Kommissionen rör om i EU-skogen och har under året lagt fram en ny skogsstrategi, en förändrad LULUCF-förordning och en så kallad taxonomi och investeringsstrategi för EU. Den ska styra mot “gröna” investeringar. Enligt taxonomin är inte all skog grön, i alla fall inte utan nya kalkyler. EU-parlamentarikern Emma Wiesner (C) säger att kommissionen kör ett flerfrontskrig, men är vilse i EU-skogarna. Kollegan Jakob Dalunde (MP) verkar anse att ändamålen helgar medlen, tar inga fångar och tänker rösta för. För er som fortfarande tror att taxonomi är något helt annat än det som EU-kommissionen anser behöver inte känna er ensamma, inte ens Wikipedia hänger med.
EU-kommissionen har ett långtgående mandat och ansvar givet att kommissionen i princip har monopol på att utarbeta EU:s lagförslag, som sedan EU-parlament och nationella regeringar via ministerrådet kan säga ja eller nej till (för omarbetning av kommissionen). Idag kunde man på SVT höra hur det gått till när EU-kommissionen utarbetat den så kallade taxonomin. EU-parlamentarikerna Emma Wiesner (C) och Jakob Dalunde (MP) fick förklara vad taxonomin är för något i EU-skogen, och hur deras partigrupper i EU-parlamentet ser på saken?
För och emot taxonomin i EU-skogen
Kortfattat kan man notera att Jakob Dalunde och Miljöpartiet verkar tycka att man kan svälja demokratiproblem, liksom att naturgas och kärnkraft ligger utanför taxonomin, om det som i detta fallet är för ett tillräckligt gott syfte och ger andra fördelar? En omsvängning eller en strategi kontra EU-demokrati som kanske blir alltmer etablerad i den gröna gruppen? Jakob Dalunde ser ett antal fördelar med taxonomin som gör att de i EU-parlamentet avser rösta för, trots nackdelar och “legitim kritik”. Vilka fördelar som de gröna avser framgår inte i TV-programmet, men det framgår att Dalunde tycker att EU-skogar ska kunna användas till att “bygga hus och tillverka kläder”, dock inte till biodrivmedel.
Emma Wiesner fick av SVT rollen att lyfta fram “problemen” med taxonomin i EU-skogen. Hon hann på sina cirka 5 minuters taltid lyfta fram att taxonomin utarbetats av EU-byråkrater utan att politiker och andra haft insyn, och att förslaget kan liknas med att försöka flytta ett “fossilt berg med tesked”. Wiesner lyfter också fram att mycket av den verksamhet och de investeringar gjorts och görs i Sverige nu inte klassas som hållbara, inklusive pågående investeringar i biodrivmedel från jord- och skogsbruk. Hon påtalar också att skogssektorn drabbas av förslaget genom att exempelvis alla skogsägare i EU-skogen med mer än 13 hektar skog (de flesta av landets 300 000 skogsägare i praktiken) måste göra en klimatkalkyl på hur mycket kol som skogen binder om de vill att deras skogsbruk ska få klassas som en “grön investering” och ge bättre ränteläge.
Hur just taxonomin kommer slå igenom på brukande och investeringskalkyler i EU-skogar verkar komplicerat, men för de som vill låna pengar till bra villkor för sitt skogsbrukande blir det säkerligen förändringar. Som vi skrivit tidigare så har flera av de stora svenska aktörerna tagit upp “gröna obligationer” på senare år och delar av skogssektorn är kapitalintensiv. Exempelvis så används ränta på avbetalningsplan som ett argument av en aktör för att få köpa mer råvara istället för att ha höja timmerpriserna. Det är sannolikt ett tecken på att “upplåningskostnaden” och kalkylräntan varierar i sektorn.
Dalunde säger inte emot Wiesner vad gäller någon av de nackdelar eller problem som Wiesner tar upp i programmet, men påtalar flera gånger att fördelarna överväger problemen. Dalunde håller med om att det finns “legitim kritik” som Wiesner och Skogsindustrierna lyfter fram. Efter att ha upprepat exemplet och att Miljöpartiet också egentligen tycker att inte så små skogsägare borde omfattas, lyfter Dalunde också fram att biologisk mångfald är viktigt och att: “Det går inte att skövla skogen i klimatets namn”. De gröna vill enligt Dalunde att taxonomin ska “gynna det mest hållbara”, och att det inte ska vara biodrivmedel från EU-skog eller annan skog.
