produktiva skogar som Naturvårdsverket köpt in som ersättning från privata markägare i söder, eller i en affär med statliga ägare som Sveaskog. Oavsett kommer skogen närmare massabruk och sågverk.

Det visar också på det ökade fokus som skogsbolagen idag har att äga egen skogsmark. Det behövs inte många decennier bakåt i tiden för att det skulle vara i princip det omvända för att det var svårt att förränta det stora skogskapitalet. Skulle det visa sig att de genom denna avsiktsförklaring ordnar till en markväxling 1 ha mot 1 ha så kommer de att tjäna på affären. Detta eftersom stora delar av deras innehav i den berörda fjällnaturskogen redan idag är “frivilligt” avsatt för naturvård, och att de då också kan byta till sig skogsmark med högra bonitet. Normalt ska en hektar med boniteten två kubik per hektar och år, bara motsvara 1/2 hektar med boniteten fyra kubik per hektar och år.

Dessutom finns kanske med de extra 25 % som numera erbjuds i samband med tvångsinlösen av mark? I avsiktsförklaringen finns också en något luddig formulering i punkt 3.13:

Genomförande av långsiktigt skydd i form av bildande av naturreservat utgör en sådan inskränkning från det allmänna som avses i 2 kap. 15 § regeringsformen och kan därför sägas vara av tvångsliknande karaktär. Vår bedömning är att bestämmelsen i 6 § jordförvärvslagen, som stadgar att en juridisk person får lämnas förvärvstillstånd om avståendet sker, kan antas komma att ske eller har skett till staten för naturvårdsändamål därmed bör vara tillämplig.

Man kan tolka detta som att avsiktsförklaringen med Naturvårdsverket, ger de tre skogsbolagen rätt att köpa enskild skogsmark som juridisk person. Med andra ord — ombilda “bonnskog” till bolagsskog och därigenom också riskera att den i Jordförvärvslagen lagstadgade markbalansen mellan skog ägd av fysiska respektive juridiska personer flyttas ännu mer. Grädde på moset som skogsindustrin troligtvis kan säga. Naturvårdsverket säger i alla fall att “de inte tänkt i de banorna” när de intervjuas av ATL (låst artikel).