Invasiva främmande arter är ett hot mot den biologiska mångfalden som man hör om allt oftare. Bland dem finns jättebalsaminen, även om den inte tillhör de mest kända invasiva arterna. På den svenska listan över främmande invasiva arter finns dock kändisar som signalkräftan med kräftpesten, samt lupiner och mördarsniglar. Kändisarna står tillsammans med tysklönn och contortatall bland cirka 125 arter som anses utgöra “mycket hög risk” för spridning och skada i Sverige. Totalt är det 880 arter på den svenska listan, men dessutom finns en särskild EU-lista med cirka 40 invasiva arter som finns i Sverige. Där återfinns mårdhund, bisam(råtta), signalkräfta men också den giftiga växten jätteloka samt den allt vanligare jättebalsaminen.
Oavsett formell riskklassning och lista, samt vad som avses med en hotad eller invasiv art eller inte i Sverige, så är det viktigt vad EU satt upp på listorna. För att förebygga och åtgärda den oavsiktliga spridningen av arterna på “EU:s unionsförteckning” har vi fått skapa en nationell handlingsplan för att spridning ska förhindras. Det gäller både djur och växter (se hela växtlistan på slutet av artikeln).
Givet att många inte ens vet att det som en följd av detta är hanteringsförbud för signalkräftan i västra och norra Sverige sedan ett par år, eller att det finns en art som heter “kabomba” på svenska, så känns det som att myndigheterna behöver hjälp med sin handlingsplan? Inte minst givet att “de flesta åtgärderna handlar om att skapa större medvetenhet och kunskap hos allmänheten och olika aktörer”?
Invasiva balsaminer även på hyggen
Även om jag träffat på jätteloka i samband med skogsarbete i ledningsgator, så verkar jättebalsaminen vara den mest spridda arten i Sveriges skogar och på våra hyggen. I alla fall vanligast av de invasiva växtarter som står på EU:s lista. Innan någon hetsar upp sig för mycket ska sägas den inte är “giftig” som en jätteloka, och att forskare vi talat med säger att jättebalsaminen inte klarar så mycket konkurrens och skugga när föryngringen sluter sig.
I praktiken försvinner jättebalsaminen alltså där skogen växer upp, och den har funnits i Sverige i över 100 år. Frågan kring hur man ska hantera dem är nog ändå berättigad om hyggen riskerar att bli fulla med jättebalsaminer? Att blåbär och lingon växer i skogen, och oftast skördas på hyggen och hyggeskanter vet ju de flesta, men vad annat och hur påverkar jättebalsaminen övrig hyggesflora och fauna. Är de något som älgarna tar hand om under sitt betande, eller liksom jag gjort först bara tar fel och tror är den likfärgade mjölkörten?
Jättebalsaminen är ganska spridd över landet om man ska tyda inrapporterade fynd, även om de knappast är något säkert tecken på antalet. Bara på det hygge jag fotade (se ovan) och som inte finns rapporterat finns det 1000-tals (jfr. eg. 2500 barrplantor per hektar). Möjligen är antalet rapporter per år ett tecken, och där antalet som rapporterats in i år redan är upp på förra årets nivå.
Nu finns det en hel del mer att säga om hur allmänhetens inrapportering av arter går till, men systemet är nog här för att stanna både vad gäller rödlistade och andra arter. Det gäller att förhålla sig till det, och statistiken som följer. Den kan visa att lagarna som styr arthanteringen inte alltid är korrekt synkad till verkligheten. Ofta visar det sig att sällsynta eller som nu främmande arter kan finnas i större mängder om man letar. Speciellt om det är fler än de som känner sig mest kallade, som rapporterar in “sina fynd”.
Läser man på hos Naturvårdsverket, Länsstyrelser och kommuner proklameras baserat på nuvarande kunskap och statistik “bekämpning” av exempelvis lupiner, gullris och inte minst jättebalsaminer. I första hand mekanisk bekämpning:
“Jättebalsamin bekämpas med fördel med mekaniska metoder. Arten har ytliga rotsystem och är enkel att bekämpa med rotdragning eller slåtter. Oavsett vilken metod som används, måste man alltid se till att förstöra eller ta bort eventuella blomställningar. Det är därför också en fördel att bekämpa tidigt på säsongen. Om det finns utvecklade frökapslar bör åtgärder vidtas för att se till att frön inte sprids när man hanterar arten. Lämna inte växtavfall med frukter på marken då frön kan eftermogna och göra arbetet ogjort.”
Dessutom att tänka på för den som har hygget fullt och inte vill vänta på att skogen sluter sig..:
- Jättebalsamin har ingen långlivad fröbank och det är därmed möjligt att utrota bestånd på relativt kort tid. Det är dock lämpligt att göra återbesök och upprepa åtgärder under minst två år för att säkerställa att inga frön gror påföljande år.
- Jättebalsamin sprider sig väldigt väl längs vattendrag och åtgärder bör prioritera bestånd i närheten (och uppströms) av dessa. Genomförandet av åtgärderna bör också utformas så att risken för spridningen av frön minimeras.
Hur arbetar då skogsbruket med frågan, och vet någon hur stort problemet är? Nja, efter visst sökande hos skogsbolagens naturvårdsansvariga är man på gång och har rutiner för att motverka spridning av invasiva arter, men då mest med contorta och lupiner i fokus.
Enligt PEFC och FSC finns det krav på att motverka spridning av främmande trädarter, men inte då exempelvis balsaminer och lupiner. Däremot finns det alltså mer mer eller mindre realistiska lagar och metoder för bekämpning av dessa att läsa om på många länsstyrelsers och kommuners hemsidor. Det satsas nu också en hel del forskningsmedel för att motverka framförallt blomsterlupinernas spridning effektivare. Naturvårdsverket har också finansierat en test av att använda grisar för bekämpning: “Dessutom ska projektet undersöka ovan- och underjordiskt bete i form av grisbete som metod för biologisk bekämpning av invasiva främmande växter som parkslide på plats.”
Med andra ord, snart hittar nog problemen och lösningarna ut i skogen också.
Hur man effektivt verkligen ska kunna bekämpa stora ytor av lupiner, gullris och balsaminer känns ganska osäkert trots miljonerna som nu satsas på forskning. Om det gäller att bekämpa många oönskade arter i skogen i viss skala är sannolikt får och getter bättre än grisar. Vi hade tyvärr inga jättebalsaminer när vi gjorde egna ovetenskapliga försök på hyggen med getter förra helgen. De var dock väldigt bra på att beta björksly och mycket annat, och försöken visade att man även hade viss risk för bete på “önskade tallar” (Pinus sylvestris).
Nedan listas de arter som är speciellt oönskade av EU, inklusive kabomban och annat som jag aldrig hört talas om. Som man kan läsa i anslutning till listan så ska enligt Naturvårdsverket alla: Hjälpa till att hindra spridningen av invasiva främmande arter, inte släppa ut eller lämna dem i naturen. Meningen känns kanske lite knepig vad det gäller växter, men hur som lär vi behöva “göra om och rätt” problemen och spridning ska minska. Allt är dock inte svartvitt, och “balsamin” blev korad till årets växt så sent som 2020, vilket man kan läsa här.