Vad är då det mest hållbara och ok enligt dagens miljötänk? Det är inte så lätt att hitta de konkreta exemplen vare sig på nätet eller i EU:s dokument. Wiesner nämner som ett problem med taxonomin att aluminiumtillverkning kan anses hållbart men inte papperstillverkning? Så kan det väl inte vara? En konsultfirma inom hållbarhet skriver under rubriken “Allt du behöver veta om taxonomin” att den är svartvit: “Taxonomin utgår från en binär ansats vilket innebär att en ekonomisk aktivitet antingen är miljömässigt hållbar eller inte.”
Vidare kan man utläsa i diverse skrifter att: Taxonomin ska visa vilka ekonomiska verksamheter som ligger i linje med Parisavtalet… För att en ekonomisk verksamhet ska klassas som hållbar enligt taxonomin måste den ge ett väsentligt bidrag till ett av de definierade målen i taxonomin: klimatförändringar, vattenskydd, cirkulär ekonomi, biologisk mångfald och begränsning av föroreningar. Dessutom får verksamheten inte ha negativ påverkan på de övriga målen, den så kallade Do No Significant Harm-principen, DNSH.
Det låter ju inte så enkelt att få igenom att någon verksamhet är Eu-taxonomi-hållbar? Tanken är nog att vindkraft, solkraft och batteritillverkning ska gynnas? Fotosyntes och lagring av energi i form av ved är faktiskt också ok. Det heter ju skogsbruk, men sedan ska man inte kunna få omvandla eller frigöra energin i vilka produkter eller biodrivmedel som helst? OM det är fel produkter blir det kanske “skövling i klimatets namn”?
Kolla gärna på programmet själva, det är kort och visar på ett kärnfullt sätt vilka positioner som Sveriges “grönaste” partier företräder i Bryssel 2021. Det handlar inte bara om EU-skogar, utan visar på mer principiella skillnader i synen på hur EU fungerar numera.
Det finns förstås att säga om hur demokratiskt EU-systemet är utanför EU-skogarna. Man ska i det fallet ha med sig att när Wiesner i programmet säger att det är byråkrater som skrivit taxonomireglerna, är det en principiell fråga med fler bottnar. Vissa byråkrater av idag vill “hjälpa till” att reglera samhället från sin förståelse och sitt perspektiv, och det är inte inte alltid så svartvitt som Leine-fallet ter sig. De som söker sig till exempelvis EU:s miljödirektorat har kanske inte sökt sig dit för att det framförallt tror på idén att EU ska vara en fri och gemensam marknad? I vilket fall är de inte folkvalda till Bryssel.
Visst finns det ibland “marknadsmisslyckanden” som bör hanteras politiskt, men det är väl inte det vi nu ser utan en ny form av “EU-demokrati” på slak lina? Att den nått ut i EU-skogarna som anses vara nationell kompetens gör demokratin och linan ännu mer svajig.
I SVT-programmet diskuteras något som kallas delegerad akt, och här kan man läsa vad en delegerad akt till EU-kommissionen är för något. Det kan hjälpa oss förstå varför Miljöpartiet alltid har varit motståndare till arbetsgången, men inte denna gång eftersom fördelarna överväger nackdelarna.
Vilka “byråkrater” jobbar då med att utarbeta lagförslag eller “delegerade akter” i Bryssel? OM man vill hitta en jämförelse i Sverige på vilka som kan antas arbeta på EU-kommissionen så ligger våra myndigheter och länsstyrelser nära till hands. Där har placerats en landshövding eller generaldirektör i toppen, vilket till stor del (förutom de årliga regleringsbreven) är den styrning som regeringen och riksdag utövar över våra självständiga myndigheter. De som arbetar på våra myndigheter (byråkraterna), och som har sökt sig dit, ska dock bara försöka tolka lagarna för att utöva myndighetsarbetet. De som arbetar på kommissionen i Bryssel ska dessutom skriva lagförslagen. Funkar det i längden om de byråkrater som söker sig till kommissionen har en egen agenda?
Ok, politikerna och regeringarna sätter upp politiska målsättningar för EU, och kan i en del fall kräva justeringar av lagförslagen även om det inte gäller exv. taxonomin eller skogsstrategin. Problemet är dock att den brokiga EU-skaran medlemsstater sällan tycker tillräckligt lika för att säga helt nej, eller ens styra om i kommissionens förslag. Dessutom, EU-kommissionen anpassar sina förslag så att de ska kunna gå igenom, till exempel genom att lyfta bort det som stora länder inte vill ha. I taxonomiförslaget finns exempelvis inte kärnkraft och naturgas med av strategiska/taktiska skäl.
Jag tycker f.ö. inte att det ser ut som att stolarna i “EU-studion” ser ut att vara hållbara för vare sig klimatet eller parlamentarikernas ryggar? Huruvida det är EU eller SVT som gjort den investeringen är dock oklart.
